med anledning av prop. 1988/89:140 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

Motion 1988/89:Jo67 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo67

av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av prop. 1988/89:140 om reglering
av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

Nej till provisoriet

Runt om i landet växer nu protesterna mot jordbrukspolitiken. Mejerier
blockeras, mjölk hälls ut, spannmål sätts i brand. Dessa protester speglar
bitterhet och förtvivlan hos Sveriges bönder, men de speglar också den
kamplust och beslutsamhet att värna det svenska jordbruket, som finns.

Det är ingen tillfällighet att protesterna kommer nu. Regeringens tolkning
av den nyligen träffade GATT-överenskommelsen, handläggningen
av delansvaret för spannmålsöverskottet och förslagen om slopade mjölksubventioner
och att omställning 90 inte kommer att förlängas, har slutligt
fått tålamodet att brista.

Men redan tidigare fanns stort missnöje med den förda jordbrukspolitiken,
inte bara från jordbrukarnas sida. I vår partimotion från årets allmänna
motionstid: För en långsiktig livsmedelspolitik tog vi upp de grundläggande
problemen. Målen för jordbruket uppfylls inte. Sårbarheten är
stor. Det beror bl.a. på att jordbruket är beroende av ett omfattande transportsystem,
det är för sin energitillgång beroende av en storskalig centraliserad
energiförsörjning. Jordbruket är också till stor del beroende av import
från andra länder av viktiga insatsvaror.

Vare sig inkomst- eller konsumentmålen kan sägas vara uppfyllda. Jordbruk
läggs fortfarande ner i de delar av landet där det är särskilt angeläget
att det bevaras. De regionalpolitiska inslagen har inte förmått kompensera
den låga lönsamheten. Matpriserna ligger i topp vid internationella jämförelser.

Jordbruket ger upphov till allvarliga miljöproblem, särskilt i landets södra
delar. Övergången till ett jordbruk i ekologisk balans har inte tillräckligt
stimulerats. Efterfrågan på alternativt odlade produkter överstiger vida tillgången.

Ansvaret för dagens situation vilar både på samhället och bondekooperationen
som aktivt bidragit till framväxten av den snårskog av lagar, förordningar,
föreskrifter, regler och interna regleringar som idag utgör jordbrukspolitiken.
LRF vill gärna framställa sig både som den framgångsrika
företrädaren för Sveriges bönder och det ständiga offret för samhällets manövrer.
Men man måste nog välja, antingen är LRF en framgångsrik företrädare
för bönderna, då får man också ta en stor del av ansvaret för dagens
situation eller så är man offret men då måste man också erkänna sitt misslyckande
som böndernas företrädare. Samtidigt måste det konstateras att 1

Mot.
1988/89
Jo67 70

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami Nr Jo6770

Sverige långt ifrån är ensamt om att ha kringgärdat sitt jordbruk med en Mot. 1988/89

snårskog av regleringar. Det är en vanlig situation i alla industriländer. Jo67

I vår motion betonade vi behovet av en radikal omläggning av jordbrukspolitiken.
Men vi betonade också att en absolut nödvändighet är att jordbrukspolitiken
är långsiktig. Jordbruket är till sin karaktär långsiktigt. Det
är förödande för näringen att kastas mellan olika kortsiktiga samhällsåtgärder.
1 konsekvens med detta ställningstagande avvisar vi nu därför det förslag
till provisorium som regeringen föreslår. Istället bör riksdagen besluta i
enlighet med Jordbruksnämndens ursprungliga förslag. Enligt vår uppfattning
är det föreslagna provisoriet inte att betrakta som mer GATT-kompatibelt
än en traditionell prisreglering. Det är däremot svårare att överblicka
konsekvenserna av ett provisorium. Det mest allvarliga är kanske inte provisoriet
i sig utan att det bidrar till att ytterligare öka osäkerheten om framtiden
för det svenska jordbruket.

