Till innehåll på sidan

med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag till

Motion 1988/89:Fi69 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Proposition 1988/89:150
Tilldelat
Finansutskottet

Händelser

Inlämning
1989-05-10
Bordläggning
1989-05-11
Hänvisning
1989-05-12

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Fi69

av Lars Werner m.fl. (vpk)
med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag till
slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1989/90, m.m. (kompletteringspropositionen)

I kompletteringspropositionens bilaga 1 och bilaga 9 uttalas att arbetslinjen
inom arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken måste förstärkas och att
arbetslinjen i ökad utsträckning tillämpas inom socialförsäkringssystemet. I
klartext innebär det att socialförsäkringsmedel skall kunna omvandlas till
lönebidrag och därmed göra det möjligt för en förtidspensionerad att återgå
till arbetslivet.

Vpk är överens om målsättningen att på alla områden medverka till allas
rätt till arbete. Samtidigt är det lika självklart att den som blir arbetslös eller
ställs utanför arbetslivet av andra skäl skall erhålla en trygg försörjning.

Problemet med att förverkliga arbete åt alla finns bl.a. i att arbetslivet inte
är anpassat till människan. Utvecklingen talar sitt tydliga språk.

Riksförsäkringsverket räknar att de förtidspensionerades skara ökar med
c:a 11 000 1989 och därmed uppbär 363 000 personer förtidspension. De
långtidssjukskrivna som varit sjuka 90 dagar är c:a 141 000 och sjuka mer än
180 dagar är 108 000 personer. Kostnaderna för förtidspensioneringar har
ökat från 7 till 23 miljarder kronor den senaste tioårsperioden. Statens
kostnader för sjukskrivningar är 31 miljarder kronor per år och nästan
hälften - 14 miljarder kronor - svarar de långa sjukskrivningarna för.

Arbetslivets utformning får även sin dom i utslagningen från jobbet. C:a
100 dödas i arbetslivet varje år, de arbetsskadade är c:a 36 000 per år och
arbetssjukdomarna ligger på c:a 100 000. Kostnaderna för arbetsskadeförsäkringen
har ökat drastiskt de senaste åren från 1,8 miljarder kronor 1985
till 7 miljarder 1988.

Det är bra om arbetslinjen används inom socialförsäkringssystemet så att
rehabiliteringen kan få en verklig chans att lyckas. Men samtidigt måste
kraftfulla insatser ske i arbetslivet så att orsakerna till utslagningen undanröjs.
I annat fall kan den nya arbetslinjen bli en subventionerad arbetskraft
genom lönebidrag med bibehållna dåliga arbetsförhållanden.

Den ökande utslagningen har naturligtvis som huvudorsak ökade lönsamhetskrav
och därav följande effektiviseringar och produktivitetshöjande
åtgärder som gjort arbetslivet allt mer omänskligt. Men även den tradition
som föreligger på svensk arbetsmarknad, nämligen samarbete och samförstånd
mellan parterna, s.k. klassamarbete, är orsaken till utvecklingen. Den
falska förutsättningen att parterna skulle vara jämställda och ha gemensamma
intressen har i många sammanhang avslöjats av verkligheten.

Trots detta vidhåller regeringen denna tradition som utgångspunkt för sina

åtgärder. Uttalanden om att i första hand ändra på förhållandena i arbetslivet Mot. 1988/89
klingar falskt om inte den svagare parten på jobben - de arbetande - Fi69

tillförsäkras egna maktmedel att förhindra utslagning och utsortering. De
lokala fackliga organisationerna måste erhålla demokratiska rättigheter på
jobben.

Vpk anser att om arbetsmiljökommissionens arbete skall lyckas och om
arbetslinjen skall kunna tillämpas i sin helhet så krävs demokratiska
rättigheter på arbetsplatserna i form av t.ex. lokal strejkrätt, vetorätt mot
felaktiga beslut av arbetsköparen och utvidgad förhandlingsrätt i alla frågor.

I arbetsmiljölagen måste skyddsombud och lokal fackförening få utvidgade
möjligheter att stoppa arbetet p.g.a. dåliga arbetsmiljöförhållanden som
ackord, arbetsprocesser, arbetsorganisationer etc som förorsakar utslagning
från arbetslivet. Denna inriktning om arbetslinjen bör ges regeringen till
känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om arbetslinjen och demokratiska rättigheter på
arbetsplatserna.

Stockholm den 9 maj 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)

9

Yrkanden (2)

  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om arbetslinjen och demokratiska rättigheter på arbetsplatserna.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om arbetslinjen och demokratiska rättigheter på arbetsplatserna.
    Behandlas i

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.