med anledning av prop. 1988/89:108 om

Motion 1988/89:Ju4 av Hans Göran Franck m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Ju4

av Hans Göran Franck m.fl. (s)

med anledning av prop. 1988/89:108 om

säkerhetspolisens inriktning och organisation m.m.

I propositionen föreslås att säkerhetspolisen även i fortsättningen bör vara
organisatoriskt knuten till rikspolisstyrelsen (RPS). Ledningen av säkerhetspolisen
bör dock anförtros en säkerhetspolischef på verkschefsnivå. Rikspolischefen
skall bl.a. besluta i säkerhetsfrågor av stor betydelse. Det är
viktigt att understryka angelägenheten av att arbetsfördelningen klart
regleras och att personer utses som kan samarbeta, att det inte uppstår
onödiga kompetenskonflikter.

I propositionen anges särskilda skäl för att säkerhetstjänsten skall ha en
chef på verkschefsnivå. Det behövs för den operativa verksamheten. Vidare
ställs särskilda krav som har att göra med utrikes- och andra säkerhetspolitiska
förhållanden. Det gäller att verksamheten bedrivs med den bedömning av
det säkerhetspolitiska läget som statsmakterna slagit fast. Dessutom fordras
bred erfarenhet av samhällsfrågor över huvud. Det krävs att ledningen kan
uppträda med auktoritet med både statsråd och myndighetschefer.

Det ställs sålunda höga och särskilda krav på chefen för säkerhetstjänsten.
Säkerhetspolischefen har också beslutanderätt i en rad viktiga frågor och bör
enligt förslaget även vara oförhindrad att ta till sig beslutanderätten i löpande
ärenden i ett särskilt fall.

Enligt SÄPO-kommittén finns det inte praktiskt utrymme för rikspolischefen
att ägna sig åt säkerhetspolisen i den utsträckning som vore önskvärd.
Kommittén anser att det varit en nackdel med den nuvarande beslutsordningen
att rikspolischefen varit tvungen att dela sin uppmärksamhet mellan
säkerhetspolisen och den öppna polisen.

Dessa problem som uppstår för rikspolischefen gäller på motsvarande sätt
också för ledamöterna i rikspolisstyrelsen.

I propositionen har problemen för rikspolischefen lösts genom en säkerhetspolischef
med vidgad kompetens, ställning och beslutanderätt. När det
däremot gäller den parlamentariska insynen och påverkan såvitt avser
säkerhetspolisen bör denna förstärkas ytterligare.

Det räcker inte att med en föreskrift i RPS instruktion ge styrelsen i uppgift
att nära följa verksamheten vid säkerhetspolisen. Detta skulle enligt
propositionen gälla särskilt med avseende på tillämpningen av de riktlinjer
som regeringen utfärdar. I uppgiften bör enligt propositionen ligga en
skyldighet att rapportera resultatet av granskningen till regeringen.

Dessa uppgifter är så omfattande och betydelsefulla att en särskild nämnd
för insyn i säkerhetspolisen bör inrättas. Denna nämnd bör även ha insyn i
säkerhetspolisens register. I denna nämnd, som förslagsvis kan bestå av 79

ledamöter, bör ingå riksdagsledamöter och andra för uppgifterna väl Mot. 1988/89
lämpade lekmän. Rapportskyldigheten bör avse även riksdagen. Ju4

Riksdagens justitieutskott utövar en viss begränsad insyn i säkerhetspolisens
verksamhet, främst i samband med budgetbehandlingen.

Det bör övervägas att ge nämnden samma politiska sammansättning som
justitieutskottet.

Införandet av en särskild nämnd behöver inte i någon större utsträckning
ändra det förslag som framlagts beträffande RPS styrelses insyn och
verksamhet. I varje fall under en övergångstid behövs denna dubbelkontroll,
som för RPS-styrelsen endast kan bli av begränsad omfattning enligt
propositionen.

Rekryteringen till säkerhetspolisen är av avgörande betydelse för hur den
skall fungera.

När SÄPO-kommittén funnit att rekryteringen fungerar bra är detta en
överdrift. Detsamma gäller då den talar om den lyckade rekryteringsordningen
som inte fordrar några genomgripande förändringar. Rekryteringen
är en svår och känslig fråga som fordrar ytterligare övervägande och
uppföljning. Detta gäller främst urvalsmetoder som leder till att bl.a.
demokratisk inställning, integritetsfrågor, respekt för rättssäkerhet iakttas i
mycket större utsträckning än vad nu är fallet. Civil personal och expertis kan
behöva knytas till SÄPO i betydligt större utsträckning än vad som anges i
propositionen.

Utbildningsfrågorna måste också ägnas ökad uppmärksamhet. Det behövs
sålunda en fortsatt uppföljning och översyn av rekryterings- och utbildningsfrågor
i syfte att uppnå större demokratisk säkerhet och effektivitet i
verksamheten.

Vad gäller den expertis som är behövlig kan utöver vad som anges i
propositionen nämnas sådana områden som invandrar- och flyktingkunskap
och vittnespsykologi. Det skulle också vara värdefullt om den utrikes- och
säkerhetspolitiska expertisens ställning och medverkan ytterligare förstärktes.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en
särskild nämnd med uppgift att på sätt som redovisats i motionen följa
och granska säkerhetspolisens arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen angetts om säkerhetspolisens ledning, rekrytering, utbildning
och specialistkompetens.

Stockholm den 17 mars 1989
Hans Göran Franck (s)

Oskar Lindkvist (s) Stig Gustafsson (s)

Anita Johansson (s) Evert Svensson (s)

Lennart Nilsson (s)

Iris Mårtensson (s)