Vern skall bestämma?

I vår motion ställde vi också frågan: Vem skall bestämma om det svenska
jordbrukets framtid? De farhågor vi i motionen gav uttryck för har tyvärr
besannats. Vi skrev: Det är illavarslande att Sverige deltar i de internationella
förhandlingarna utan att ha fastlagt en politik för vad vi vill med vårt
jordbruk ... Risken är uppenbar att vår jordbrukspolitik blir en effekt av de
internationella förhandlingarna istället för att utgöra en grund för dem.

Precis så har det blivit. Och detta tycks vara helt i enlighet med regeringens
önskemål. I själva verket vill man använda de internationella förhandlingarna
som press för att styra det svenska jordbruket i önskad riktning.

Det är därför som den svenska regeringen gör betydligt mer långtgående
tolkningar av GATT-avtalet än vad som görs i andra länder. För att kunna
rätt bedöma och jämföra olika länders agerande med anledning av GATTavtalet
behövs det noggrann uppföljning och analys. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen i början av hösten med en redogörelse för vilka
effekter GATT-beslutet faktiskt fått i olika berörda länder.

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift att
utvärdera 1985 års livsmedelspolitiska beslut och att forma förslag till en ny
jordbrukspolitik. Till denna arbetsgrupp hänvisar regeringen alla frågor
kring jordbrukets framtid, men i gruppen har ännu inte fattats några beslut.

Gruppen fungerar som en forum för utbyte av informationer. Arbetsgruppens
roll och status måste klart definieras. Antingen får den fortsätta att
vara ett informellt diskussionsforum men då måste regeringen upphöra att
lägga över ansvaret för formandet av jordbrukspolitiken på gruppen, eller
så måste gruppens arbete formaliseras, så att man fattar beslut till vilka
ledamöterna kan förhålla sig, ge sitt bifall eller reservera sig.

Arbetsgruppens oklara roll bidrar ytterligare till den otydlighet och förvirring
som nu präglar den jordbrukspolitiska debatten.

Billigare mat

När GATT-beslutet var fattat, lanserades det som det trollspö som genom

ett hokus pokus skulle ge oss billigare mat. Knappt hann trycksvärtan torka 2

förrän regeringen föreslog att mjölksubventionerna i ett slag skulle slopas. Mot. 1988/89

Den omedelbara effekten för konsumenterna av GATT-beslutet blir alltså, Jo67

om regeringens förslag vinner riksdagens majoritet, en kraftig fördyring av

ett av våra viktigaste baslivsmedel. Vpk är ingen anhängare av livsmedels

subventioner, men vi anser att de inte bör tas bort förrän också momsen på

mat tas bort och matkostnaderna därmed kan sänkas. Självfallet avvisar vi

därför förslaget om slopade livsmedelssubventioner (se särskild motion

med anledning av proposition 1988/89:150, bilaga 8).

Frihandel eller protektionism?

Naturligtvis kan inte Sverige ställa sig utanför det internationella samarbetet,
kring regler för handelsutbyte, som pågår inom ramen för GATT. Under
1980-talet har handeln med jorbruksprodukter blivit föremål för allt
större intresse i dessa förhandlingar. Det beror dels på att den långt gående
protektionismen när det gäller jordbruket blivit en allt tyngre börda för de
enskilda länderna, dels på att de länder som producerar ett stort överskott
på jordbruksprodukter söker avsättning för sina produkter och därför vill
ha en friare handel med livsmedel.

