med anledning av prop. 1988/89:140 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

Motion 1988/89:Jo49 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo49

av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp)

med anledning av prop. 1988/89:140 om reglering
av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

Propositionen

I prop 1988/89:140 läggs fram förslag om prisreglering på jordbruksprodukter
för tiden 1 juli 1989 den 30 juni 1990 samt förslag till jordbruket i
norra Sverige. Enligt propositionen skall de angivna förslagen anses som
tillfälliga lösningar.

Prisstödet till jordbruket i norra Sverige

Syftet med prisstödet till jordbruket i norra Sverige är att höja lönsamheten
till en nivå som är jämförbar med den som uppnås vid jordbruksföretag i
mellersta Sverige.

Statens jordbruksnämnd har vid beräkningar av merkostnaderna för
mjölk-, kött- och fläskproducerande företag i norra Sverige redovisat kostnadsskillnaderna
gentemot motsvarande företag i mellansverige, dels med
egen produktion av foderspannmål, dels utan egen odling av spannmål och
där behovet skall täckas genom inköp. Kalkylberäkningarna visar en betydligt
högre kostnad vid produktion med egenodlad spannmål. Jordbruksnämnden
föreslår att merkostnaderna skall beräknas med utgångspunkt
från att endast en tredjedel av spannmålsbehovet produceras inom mjölkoch
köttföretagen och utgår kalkylmässigt från att ingen spannmål odlas
vid smågris- och slaktsvinsföretagen. Detta är också utgångspunkten för det
förslag till uppräkning av stödbeloppen som redovisas i propositionen.

Med hänsyn till riksdagens mycket klara och entydiga riktlinjer angjordbruket
i norra Sverige som fastslagits såväl i 1985 års jordbrukspolitiska
beslut som varje år därefter, är det nu tillämpade beräkningssättet i hög
grad anmärkningsvärt. Förslaget i propositionen innebär oförenliga effekter
med riksdagens fastlagda jordbrukspolitiska riktlinjer.

För Värmlands vidkommande utgör regeringens förslag en mycket stor
missräkning. LRF i Värmland hade på mycket goda grunder och med stöd
av de av riksdagen fastställda målen för jordbruket i norra Sverige föreslagit
en justering av stödområdena. Bl.a så krävdes att de värmländska skogsoch
mellanbygderna skulle flyttas upp till förmånligare stödområde.

Statens jordbruksnämnd har föreslagit en något mindre justering, nämligen
att Sunne, Munkfors, Filipstad, Kil och Forshaga skulle flyttas upp från
stödområde 4 till område 3.

Enligt regeringens förslag så kan inte ens denna blygsamma justering

komma till stånd. Med hänvisning till pågående utredningar vill inte jord- Mot. 1988/89

bruksministern föreslå några förändringar i prisstödets områdesindelning. Jo49

Detta ställningstagande kan komma att få mycket svåra konsekvenser för
jordbruket inom stödområdet. Lönsamheten är redan nu hårt ansträngd.

Detta har gjort att många jordbrukare har slutat under den senaste tiden.

Många planerar också att upphöra med jordbruksdriften inom en snar
framtid om inte de ekonomiska förutsättningarna förbättras. Till detta
kommer att många brukare uppnår pensionåldern inom bara några år.

Sammantaget gör detta att en stor del av näringen kommer att slås ut med
allt vad detta innebär av negativa effekter för mejeri- och slakteribranschen,
öppna landskap, sysselsättning m.m.

I den överskottsdiskussion som förs så spelar skogslänens produktion en
ganska liten roll. För Värmlands vidkommande kan nämnas att det produceras
mindre än det konsumeras. För att nämna några exempel så är invägningen
av mjölk ca 105 milj kg konsumtionen 115 milj kg, produktionen
av storboskap 13 000 konsumtionen 17 000, produktionen av slaktsvin
70 000 konsumtionen 100 000. Således är det redan underskott i produktionen
för värmländskt vidkommande.

