med anledning av prop. 1987/88:176 om

Motion 1987/88:So28 av Daniel Tarschys m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:So28

av Daniel Tarschys m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1987/88:176 om

äldreomsorgen inför 90-talet

Stora förändringar till det bättre har skett inom äldreomsorgen. Trots detta
kvarstår fortfarande avsevärda problem. Alltför många äldre vårdas på
institutioner. Möjligheterna till kvarboende i det egna hemmet då servicebehoven
okar är begränsade. Personalbristen skapar svårigheter att vidmakthålla
kontinuitet i vården. Arbetssituationen för de anställda är ofta
otillfredsställande. På många håll är samordningen mellan kommuner och
landsting bristfällig. Valfriheten är begränsad för den som behöver vård och
service.

Folkpartiet vill öka valfriheten inom äldreomsorgen. För att tillgodose
alla behov behövs ett varierat utbud av boendeformer och service.

Folkpartiet anser att människor skall ha rätt till självbestämmande även
då man blivit beroende av andra människors assistans och omsorg.

Folkpartiet arbetar för att den enskilde skall ha möjlighet att bo kvar i sin
bostad, även när behovet av service okar kraftigt.

Folkpartiet understryker vikten av att den personliga integriteten skall
respekteras även om man bor på en institution.

Regeringens proposition

I propositionen redovisar regeringen sin syn på mål och riktlinjer för framtidens
äldreomsorg. Vi kan i långa stycken instämma med de synpunkter
regeringen utvecklar. Det är glädjande att konstatera, att det i väsentliga
avseenden råder en bred värdegemenskap om uppgifterna inom äldreomsorgen.

Det enda viktigare konkreta förslag som framläggs i propositionen avser
införande av en möjlighet till ersatt ledighet för närståendevård under högst
30 dagar. Vi har länge arbetat för sådana förbättrade villkor för anhörigvården
och noterar nu med tillfredsställelse att denna opinionsbildning har
burit frukt.

Många av dagens problem inom äldreomsorgen har sin rot i funktionsfördelningen
mellan olika offentliga organ, särskilt kommuner och landsting.
Regeringen hävdar nu att samordningen av insatserna för de äldre behöver
utvecklas och att målet bör vara ett mer sammanhållet primärkommunalt
ansvar. En särskild delegation skall före årets slut framlägga förslag om den
framtida arbetsfördelningen.

Vi konstaterar med besvikelse, att regeringen under sina sex år inte har
nått långt i arbetet med dessa problem. Föreställningen att alla de knutar
som återstår skall kunna lösas upp under det närmaste halvåret finner vi

mot denna bakgfund mindre realistisk. Vi delaf emellertid uppfattningen Mot. 1987/88
att mycket skulle stå att vinna med ett mer sammanhållet primärkommunalt So28
ansvar för äldreomsorgen. Härför talar bl, a. erfarenheterna från andra
nordiska länder, i synnerhet Danmark.

Enligt folkpartiets uppfattning måste de enskilda vårdtagarnas och boendes
önskemål spela en avgörande roll för äldreomsorgens utveckling. Verklig
valfrihet förutsätter ett mångfacetterat utbud av service och bistånd. För
att lösa de aktuella och förutsedda rekrytefingsproblemen inom äldreomsorgen
är det angeläget att skapa utrymme för många olika verksamhetsformer.
Enskilda oeh kooperativa alternativ böf därför uppmuntras inom
hemtjänst, sjukvård och äldreomsorg. Även inom den offentliga sektorn är
det angeläget att skapa större utrymme för kfeativitet och personlig utveckling.

De lånevillkor och den avgränsning av statsbidragen till den sociala
hemhjälpen som regeringen under en följd av fir har försvarat har medverkat
till nedläggningen av många ålderdomshem. Vi noterar med tillfredsställelse
att regeringen nu gjort en helomvändning och ansluter sig till
det synsätt som vunnit majoritet i riksdagen.