Arbetarrörelsen är till sin karaktär internationell. Ett livaktigt internationellt
utbyte och samarbete på alla områden, forskning, kultur och handel är
en grundsten i bygget på en gemensam framtid i fred och frihet. Men det
internationella samarbetet måste ske i samklang med den nationella utvecklingen
i olika länder, inte i motsättning till den. Idag präglas de internationella
relationerna av djupaste ojämlikhet. Det pågår en utarmning av tredje
världens länder. Deras skuldbörda är enorm. Sverige måste i internationella
sammanhang verka för en internationell handel på rättvisa villkor. En
sådan mer rättvis handel skulle innebära att utbudet på världsmarknaden
av jordbruksprodukter minskar eftersom många länder i tredje världen
idag tvingas exportera jordbruksprodukter som de själva behöver, för att
betala sina räntor och amorteringar till industriländernas banker och finansinstitut.

Det internationella handelsutbytet är alltså inte en fråga om frihandel
eller protektionism. Det gäller att forma regler och principer för handelsutbytet
så att de står i överensstämmelse med strävanden till ekologisk balans
och social rättvisa.

Ett kvalitativt gränsskydd

Nu gällande principer för handelsutbytet också när det gäller jordbruksprodukter
bygger på överenskommelser från efterkrigstiden. Tillräcklig
hänsyn tas inte till utvecklingen på senare tid när det gäller metoder för
livsmedelsproduktion. I Sverige tillåter vi inte tillväxthormoner. Vi tillåter
inte antibiotika. Vi har stora hygieniska och kvalitetskrav. Vi ställer etiska
krav på djurhållningen. Vi tillåter inte bestrålning av livsmedel. Vi ställer i
ökande omfattning krav på jordbruket att ta hänsyn till miljön. I en tid när
den internationella handeln ökar i omfattning måste samma krav kunna
ställas på importerade livsmedel som på inhemskt producerade. Annars 3

kommer importen, som p.g.a. lägre kvalitet kan hållas billigare, att slå ut
den inhemska produktionen.

Även i fortsättningen behövs ett gränsskydd om än av annat utseende.

Särskilt viktigt är det kvalitativa gränsskyddet, som inte får inskränkas till
att gälla stickprovskontroller av importerade produkter utan också måste
innefatta möjligheten att säga nej till livsmedel producerade med metoder
eller tillsatser som vi inte accepterar i vårt inhemska jordbruk.

Provisorium trots allt

Om riksdagen, trots de uppenbara olägenheterna, beslutar om ett provisorium
så anser vi att förslaget måste ändras på vissa punkter. Utbetalningstillfällena
skall flyttas så att den första utbeltalningen av det större beloppet
sker den 1/7 1989 och återstoden betalas ut den 1/1 1990.

Norrlandsstödet

Jordbruket utgör en grundläggande del av näringsstrukturen i norra Sverige
och i övriga glesbygder. Produktionen av livsmedel måste ske med en
god geografisk fördelning för att uppfylla alla de krav vi ställer på livsmedelskvalitet
och ekologisk balans. Jordbruket har också goda bieffekter på
sysselsättningen inom andra verksamhetsområden.

Kort sagt, det är avgörande för att hålla bygden levande. Jordbruket i de
här delarna av landet måste därför analyseras och bedömas utifrån detta
helhetsperspektiv. Enligt riksdagsbeslut 1985 skall jordbruksproduktionen
i Norrland hållas på 1984 års nivå. Trots detta minskar fortfarande jordbruket
i stödområdet. Och detta sker i nuvarande läge med högt gränsskydd.

Det finns stor anledning till oro för de effekter de internationella förhandlingarna
kan komma att få just på jordbruket i glesbygder. Det är därför
extra angeläget att redan nu tydligare markera den regionalpolitiska profilen
på jordbrukspolitiken.

För att behålla ett livskraftigt jordbruk i de områden som berörs av Norrlandsstödet
föreslår vi följande förändringar:

1. I Älvsborgs län föreslår vi att de delar av länet som omfattas av glesbygdsstödet
också ingår i prisstödsområdet.

2. I Värmlands län föreslår vi att område 2A innefattar följande kommuner
och församlingar:

Torsby kommun, Lysvik, Ekshärad, Skillingmark, Östervallskog,

Töcksmark, Trankil, Västra Fågelvik, Holmedal och Bogen församlingar.

