med anledning av prop. 1987/88:155 om skydd för företagshemligheter

Motion 1987/88:L13 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :L13

av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m. fl. (c)

med anledning av prop. 1987/88:155 om skydd
för företagshemligheter

I propositionen föreslår regeringen en ny lagstiftning för skydd av företagshemligheter,
som skall införas i stället för lagen med vissa bestämmelser om
illojal konkurrens. I den nya lagen föreslår regeringen bestämmelser om
straff för den som olovligen bereder sig tillgång till en företagshemlighet
eller på annat sätt tar olovlig befattning med företagshemlighet. Andra angrepp
på företagshemligheter grundar enligt regeringens förslag skadeståndsskyldighet.

Centerpartiet vill understryka att det finns ett behov av en ny lagstiftning
inom detta område. Den ökning av företagsspioneri och olovlig befattning
med företagshemligheter som nu förekommer, med alltmer avancerade metoder,
måste stävjas. Samtidigt är det uppenbart att det kan finnas företeelser
inom företagen som bör komma till offentlig kännedom. En rad händelser
under senare år visar detta. Det är enligt vår mening en betydande risk
att även sådana uppgifter som bör debatteras öppet kan komma att stoppas
vid tillämpning av den nya lagen.

Förslaget kan också bidra till att den öppenhet som är grundregel på
samhällsområdet kommer att inskränkas. Genom att verksamheter inom
stat och kommun i ökad utsträckning överförs i bolag och andra privaträttsliga
former kommer de nya restriktivare reglerna att tillämpas även inom
dessa områden. Det samlade resultatet av den nya lagstiftningen kan således
bli en kraftig begränsning av den öppenhet och den offentliga debatt
även på känsliga områden som vi av tradition är vana vid i vårt land och
som är en stor tillgång i vår demokrati.

Risken för att information om exempelvis miljöbrott ej skulle komma
allmänheten till känna, och bidra till en öppen och offentlig debatt och
handläggning av olika ärenden, kan vara överhängande. Detta trots att
brottsbalken tar över den i propositionen föreslagna lagen då det föreligger
brott som kan leda till åtal enligt denna balk. Det är viktigt att den nu
föreslagna lagstiftningen inte utnyttjas för att förhindra att uppgifter om
oegentligheter inom olika företag kan komma till allmänhetens kännedom.
Vi utgår ifrån att frågor av detta slag tas upp under ärendets beredning i
utskottet.

På det offentligrättsliga området gäller att även uppgifter som är belagda
med tystnadsplikt genom det s. k. meddelarskyddet kan nå offentligheten.
En enskild person kan, utan att hans anonymitet får röjas, lämna medde

landen till massmedia. Påföljden för en eventuell publicering kan sedan Mot 1987/88

enligt tryckfrihetsrättsliga regler utkrävas endast av den som har ansvaret L13

för publiceringen om denna skulle visa sig vara till skada. Denna ordning
har fungerat på ett tillfredsställande sätt.

Yttrandefrihetsutredningen (SOU 1983:4) föreslog att meddelarskyddet,
med vissa angivna begränsningar, skulle utvidgas till att gälla även på det
privaträttsliga området. Den allmänna motiveringen för detta var att mycket
av vad som händer inom företag och organisationer kan ha lika stort
allmänt intresse och vara av lika stor betydelse för den enskilde som myndigheters
agerande och beslut. Centerpartiets representanter i yttrandefrihetsutredningen
stod bakom detta förslag.

I de propositioner som hittills lagts på grundval av yttrandefrihetsutredningens
förslag har inte det vidgade meddelarskyddet funnits med. Vi beklagar
detta.

En utvidgning av meddelarskyddet ter sig särskilt angelägen med anledning
av den nu aktuella propositionen om ökad företagssekretess. Till saken
hör att propositionstexten i vissa avseenden är mycket oklar vad gäller på
vilka grunder sekretess och tystnadsplikt skall råda. Vi anser att det bästa
varit om man i propositionen på ett bättre sätt belyst på vilka grunder
sekretess och tystnadsplikt skall råda. Riksdagen bör därför klargöra principerna
vid behandlingen av propositionen.

För att garantera en fri opinionsbildning även i företag och företagsorganisationer,
anser vi det angeläget att meddelarskyddet införs inom den icke
offentliga sektorn. Frågan om ett införande av meddelarskydd bör behandlas
skyndsamt och ej anstå i avvaktan på att den omtalade s. k. maktutredningen
framlägger sitt betänkande.

Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyndsam behandling av frågan om införande av
meddelarskydd inom den icke offentliga sektorn.

Stockholm den 21 april 1988
Bertil Fiskesjö (c)

Bengt Kindbom (c) Britta Hammarbacken (c)

Martin Olsson (c) Elving Andersson (c)

Ingbritt lrhammar (c) Marianne Karlsson (c)

Eva Rydén (c)

Gunilla André (c)