med anledning av prop. 1988/89:130 om socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och inriktning

Motion 1988/89:So29 av Karin Israelsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:So29

av Karin Israelsson (c)

med anledning av prop. 1988/89:130 om
socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och
inriktning

Socialstyrelsens arbetsuppgifter har diskuterats och förändrats alltsedan
omorganisationen inleddes 1980. Enligt det propositionsförslag som låg till
grund för den förändringen skulle socialstyrelsen, som central myndighet
för socialtjänsten och hälso- och sjukvården, företräda statsmakternas intresse,
dvs. ett riksintresse. Socialstyrelsen skall dels tolka och vidareutveckla
statsmakternas mål och utifrån sina erfarenheter från verksamheten
inom sociala sektorn lämna underlag till regeringen om förändrade mål.
Vidare skall socialstyrelsens arbetsuppgift också i ökad utsträckning innebära
samordning och utvecklingsarbete och en minskning av detaljerad
tillsyn och kontroll.

Med den förändrade lagstiftningen inom hälso- och sjukvården samt
socialtjänsten och omsorgerna har detta varit möjligt. Under de år som följt
efter omorganisationsbeslutet 1980 har verksamheten successivt förskjutits
från traditionell myndighetsutövning och detaljreglering till uppföljning,
planering, kunskapsutveckling och kunskapsförmedling.

I nu föreliggande omorganisationsförslag påtalar statsrådet att socialstyrelsen
haft svårigheter att leva upp till 1980 års intentioner. Allt för många
arbetsuppgifter är detaljreglerade av författningar och allt för många ärenden
rör enskilda patienter eller enskilda befattningshavare inom vården.
Uppföljning och utvärdering har inte givits tillräckligt utrymme. Det kan
från denna utgångspunkt då vara naturligt att det inledda omorganisationsarbetet
fortsätter med den inriktning som angavs vid 1980 års beslut rörande
omorganisation.

I propositionen framhålls att socialstyrelsen trots begränsade resurser
skall vara ett expertorgan som skall biträda regeringen när det gäller medicinska
och sociala frågeställningar. I det sammanhanget verkar det då
märkligt att regeringen i socialdepartementet omger sig med egna expertorgan
med sammanfallande arbetsuppgifter, eller uppgifter som rätteligen
borde tillhöra socialstyrelsens verksamhetsområde. Exempel på sådan
verksamhet är statens beredning av medicinsk metodik (SBU), AIDS-delegationen,
AN-rådet. Om dessa organ överfördes till socialstyrelsen skulle
resurser kunna samordnas och verksamheten förbättras.

Jag anser det därför riktigt att AN-rådet överförs till socialstyrelsen som
propositionen föreslår, dessutom anser jag att SBU samt AIDS-delegatio

Mot.
1988/89
So29-35

I Riksdagen 1988/89. 3 sami Nr So2935

nen under planeringsperioden också överföfs till socialstyrelsen. Detta Mot. 1988/89
skall ges regeringen till känna. So29

Tillsyn

Propositionen föreslår att socialstyrelsens funktioner skall renodlas. Huvuduppgiften
bör vara tillsyn samt kunskapsutveckling. Denna kunskapsutveckling
är viktig, såväl inom hälso-sjukvårdssektorn som inom sociala
sektorn. Det är då också naturligt att följa folkhälsoläget i landet. Det kan
från den synpunkten vara svårförståeligt att man inom socialdepartementet
bedriver samma sorts verksamheter som åligger socialstyrelsen i form av
utvärdering av hälsoläget. Skall socialstyrelsen få möjligheter att utveckla
sina utvärderingsmetoder finns det ingen anledning att regeringen bedriver
likartad verksamhet inom samma sektor. Det kan bara tolkas som att regeringen
inte litar på socialstyrelsen som expertorgan.

Skall socialstyrelsen få denna status måste även resurser, både personella
och ekonomiska, finnas för denna verksamhet. Det faller sig då naturligt att
de medel som i dag disponeras av regeringen för utvecklingarbete överförs
till socialstyrelsen. Visserligen säger propositionen att det är regeringen
som beslutar om handläggningen av dessa medel, men jag anser att riksdagen
måste få uttala sin mening även i denna fråga.

Förebyggande arbete

En stor brist i propositionsförslaget är den nästan obefintliga inriktningen
på förebyggande arbete som anges. Skall sjukvårdskostnader kunna minskas
och skall socialtjänsten ge bättre utbyte, måste hela socialstyrelsens
arbetssätt präglas av de förebyggande insatser som måste tillskapas.