Område 2 B: Blomskog, Sillerud, Silbodal, Karlanda församlingar, Eda
kommun utom Skillingmark, Arvika kommun utom Glava, Bogen och
Stavnäs församlingar, Gräsmark, Sunne, Norra Råda, Munkfors, Övre
Ullerud, Blombacka, Sunnemo, Hagfors, Älvsbacka, Gustav Adolf,

Rämmen, Gåsborn, Nordmark, Färnebo, Brattfors, Filipstad, Kroppa,

Storfors församlingar.

Område 3: Bjurtjärn, Lungsund, Norra Väse, Nyed, Ullerud, Östra Ämter- 4

Mot. 1988/89

Jo67

vik, Västra Ämtervik, St. Kil, Boda, Frykerud, Värmskog, Borgvik, Stav- Mot. 1988/89

näs, Gillberga, Glava, Långserud, Svanskog, Kila och Tveta församlingar. Jo67

Område 4 innefattar resterande församlingar i Värmlands län.

3. I Västernorrlands län föreslår vi att församlingarna Borgsjö i Ånge kommun,
Liden och Holm i Sundsvalls kommun, Viksjö i Härnösands kommun
samt Graninge, Helgum, och Resele i Sollefteå kommun överföres
från stödområde 2 B till 2 A.

4. en frysning av stödnivån som föreslås i propositionen vad gäller område
4 kan inte godtas.

Stödet bör höjas i område 4 med 11 öre/kg mjölk och nötköttet med 162
öre/kg. Får- och lammkött höjs motsvarande.

5. Den differentiering som föreligger vad gäller mjölken mellan stödområdena
2 A och 2 B föreslås också gälla övriga produktionsgrenar.

6. Vi föreslår också att beräkningarna för stödet bör grunda sig på att allt
foder produceras på gården.

Åtgärder vid två-prisets slopande

Enligt tidigare beslut slopas från halvårsskiftet det s.k. två-prissystemet för
mjölk. Det finns uppenbara risker att avvecklingen av detta system får negativa
konsekvenser för mjölkproduktionen i stödområdet. Därför kan inte
två-prissystemet avvecklas utan att mjölkproduktionen i stödområdet i någon
form kompenseras. Enligt GATT-beslutet skall hänsyn tas till gällande
lagstiftning eller motsvarande, vilket måste innefatta 1985 års riksdagsbeslut.
I GATT-beslutet sägs dessutom, när det gäller den långsiktiga politiken
att hänsyn skall kunna tas till regionalpolitiska aspekter. Men om vi inte
redan i det kortsiktiga perspektivet tar regionalpolitisk hänsyn så kommer
det inte i det långsiktiga perspektivet att finnas något glesbygdsjordbruk
kvar att ta hänsyn till och det kan väl inte vara avsikten? Enligt vår uppfattning
skall mjölkproduktionen i stödområdet kompenseras genom 10 öres
prispåslag per kg mjölk.

Statens delansvar för spannmålsöverskottet

Det sätt på vilket regeringen hanterade frågan om delansvaret för 1988 års
spannmålsskörd, fick mycken kritik. I sitt betänkande till budgetpropositionen
(I988/89:JoU12) skrev jordbruksutskottet: Utskottet kan ansluta
sig till motionärernas synpunkter så till vida att det borde ha framstått som
ett naturligt led i beslutsprocessen om beslutet angående 1988 års medel
hade föregåtts av ett samråd mellan regeringen och näringen. Vi utgår från
att detta utskottsbetänkande får konsekvenser för hanteringen av 1989 års
delansvar. Beslut kring den framtida hanteringen av spannmålsöverskott
måste givetvis fattas inom ramen för den långsiktiga livsmedelspolitiken.