Ett väsentligt mål för folkpartiet är att slå vakt om den enskildes integritet.
Ett uttryck för denna strävan är vårt sedan länge framförda krav att
alla patienter inom långvård, psykvård eller omsorgsvård som så önskar
skall kunna bo i ett eget rum. För att nå detta mål föreslår vi åter ett statligt
stimulansprogram.

En brist i regeringens proposition är den svaga uppmärksamhet som
ägnas åt de demenssjuka. Dessa äldre lever idag under omständigheter som
ofta är ytterst ogynnsamma och plågsamma. Enligt folkpartiets mening
behövs det radikalt förstärkta insatser även från statlig sida för att råda bot
på dessa missförhållanden. Förslag härom framläggs i motionen.

Många av bristerna inom dagens äldreomsorg hänger nära samman med
problem inom den specialiserade sjukvården. När äldre inte i rätt tid kan
ges adekvat behandling nödgas de leva med smärtor och funktionsnedsättningar
som inte borde accepteras. Vi anser att regeringen inte heller har
vidtagit tillräckliga åtgärder för att motverka flaskhalsar och köer inom
hälso- och sjukvården. Förslag om ytterligare insatser på detta område
framläggs i motionen.

Självbestämmande och integritet

Många äldre upplever maktlöshet i sina kontakter med olika myndigheter.

Framförallt berörs äldre som har ett stort servicebehov. Hjälpberoende
leder lätt till en känsla av att man är utlämnad till andra människors goda
vilja. Ingen människa i behov av stöd skall behöva känna på detta sätt.

Människor som utnyttjar hemtjänsten måste så långt som är möjligt själva
kunna bestämma vid vilka tidpunkter då hjälpen skall ges. De som är i
behov av färdtjänst har den självklara rätten att få bestämma vid vilken tid
och vart färden skall gå. Människor som inte längre kan bo kvar i det egna
hemmet skall ha rätt att välja bland olika former av boende. Folkpartiet
anser att de möjligheter till självständigt beslutsfattande och egna val som är

självklara för andra människor skall finnas även för äldre. Mot. 1987/88

På flera ställen i propositionen påpekas att hjälptagarens behov skall So28
sättas i centrum. Detta principiella resonemang följs emellertid inte av
några konkreta förslag. Folkpartiet anser att nya vägar måste prövas. Systemtänkande
måste ge vika för flexibilitet och eget beslutsfattande.

Det är både möjligt och önskvärt att skapa alternativ även inom hemtjänsten.
Men det räcker inte att låta fastighetsskötare svara för vissa enklare
sociala uppgifter. Även andra än kommunen bör ha möjlighet att på
samma villkor erbjuda social hemtjänst. Intresset för att driva denna typ av
verksamhet kan finnas såväl hos ideella organisationer, exempelvis pensionärsorganisationer,
som hos privata servicegivare. Denna verksamhet bör
då ges samrtia stöd som den kommunala. Kommunen skall dock fortsätta att
ha det övergripande ansvaret för verksamheten.

En annan metod att öka valfriheten prövas inom det s. k. STIL-projektet.

STIL står för Stockholms Independent Living-förening och medlemmarna i
föreningen Har funktiönsnedsättningar. Projektet innebär att de resurser
som idag används till hemtjänst, arbetsbiträde, ledsagarservice etc. läggs i
en pott som disponeras av den funktionshindrade själv för anställning av en
personlig assistent. Därmed ges han eller hon möjlighet att själv bestämma
över servicen och hur den utformas. Även äldre bör kunna ha denna
möjlighet. Folkpartiet anser att liknande projekt bör uppmuntras även inom
äldreomsorgen.

En annan väg för att öka den enskildes inflytande över hemtjänsten kan
vara att införa ett system med s. k. servicekuponger. Detta påminner om
STIL-projektet. Den enskilde ges därmed möjlighet att välja vem eller vilka
som skall anlitas för att utföra uppdrag. Folkpartiet anser att försök med
servicekuponger bör genomföras.

