med anledning av prop. 1988/89:154 om en ny regional statlig förvaltning

Motion 1989/90:Bo23 av Knut Billing m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Bo23

av Knut Billing m.fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:154 om en
ny regional statlig förvaltning

I propositionen föreslås förändringar av den nuvarande regionala statliga
förvaltningen. Det uppgivna syftet är att öka effektiviteten och förbättra den
bristande samordningen.

Propositionen lägger i likhet med den utredning som ligger till grund för
propositionen - tyngdpunkten på de organisatoriska frågorna. Dessa relateras
inte i någon större utsträckning till innehållet i de verksamheter som berörs.
Vi beklagar detta.

Enligt vår mening borde regeringen först analyserat vilka uppgifter som
behöver utföras. Då kunde också konstaterats vilka av de uppgifter som i
dag utförs som är öveflödiga, eller vilka uppgifter som till äventyrs kräver
större resurser. Analysen skulle givetvis ta sin utgångspunkt i de mål för
skilda verksamheter som regeringen anser relevanta. Först därefter borde
organisationsfrågorna ha behandlats.

Mot bakgrund av den bristande analysen och avsaknaden av uttalade mål
för skilda verksamheter är det i vissa fall svårt att bedöma konsekvenserna
av de i propositionen framförda förslagen. Nedan redovisar vi riktlinjer för
verksamheten inom berörda områden och de organisatoriska konsekvenser
detta bör leda till.

Dagens situation

Den statliga regionala verksamheten består i dag av dels en länsstyrelse, vars
styrelse delvis utses av landstingen, dels ett antal länsnämnder, vars huvudmän
oftast är centrala myndigheter, ämbetsverk eller departement.

Ansvarsförhållandena är således splittrade på såväl central som regional
nivå, vilket försvårar effektivitet och samordning. Till detta kommer att de
olika nämnderna utses på olika sätt och därmed kanske inte alltid uppfattar
sig som representanter för staten.

Propositionen föreslår en samordning på regional nivå utan att motsvarande
förändringar görs på central nivå. Detta innebär att länsstyrelsen kan
komma att få till uppgift att tjäna flera herrar med olika inriktning, kanske
t.o.m. med oförenliga målsättningar.

Uppgiften att väga samman helt eller delvis oförenliga ståndpunkter kan
komma att ge länsstyrelsen ett mycket stort utrymme för eget agerande.

möjligen större än avsett. Samtidigt innebär detta naturligtvis att de centrala Mot. 1989/90

organ som tidigare varit överordnade länsnämnderna blir utan egna regio- Bo23

nala organ.

Våra utgångspunkter

Propositionens förslag syftar till att effektivisera och samordna den befintliga
regionala statliga verksamheten.

Regeringens planeringsambitioner tycks dock i vissa avseenden vara
mycket långtgående, och dess tilltro till "övergripande planering är mycket
stor. Risken är därmed stor att den statliga maktutövningen blir än mer omfattande.
Vår ambition skiljer sig från regeringens. Den statliga verksamhet
som finns skall vara effektiv och välordnad, men den behöver inte och bör
inte vara så omfattande som i dag.

Vi har i annat sammanhang närmare utvecklat i vilka avseenden vi anser
att den statliga maktutövningen bör begränsas.

De problem som kan uppstå till en följd av propositionens förslag förvärras,
och blir fler, om regeringen har långtgående ambitioner vad gäller att
styra och reglera verksamhet ute i landet. Med mer decentralisering och
större frihet för enskilda och kommuner blir också de organisatoriska problemen
mindre.

Olika lösningar på problemen har olika för- och nackdelar. En stark centralisering
ger enhetlighet i styrning och kontroll. Decentralisering ger i stället
större flexibilitet och möjlighet till anpassning efter lokala och regionala
förhållanden.

Centralisering ger starka departement och centrala verk, medan decentralisering
kan medföra förstärkningar av den regionala nivån.

Enligt vår mening bör uppgifter som innebär myndighetsutövning i egentlig
mening organiseras så att en enhetlig rättstillämpning kan upprätthållas.

Många andra uppgifter har mindre principiell betydelse och kan därför organiseras
utifrån mer renodlat praktiska överväganden.

Decentralisering bör kunna ge effektivitetsvinster genom att delar av den
centrala verksamheten kan avvecklas eller minskas. Den viktigaste förutsättningen
för att kunna uppnå ökad effektivisering är att det prövas om verksamheter
och uppgifter över huvud taget skall utföras av offentliga organ och
i så fall på vilken nivå.