Det särskilda åtgärdsprogrammet

Vi anser att det särskilda åtgärdsprogrammet i enlighet med lantbruksstyrelsens
förslag skall tillföras 100 miljoner. Vi anser dessutom att den centrala
styrningen av hur dessa medel används skall vara mindre. De lokala 5

instanser som har att behandla dessa ärenden har större möjligheter att Mot. 1988/89

avgöra var de särskilda åtgärdssatsningarna kommer till störst nytta. Jo67

Omställning 90 skall vara kvar

I ett långsiktigt perspektiv är inte trädesbidraget, numera Omställning 90,
bra. Det är en typisk lapp i lapptäcket som jordbrukspolitiken utgör. Det är
en åtgärd av tillfällighetskaraktär baserad på det kortsiktiga behovet att
avveckla spannmålsöverskottet. Eftersom man i stor utsträckning beviljat
dispens från kravet på att arealen ska vara bevuxen, så har inte heller ur
miljösynpunkt detta bidrag fungerat tillfredsställande. Omställning 90 bör
därför ersättas med ett omställningsbidrag som syftar till en varaktig omläggning
av jordbruket och som inbegriper stöd till en alternativ produktion
som energiskog, fibrer för pappersfrämställning och annan industriråvara.

Vi behöver ett omställningsbidrag som stimulerar till en utveckling av jordbruket
med siktet inställt på framtiden. Formerna för ett sådant stöd måste
utarbetas som en del i den långsiktiga jordbrukspolitiken. 1 avvaktan på att
den politiken blir beslutad måste Omställning 90-bidraget finnas kvar. Eftersom
jordbruket är långsiktigt och kräver långsiktig planering innebär det
att Omställning 90 bör finnas kvar ytterligare två år. Ersättningsbeloppen
måste höjas. Kraven på att arealen ska vara bevuxen måste skärpas.

Utveckla betodlingen

Med jämna mellanrum återkommer hoten mot ö-bruken. Sockerbruken på
Öland och Gotland är av stor regionalpolitisk betydelse. Nu är hotet åter
tillfälligt avvärjt eftersom det redan i underlaget för förhandlingarna var en
klart uttalad förutsättning att ö-bruken skulle bevaras. Men med all säkerhet
kommer nedläggningskraven att återkomma. En av orsakerna är de
givna ramarna för betodlingen. När produktionsvolymen är given återstår
inga andra metoder för utveckling än strukturrationalisering och effektivisering
inom dessa givna ramar. Det är därför angeläget att stimulera en
utveckling till andra avsättningsområden. Det kan gälla industriråvara men
också ökad användning av betor för foderframställning. En ny jordbrukspolitik
med en friare handel kommer att påverka också sockerproduktionen.
Vi anser att en högre självförsörjningsgrad än dagens bör eftersträvas
och att ett kvalitativt gränsskydd behövs också när det gäller betodlingen så
att villkoren blir lika för inhemska och importerade produkter. I samband
med att en ny långsiktig jordbrukspolitik fastläggs måste också betodlingens
framtida utvecklingsmöjligheter tas upp.

Förändra KMÄ

1 propositionen föreslås att den obligatoriska exportkontrollen av mejeriprodukter,
ägg och fiskkonserver slopas samt att KMÄ:s statliga anknytning
upphör. Men i propositionen sägs också att det är väsentligt att kvalitetsarbetet
fortsätter samt att den kompetens som finns i de uppbyggda
organisationerna bevaras. Jordbruksministern avser därför ta initiativ till

överläggningar mellan berörda parter. Vi anser att förändringar av KMÄ:s 6

organisation bör anstå till dess att dessa överläggningar resulterat i konkre- Mot. 1988/89

ta förslag. Det är viktigt att KMÄ :s opartiska karaktär bevaras. Det är också Jo67

viktigt att andra länder sorn importerar från oss har rimliga garantier för en
god kvalitetskontroll. Det är ju krav som vi från svensk sida i allt högre
utsträckning kommer att ställa på de länder vi importerar ifrån.

