med anledning av prop. 1988/89:118 om ändring i

Motion 1988/89:Ju16 av Karin Ahrland m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jul6

av Karin Ahrland m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1988/89:118 om ändring i

lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, m.m.

De senaste åren har undersökningar framlagts, vilka påvisar att en bilförare
får avsevärt försämrad prestationsförmåga redan vid ringa alkoholförtäring.
Det torde inte längre ifrågasättas att en sänkning av straffbarhetsgränsen för
rattonykterhet är motiverad från trafiksäkerhetssynpunkt. Forskningen har
entydigt visat att stora besparingar i fråga om människoliv och trafikskadade
kan uppnås om trafiknykterhetstillståndet ytterligare kan förbättras. Den
tillåtna promillegränsen vid bilkörning bör därför snarast sänkas.

I propositionen föreslås nu vissa ändringar i 4§ trafikbrottslagen som avser
trafiknykerhetsbrotten. Ändringarna innebär att särskilt straffansvar ska
kunna grundas på alkoholkoncentrationen i utandningsluften. Vidare ges
polisen vidgade möjligheter att genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov
på trafikanter.

Däremot har regeringen inte lyckats prestera något förslag avseende en
sänkning av straffbarhetsgränsen för rattonykterhet. Detta är utomordentligt
anmärkningsvärt och vittnar om en oacceptabel handlingsförlamning.
Det är obegripligt att regeringen, trots att det redan 1984 förelåg ett förslag
om sänkt straffbarhetsgräns, nu inte anser sig ha ett tillräckligt beslutsunderlag
för att lägga fram ett förslag för riksdagen.

Folkpartiet har i flera olika sammanhang, nu senast i partimotion som
väcktes i januari 1989, anfört att all alkoholförtäring i samband med
bilkörning bör vara förbjuden. Mot denna bakgrund bör gränsen sättas så
nära noll som det är möjligt med hänsyn till de säkerhetsmarginaler som
erfordras av rättssäkerhetsskäl.

Att regeringen nu försöker dra frågan i ytterligare långbänk genom att
hänskjuta den till en ny total översyn av bestämmelserna om trafiknykterhetsbrott
finner vi helt oacceptabelt.

Att införa utslag i alkoholutandningsprov som ett nytt rekvisit i ansvarsbestämmelserna
finner vi däremot väl övervägt. Det är naturligtvis av vikt att
resultaten av ett blodprov och ett utandningsprov skall vara så lika som
möjligt. Anpassning av säkerhetsavdragen måste ske så att överensstämmelsen
blir i det närmaste total.

Det är också av vikt att följa hur användningen av utandningsprov
fungerar. Det får inte bli så att det sprids en uppfattning att utandningsproven
är sämre för bilföraren än blodprov. I sådana fall anser vi att det bör
övervägas någon typ av sanktion för dem som vägrar lämna utandningsprov.

Hemställan Mot. 1988/89

Med hänvisning till det anförda hemställs Julö

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett förslag
om sänkt straffbarhetsgräns vid trafiknykterhetsbrott i enlighet med
vad som anförts i motionen snarast bör framläggas för riksdagen.

Stockholm den 5 april 1989
Karin Ahrland (fp)

Lars Sundin (fp) Kjell-Arne Welin (fp)

Bengt Harding Olson (fp)

12