med anledning av prop. 1988/89:140 om reglering Mot av priserna på jordbruksprodukter, m.m. jo57—60

Motion 1988/89:Jo57 av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo57

av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:140 om reglering Mot
av priserna på jordbruksprodukter, m.m. jo5760

Inledning

Grundvalarna för den hittillsvarande jordbrukspolitiken är idag föremål
för ett förändringsarbete, såväl på det nationella som det internationella
planet.

Internationellt har inom GATT en tillfällig kompromissuppgörelse om
frysta producentpriser nåtts i avvaktan på ett mer långsiktigt avtal. Den nu
nådda uppgörelsen skall gälla fram tom december 1990. Det är ett svårtolkat
avtal som upplevs och behandlas olika i de berörda länderna. Sverige
måste därför avvakta med att dra långtgående slutsatser för vår egen jordbrukspolitik,
i annat fall kan resultatet bli detsamma som vid en ensidig
avreglering.

Nationellt har tillsatts en parlamentarisk arbetsgrupp som i forcerat tempo
skall utforma förslag till en ny livsmedelspolitik att gälla från 1 juli 1990.
Regeringen agerar nu, baserat på GATT-avtalet, i en riktning som snabbt
avvecklar de hittillsvarande formerna för jordbrukspolitiken. Det gäller
såväl kostnadskompensation till näringen som stöd till konsumenterna i
form av livsmedelssubventioner.

Årets jordbruksprisförhandlingar blev aldrig avslutade. Förhandlingarna
strandade. Det är beklagligt att en samförståndslösning inte kunde nås.
Jordbruksnämnden lade fram ett eget förslag utan att ha stöd av de förhandlande
parterna. GATT-uppgörelsen följde sedan. Regeringen lägger
nu fram ett förslag till prisreglering grundat på jordbruksnämndens förslag
och anpassat till GATT-uppgörelsen. Jordbruksnämnden bör i samförstånd
med näringen närmare utforma fördelning och detaljer kring utbetalningen
av kompensationsbeloppet.

Regeringen uppvisar tendenser till att övertolka GATT-avtalet. Viljan att
stå fast vid inhemska uppgörelser är inte lika stor. Detta agerande ger upphov
till ett såväl sakpolitiskt som tidsmässigt tomrum. Sakpolitiskt så till
vida att en osäkerhet uppkommer om regeringen står fast vid de jordbrukspolitiska
mål som riksdagen fastlagt. Tidsmässigt därför att provisoriska
lösningar för kostnadskompensation till näringen måste tillgripas innan en
ny livsmedelspolitik lagts fram.

Sammantaget innebär regeringens handlande att en stor oro sprids inom
det svenska jordbruket.

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Jo5760

Centerns utgångspunkter Mot. 1988/89

Jo57

Centern har i partimotion 1988/89 :JoU239 angett ett antal uppgifter för
jordbruket och för samhället inför den kommande utvecklingen.

I vår motion 1988/89:Fi29 angav vi vår syn på de jordbrukspolitiska
målen som vi vill värna och utveckla.

Beredskapsmålet

Det har rått stor enighet om detta i 1985 års beslut, att trygga vår livsmedelsförsörjning
såväl i fred som under avspärrning och krig.

Vi vill också särskilt fästa uppmärksamhet på en ny aspekt på beredskapsmålet.
Dagens miljösituation i världen, med storskalig miljöförstörelse
genom försurning, förgiftning och klimatpåverkan kan snabbt leda till
att ekosystemets långsiktigt uthålliga produktionsförmåga inte kan upprätthållas.
Därför bör ett framtida beredskapsmål även innefatta en beredskap
med hänsyn till en förändrad miljö- och naturresurssituation.

Konsumentmålet

livsmedel av bra kvalitet till rimliga priser.

Då råvarukostnaderna endast svarar för en mycket liten del av livsmedlens
slutpris kan inte särskilt mycket åstadkommas genom ett sänkt pris till producenten.

