med anledning av prop. 1988/89:118 om ändring i

Motion 1988/89:Ju15 av Göthe Knutson m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jul5

av Göthe Knutson m.fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:118 om ändring i

lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, m. m.

Regeringen vill ändra i lagen från 1951 om straff för vissa trafikbrott m.m. I
proposition 1988/89:118 föreslår föredragande statsrådet Laila Freivalds
ändringar innebärande att det vid sidan av promillegränserna för alkoholhalten
i blodet införs ett särskilt straffansvar som grundas på alkoholkoncentrationen
i utandningsluften.

Med detta vill regeringen öppna möjligheter att mer regelmässigt använda
alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott.

Vi motionärer avvisar detta förslag. Vi gör det av starka rättssäkerhetsskäl
som vi här i motionen ska redovisa.

Däremot godtar vi propositionen i den del där det föreslås vidgade
möjligheter att genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov på trafikanter.

Alkoholutandningsprov som bevismedel
Ur propositionen citerar vi följande:

Statsrådets förslag: Alkoholutandningsprov bör regelmässigt kunna användas
som bevismedel i trafiknykterhetsmål. Det införs därför ett nytt rekvisit i
ansvarsbestämmelserna. Det avser alkoholkoncentration i utandningsluften
och skall motsvara det som redan finns i fråga om alkoholkoncentration i
blodet.

Statsrådets förslag överensstämmer med det förslag som lagts av rikspolisstyrelsen
som haft regeringens uppdrag att komma med förslag.

Remissinstanserna har haft olika uppfattning om förslaget. De flesta
remissinstanserna ställer sig bakom förslaget. Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten
i Jönköping, BRÅ, Svenska Läkaresällskapet och Sveriges
Advokatsamfund avstyrker det.

Bestämda avslagsyrkanden

Svenska Läkaresällskapet hänvisar bl.a. till att det i rapporten betonas, att
utandningsprov inte helt kan ersätta blodprov, som bl.a. måste tagas på den
som vägrar att lämna utandningsprov eller av medicinska orsaker inte kan
göra detta. Vidare kan av praktiska skäl rapportens förslag endast genomföras
etappvis. Detta innebär, att under en första etapp endast vissa polismyndigheter
skulle kunna använda alkoholutandningsprov som grund för
omhändertagande av körkort, medan i andra delar av landet detta skulle ske
först i en senare etapp. Svenska Läkaresällskapet vill här kraftfullt framhålla,
att de juridiska konsekvenserna för en person som intagit alkohol icke får bli

beroende av vilken metod som användes för att bedöma graden av Mot. 1988/89
alkoholpåverkan. Jul5

Detta innebär, att det måste finnas övertygande bevis för att de båda
metoderna ger överensstämmande resultat speciellt vid de två straffbarhetsgränser
för alkoholkoncentrationen i blodet som nu gäller, d.v.s. 0,5
respektive 1,5 promille. (Den nedre straffbarhetsgränsen har som tidigare
sagts föreslagits sänkas till 0,4 promille.) I rapporten (bilaga 12, sid 8) säges
endast mycket svepande:

Mycket omfattande undersökningar, bl.a. i Sverige, har visat att det ej blott i
laboratorieförsök på enskilda individer under kontrollerade förhållanden
utan även i fältförsök på för rattnykterhetsbrott misstänkta personer, där den
funna halten i blod korrelerats till halten i utandningsluften, råder en hög
korrelation med korrelationskoefficient på 0,9899. Dessa resultat bekräftas
helt av utvärderingen av korrelationen mellan alkoholkoncentrationen i
blod och i luft på det material som insamlats under den pågående
försöksperioden.

I rapporten (bilaga 12, sid 9) ges sedan ett exempel från utvecklingsarbetet
under 1987 på en sådan korrelation mellan värden för blod- respektive
luftalkoholhalt. Detta exempel visar emellertid vid de blodalkoholkoncentrationer
som motsvarar aktuella straffbarhetsgränser (0,5 respektive 1,5
promille) sådana avvikelser mellan de funna alkoholkoncentrationerna i
utandningsluft, att resultaten ur rättssäkerhetssynpunkt är oacceptabla. Det
framgår ej heller hur dessa utvärderingar genomförts.

