med anledning av prop. 1988/89:142 om fortsatt valutareglering, m.m.

Motion 1988/89:Fi56 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Fi56

av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av prop. 1988/89:142 om fortsatt
valutareglering, m.m.

I propositionen konstateras med hänvisning till vad som sades i årets
finansplan att utvecklingen har gjort valutaregleringen mindre effektiv.
Man pekar på den fortgående internationaliseringen av näringslivet och de
liberaliseringar av regleringen som gjorts.

Man nämner vidare att de återstående delarna av regleringen inte utgör
något reellt skydd mot stora kapitalflöden eller något stöd för stabiliseringspolitik.

Dessa hänvisningar och motiveringar är ganska poänglösa, eftersom den
genomlidna utvecklingen är ett resultat av en medveten politik från regeringens
och socialdemokratins sida. Statsmakten har helt enkelt kapitulerat
inför kapitalmakten och aktivt medverkat till att situationen är som den är.
D.v.s. riksbanken har i dag rätt att när som helst genomföra en nära nog
fullständig avreglering.

I bilaga 2 till propositionen görs en genomgång av den avreglering som
skett sedan ett par år, och som nu av allt att döma kommer att fortsätta.

En fullständigt avreglerad valutapolitik gör det närmast omöjligt att föra
en nationellt fristående och suveränt beslutad ekonomisk politik. Särskilt
som man på flera viktiga områden (som det också erkänns i propositionen)
har en strävan att jämställa reglerna med dem som kan komma att gälla
inom EG. Påståendet att en bibehållen reglering skulle fjärma Sverige från
den internationella utvecklingen är både kortsynt och närsynt.

För det första är vårt land redan starkt integrerat med den kapitalistiska
industrivärlden med ett stort utlandsberoende och en stor exportimport.
Detta förhållande har växt fram under efterkrigstiden trots att valutaregleringar
har funnits. En återblick visar hur snabbt internationaliseringen fortskridit,
även fram till den punkt då avregleringarna inträdde, mycket på
grund av att man vid den tiden hade en för lös tillämpning av valutaregleringen.
Denna internationalisering är naturligtvis en del av det ekonomiska
systemet och behöver självfallet inte hjälpas eller underlättas, utan borde
tvärtom motverkas.

För det andra är inte världen bara EG. Det kan ifrågasättas om inte den
ensidiga ekonomiska och tekniska bindningen till främst EG OECD på
sikt kommer att innebära ett problem.

Problemen med en försämrad bytesbalans till följd av de kraftigt ökande
utlandsinvesteringarna förringas av dem som är anhängare till avregleringar
till kapitalets fromma. Den långsiktiga dräneringen av produktionsresur

ser sorn är en följd av dessa investeringar kan däremot inte avvisas på Mot. 1988/89

samma sätt. Frågan om en avreglering eller inte är en mera långsiktig sträte- Fi56

gisk fråga.

Att nu som riksdagsmajoriteten i och för sig redan beslutat slopa
tillämpningen av valutaregleringen är som ovan sagts en kapitulationspolitik.
De multinationella företagens krav om fria kapitalrörelser har som yttersta
konsekvens en transnationalisering där kapitalet blir hemlöst och
den nationella anknytningen obefintlig eller betydelselös.

Mot denna bakgrund bör riksdagen nu ändra sitt tidigare beslut om att
fullfölja avregleringen av valutapolitiken och i stället från regeringen begära
förslag om skärpningar i tillämpningen. Samtidigt är det nödvändigt att
hos regeringen begära förslag om ett program för att motverka den transnationaliseringen
i första hand innebärande ett återtagande av de lättnader
i valutaregleringen som skett under 80-talet, men även skärpningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med ändring av sitt tidigare beslut med anledning
av proposition 1988/89:100 beslutar återta lättnaderna i tillämpningen
av valutaregleringen,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om program för
att motverka den snabba transnationaliseringen av ekonomin.

Stockholm den 24 april 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)

8