med anledning av prop. 1988/89:113 om ändring i brottsbalken (tjänstefel)

Motion 1988/89:Ju35 av Rolf Dahlberg (m) m.fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ju35

av Rolf Dahlberg (m) m.fl.

med anledning av prop. 1988/89:113 om ändring i
brottsbalken (tjänstefel)

I propositionen föreslås en viss utvidgning av det straffrättsliga tjänsteansvaret
för offentligt anställda.

Under en följd av år har moderata samlingspartiet i riksdagen krävt att
straffansvaret för tjänstefel skall skärpas. Det var därför glädjande då justitieutskottet
1986 begärde att en reell utvidgning av straffansvaret skulle
komma till stånd och att riksdagen godkände detta utlåtande. Då en proposition
i frågan nu nästan tre år efter riksdagens begäran har presenterats
är det med besvikelse vi får konstatera att förslagen är otillräckliga.

Enligt propositionen skall straff kunna utdömas inte endast för gärningar
som innefattar felaktig myndighetsutövning utan också för "vissa andra
oriktiga handlingar som har nära anknytning till myndighetsutövning (vår
understrykning). Det straffbara området är enligt vår uppfattning alltför
snävt angivet. Detta är föredragande departementschef uppenbarligen väl
medveten om. Hon anför bl.a.: "Men jag vill samtidigt betona att förslaget
inte innebär att utgångspunkterna för det nuvarande systemet ändras på
något grundläggande sätt.

Flera remissinstanser har reagerat mot en sådan begränsad lagändring.
Medborgarrättsrörelsen har bl.a. anfört: "Det straffrättsliga ansvarsområdet
kan emellertid inte vara begränsat till myndighetsutövning. Det måste
utvidgas att gälla allt förfarande som innebär att en offentliganställd tjänsteman
handlar i strid med de föreskrifter som gäller för den arbetsuppgift
han är i färd med att fullgöra. Allt handlande mot någon gällande föreskrift
kan dock inte få föranleda straffrättsligt ansvar. Det räcker om ansvar inträder
för fel som innebär fara för att en enskild åsamkas men. Även lagrådet
har vid sin granskning fört fram kritiska synpunkter: Den föreslagna regeln
om ansvar för tjänstefel täcker som förut sagts endast sådant handlande
eller underlåtenhet som sker vid myndighetsutövning. Det finns
emellertid en del situationer där myndigheters felaktiga handlande inte
medför vare sig straffrättsligt ansvar eller ersättning till enskilda som lidit
skada av handlandet.

Vi menar att propositionens förslag får godtas tills vidare. Det är emellertid
nödvändigt att en översyn sker så att det straffbara området vidgas.

Ett utvidgat tjänstefelsansvar är dock endast en av de faktorer som är av
betydelse då det är fråga om att skapa garantier för att den offentliga verksamheten
fullgörs på ett riktigt sätt. Från moderat sida har vid upprepade
tillfällen i riksdagen förts fram förslag som syftar till ökat skadeståndsan

svar för det allmänna gentemot enskilda. Möjligheterna för en enskild att få
ekonomisk kompensation för skador han åsamkas p.g.a. felaktiga myndighetsbeslut
är mycket inskränkta. Vi har hävdat att med den makt det allmänna
tilldelas måste följa ett ansvar. Drabbas enskilda av skador skall det
offenlliga kunna åläggas att utge full ersättning för dessa.

Även lagrådet har i det aktuella lagstiftningsärendet framhållit denna
aspekt: Det gäller också att få till stånd ersättningsregler som tillgodoser
medborgarnas berättigade intressen när det gäller rätten till ersättning för
skada som vållats av felaktigt handlande från myndigheternas sida. Dess
bättre synes nu en majoritet föreligga i riksdagen för en översyn av det
allmännas skadeståndsansvar. Lagutskottet har genom preliminärt beslut
den 23 mars i år beslutat begära en bred parlamentarisk utredning i frågan.

Flera remissinstanser har kritiserat den promemoria som ligger till grund
för propositionen för att det inte i tillräcklig utsträckning har beaktats vilka
förhållanden som råder på den kommunala och landstingskommunala sidan.
Det har särskilt betonats att det saknas effektiva sanktionsmedel mot
kommuner som vägrar att följa gällande lagar eller sätter sig över domstolars
avgöranden. I propositionen hänvisas till att pågående komrnunalansvarsutredning
skall analysera konsekvenserna av ett utvidgat straffrättsligt
ansvar för de förtroendevalda och pröva om möjligheterna att ingripa behöver
förstärkas. Även lagrådet har i sitt yttrande betecknat det som oacceptabelt
att en domstols beslut kan trotsas utan att de ansvariga kan ställas
till svars härför. Vi Finnér det uppenbart att det krävs ett ökat straffrättsligt
ansvar för förtroendevalda ledamöter i kommuner och lanstingskommuner.

Samtidigt finns vidare anledning att ta upp frågan om ansvarsfördelningen
mellan en kommunal tjänsteman som förbereder ett ärende och de förtroendevalda
som sedan beslutar i ärendet. Såsom Kommunförbundet
framhållit i sitt remissyttrande är fördelningen av ansvaret oklar.