Sällskapet vill betona att sådana jämförelser mellan blodalkohol respektive
utandningsluftalkoholbestämningar måste genomföras under betingelser
som skulle råda efter genomförande av rapportens förslag. Mätningarna av
alkoholkoncentrationen i utandningsluft måste alltså göras med det eller de
instrument som man avser använda rutinmässigt och utföras på polisstationer
av sådan personal som endast erhållit den i rapporten föreslagna utbildningen.
Erhålla regressioner skall framför allt avse områdena kring straffbarhetsgränser,
d.v.s. blodalkoholkoncentrationer mellan 0,5 och 2 promille.

Till dess sådant material redovisats måste Svenska Läkaresällskapet
avstyrka rikspolisstyrelsens (och regeringens) förslag att använda alkoholutandningsprov
som bevismedel.

Rättssäkerhetsskäl till avstyrkan

Sveriges Advokatsamfund framhåller bl.a. att inga resultat presenteras som
visar hur metoden fungerar i det praktiska fältarbetet eller hur tillförlitliga
mätresultat som framkommer vid jämförelse med blodanalys i det enskilda
fallet. Ej heller har i utredningen erfarenheter från motsvarande utländska
mätmetoder i tillräcklig grad behandlats.

Då erforderliga praktiska erfarenheter av luftanalyssystemet saknas, är
det enligt Advokatsamfundets uppfattning ännu för tidigt att dra säkra
slutsatser av mätmetodens tillförlitlighet i jämförelse med nuvarande blodanalyssystem.
Om alkoholutandningsprov skall kunna användas som bevismedel
måste först garantier tillskapas för att systemet erbjuder minst samma
grad av rättssäkerhet som blodanalyssystemet idag kan erbjuda.

Sveriges Advokatsamfund avstyrker att alkoholutandningsprov för närvä

rande upphöjs til bevismedel vid trafiknykterhetsbrott. Frågan är i rättssä- Mot. 1988/89
kerhetsintresse inte tillräckligt utredd och bör enligt Advokatsamfundets Jul5
uppfattning föregås av en fältmässig försöksverksamhet inom några polisdistrikt
under ett par års tid för att därigenom åstadkomma en tillförlitlig
utvärdering av luftanalyssystemets säkerhet i jämförelse med nuvarande
blodanalyssystem.

Överåklagare avvisar

Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Jönköping skriver bl.a. i sitt

remissvar:

Som framgår av laborator A W Jones redogörelse (bilaga 11:1) är erfarenheterna
av alkoholutandningsprov som bevismedel från europeiska länder
mycket begränsade. Det föreslagna systemet borde rimligen prövas ytterligare
innan ställning tages till om det skall antagas. Det svenska blodanalyssystemet
anses tillgodose mycket höga krav på tillförlitlighet och rättssäkerhet.

Det måste därför visas övertygande skäl för att övergå till ett annat system.

En fortsatt parallell användning av de båda systemen t.ex. inom några
försöksområden, skulle ge tillförlitlighet. Av rättssäkerhetsskäl anser jag att
förslaget om alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott
icke skall accepteras.

Vårt förslag

Vi motionärer yrkar avslag på propositionen i den del (3:2) som gäller
utandningsprov som bevismedel. Vi hänvisar till de skäl som framförs i
remissvar från Svenska Läkaresällskapet, Sveriges Advokatsamfund samt
överåklagaren i Jönköping och som här delvis återgivits.

Vi motionärer föreslår i likhet med nämnda överåklagare att försöksverksamhet
etableras inom några få försöksområden. Försöksverksamheten kan
förslagsvis pågå under två år varefter en utvärdering sker.

Det ankommer på regeringen att efter riksdagens beslut närmare utforma
anvisningar och lagtextförslag beträffande försöksverksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1988/89:118 vad gäller alkoholutandningsprov
som bevismedel (3.2),

2. att riksdagen begär att regeringen skall genomföra försöksverksamhet
i enlighet med motionens förslag.

Stockholm den 5 april 1989

Gölhe Knutson (m)

Anders Andersson (m) Gullan Lindblad (m)

Nic Grönvall (m)

Göran Ericsson (m)

10