I såväl förädlings- som grossistleden finns en betydande koncentration
och i detaljhandelsledet en överetablering. Dessa förhållanden kan medverka
till att priserna inte alltid begränsas så långt som möjligt.

Vi anser att som ett delmål i konsumentmålet bör ett folkhälsomål formuleras.
Därigenom skulle det bli lättare att utforma kvalitetskriterier och
även gå in på huruvida livsmedelsproduktionen motsvarar den kost som
människor borde äta.

I samband med en ökad internationell integration och en ökad frihandel
med livsmedel framstår livsmedelskontrollen av import som alltmer angelägen.
Det är därför ett angeläget konsumentintresse att livsmedel som producerats
på ett i Sverige förbjudet sätt inte får importeras.

Inkomstmålet

Det är mest lämpligt att bedöma jordbrukarna som företagare. Så länge
jordbruksnäringen på något sätt är reglerad, och det lär den förbli under
överskådlig tid, måste emellertid ett inkomst- eller lönsamhetsmål uppställas.
Jordbrukaren har rätt att kräva såväl en rimlig långsiktig förräntning på
det investerade kapitalet som en rimlig ersättning för det arbete som utförs.

Det regionalpolitiska målet

Jordbruket utgör stommen i glesbygdens näringsliv. Därför måste jordbruket
i vissa delar av landet kompenseras för högre kostnader och lägre avkastning.

Det vore av stort värde om olika regionalpolitiska insatser kunde sam- Mot. 1988/89

ordnas. Därför skulle det te sig fördelaktigt om det regionalpolitiska stöd Jo57

som jordbruket kan behöva kunde utgå som en del av en samlad regionalpolitik.

Miljömålet

med långsiktiga naturresurssynpunkter.

Det råder idag stor politisk enighet om att jordbrukets miljöproblem måste
åtgärdas. Rätt utvecklad odlingsteknik möjliggör ett miljövänligt och högproduktivt
jordbruk.

Det är även angeläget att göra det möjligt för alternativa odlingsmetoder
att utvecklas och öka i omfattning.

Det är viktigt att jordbrukspolitiken medverkar till att odlingslandskapet
så långt möjligt bevaras.

Jordbruket kan också mycket snart bli en väsentlig kraft i miljöarbetet
och medverka till att lösa miljöproblem på andra håll i samhället. Sålunda
kan jordbruket producera råvaror som är förnybara och miljövänliga för att
ersätta miljöskadliga och ändliga råvaror som t ex kol, olja och uran. Dessa
nya råvaror har ett stort intresse både i energisektorn, för massaproduktion
och i den kemiska industrin. Det är angeläget att regering och riksdag snarast
kommer till beslut avseende de ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken
sorn skulle göra dessa miljövänliga jordbruksråvaror mer ekonomiskt konkurrenskraftiga.

Regeringens framtidssyn

Regeringens grundsyn på lantbrukets roll i samhället framskymtar i vad
som i propositionen sägs om att dagens jordbrukspolitik bidrar till inflation
och begränsar tillväxtmöjligheterna i den svenska ekonomin. Strukturrationaliseringen
inom lantbruket har, framför allt under de senaste decennierna,
varit kraftig. Få näringar har haft en högre produktivitetsutveckling
än jordbruket under dessa decennier. De av riksdagen fastlagda jordbrukspolitiska
målen innebär att ytterligare strukturrationalisering i producentledet
inte är önskvärd. Det regionalpolitiska målet för jordbruket skall
stå fast och därför finns ingen arbetskraftsreserv att tillgå inom jordbruksnäringen.

Jordbrukets del av konsumentprisindex under föregående år uppvisade
en långsammare ökningstakt än genomsnittet i indexkorgen. Jordbruket
bidrog alltså till en lugnare inflationsutveckling.

