med anledning av prop. 1988/89:4 om skolans utveckling och styrning

Motion 1988/89:Ub7 av Rune Rydén m.fl. (m,fp,c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ub7

av Rune Rydén m.fl. (m,fp,c)

med anledning av prop. 1988/89:4 om skolans
utveckling och styrning

I avsnittet Specialpedagogik i skola och utbildning fastslås att ambitionen
måste vara att inte bara flertalet elever utan även de elever som möter de
största svårigheterna skall lyckas i skolan.

De elever som har de mest påtagliga behoven av specialpedagogiska insatser
är de med uttalade fysiska handikapp, utvecklingsstörda eller flerhandikappade
elever, elever med stora sociala och känslomässiga utvecklingsproblem,

ibland psykotiska tillstånd och elever med hjärnskador av olika slag En

annan grupp elever inom det allmänna skolväsendet är de som har en
komplicerad inlärningssituation i form av uttalade inlärningssvårigheter,
koncentrationssvårigheter, relationsstörningar, läs- och skrivsvårigheter,
matematiksvårigheter och allvarliga språkliga störningar, (s. 7879)

ambitionen måste vara att inte bara flertalet elever utan även de

elever som möter de största svårigheterna, skall lyckas i skolan, (s. 76)

I skolan har man konstaterat att de elever som har de största svårigheterna
har det gemensamt att de har ett dåligt fungerande språk och därmed
kommunikationssvårigheter. Detta i sin tur resulterar ofta i socioemotionella
störningar och inlärningssvårigheter. Man har också noterat att antalet
språkstörda elever har ökat under senare år.

Språkliga störningar kan yttra sig på många olika sätt, i t.ex. talsvårigheter,
läs- och skrivsvårigheter, matematiksvårigheter, inlärningssvårigheter, relationsstörningar.
Det är ofta så att den språkliga störningen är primär och de
andra svårigheterna en komplikation till eller en följd av denna språkliga
störning. För att elever med språkliga störningar skall klara sin skolsituation
måste de få hjälp med sina språkliga problem. Därför måste det i skolan
finnas lärare med grundlig utbildning i en specialpedagogik som står på
språkvetenskaplig grund. Denna omfattar kunskap om bl.a.:

förutsättningar för språkutveckling

språkets roll för individens

- kognitiva, sociala och emotionella utveckling

- identitetsutveckling

- läs- och skrivinlärning

- kunskapsinhämtande

De språkstörda eleverna får i dag individuell träning av talpedagogen, som
också ansvarar för den grundläggande läsundervisningen för denna grupp av
elever. Den språkstörda eleven löper nämligen stor risk att få läs- och

skrivsvårigheter om den inte får språkträning och tillrättalagd läsundervisning.

Därför behövs enligt vår uppfattning talpedagogens kompetens i dagens
och morgondagens skola. Förslaget i propositionen kan tolkas så att denna
kompetens skall försvinna. Vad skulle då hända med det växande antalet
elever som har språkliga störningar?

Dessutom är beskrivningen i propositionen av nuvarande speciallärarutbildningar
felaktig beträffande de olika utbildningarna inom tal- och
hörselområdet (s. 87). Vad som sägs om omfattningen i poäng för gren 2
gäller endast utbildningar av lärare för synskadade elever. Utbildningar av
lärare för hörselskadade eller döva elever och för elever med talsvårigheter
omfattar 40-60 poäng med möjligheter upp till 100 poäng. Ställningstagandet
i propositionen (s. 90) mot en påbyggnadsutbildning om 60 poäng med
språk- och talinriktning kan lättare förstås mot bakgrund av en vilseledande
beskrivning.

Några remissinstanser har framfört förslag till en påbyggnadsutbildning
om 60 poäng med språk- och talinriktning. (s. 90). Formuleringen leder
tanken till att det föreslås en ny utbildning. I stället är det så att
remissinstanserna vill slå vakt om en bra utbildning som redan finns men
föreslår samtidigt en förändring i form av en förlängning av utbildningen med
20 poäng.

Det är alltså inte fråga om inrättande av en ny utbildning inom området.
En utbildning om 40 poäng har funnits på speciallärarlinjens gren 2 sedan
1961. Där utbildas talpedagoger vars främsta uppgift i dagens skola är att
hjälpa eleverna att utveckla sitt språk så att det blir ett fungerande
kommunikationsmedel och möjliggör läsinlärning och kunskapsinhämtande.
Sitt namn till trots fungerar talpedagogen mindre som talpedagog än som
språkpedagog.

I propositionen föreslås fyra grupperingar:

- en för elever med komplicerad inlärningssituation

- en för hörselskadade och döva elever

- en för synskadade elever

- en för utvecklingsstörda elever.

För att täcka behovet inom området språk- och talsvårigheter föreslås
fördjupningskurser.

Det är fullständigt omöjligt att på några fördjupningskurser kunna tillägna
sig kunskaper om hur man hjälper elever med specifika språkliga problem
eller med andra problem som har sin grund i språkliga störningar. Propositionens
förslag till specialpedagogisk påbyggnadsutbildning måste därför avslås.

Vidare är benämningen elever med komplicerad inlärningssituation
vilseledande. Den ger intryck av att det alltid är inlärningssituationen som är
felaktig, vilket innebär att man förbiser det faktum att eleven kan ha
svårigheter i sig själv. Detta kan i sin tur medföra att eleven inte får adekvat
hjälp. Som tidigare framhållits är orsaken tili elevens svårigheter ofta
språkliga problem eller följder därav.

Vi föreslår därför att en särskild utbildning av lärare för elever med tal- och
språksvårigheter (tal- och språkpedagogutbildning) inrättas per den 1 juli

Mot.

Ub7

1990. Utbildningen skall stå på språkvetenskaplig grund och ha sin tyngd- Mot. 1988/89
punkt i språk, språkutveckling och språkstörningar. Utbildningen skall Ub7
omfatta 60 poäng oavsett vilken skolform eller annan verksamhetsform som
utbildningen är avsedd för. Enligt vår mening bör det också utbildas lika
många lärare i denna utbildning som i den där lärare för elever med
komplicerad inlärningssituation skall utbildas.

Hemställan

Vi hemställer med stöd av ovanstående

1. att riksdagen godkänner vad som i motionen förordas om
åtgärder för att hjälpa elever med språkliga störningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
grupperingen av den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen
utökas med en femte grupp benämnd Elever med tal- och språksvårigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
särskild utbildning om 60 poäng av lärare för elever med tal- och
språksvårigheter (tal- och språkpedagogutbildning) skall inrättas den
1 juli 1990,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
övrigt anförts i motion om den specialpedagogiska utbildningen och
dimensioneringen av densamma.

Stockholm den 18 oktober 1988
Rune Rydén (c)

Martin Olsson (c) Erling Bager (fp)

Lars Sundin (fp) Bertil Persson (m)

14