med anledning avprop. 1988/89:124 om vissa

Motion 1988/89:Ju24 av Torgny Larsson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :Ju24

av Torgny Larsson m.fl. (s)

med anledning avprop. 1988/89:124 om vissa

tvångsmedelsfrågor

Frågan om polisingripanden i kyrkolokaler har, som det uttrycks i propositionen,
aktualiserats på senare tid i flera sammanhang. Orsaken härtill är bl.a.
att de ingrepp som gjorts inte alltid utförts på ett sätt som stämmer överens
med de värderingar om kyrkorummets helgd som råder bland stora grupper
av allmänheten.

Sedan gammalt anses av många att eftersom kyrkor, kloster och lokaler
med liknande karaktär, som t.ex. moskéer, tempel, synagogor och pagoder,
är tillkomna för att ge människor möjlighet att enskilt eller tillsammans med
andra uttrycka sin tro och de innersta tankar och känslor som är förknippade
därmed, bör dessa lokaler behandlas som byggnader, där särskilda regler bör
gälla.

Även om dessa särskilda regler inte varit fastställda i lag, har den
förhärskande uppfattningen bland breda grupper varit att eftersom dessa
helgedomar varit avskilda för särskilda ändamål, bör detta ge utslag i hur
dessa lokaler betraktas och behandlas.

Denna värdering går mycket långt tillbaka i tiden. Redan i Gamla
Testamentet talas om lokaler dit människor kunde söka sig för att få en
fristad. I vårt eget land blev på 1200-talet genom en av fridslagarna våldsbrott
på vägen till och från kyrkan och inne i kyrkan hårt straffade. Vapen fick inte
tas med in i kyrkan. Som en följd därav kallas fortfarande entrérummet
vapenhus.

Svenska Ekumeniska Nämnden uttrycker i en skrivelse till regeringen
1988-05-19 dessa ovan beskrivna värderingar bl.a. på följande sätt:

I svensk kyrklig tradition har medvetandet om den särskilda karaktär, som
kyrkorummet har fått i och med invigningen, omsatts också i icke-våldets
princip. Om denna vittnar varje s.k. vapenhus i äldre svenska kyrkor: Det
första rum man kommer till i kyrkan reser kravet på en avväpning och ett
fredligt uppträdande. Inget slag av våld får utövas i kyrkan. Det gäller även
för samhällets och lagens företrädare. Inne i kyrkan råder andra regler än
utanför, därför att kyrkan är ett avskilt, för särskilda ändamål helgat rum.
Detta synsätt lever starkt också i våra dagar, även om kyrkorna inte längre
förses med vapenhus.

I propositionen förs ett resonemang om och under vilka omständigheter
hänsyn bör tagas till den särskilda karaktär som kyrkolokaler har. Största
möjliga hänsyn bör tas till kyrkorummets helgd, hävdas det, men statsrådet
menar samtidigt att några särregler för tvångsingripanden i kyrkan, kloster
och liknande lokaler inte bör införas. Det kan inte komma ifråga att införa

något slags frizoner, där polisingripanden över huvud taget inte skall fä ske. 1 Mot. 1988/89

ett samhälle som vårt finns det inget behov av att anordna en fristad för Ju24
personer misstänkta för brott eller som eftersöks enligt annan lagstiftning.

Vi motionärer delar i princip den uppfattningen att vårt lands lagar skall
gälla överallt, och anser inte att möjligheter bör främjas för människor att
undgå de krav som lagen ställer.

Vi bör i stället sträva efter att förverkliga ett samhälle, där all lagstiftning
genomsyras av humanitet och respekt för människors värdighet.

De gamla fridslagarna, som t.ex. kyrkofriden, tillkom under medeltiden
mot bakgrund av att denna respekt för människovärdet inte rådde i
samhället.

Dock finns det, med iakttagande av ovan angivna principer, ett behov av
att hävda respekten för kyrkorummets helgd. Utifrån religionsfrihetslagens
principer och den urgamla principen om icke-våld i kyrkan, bör det tydligare
än nu regleras om och i vilka former polisingripanden får göras i kyrkoliknande
lokaler.

I likhet med Svenska Ekumeniska Nämnden vill vi inte främja möjligheten
för brottslingar att undkomma rättmätig bestraffning men vill peka på det
behov av frist som föreligger hos människor i trängda lägen. Till människor
som befinner sig i trängda lägen kan exempelvis också utvisningshotade
flyktingar höra.

För dessa är ofta ett kyrkorum den sista utväg man kan finna i en förtvivlad
situation. Inför vetskapen om att riskera att återsändas till ett land, varifrån
de flytt, söker de sig till en kyrka, därför att en sådan i många länder betraktas
med särskild vördnad och respekt. I länder där lagarna ej i samma
utsträckning som hos oss präglas av humanitet, är det naturligt att kyrkan
utifrån sitt ändamål som avskilt rum betraktas som en tillflyktsort i kritiska
situationer.

Vi bör med respekt se på dessa värderingar som man därigenom ger
uttryck för.

Det förtjänar också att i sammanhanget erinras om att präster och pastorer
har genom lag en ovillkorlig tystnadsplikt, vilket givetvis kan innebära att
människor som begått brott kan undslippa straff, trots att det finns person,
vars vittnesmål kunde vara av avgörande betydelse.

Utan att ge avkall på de grundläggande principerna i vårt lands lagar är
såväl den prästerliga tystnadsplikten som principen om kyrkorummets helgd
medel som i svåra situationer kan vara till hjälp för människor.

Kyrkorna och trossamfunden har präster, pastorer och andra väl kvalificerade
företrädare som är medvetna både om sitt samhällsansvar och sin
uppgift att hjälpa enskilda människor. De kan därför ofta vara till god hjälp
för dem som är i behov av stöd i en akut krissituation.

Därför är det angeläget att polisen, då ett ingripande är aktuellt, tar
kontakt med ansvarig präst, pastor eller annan företrädare för kyrkan.

Därvid är det dock av största vikt att de olika roller som polis och präst/pastor
har iakttages. Med klart definierade roller och befogenheter kan samråd
lättare ske utan att varken kyrkorummets helgd eller människors religiösa
känsla kränkes.

I propositionen hävdas att intressekonflikter kan uppstå även i andra fall,
t.ex. vid husrannsakan på advokatkontor och tidningsredaktioner. Vi vill

inte bestrida att det i vissa avseenden kan finnas en parallell. Dock har vi Mot. 1988/89

svårt att inse att själva advokatkontoret eller tidningens lokaler som sådana Ju24

skulle vara i behov av särskilda föreskrifter.

Parallellen till ett ingripande mot ett advokatkontor eller en tidningsredaktion
är väl närmast att störa en gudstjänst. Men i en kyrka är själva
kyrkorummet, även då ingen gudstjänst pågår, avskilt för att vara ett heligt
rum.

I enlighet vad vi här ovan har anfört bör en komplettering av de regler,
anvisningar och föreskrifter som reglerar den svenska polisens arbete
genomföras.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vissa polisingripanden i kyrkolokaler.

Stockholm den 5 april 1989

Torgny Larsson (s)

Anita Persson (s) Evert Svensson (s)

Karl-Erik Svartberg (s)

18