GATT och den internationella avregleringen

Internationell avreglering är viktig för att få till stånd en sundare världsmarknad.
Höga gränsskydd ger en defensiv inhemsk politik. Avregleringen
måste dock tillgå så att länderna håller jämna steg i processen. Internationell
avreglering får inte användas som ett inrikespolitiskt instrument. Därför
måste de svenska förhandlarna företräda producent-, konsument- och

samhällsintresset med samma intensitet. Avregleringen ställer krav på en Mot. 1988/89

offensiv inhemsk jordbrukspolitik. Näringen behöver tid för omställning Jo57

till förändrade förhållanden. Lantbruket måste inriktas mot sådan produktion
som vi har de bästa förutsättningarna för. En öppnare marknad ställer
krav på långsiktiga och likvärdiga spelregler för import och inhemsk produktion.

G ATT-rundans långsiktiga syfte är att skapa en väl fungerande marknad.

För att uppnå detta på livsmedelsområdet avser man att sänka stödet till
jordbruket. GATT räknar dock med att särskilda motiv även fortsättningsvis
kommer att vidhäfta jordbrukspolitiken. Sådana särskilda motiv är t ex
försörjningssäkerhet, regionala, sociala och miljöhänsyn. De fortsatta förhandlingarna
kommer att behandla sådana särskilda motiv och man syftar
också till en uppgörelse om nya stödformer inför framtiden. I regeringens
proposition nämns detta faktum, men olikt vad som är fallet när det gäller
frysning och neddragning av stödnivåerna, drar regeringen inga slutsatser
av detta.

Den nu nådda uppgörelsen inom GATT måste dock tolkas med försiktighet.
Den är resultatet av en kompromiss syftande till att skapa arbetsro inför
fortsatta förhandlingar, knappast en uppfordran till en förtida neddragning
av gränsskydd och subventioner. Regeringen anför i propositionen
apropå den parlamentariska arbetsgruppens arbete, att någon ensidig
svensk neddragning av gränsskydd inte är aktuell. Centern noterar denna
inställning med tillfredsställelse.

De svenska livsmedelsöverskotten har under de senaste åren framgångsrikt
nedbringats. Det svenska lantbruket bör på lämpligt sätt få räkna sig
detta tillgodo. Detta är också något som medges i den nu nådda GATTöverenskommelsen.
Där sägs att: Åtgärder som bidrar positivt till reformprogrammet
och som vidtagits efter Punta del Este-deklarationen får tillgodoräknas.

Delat ansvar för överskottsarealen

Den förda jordbrukspolitiken i Sverige och omvärlden har bäddat för de
överskottsproblem som jordbruket brottats med under senare år. 1 1985 års
jordbrukspolitiska beslut fastslogs helt naturligt att samhället har ett delansvar
för överskottsarealen. Näringen har de senaste åren underkastat sig
ett omställningsprogram och själv stått för merparten av omställningskostnaderna.
Produktionen är nu i balans vad gäller såväl mjölk som kött.

Spannmålsöverskottet har drastiskt sjunkit. Regeringen lönar emellertid
näringen illa för dessa insatser. Som ovan sagts bör näringen få räkna överskottsminskningen
tillgodo.

Tvåprissysternet för mjölk avskaffas den 30 juni i år. Samtidigt skall enligt
regeringens förslag i kompletteringspropositionen mjölksubventionerna
avskaffas. Detta kan leda till ökad produktion och minskad konsumtion.

En inkonsekvent politik från regeringens sida riskerar således medföra nya
överskott. Lägre producentpriser, dvs försämrad lönsamhet, hotar för näringen
trots att konsumentens pris stiger i butiken på grund av regeringens 4

åtgärder. Mjölkproduktionen är ryggraden i familjejordbruket i skogs- och Mot. 1988/89

mellanbygder och en förutsättning för att hela Sverige skall leva. Jo57

I 1985 års jordbrukspolitiska beslut slås fast att staten har ett delansvar
för den s k överskottsarealen. Under en period av fem år skulle, slogs det
fast, produktionen ställas om mot minskade spannmålsöverskott. Näringen
skulle stå för 60 % av kostnaderna för överskottsarealen och staten för 40 %.