Vinster kan självfallet göras genom förändringar av den nuvarande regionala
organisationen, inklusive helt eller delvis inordnande i länsstyrelsen av
vissa i dag fristående länsnämnder.

Det länsorgan som verkställer den statliga regionalpolitiken bör också i
framtiden vara länsstyrelsen.

Sverige är emellertid inte enhetligt. Förhållandena varierar mellan olika
regioner och län. Vad som i ett län har avgörande betydelse kan vara underordnat
i ett annat. Det är därför väsentligt att den regionala organisationen
utformas så att den medger stor flexibilitet, både vad gäller beslutsstruktur
och administration. På så sätt kan de skiftande förutsättningarna i länen bäst
tas till vara.

Regional samverkan förekommer redan i dag mellan enskilda kommuner,

genom kommunalförbund och/eller genom kommunförbundets länsavdel- Mot. 1989/90

ningar. I storstadsområdena finns t.ex. ett väl utbyggt samarbete i de flesta Bo23

kommunala frågor, inklusive trafikplanering, bostadsförsörjning och miljöfrågor.
Det finns, enligt vår mening, inga skäl att förhindra sådan samverkan.

Av flera skäl är det viktigt att varje nivå, och varje organ, har sina uppgifter,
befogenheter och ansvarsområden noggrant definierade och avgränsade.
Inte minst ur demokratisk synvinkel är det viktigt att det står alldeles
klart var ansvar och befogenheter ligger.

Utbildning

I propositionen (s. 18) sägs: "Utbildningsplaneringen måste ur ett regionalt
perspektiv behandlas som en del av utvecklingsplaneringen för länet. Det
faktum att olika utbildningsformer i dag har olika huvudmän får inte hindra
en rationell regional planering.

På s. 19 sägs: Den nya länsstyrelsen bör därför ha en roll som samordnare
av alla de utbildningar som bedrivs i länet. Jag anser att den nya länsstyrelsen
måste disponera instrument som kan ge önskat resultat.

Detta är uppenbarligen en ambition som sträcker sig betydligt längre än
till att inordna länsskolnämnden i länsstyrelsen. Hur stark styrning av de
kommunala och landstingskommunala utbildningarna eftersträvar regeringen?
Hur stark styrning av de regionala högskolorna?

Vi eftersträvar i motsats till regeringen ett system med mindre byråkrati
och centralstyrning, med mer hänsyn till eleverna och deras önskemål.

Vi har därför i tidigare motioner bl.a. föreslagit ett finansieringssystem för
skolan, vilket huvudsakligen styrs av elevernas val och inte av länsskolnämnden.
På så sätt får eleverna och deras föräldrar möjlighet att påverka såväl
utbildningens inriktning som utformning, och dessutom hur resurserna skall
fördelas mellan olika skolor. Samtidigt bortfaller en stor del av länsskolnämndernas
nuvarande arbetsbörda.

Moderata samlingspartiet har tidigare föreslagit att tillsyn och utvärdering
av skolan skall utföras av ett fristående organ. Motsvarande tankegång har
nu framförts även av Sveriges skolledarförbund, som med anledning av nu
ifrågavarande proposition föreslår att länsskolnämnderna antingen skall behållas,
med tyngdpunkten på tillsynsfunktionen, eller att de skall utgöra
grunden för en fristående statens skolinspektion.

Det är viktigt att skolans insatser utvärderas av ett organ som inte självt
är en del av utbildningssystemet och dess administration. Om resurserna får
följa eleverna såsom redovisas i vårt förslag blir resursfördelningen inte
längre en fråga som skall administreras av länsskolnämnden, utan en fråga
för eleverna/föräldrarna å ena sidan och skolorna/kommunerna å den andra.

Nämnden skulle då kunna bli ett mer oberoende utvärderingsorgan enligt
ovan, och bör således inte inordnas i den nya länsstyrelsen. Länsstyrelsen
bör emellertid se sig oförhindrad att ta initiativ till diskussion mellan skilda
utbildningshuvudmän om utbildningsfrågorna i länet.

6

Kommunikationer

Att flytta in länsvägnämnderna och beredningsansvaret för de statliga investeringarna
i vägar och trafiksäkerhet under länsstyrelserna förefaller ändamålsenligt.
Däremot avvisar vi förslaget om att länsstyrelserna skulle få en
ny roll när det gäller post- och telekommunikationer. Den verksamheten bör
bedrivas affärsmässigt och helt fristående från länsstyrelsen.