Vi kommer aldrig att få ett bra hälsoläge om huvudinriktningen för socialstyrelsens
arbete skall vara att utvärdera och undersöka redan gjorda
arbetsinsatser. Hela vårt socialförsäkringssystem måste prövas ur förebyggande
synpunkt. Vi kommer inte att klara av de vårdbehov som föreligger
inom äldreomsorg, barnomsorg och vård om inte det förebyggande arbetet
begränsar behov av vårdinsatser. Primärvårdens utveckling och satsningar
på prevention skapar förutsättningar för bättre resurser på sikt till en breddning
av vårdutbudet.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, föreslås i
propositionen få en fristående ställning i förhållande till socialstyrelsen.
För verksamheten skall även fortsättningsvis bidrag lämnas via statsbudgeten.
För en organisation med den viktiga uppgiften att förmedla basfakta
och följa och informera om förändringar på drogområdet, måste också
garantier ges för en kontinuerlig verksamhet. Det är därför viktigt att det i
övergångsskedet finns tillräckligt med medel för att klara omorganisationen.
Det är även viktigt att CAN :s verksamhet under den närmaste framtiden
får behålla den tänkta organisationsformen och de medel som behövs
för ett kvalitativt högt stående basfaktainsamlande rörande drogområdet.

Nykterhetsrörelsens landsförbund har i en uppvaktning i en skrivelse
begärt, att en särskild myndighet skall inrättas med ett särskilt ansvar för de

alkoholpolitiska frågorna. Alkoholen stårför de största skadorna både när Mot. 1988/89

det gäller hälso- och sjukvård som när det gäller socialtjänsten. Det vore då So29

fel om inte denna del beaktades på ett särskilt sätt i den nya organisationen

av socialstyrelsen. Tyvärr vill inte föredragande statsråd för närvarande

förorda en ny myndighet med ett särskilt ansvar för den samlade alkohol

och narkotikapolitiken. För att då förbereda en sådan myndighet finns det

starka skäl för att inom den nya organisationen tillskapa en enhet med detta

ansvar. Inte minst en satsning på förebyggande insatser med stor tyngd,

uppföljning, initiativ och kunskapsförmedling när det gäller vård kan ses

som ett bra sätt att med kraft driva dessa frågor.

Enligt propositionen finns det förslag på en tänkt organisation med nio
enheter, där alkohol- och drogfrågorna utgör en liten del av innehållet i den
enhet som arbetar med förebyggande insatser. Jag anser med de erfarenheter
som kan redovisas, med en integration av dessa frågor i socialtjänstens
övriga uppgifter, att frågorna då försvinner och andra verksamheter prioriteras.
Detta har vi inte råd med idag om vi skall kunna fullfölja riksdagens
beslut om en minskad totalkonsumtion av alkohol fram till år 2000.

Vill regeringen verkligen verkställa det beslutet måste det också skapas
resurser för detta. Jag anser därför att riksdagen bör ge regeringen till känna
att det i den nya organisationen bör ingå en enhet med inriktning på förebyggande
och behandlande insatser på det alkohol- och drogpolitiska området.

Den nu pågående debatten rörande fosterdiagnostik, senaborter och
vård av för tidigt födda barn kräver stora insatser från en expertmyndighet.

Dessa frågor måste ges ett stort utrymme i den förebyggande verksamheten.

Även de allt högre aborttalen måste beaktas med initiativ att förebygga att
abort blir det alternativ som står till buds. Det är dessa aborttal som måste
förebyggas och där skall socialstyrelsens roll vara självklart ledande med
initiativ till det arbete som skall bedrivas av huvudmännen.

Socialtjänstpersonalen i Köpenhamn

Enligt föreliggande förslag skall socialstyrelsen inte befatta sig med enskilda
ärenden. Av den anledningen föreslås att de socialarbetare som nu
tjänstgör i Köpenhamn inte längre skall vara anställda av socialstyrelsen.

Detta ligger väl i linje med den nya inriktningen. Tyvärr finns det för närvarande
inga förslag på hur denna verksamhet skall bedrivas i fortsättningen.

De arbetsuppgifter dessa socialarbetare utför gagnar hela landets kommuner.
Genom det agerande dessa socialarbetare har, sänds många svenskar
hem ifrån den destruktiva Köpenshamns-miljön. Det är därför inte logiskt
att någon enskild kommun, t.ex. Malmö, skulle ta över deras arbetsuppgifter
då de med den anställningsbakgrunden inte kan agera i förhållande till
övriga kommuner. Bristen på anslag till denna verksamhet innebär att socialstyrelsen
får bekosta dessa befattningshavare utan att erhålla särskilda
medel för den viktiga verksamheten.