Det räcker emellertid inte med att erbjuda alternativ till dem som idag
känner sig tvingade att kravlöst acceptera den omsorg som ges. Även den
kommunala hemtjänsten måste bli mera flexibel och anpassad efter kundens
önskemål. Hemtjänsten styrs inte sällan av omfattande regelsystem, exempelvis
om hur mycket städning som får utföras per vecka. Vissa regler är
nödvändiga för att personalen skall ha drägliga arbetsvillkor. Alltför detaljerad
styrning av arbetet kan dock leda till att människor får service som de
inte efterfrågar. Riksdagen bör uttala att dessa regelsystem bör modifieras.

Ett sådant uttalande bör påverka utformningen av socialstyrelsens riktlinjer
för äldreomsorgen.

I propositionen framhålls att uppföljningen och utvärderingen av äldreomsorgen
måste förbättras. Socialstyrelsen föreslås få i uppdrag att i samarbete
med statskontoret se över nuvarande statistik för äldreomsorgen och
föreslå hur ett framtida informations- och uppföljningssystem skall kunna
utformas. I sitt remissvar skriver socialstyrelsen att det är nödvändigt att
åstadkomma en koppling mellan primärkommunernas och landstingens
statistiksystem. I sina remissvar betonar HCK och DHR att den enskildes
integritet måste beaktas vid utformningen av statistiksystemet. Folkpartiet
stöder organisationernas synpunkter och utgår från att regeringen då socialstyrelsen
föreslagit åtgärder återkommer till riksdagen med förslag i ämnet.

11

Stärk sjukvården

Under våren har det försiggått en intensiv debatt om kvaliteten inom
sjukvården. Denna debatt berör inte minst äldre människor. Mer än hälften
av sjukvårdens resurser används för de äldre. I stor utsträckning är det
också de äldre som drabbas av köer och väntelistor i sjukvården. Härigenom
ökar också belastningen på hemtjänst och färdtjänst. Enligt folkpartiet
måste alla människor i Sverige garanteras adekvat vård, oavsett
ålder.

Som vi tidigare framhållit måste ökade resurser satsas på att få bort
köerna. Folkpartiet föreslår därför att 200 milj. kr. per år bör anslås för
insatser mot köerna till gråstarrs-, höftleds- och kranskärlsoperationer samt
strålbehandling av cancerpatienter.

Valfrihet även för personalen

Att öppna möjligheter till flera alternativ inom sjukvård och omsorg leder
inte endast till en ökad valfrihet för servicetagarna utan även för personalen.
Generellt sett är det svårt att rekrytera folk till omsorgs- och vårdsektorn.
På de ställen där man startat verksamhet i annan regi eller med
alternativa metoder har det dock visat sig att man ofta överhopas av ansökningar.
Detta visar att det finns ett stort intresse att arbeta med vårdoch
omsorgsuppgifter som känns spännande och meningsfulla. Det är dags
att dra konsekvenserna av detta. Alternativ måste tillåtas inom såväl hemtjänst
som vård. De anställda inom denna sektor måste få möjlighet att välja
arbetsgivare. All den, framförallt kvinnliga, initiativlust och kompetens som
nu finns samlad i den offentliga sektorn måste frigöras!

I dagens hemtjänst och äldresjukvård finns många värdefulla erfarenheter
som borde utnyttjas bättre. En personalpolitik som i högre grad tar vara på
de anställdas insikter, kunskaper och förmåga skulle t. ex. göra det lättare
att få personal till omsorgen och vården. Nya belöningssystem för de anställda
bör utvecklas. Personalen bör få ökat ansvar och ökade befogenheter.
Personalutveckling och fortbildning bör prioriteras.

Äldres boende

Rätten till eget rum är en av de allra viktigaste valfrihetsfrågorna. Den
berör några av samhällets mest utlämnade människor.