De areella näringarna

Varken lantbruksnämnderna eller skogsvårdsstyrelserna arbetar sällan med
övergripande planering på det sätt andra organ gör. De arbetar ofta nästan
handgripligt med en enskild persons jord eller skog. Båda sysslar också i stor
utsträckning med avgiftsfinansierad verksamhet samt försäljning av varor
och tjänster. Denna verksamhet lämpar sig inte för att läggas in i ett allmänt
övergripande länsplaneringssystem.

Däremot bör övervägas att slå ihop myndigheterna inom lantbruks- och
skogsvårdsområdena, både på central och regional nivå. Jord- och skogsbruket
bör också avregleras så mycket att verksamheten närmar sig ordinär
myndighetsutövning. Exenpelvis bör förvärvslagstiftningen ändras, bland
annat så att prövningen helt avskaffas för fysiska personer. Först därefter är
en diskussion om huruvida nämndernas verksamhet kan inordnas i en mer
normal förvaltningsstruktur meningsfull.

Den affärsmässiga verksamhet som i dag bedrivs av lantbruksnämnder och
skogsvårdsstyrelser bör kunna överföras till andra huvudmän, liksom den
rena rådgivningsverksamheten. Kvarvarande myndighetsutövning skulle då
kunna inordnas i den nya länsstyrelsen.

Det bör också övervägas att ge överlantmätaren en sådan koppling till den
nya länsstyrelsen att han inte endast kan kallas som föredragande utan också
bereds möjlighet att följa arbetet i länsstyrelsen till den del det berör lantmäteriets
verksamhet.

Fiskenämnderna

Sorn konstateras i propositionen föreligger en utredning med förslag till förändring
av stödet till fisket. Slutlig ställning till organisationen kan inte tas
förrän beslut fattats om regler för eventuell beskattning, avgifter, prisreglering,
och/eller stöd till fiskerinäringen.

Det finns dock skäl att ta allvarligt på de farhågor som framförts av företrädare
för såväl yrkes- som fritidsfisket vad beträffar förslagen om kommunalisering
av vissa delar av fiskenämndernas nuvarande verksamhet.

Länsbostadsnämnderna

Vi har i tidigare motioner lagt förslag om ett helt nytt lånesystem på bostadsområdet.
Den rena låneadministrationen kan som en följd av detta läggas ut
på bankerna.

Den s.k. övergripande planering som länsbostadsnämnderna i dag ägnar Mot. 1989/90

sig åt är enligt vår mening onödig och överflödig. Bo23

Övrig verksamhet som i dag utförs av länsbostadsnämnderna bör överföras
till central nivå eller avvecklas.

Någon anledning att föra över länsbostadsnämnderna under länsstyrelsen
finns med andra ord inte. Länsbostadsnämnderna bör i stället avvecklas.

Förtroendemannainflytande

Sorn tidigare konstaterats är förutsättningarna för länsstyrelsernas verksamhet
olika i skilda delar av vårt land. Det finns därför skäl att länsstyrelserna
skall ges en sådan flexibilitet i sin organisation att de kan tillgodose sina läns
särprägel och därav förknippade krav och önskemål. Det innebär att länsstyrelserna
också bör ges frihet att inom relativt vida ramar själva bestämma
hur de vill organisera sin verksamhet.

Länsstyrelsernas nämndsorganisation bör därför inte vara för hårt styrd av
lagen. Det bör enligt vår mening inte vara obligatoriskt att inrätta nämnder.

Som framhållits ovan skiljer sig förhållandena mellan olika län, och inom
många län eller länsövergripande områden finns i dag väl fungerande lösningar,
som inte skulle fungera om propositionens förslag genomförs. Lokala
och regionala initiativ somvisat sig framgångsrika bör kunna fortsätta
som tidigare, och nya idéer bör kunna prövas.

Beslutanderätten bör därför läggas på länsstyrelsens styrelse, som får rätt
att inrätta de underorgan den anser sig behöva och att delegera beslutanderätt
till dessa. Ledamöterna i eventuella nämnder bör därför utses av länsstyrelsens
styrelse. Ledamöterna skall kunna men inte behöva vara ledamöter
av länsstyrelsens styrelse.

Den föreslagna ordningen med särskilda sakkunniga föredragande förefaller
ändamålsenlig och tillstyrks därför.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkter för organisatoriska förändringar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsskolnämnderna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunikationer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringentill känna vad i motionen
anförts om lantbruksnämnderna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogsvårdsstyrelserna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överlantmätaren,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiskenämnderna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsbostadsnämnderna, 8

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90

tionen anförts om förtroendemannainflytandet i den nya länsstyrel- Bo23

sen.

Stockholm den 4 oktober 1989

Knut Billing (m)

Bertil Danielsson (m)

Margareta Gard (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Jan Sandberg (m)
Erik Holmkvist (m)

9