Jag vill i avvaktan på en förändring, tills vidare låta dessa två socialarbetarbefattningar
ligga kvar i socialstyrelsens verksamhet samt att detta beaktas
i det kommande budgetförslaget. På sikt kan anställningarna eventuellt 3

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami Nr So2935

knytas till länsstyrelsen i Malmöhus län. Detfinns dock för dagen ingen Mot. 1988/89

möjlighet att besluta om detta då förhandlingar inte inletts. So29

Regionala enheter

Förslaget om en utlokalisering av viss verksamhet i lokala enheter är ett bra
sätt att sprida kunskapsförmedling och att minska organisationens storlek i
Stockholmsområdet. På sikt bör ytterligare arbetsuppgifter kunna fördelas
ut till dessa regionala enheter så att de får en verklig möjlighet till hög
kompetens. Propositionen beskriver inte särskilt tydligt hur dessa enheter
skall organiseras och vilka orter som kommer i fråga. Lämpligt är att samordna
deras lokalisering till regionsjukvårdens centralort.

När det gäller vilka enskilda ärenden som skall handläggas regionalt, vill
jag peka på de risker det kan medföra i kontrollen av sjukvårdsmateriels
tillförlitlighet om det inte utbildas en praxis som är likvärdig över landet.
Dessa uppgifter bör alltså förankras, dels för kunskapsåtergivning, dels för
likvärdig behandling. Detta bör ges regeringen till känna.

Verksledning

Förslaget om en generaldirektör och tre överdirektörer är unikt för statliga
verksledningar. De arbetsuppgifter som enligt förslaget skall ligga på de tre
överdirektörerna består i att en bör ha huvudansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor,
en för socialtjänstfrågor och en för administrativa och juridiska
frågor. Vilken ställning de olika enhetscheferna med denna bakgrund
skall få är inte heller klart utsagt, utan det anges att detta skall ges som
uppdrag till generaldirektören att organisera. Jag anser att dessa tre befattningshavare
kommer att få svårigheter med gränsdragningsproblem till de
olika enheterna. Det blir onekligen ett organisationssteg till mellan generaldirektören
och enhetscheferna med dessa tre befattningshavare. Jag anser
att nuvarande organisation med en generaldirektör och en överdirektör
samt med kompetenta befattningshavare som enhetschefer mycket bättre
ger styrningsmöjligheter för generaldirektören. Jag anser att detta skall ges
regeringen till känna.

Omorganisationens ledning

Vid en så stor förändring av en myndighets arbetsinriktning och organisation
som den nu föreslagna, anser vi från centerns sida att detta bör ske med
en bredare grupps beredning. Jag anser att en parlamentariskt tillsatt grupp
bör besluta om den framtida organisationen i samarbete med socialdepartementet
och socialstyrelsen. Detta bör ges regeringen till känna.

Det är viktigt att den nya organisationen verkligen genomförs så att socialstyrelsen
blir en tillsynsmyndighet över de kommunala huvudmännen,
samt även utövar tillsyn över regeringens sätt att hantera hälso- och sjukvårdsfrågor
samt socialtjänstfrågorna. För att kunna utföra dessa uppgifter
krävs även att tillräckliga resurser ges under omorganisationen, för att möjliggöra
denna organisation med en bred kompetens inom alla områden.
Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan Mot. 1988/89

So29

Med stöd av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om överförande av AlDS-delegationen samt statens
beredning av medicinsk metodik till socialstyrelsen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande överföring av medel från socialdepartementet
till socialstyrelsen för utvecklingsarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande CAN:s verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en enhet inom socialstyrelsen med övergripande
ansvar för alkohol- och drogfrågor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om socialstyrelsens roll i det förebyggande och kunskapsförmedlande
arbetet rörande aborter, fosterdiagnostik och
vård av för tidigt födda barn,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om socialstyrelsens fortsatta huvudmannaskap för
socialarbetarna i Köpenhamn,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande de regionala enheternas kunskapsåterföring
i tillsyns- och kontrollärenden,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande verksledningens sammansättning med en
överdirektör,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en parlamentarisk grupp för beredning av den
framtida organisationen av socialstyrelsen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs rörande resurser till socialstyrelsens omorganisation.

Stockholm den 13 april 1989

Karin Israelsson (c)

5