Den nya djurskyddslagen

Vpk:s principiella inställning är att samhället inte ska ge människor särskilda
bidrag för att följa lagarna. Men när lagändringar som radikalt förändrar
pågående verksamheter genomförs kan det vara befogat med särskilda
övergångsåtgärder. Särskilda bidrag kan också användas som stimulans till
att genomföra förändringar snabbare än lagar och regler kräver. Vi anser att
den nya djurskyddslagen innebär så omfattande förändringar att det här är
befogat med ett särskilt investeringsbidrag under en avgränsad tid. 10 år
förefaller vara en lämplig period. Vi föreslår därför att regeringen till hösten
återkommer till riksdagen med förslag till ett sådant bidrag.

Genteknik, löfte och hot

Bioteknik, till vissa delar gammal och känd, rymmer också genteknik. Den
innebär oanade möjligheter på många olika områden, men den innebär
också oanade risker. Den ställer grundläggande etiska frågor om människans
rätt att manipulera livet. Det är skrämmande nära mellan forskning
och praktisk tillämpning, trots att vi ännu vet mycket lite om hur naturen
själv kommer att hantera de av människan genetiskt manipulerade organismerna.
Det är därför viktigt att sakta ner tempot och satsa mer av forskningsresurserna
på grundforskningen, kunskapsuppbyggandet. Vi kan inte
frånhända oss den kunskap vi en gång tillägnat oss, men vi måste hantera
den utifrån etiska, miljömässiga och sociala överväganden.

Därför behövs det en samlad lagstiftning kring genteknikens område. En
sådan samlad lagstiftning finns ännu bara i Danmark. 1 propositionen redogörs
för lagar, som i vissa fall kan tillämpas när det gäller genteknik. Men
det är uppenbart att denna lagstiftning är otillräcklig. I propositionen sägs
inte rent ut att en samlad lagstiftning behövs och att förslag om en sådan ska
bli följden av det utredningsarbete som nu pågår. Därför är det angeläget att
riksdagen begär att snarast få ett sådant förslag till lagstiftning.

Utvecklingen inom genteknikens område går nu mycket snabbt, desto
mer oroande är den saktfärdighet som präglar regeringens arbete och som
också kommer till uttryck i propositionen. Man hänvisar till att skrivningar
från kemikalieberedningen och hybrid-DNA-delegationen för närvarande
bereds. Dessa skrivningar är ett år gamla. Betänkandet, Genetisk integritet,
lades 1984.

Mot bakgrund av den snabba utvecklingen är det minst sagt oroande att
man inom jordbruksdepartementet först nu tillsatt en särskild utredare med
uppdrag att se över läget när det gäller den gentekniska utvecklingen. Uppdraget
ska vara klart i oktober. Men helt uppenbart behövs det en kontinu- 7

erlig och omfattande kontroll och analys av vad som händer på detta område.
Det räcker inte med en tillfällig utredning.

Det bemyndigande som regeringen begär i propositionen är en mycket
mild form av restriktion på den gentekniska utvecklingen. Det är en sorts
nödbroms, tyvärr är det ofta redan försent när man drar i nödbromsen. Vi
anser att man borde gått längre i förslagen och begärt ett generellt förbud
mot frisläppande av genetiskt manipulerade organismer i naturen, men
med möjlighet till dispens.

