med anledning av prop. 1988/89:118 om ändring i

Motion 1988/89:Ju17 av Birger Rosqvist m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jul7

av Birger Rosqvist m.fl. (s)

med anledning av prop. 1988/89:118 om ändring i

lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, m.m.

För de allra flesta framstår det som en självklarhet att alkohol och trafik inte
hör ihop.

Somliga tycks dock ha den uppfattningen att en viss konsumtion av alkohol
och bilkörning är acceptabel. Med upp till 0,5 promilles alkoholhalt i blodet
och ytterligare tillägg för en viss felmarginal är detta ju också tillåtet och
sanktionerat av samhället. Eventuella ändringar av detta förhållande menar
man kan skjutas på framtiden.

Det står emellertid klart att påverkan av alkoholen inträder långt tidigare
än vid gränsen 0,5 promille när det gäller förmågan att säkert för andra och
sig själv framföra ett fordon.

Detta konstaterades också i såväl prop. 1987/88:50 som i trafikutskottets
betänkande om säkrare trafik m.m. 1987/88:16. Dessutom angavs i nämnda
proposition och på förekommen anledning i utskottsbetänkandet att en
sänkning av den nedre gränsen för ansvar för rattonykterhet övervägdes att
föreläggas riksdagen redan under 1988.

Det är därför med stor förvåning vi nu 1989 konstaterar att frågan om
sänkning av promillegräns skjutits på en obestämd framtid i föreliggande
proposition 1988/89:118.

Det finns starka krav hos en bred opinion och allmänhet för en kraftig
sänkning av promillegränsen.

Det förordas en s.k. principiell nollgräns. Den uppslutning som finns för
ett sådant ställningstagande finns såväl hos ett flertal tunga myndigheter och
instanser med speciell inriktning för trafiksäkerhet som från medborgarnas
sida.

Denna uppslutning utgör en viktig förutsättning för att lyckas med att hålla
trafiken fri från alkoholpåverkande förare.

Det finns alltför många människor som fått göra hårdhänta erfarenheter
och fått lida för skador till följd av att alkohol och trafik inte hållits isär.

Om det av rättssäkerhetsskäl inte är möjligt att införa en principiell
nollgräns bör regeringen lägga fram förslag om en definitiv promillegräns.
Med en definitiv promillegräns menar vi att inga överskridanden av denna
gräns skall accepteras p.g.a. osäkerhet i mätmetoderna. Förslagsvis bör den
definitiva promillegränsen vara 0,2. Det betyder att i praktiken måste
förarna avstå från att utnyttja alkohol om de skall vara säkra på att inte
passera straffbarhetsgränsen.

Vi anser att det redan nu dragit alltför långt ut på tiden vad gäller förslag

och beslut om sänkning av straffbarhetsgräns för s.k. promillekörning.

Argumenten för att ytterligare fördröja detta ärende går inte att acceptera.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslår vi

att riksdagen hos regeringen begär dels förslag om sänkning av
promillereglerna i enlighet med vad som anges i motionen, dels att
beredning av ärendet sker så skyndsamt att riksdagsbehandling och
beslut kan ske 1989.

Stockholm den 5 april 1989
Birger Rosqvist (s)
Sven-Gösta Signell (s)
Rune Johansson (s)
Yngve Wernersson (s)
Ove Karlsson (s)

Margit Sandéhn (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Jarl Lander (s)

Mot. 1988/89
Jul7

14

gotab 88519, Stockholm 1989