Rätten till eget rum kan inte vänta. Av äldrepropositionen framgår att
endast 27 procent av dem som vårdas inom den somatiska långtidssjukvården
har ett eget rum. Vi upprepar därför vårt krav på att riksdagen bör
besluta om ett särskilt stöd för att förbättra förhållandena inom långvården.
Vi föreslår att ett temporärt statsbidrag skall utgå som snabbare möjliggör
för landstingen att bygga om långvårdskliniker och lokala sjukhem.

Statsbidraget bör vara prestationsrelaterat. De landsting som påskyndar
ombyggnaden eller kan uppvisa fler enbäddsrum för vård på institutioner
från ett år till ett annat bör få del av statsbidraget.

Vi föreslår att riksdagen för en femårsperiod anslår 100 milj. kr. årligen

till denna verksamhet. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att närmare Mot. 1987/88
utforma villkoren för att erhålla statsbidrag. So28

I propositionen skriver regeringen att målet skall vara att även den som
behöver vård och omsorg skall ha rätt till en egen fullvärdig bostad. Vi vill
inte invända mot denna princip men den måste tillämpas med förnuft. För
många äldre är en flyttning en mycket stor omställning. Tillika måste, som
tidigare poängterats, även äldre ha möjlighet att påverka var de skall bo.

Målet om fullvärdig bostad får därför under inga villkor användas för att
rasera väl fungerande boendeformer mot de boendes vilja.

I propositionen framhåller regeringen att de resurser som finns för långvarig
vård inom länssjukvårdens långtidssjukvård successivt skall ersättas
med lokala vårdresurser inom socialtjänsten. Långvårdsklinikerna avses bli
utvecklade till geriatriska rehabiliteringskliniker.

Det finns enligt folkpartiets mening starka skäl att genomföra varje
förändring inom åldringsvården med yttersta varsamhet. En inriktning av
det slag regeringen föreslår får inte leda till snabba omflyttningar av människor
och hastiga nedläggningar av långvårdskliniker.

Den utveckling av långvårdsklinikerna som eftersträvas bör ofta kunna få
den formen att rehabiliteringsresurserna förstärks bl. a. med sjukgymnaster
och arbetsterapeuter. Det som först och främst skall styra utformningen av
långtidssjukvården skall vara patienternas behov och önskemål, inte generella
modeller och organisationsscheman.

Vad gäller ålderdomshemmen är det positivt att regeringen nu anslutit sig
till de borgerliga partiernas krav. Aktuella kommunala planer, som bygger
på hittills gällande statsbidragssystem, tyder på att avvecklingen av ålderdomshemmen
kommer att fortsätta i snabb takt. Folkpartiet vill understryka
vikten av att kommunerna nu följer de intentioner som riksdagen gett
uttryck för vad gäller behovet av ålderdomshem.

Närståendevård

Folkpartiet har vid ett flertal tillfällen motionerat om lagstadgad rätt till
ledighet och ersättning vid vård av anhörig. Genom rätt till ledighet och
ersättning får anhörig eller annan närstående en av många efterlängtad
möjlighet att tillbringa någon eller några veckor med föräldrar, barn, vänner
eller make då stödet behövs som bäst. Det är därför med tillfredsställelse
vi noterar att detta krav nu har hörsammats. I de fall det rör sig om vård
av mera långvarig karaktär bör den närstående erbjudas anställning. Folkpartiet
vill understryka att rätt till ledighet och ersättning för vård av
närstående skall ses som ett erbjudande, inte som ett krav från samhällets
sida. Liksom regeringen vill vi understryka att de förbättrade villkoren för
närståendevård inte får leda till sänkta ambitioner inom hemtjänst och
hemsjukvård.

Glöm inte bort de glömska

En grupp som lever i vad vi kallar det glömska Sverige är människor som
har demenssjukdomar och deras anhöriga. Cirka 13 procent av befolk

ningen över 65 år företer åldersdemens av varierande grad. Cirka 5 procent Mot. 1987/88
drabbas av så svår demens att de inte klarar sig själva. Demens är en So28
sjukdom som det idag inte finns några metoder att bota i den meningen att
hjärnans funktioner återställs. Däremot kan tempot i sjukdomsförloppet
hållas tillbaka främst genom stimulans och träning. För anhöriga leder
demens ofta till en ständig oro och känsla av vanmakt.