Vi anser också att det bör råda förbud mot patentering av gentekniskt
förändrade mikroorganismer, växter och djur tills hela frågekomplexet fått
en sammanhållen hantering i speciell lagstiftning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att kompensationsbeloppet
för regleringsperioden utbetalas i form av bidrag per djur av
olika slag eller per hektar av olika grödor,

2. att riksdagen beslutar att kompensationsbeloppet för regleringsperioden
skall betalas i enlighet med jordbruksnämndens förslag,

3. att riksdagen begär att regeringen hösten 1989 till riksdagen
lämnar en redogörelse för vilka beslut i jordbruksfrågor som fattats i
andra länder med anledning av GATT-beslutet,

4. att riksdagen beslutar klargöra den livsmedelspolitiska arbetsgruppens
status i enlighet med vad som i motionen anförs,

5. att riksdagen beslutar om förbud för import av livsmedel som
tillverkats med metoder eller tillsatser som inte är tillåtna i Sverige,

6. att riksdagen, för den händelse yrkande 1 i denna motion avslås,
beslutar att kompensationsbeloppen för regleringsperioden skall utbetalas
den 1/7 1989 respektive den 1/1 1990,

7. att riksdagen beslutar att de delar av Älvsborgs län som omfattas
av glesbygdsstödet också ingår i prisstödsområdet,

8. att riksdagen beslutar att område 2 A i Värmlands län skall
omfatta följande kommuner och församlingar:

Torsby kommun, Lysvik, Ekshärad, Skillingmark, Östervallskog,

Töcksmark, Trankil, Västra Fågelvik, Holmedal och Bogen församlingar.

Område 2 B: Blomskog, Sillerud, Silbodal, Karlanda församlingar,

Eda kommun utom Skillingmark, Arvika kommun utom Glava, Bogen
och Stavnäs församlimgar, Gräsmark, Sunne, Norra Råda,

Munkfors, Övre Ullerud, Blombacka, Sunnemo, Hagfors, Älvsbacka,
Gustav Adolf, Rämmen, Gåsborn, Nordmark, Färnebo,

Brattfors, Filipstad, Kroppa, Storfors församlingar. Område 3:

Bjurtjärn, Lungsund, Norra Väse, Nyed, Ullerud, Östra Ämtervik,

Västra Ämtervik, St. Kil, Boda, Frykerud, Värmskog, Borgvik, Stavnäs,
Gillberga, Glava, Långserud, Svanskog, Kila och Tveta församlingar
samt att område 4 skall innefatta resterande församlingar i
Värmlands län, 8

Mot. 1988/89

Jo67

9. att riksdagen beslutar att församlingarna Borgsjö i Ånge kom- Mot. 1988/89

mun, Liden och Holm i Sundsvalls kommun, Viksjö i Härnösands Jo67

kommun samt Graninge, Helgum och Resele i Sollefteå kommun

skall överföras från stödområde 2 B till 2 A,

10. att riksdagen beslutar om höjning av stödnivån i område 4 med
11 öre/kg mjölk och nötkött med 162 öre/kg och får- och lammkött
med motsvarande belopp,

11. att riksdagen beslutar att den differentiering av stödområde 2
som gäller mjölk också skall gälla övriga produktionsgrenar,

12. att riksdagen beslutar att Norrlandsstödet skall beräknas på
100% egenproducerat spannmål,

13. att riksdagen beslutar att mjölkproduktionen i stödområdet
skall kompenseras genom ett generellt prispåslag på 10 öre/kg mjölk,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens delansvar för spannmålsöverskottet,

15. att riksdagen beslutar att till det särskilda åtgärdsprogrammet
anslå 100 milj. kr.,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalt inflytande över dispositionen av medel
inom ramen för det särskilda åtgärdsprogrammet,

17. att riksdagen beslutar att Omställning 90-programmet skall finnas
kvar i ytterligare två år,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ersättningsbeloppen
inom ramen för Omställning 90 bör höjas,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingen av betodlingen,

20. att riksdagen avslår propositionens förslag om förändring av
KMÄ,

21. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till samlad lagstiftning
kring genteknik,

22. att riksdagen beslutar om förbud mot frisläppande av genetiskt
manipulerade organismer i naturen, med möjlighet för regeringen att
bevilja dispens.

Stockholm den 9 maj 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Annika Åhnberg (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Bo Hammar (vpk)

Hans Petersson (vpk)

9