med anledning av prop. 1988/89:128 om ändring i bilavgaslagen (1986:1386), m.m.

Motion 1988/89:Jo35 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo35

av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:128 om ändring
i bilavgaslagen (1986:1386), m.m.

På förslag av naturvårdsverket har regeringen i prop. 1988/89:128 föreslagit
en utvidgning av tillämpningsområdet för terrängkörningslagen
(1975:1313) till att omfatta motordrivna fordon över huvud taget, så att
användningen av traktorer och motorredskap också kommer att regleras
genom terrängkörningslagstiftningen.

Enligt terrängkörningsförordningen (1978:594) får enligt 1 §, mom 5,
körning på barmark ske i jordbruk eller skogsbruk. Detta undantag skall
enligt regeringens mening gälla även för de traktorer och motorredskap
som enligt förslaget kommer att ingå i terrängkörningslagens tillämpningsområde.

Jord- och skogsbrukets traktorer och motorredskap har hittills inte omfattats
av terrängkörningslagen. Från jord- och skogsbruksnäringarnas sida
har därför hävdats att undantag för alla motordrivna fordon som används
inom jord- och skogsbruket skall införas i lagen, då undantaget i terrängkörningsförordningen
inte utgör något lagskydd för näringarnas bedrivande
på ett rationellt sätt.

Skötseln av jord- och skogsbruk är reglerat i lagen om skötsel av jordbruksmark
(1979:425) respektive skogsvårdslagen (1979:429). I såväl dessa
lagar, som i bl.a. naturvårdslagen och kulturminneslagen, finns det klart
angivet att hindrande föreskrifter inte får vara så omfattande att pågående
markanvändning avsevärt försvåras. Näringarnas bedrivande på ett rationellt
sätt är således i dessa lagar skyddat.

Det skulle därför te sig egendomligt och ologiskt om riksdagen bifaller
regeringens förslag (prop 1988/89:128) till ändring av terrängkörningslagen,
utan att samtidigt i lagen göra undantag för motordrivna fordon som
används i jord- och/eller skogsbruket.

Riksdagen har också i lag (1987:12) om hushållning med naturresurser
m.m., uttalat att jord- och skogsbruk är näringar av nationell betydelse,
vilket innebär att de jämställs med riksintressen. En viktig förutsättning för
att så skall förbli är då att det inte får finnas tvivel om det berättigade i att få
driva dessa näringar så rationellt och mekaniserat som möjligt.

En i lagen grundad undantagsbestämmelse för motordrivna fordon som
används för jord- och/eller skogsbruk ger därför dessa näringar en större
trygghet än om den återfinns i en förordning, vilken de facto kan begränsas
eller ändras utan riksdagens hörande. Ett undantag i lagstiftningen för jord

och skogsbrukets motorfordon kan heller inte bedömas vara stötande eller Mot. 1988/89

orättvist mot undantagen i förordningen för andra verksamheter. Jo35

Sett från naturvårdssynpunkt vöre det naturligtvis önskvärt om också
den körning som sker i samband med renskötseln kunde förbjudas i berörda
skogs- och myrområden nedanför kalfjällsregionen. Vid en samlad bedömning
av problemet anser vi dock att det är omöjligt att kräva av just
rennäringen att man inte skall få möjlighet att nyttja motordrivna fordon i
direkt samband med renskötseln. Man kan från rennäringens sida med fog
hävda att man bör ges samma möjligheter som exempelvis skogsnäringen
att rationalisera sin verksamhet. Vi föreslår därför att texten i 1 § terrängkörningslagen
även ska göra undantag för fordon som måste användas i
direkt samband med renskötsel, dock är körning på kalfjäll ej heller då
tillåten.

Tillkomsten av nya fordonstyper har gjort det möjligt för de rörelsehindrade
att själva ta sig ut i naturen. Vi anser att de rörelsehindrades krav i
många fall är berättigade och att generösa dispensmöjligheter, som ger
handikappade möjlighet att ta sig ut i naturen, bör finnas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att första meningen i 1 § terrängkörningslagen
får följande lydelse:

Körning i terräng med motordrivet fordon är förbjuden i hela landet
utom då fordonet används för jordbruk och/eller skogsbruk eller
direkt samband med renskötsel, dock är körning på kalfjäll ej heller
då tillåten.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om generösa dispensmöjligheter för handikappade.

Stockholm den 18 april 1989
Anna Wohlin-Andersson (c)

Elving Andersson (c) Karin Starrin (c)

15