Det anförda visar att det finns ett behov av en samlad översyn av dessa
frågor. Enligt lagrådet bör man i ett sammanhang pröva frågorna om ett
utvidgat straffrättsligt tjänsteansvar för offentligt anställda, det straffrättsliga
ansvaret för ledamöter i kommunala nämnder och enskildas rätt till
ersättning för skada som vållats av felaktigt handlande från myndigheternas
sida. Lagrådet menar vidare att det disciplinära ansvarssystemet också
bör uppmärksammas i det sammanhanget. Det finns starka skäl för en
sådan översyn. En parlamentarisk utredning bör således ta upp dessa frågor
till behandling snarast. Detta innebär att kommunalansvarsutredningen så
fort som möjligt bör avsluta sitt arbete och överlämna resultatet till den
nämnda parlamentariska utredningen för fortsatt övervägande.

För det fall riksdagen godtar det nu aktuella lagförslaget om tjänstefel
finns det skäl att samtidigt uppmärksamma effekterna för kommunaltjänstemännen.
Kommunförbundet har pekat på att lagändringen i praktiken
medför ett vidgat ansvar för ett korrekt beslutsunderlag och för beredningen
av ett ärende. Dessa uppgifter ankommer regelmässigt på tjänstemän. En
lagändring enligt propositionens förslag kan därför rent faktiskt leda till en
förskjutning av straffansvaret från de förtroendevalda till de kommunala
tjänstemännen. Men härvid skall beaktas att de kommunala tjänstemännen

Mot. 1988/89

Ju35

10

efter 1977 års kommunallagsreform saknar reservationsrätt. Därmed finns
ett behov att överväga hur tjänstemännen skall kunna fria sig från ansvar.
Vi menar att det är nödvändigt att kommunala tjänstemän ges reservationsrätt
redan i samband med att regeringens proposition godtas.

Det finns slutligen anledning att uppehålla sig vid förhållandena för de
offentligt anställda som kan beröras av en utvidgning av det straffrättsliga
tjänsteansvaret. Såsom vi ovan framhållit är det ofrånkomligt att offentlig
maktutövning måste ske under ansvar. Enskilda har en ovillkorlig rätt att
kräva att deras ärenden behandlas i lagenlig ordning. Det är därför nödvändigt
att offentligt anställda kan bli föremål för bl.a. straffrättsliga åtgärder.

Det är emellertid lika nödvändigt att de som agerar på myndigheters
vägnar har rimliga möjligheter att handla rätt. Det förhåller sig emellertid
så att vid många myndigheter har mängden arbetsuppgifter blivit nära nog
övermäktig för tjänstemännen. Länsrätten i Stockholms län uttrycker sig
bl.a. i denna fråga enligt följande: Mångå myndigheter och deras tjänstemän
balanserar idag på en knivsegg när det gäller avvägningen mellan
effektivitet och kvalitet.

Det kan bli olyckliga följder om tjänstemän vid myndigheter under
straffhot åläggs att utföra arbetsuppgifter som skulle kräva större personella
resurser. Flera remissorgan har varnat för en sådan utveckling. Följderna
kan bli längre handläggningstider, vid hård arbetsbelastning felaktiga beslut
och ytterst personalavgång och rekryteringssvårigheter. Det säger sig
självt att en sådan utveckling varken gynnar allmänheten eller den offentliga
förvaltningen. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att betona att en
faktor som måste tillmätas betydelse då straffrättsligt ansvar kommer i fråga
är arbetsbördan för berörd tjänsteman.

Men lika viktigt är att skapa möjligheter för en väl fungerande förvaltning.
Detta kan i vissa fall nödvändiggöra resurstillskott. Det finns emellertid
även en annan på sikt effektivare väg att gå. Det är, som moderata
samlingspartiet i andra sammanhang framhållit, att minska regelverket och
sikta mot minskad offentlig styrning av verksamheter i samhället. Detta är
en reform som är önskvärd bl.a. för att öka medborgarnas valfrihet på
viktiga områden. Men den får också den följden att den offentliga verksamheten
minskar. Därmed skapas möjligheter till ökade satsningar inom de
myndigheter som oundgängligen behövs. Den offentliga verksamhet som
är nödvändig kommer således i ett sådant läge att ha tillräckliga resurser för
att utföra ålagda arbetsuppgifter.

I motionen har lagts fram förslag som medför lagändringar. Det bör
ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderliga sådana ändringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om vidgat straffrättsligt
tjänsteansvar m.m. i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

Mot.1988/89

Ju35

II

motionen anförts om utvidgning av det straffrättsliga tjänsteansvaret,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om enskildas rätt till ersättning för skada som vållats
av felaktigt handlande från myndigheternas sida,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det straffrättsliga ansvaret för kommunala
tjänstemän och ledamöter i kommunala nämnder,

5. att riksdagen under förutsättning att propositionens förslag
angående ändring i brottsbalken antas beslutar att kommunala
tjänstemän skall äga reservationsrätt enligt vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående de offentligt anställdas arbetsvillkor.

Stockholm den 5 april 1989

Mot.1988/89

Ju35

Rolf Dahlberg (m)

Jerry Mar t inger (m)

Ewy Möller (m)

Göthe Knutson fm)

Charlotte Cederschiöld (m)

Anders Andersson (m)

Filip Fridolfsson fm)

Göran Ericsson (m)

Eva Björne (m)

Inger Koch fm)

Carl G Nilsson fm)

12