1987 infördes en trädesersättning och 1988 programmet Omställning
-90. Resultatet har varit gott. Föredragande statsråd är emellertid inte beredd
att föreslå en fortsättning på omställningsprogrammet. I propositionen
anförs endast att den femåriga övergångsperioden löper ut regleringsåret
1989/90, att en ny livsmedelspolitik bör börja genomföras under påföljande
år samt att regeringen av dessa skäl inte har för avsikt att förlänga
omställningsprogrammet.

Spannmålsöverskotten har väsentligt nedbringats till följd av omställningsprogrammet.
Näringen har tagit ett betydande ansvar för att nedbringa
de gemensamma samhällskostnaderna. Överskott kvarstår dock. De
är till stor del en följd av den jordbrukspolitik som förts. Riksdagen bör
därför redan nu ta ställning för ett fortsatt statligt delansvar för den s k
överskottsarealen och deltagande i omställningsarbetet. Utformningen av
detta arbete bör beslutas vid en senare tidpunkt bl a med beaktande av
parlamentarikergruppens arbete. Detta bör ges regeringen till känna.

Kostnaderna för 1988 års spannmålsöverskott fördelades av staten utan
samråd med näringen. Detta är inte tillfredsställande. Delansvaret för 1989
års skörd måste bestämmas genom överläggningar mellan parterna. En utgångspunkt
måste vara att statens ansvar beräknas utifrån faktiska kostnader
för överskottet, inte från teoretiskt framräknade siffror. Den bedömning
som görs i föreliggande proposition tyder dessvärre inte på en förändrad
attityd från regeringens sida till statens delansvar.

Åkern som produktionsresurs måste tillvaratas. Spannmålsproduktionen
skulle kunna bringas i balans genom att den s k överskottsarealen utnyttjades
för alternativa grödor. Produktion av energiskog och annan biomassa
från jordbruksgrödor kan liksom spannmålsbaserad etanolproduktion
minska vårt externa energiberoende. Odling av proteingrödor såsom
ärtor och proteinfoder i form av vall kan minska behovet av importerat
djurfoder. Fibergrödor såsom luzem, lin, vissa gräsarter m m kan bli råvara
till industrin. Möjligheterna finns således. Samhället måste dock medverka
till att skapa en marknad för den alternativa produktionen. Detta bör ges
regeringen till känna.

Prisregleringen 1989/90

Efter det att årets jordbruksförhandlingar strandat lade jordbruksnämnden
fram ett förslag till regeringen om prisreglering för nästkommande regleringsperiod.
Kompensationsbeloppet till lantbruket var i förslaget 1170
miljoner kr. Det var tänkt att uttas som prishöjningar.

Med anledning av GATT-uppgörelsen föreslår nu regeringen istället att
samma summa (1170 miljoner kr) tillförs lantbruket men i former som enligt
regeringens terminologi är förenliga med den nådda överenskommelsen 5

inom GATT. Kompensationen får, i konsekvens med GATT-uppgörelsen, Mot. 1988/89

inte vara produktionsstimulerande och därmed handelssnedvridande. Fö- Jo57

redragande statsråd anför därför att kompensationen skall ges genom ett
bidrag som fördelas per djur av olika slag, alternativt per hektar av berörda
prisreglerade grödor.

Kompensationsbeloppet skall i huvudsak finansieras med tillgängliga
införselavgiftsmedel samt resterande del med budgetmedel. Regeringen föreslår
att kompensationen skall delas upp på två utbetalningar dels vid
årsskiftet 89/90 med 620 miljoner kr, dels 30 juni 1990 med 450 miljoner kr.

100 miljoner kr avsätts för diverse ändamål bl a genom en låginkomstsatsning
och genom att skördeskadefonden tillförs ytterligare medel. Jordbruksnämnden
som har regeringens uppdrag att närmare utforma fördelning
och detaljer kring utbetalningen bör göra detta i samförstånd med
näringen. Detta bör ges regeringen till känna.

Föredragande statsråd anför att kompensationsbeloppet inte får vara
produktionsstimulerande och därför måste grundas på en historisk bas.

Uppgifter från 1988 skall därför användas.

Statsrådet anför vidare att den nu föreslagna metoden för kostnadskompensation
är en provisorisk och tillfällig lösning för regleringsåret 1989/90.