Att hålla kulturlandskapet öppet är en önskan från såväl flertalet medborgare
som samhället. Det är samtidigt ett arbete och medför kostnader för
lantbruket. Samhället bör därför ersätta aktiva brukare för detta arbete.

Regeringens föreslagna 55 milj till jordbruket i norra Sverige är med stöd
av vad som ovan anförts klart otillräckligt. Statens Jordbruksnämnd har vid
beräkningarna, som legat till grund för den föreslagna uppräkningen av
stödet inte beaktat den egna produktionen av foderspannmål. Sådan produktion
åsamkar jordbruket i norra Sverige merkostnader vid en jämförelse
med t.ex. Mellansverige. En nivå på 155 milj torde vara en mera rimlig
beräkning i detta avseende.

Etableringsstöd

Jordbruksnämndens förslag om inrättande av nyetableringsstöd till framförallt
jordbruket i norra Sverige har inte biträtts av regeringen med hänvisning
till den parlamentariska arbetsgruppens arbete.

Undertecknade motionärer anser att den svaga nyrekryteringssituationen
i norra Sverige klart motiverar att ett nyetableringsstöd införs.

Åtgärdsprogram för norra Sverige

När det gäller det särskilda åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige
så anser lantbruksstyrelsen att detta bör tillföras 100 milj för nästa
budgetår. Här har föredragande statsråd endast föreslagit 45 milj kr.

Åtgärdsprogrammet har hittills anvisats 200 milj kr för ett treårigt åtgärdsprogram.
Syftet med programmet är att stödja uppkomsten av kombinationsföretag
där jordbruk ingår som en del. Vi ser ingen anledning att nu
skära ner stödet i förhållande till de föregående åren. Det är tvärtom viktigt
att i nuvarande situation aktivt verka för kombinationsföretagen.

Vi anser därför att det särskilda stödet även i fortsättningen skall uppgå

till 100 milj för budgetåret. Inga restriktioner beträffande medlens använ- Mot. 1988/89
dande bör utfärdas. Detta bör ges regeringen till känna. Jo49

Delat ansvar för överskottsproduktionen

Den förda jordbrukspolitiken har bäddat för de överskottsproblem som
jordbruket brottats med under senare år. I 1985 års jordbrukspolitiska beslut
fastslogs att samhället har ett delansvar för överskottsarealen. Näringen
har de senaste åren underkastat sig ett omställningsprogram och själv
stått för merparten av omställningskostnaderna. Produktionen är nu i balans
vad gäller såväl mjölk som kött. Spannmålsöverskottet har sjunkit
drastiskt. Regeringen lönar dock näringen illa för dessa insatser. Näringen
bör enligt vårt förmenande få räkna sig överskottsminskningen tillgodo.

Tvåprissystemet för mjölk kommer att avskaffas den 30 juni i år. Samtidigt
skall enligt regeringens förslag öven mjölksubventionerna avskaffas.

Detta är en inkonsekvent politik som leder till lägre producentpriser d.v.s
försämrad lönsamhet, samtidigt som konsumentens pris i butiken stiger.

Mjölkproduktionen är ryggraden i familjejordbruket i skogs- och mellanbygderna
och en förutsättning för att hela Sverige skall leva. Mjölksubventionerna
bör därför vara kvar, inte minst för konsumentens del.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om justeringen av stödområdena i Värmland, nämligen
att de av jordbruksnämnden föreslagna områdena flyttas upp i
stödområde 3 samt att Arvika, Eda och Årjängs kommuner flyttas
upp i stödområde 2B,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nyetableringsstöd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det särskilda åtgärdsprogrammet för jordbruket
i norra Sverige,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett fortsatt statligt delansvar för överskottsproduktionen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
mjölksubventionerna t.v. bör bibehållas.1]

Stockholm den 9 maj 1989
Kjell Ericsson (c)

Göthe Knutson (m) Gullan Lindblad (m)

Jan Hyttring (c) Isa Halvarsson (fp) 266

' 1988/89:Fi91

9