Kunskapen om demens är alltför liten. Ofta förväxlas demens med vanligt
åldrande. Det är en vanlig föreställning att den tilltagande förvirringen
är en naturlig följd av att man blir gammal. Denna uppfattning är spridd
bland både allmänhet och politiker och tjänstemän som skall fatta beslut i
dessa frågor. Konsekvensen blir ofta helt orimliga krav på de anhöriga och
otillfredsställande eller utebliven vård för den sjuke.

Kunskapen om demenssjukdornarnas orsaker och möjligheter till rehabilitering
måste öka. Det är viktigt att stödja fortsatt forskning inom detta
område för att kunna ge de dementa bästa tänkbara hjälp. Detta bör ges
regeringen till känna.

1 folkpartiets rapport Glöm inte bort de glömska betonas dagvårdsverksamhetens
betydelse sorn behandlingsform för dementa. Genom dagvården
ges dementa hjälp med mathållning och kroppsvård, stimulans och
träning. Detta kan fördröja sjukdomsprocessen och skjuta upp institutionsvård.
Enligt socialstyrelsen fanns det 1986 dagvårdsverksamhet i endast 75
kommuner. I ytterligare 31 planerade man att bygga upp sådan. Det är dags
för en omfattande satsning på dagvård för dementa. Ett rimligt mål bör vara
att alla dementa skall erbjudas plats i dagvård inom en tioårsperiod.

När den demente inte längre kan bo kvar i eget boende måste det finnas
ett vettigt alternativ, I många fall anses gruppboende vara det bästa alternativet.
Även på detta område är emellertid bristerna stora.

Äldreberedningen anger i sitt betänkande att det behövs ett tillskott av
25 OOQ-35 000 servicebostäder för åldersdementa fram till år 2000. Även på
detta område gjorde socialstyrelsen 1986 en kartläggning som visar att det
då fanns gruppboende för dementa i 18 kommuner och i ytterligare 42
kommuner planerades det. En utbyggnad av gruppboendet är därför ytterst
angelägen. Olika regelsystemt ex, inom bostadslånegivningen bör utformas
så att de underlättar en sådan utbyggnad. I syfte att uppmuntra kommunerna
att övergå till nya boendeformer för åldersdementa, s. k. gruppboende,
bör riksdagen besluta att införa ett stimulansbidrag på 100 milj. kr. per år
under fem år.

Hemställan

Med anledning av vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om möjlighet för andra än kommuner att på samma
villkor erbjuda social hemtjänst,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om stimulans av försök med personlig assistent inom
äldreomsorgen,

14

3.. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1987/88

mononen anförs om behovet av modifierade regelsystem inom hem- So28

tjäasfen,

4. alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om en förändrad personalpolitik inom vård och

omsorg,

5., att riksdagen beslutar om ett femårigt stimulansbidrag om 100
miljoner kronor per budgetår i syfte att stimulera ombyggnaden av
institutioner så att rätten till eget rum katt förverkligas i hela landet
före Htitten av 1990-talet,

6. att riksdagen sopi sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om metoderna för att uppnå målet att även den
som behöver vårö öch omsorg skall ha rätt till en egen fullvärdig
bostad,

7. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av ökad forskning om demenssjukdomarnas
orsaker och möjligheterna till rehabilitering,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om dagvård för åldersdementa,

9. att riksdagen beslutar om ett femårigt stimulansbidrag om 100
miljoner kronor per budgetår i syfte att stimulera kommunerna att
öveij^å till nya boendeformer för åldersdementa, s. k. gruppboende.

Stockholm den 6 juni 1988
Daniel Tfqrschys (fp)

Per Arne Aglert (fp) Ingrid Ronne?Björkqvist (fp)

Lennart Alsén (fp) Kjell-Ar ne Welin (fp)

15

Graphic Systems Stockholm 1