Förslaget skall inte föregripa det långsiktiga reformarbetet och inte vara
prejudicerande för detta. Centern vill instämma i och understryka detta.

Den föreslagna metoden för kompensation till lantbruket kan enligt centerns
mening ej uppfattas som accepterande av nya principer utan endast
som ett provisorium.

Vissa frågor med anledning av den föreslagna kostnadskompensationen
måste lösas. Det gäller bland annat nystartade lantbrukares kostnadsersättning.
Höga initialkostnader medför en kärv ekonomisk situation för flertalet
nystartade lantbruksföretag. Därför måste nystartade lantbrukare tillförsäkras
en ersättning likvärdig med övriga aktiva brukares.

Kostnadskompensationen skall enligt regeringens förslag alltså uppdelas
på två tillfällen. Regeringen anför inget egentligt motiv för detta. Tvärtom
anför man att jordbruksnämnden bör sträva efter ett så flexibelt och administrativt
enkelt system som möjligt. Detta talar för att kostnadskompensationen
utbetalas vid ett enda tillfälle. Regeringen bemyndigar dock jordbruksnämnden
att göra de anpassningar som kan behövas. När sålunda
regeringen anför två utbetalningstillfällen såsom lämpliga bör i alla händelser
en tilläggskompensation för inflationsutvecklingen ges. Denna skall baseras
på de nominella utbetalningsbeloppen och beräknas fr o m ingången
av regleringsåret tom respektive utbetalningstillfälle. Detta bör ges regeringen
till känna.

Ett nytt förhandlingssystem och en ny form av kompensation till lantbruket
för ökade kostnader måste till inför regleringsåret 1990/91. Grunden för
ett nytt prisregleringssystem måste vara rimlig företagsekonomisk lönsamhet
för lantbruket. Kompensationen måste knytas till någon form av insats
från den enskilde brukaren.

Att hålla kulturlandskapet öppet är en önskan från såväl flertalet medborgare
som samhället. Det är samtidigt ett arbete och medför kostnader för
lantbruket. Samhället bör därför ersätta aktiva brukare för detta arbete.

Sockerbetsproduktionen skall enligt regeringens förslag ersättas med Mot. 1988/89

64,5 miljoner kr under regleringsåret. Sockerbetsarealen föreslås minska Jo57

och uppgå till högst 50 160 ha. Syftet med denna minskning är enligt regeringen
att ett importutrymme på 1015% på sikt skall uppnås. Regeringen
anför vidare att kontraktsvillkoren bör utformas så att sockerbetsodlingens
geografiska utbredning i huvudsak består under året. Regeringen anger
dock att bruksstrukturen kan komma att ändras.

Centern finner inga skäl att minska landets självförsörjningsgrad av socker.
Självförsörjningsgraden bör uppgå till 95% vilket också tidigare utredningar
förordat. Sockerbetsproduktion har också miljöfördelar genom att
åkermarken är bevuxen under en längre tid. Sockerbetsodlingens geografiska
utbredning skall bestå. Förändringar i odling och bruksstruktur måste,
om förändringar skall företas, föregås av en ordentlig strukturutredning.

Vad som ovan sagts bör ges regeringen till känna.

Minskade regleringar

Äggöverskottet är idag stort. Det är rimligt att ett arbete inleds för att reducera
överskotten. Vid nuvarande överskottssituation är dock de hittillsvarande
regleringarna nödvändiga instrument för produktionsanpassning. Vi
kan därför inte biträda propositionens förslag om borttagande av storproduktionsavgiften,
inte heller kan vi biträda förslaget att reducera Svensk
ägghandels medel för överskottsfinansiering.

Vad avser den obligatoriska kvalitetskontrollen vid export samt den statliga
regleringen av verksamheten vid KMÄ och Svenska konservkontrollen
anser centern att inga förändringar får beslutas förrän regeringen i överläggningar
med KMÄ och kontrollrådet kommit fram till en lämplig organisation.

Stöd till jordbruket i norra Sverige

Prisstödet till Norrlandsjordbruket skall enligt regeringens förslag fördelas
på samma sätt som kostnadskompensationen i prisregleringen. Stödet bör
således fördelas som ett bidrag per djur. Vad centern anfört beträffande
prisregleringen gäller i tillämpliga delar även prisstödet.

Centern anser den föreslagna nivån om 55 miljoner kr vara otillräcklig.

Statens jordbruksnämnd har vid beräkningarna som legat till grund för den
föreslagna uppräkningen av stödet inte beaktat kostnaden för egen produktion
av foderspannmål. Sådan produktion åsamkar jordbruket i norra Sverige
merkostnader vid en jämförelse med t ex Mellansverige. Centern föreslår
en uppräkning av prisstödet med foderspannmålen beaktad, med på
156 miljoner kr eller 101 miljoner kr mer än regeringen anvisar. Jordbruksnämnden
bör få i uppdrag att fördela den föreslagna uppräkningen. Nämnden
bör också ges i uppdrag att se över områdesgränserna för att åstadkomma
mjukare steg mellan geografiska områden än vad som föreligger idag.

Vad som i detta stycke anförts bör ges regeringen till känna.

Jordbruksnämnden har lämnat ett förslag om inrättandet av ett nyetableringsstöd
för stöd till jordbruket i framför allt norra Sverige. Regeringen vill

inte biträda jordbruksnämnden under hänvisning till den parlamentariska Mot. 1988/89

arbetsgruppens arbete. Centern anser att den svaga nyrekryteringssituatio- Jo57

nen motiverar att ett nyetableringsstöd införs i norra Sverige utan dröjsmål.

Detta bör ges regeringen till känna.

När det gäller det särskilda åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra
Sverige anser lantbruksstyrelsen att detta bör tillföras 100 miljoner kr för
nästa budgetår. Föredragande statsråd har emellertid endast föreslagit att
programmet tillförs 45 miljoner kr.

Åtgärdsprogrammet har hittills anvisats 200 miljoner kr för ett treårigt
åtgärdsprogram. Syftet med programmet är att stödja uppkomsten av kombinationsföretag
där jordbruk ingår som en del. Centern ser ingen anledning
att nu skära ner stödet i förhållande till de föregående åren. Det är
tvärtom i nuvarande situation viktigt att aktivt verka för kombinationsjordbruken.
Detta anförs också av föredragande statsråd som dock anser att
alternativ till den traditionella jordbruksdriften måste prioriteras. De föreslagna
medlen bör därför enligt propositionens förslag inte få användas för
traditionella jordbruksinvesteringar.

Det är riktigt som anförs att övervägande delen av de medel som hittills
utbetalats gått till traditionella jordbruksinvesteringar. Jordbruket är dock
oftast basen i de s k kombinationsföretagen. Att stimulera till start av alternativ
till traditionell drift tar dessutom tid varför den hittillsvarande utvecklingen
inte kan anses onaturlig. Andelen stöd till kompletterande verksamhet
har dessutom ökat under senare delen av åtgärdsprogrammet. Regeringen
anser på de grunder man anför att 45 miljoner kr är tillräckligt. Centern
anser att det särskilda stödet även fortsättningsvis måste uppgå till 100
miljoner kr för budgetåret. Inga restriktioner beträffande medlens användning
bör utfärdas. Detta bör ges regeringen till känna.

Användning av genteknik vid växtodling

Centern har i en omfattande motion om bioteknik bl a föreslagit en sammanhållen
strategi för samhällets hantering av biotekniken. Vi föreslår bl a:

en särskild biotekniklag

en bioteknikinspektion

förbud mot patentering av genetiskt modifierat material

I avvaktan på en sammanhållen strategi på bioteknikområdet föreslår vi:

förbud mot tillämpad insprutning av tillväxthormon i djur

förbud mot tillämpad embryoöverföring

förbud mot frisläppande av genetiskt modifierade mikroorganismer

Riksdagens jordbruksutskott har beslutat remittera motionen till ett stort
antal myndigheter och organisationer. Det är bra att utskottet nu på detta
sätt ger bioteknikfrågorna en grundlig behandling.

Centern väckte under 1988 motioner med liknande krav. Hybrid DNAdelegationen
efterlyste i en skrivelse till regeringen en analys av om den
befintliga lagstiftningen täckte spridning i naturen av genetiskt manipulerade
organismer. Detta efter att naturvårdsverket hade tillskrivit nämnden

och efterlyst åtgärder. På samma sätt har kemikalieinspektionen framställt Mot. 1988/89

krav på regeringen om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsme- Jo57

del och en analys av vilken lagstiftning som gäller inom deras myndighetsområde.
Men regeringen har varit passiv, samtidigt som utveckling på bioteknikområdet
har skett snabbt.

Regeringen konstaterar i propositionen att: Någon samlad lagstiftning
som reglerar användningen av genteknik eller av gentekniskt modifierat
material finns inte i Sverige.

Regeringen föreslår nu istället att riksdagen ska bemyndiga regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att få meddela föreskrift
om förbud mot eller villkor för användning av genteknik på växter, gentekniskt
modifierade växter och av gentekniskt modifierade organismer vid
växtodling. En departementsutredning har nyligen tillsatts med uppgift att
göra en översyn av forskning och användning av genteknik på djur och
växter.

Biotekniken kommer att kunna innebära en revolutionerande förändring
av samhället. Det gäller inte minst inom växtodling, djurhållning och för
miljön. Centern ser många positiva möjligheter som skapas genom denna
teknik, men samtidigt finns många risker som kan få omfattande och oreparabla
effekter.

Vi anser att det är viktigt att samhället har en sammanhållen strategi för
biotekniken. Vi anser i likhet med tidigare krav att en utredning om samhällets
hantering av hela bioteknikområdet bör tillsättas. Det är viktigt att
samhället bygger upp kunskap och normer på bioteknikområdet, innan
eventuella tillstånd kan ges till tillämpning på växter, djur och mikroorganismer.
I avvaktan på tillkomsten av en biotekniklag anser vi inte, som
föreslås i propositionen, att det är acceptabelt att bemyndiga regeringen att
kunna ge tillstånd till eller villkor för användning av genteknik. Den samlade
bedömning som nu sker med anledning av centermotionen är nödvändig
för att ett helhetsgrepp ska kunna tas. Regeringens framlagda förslag är
brådstörtat och riskerar att skapa ett lappverk, istället för en sammanhållen
strategi och lagstiftning. Regeringen borde avvakta den utredning som man
nyligen tillsatt och inte minst den pågående riksdagsbehandlingen.

Som centern tidigare har påpekat saknas myndighetsorganisation på bioteknikområdet.
Hybrid DNA-delegationen som regeringen hänvisar till
saknar såväl befogenheter som resurser att fungera som myndighet, eftersom
den enbart har en rådgivande roll. Den utredning som centern föreslagit
bör tillsättas, måste få i uppgift att lämna förslag till myndighetsorganisation.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett fortsatt statligt delansvar för den s.k. överskottsarealen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åkermarken som produktionsresurs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1988/89
motionen anförts om fördelning av kompensationsbeloppet, Jo57

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inflationsuppräkning av kostnadskompensationen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande sockerbetsproduktionen,

6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag beträffande avveckling
av storproduktionsavgiften inom äggproduktionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om överläggningar med KMÄ och kontrollrådet,

8. att riksdagen anslår 156 milj. kr. till uppräkning av prisstödet till
jordbruket i norra Sverige, en ökning med 101 milj. kr.,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nyetableringsstöd,

10. att riksdagen anslår 100 milj. kr. till det särskilda åtgärdsprogrammet
för jordbruket i norra Sverige, en ökning med 55 milj. kr.,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag till bemyndigande på
genteknikområdet.

Stockholm den 9 maj 1989
Karl Erik Olsson (c)

Lennart Brunander (c) Karin Starrin (c)

Stina Gustavsson (c) Sven-Olof Petersson (c)

10