med anledning av prop. 1988/89:4 om skolans Mot.

Motion 1988/89:Ub4 av Carl Bildt m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ub4

av Carl Bildt m.fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:4 om skolans Mot.

utveckling och styrning 19^4/89

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING 2

INLEDNING 2

MODERAT SKOLPOLITIK 3

Klara mål 4

Kunskaper och färdigheter 5

Statsbidraget skall följa eleven 5

Betyg 6

Tidigare skolstart 7

Val av skola 8

Tillval 9

En fristående utvärdering 10

PROPOSITIONEN 11

En förändrad ansvarsfördelning 11

En ny modell för styrning 12

Principer för ansvarsfördelning 12

Ökat komunalt ansvar 13

En effektivare skolledning 13

En förändrad roll för SÖ och länsskolnämnderna 13

En mer flexibel personalpolitik 14

Inflytande och medansvar för elever och föräldrar 14

Rätt att välja skola och rätt till profilering 14

Fortsatt satsning på kultur 15

Utvecklingsarbete på högstadiet 15

En bättre samverkan mellan skolbarnsomsorg och skola 15

Alternativkurser 16

Specialpedagogik i skola och lärarutbildning 16

Läromedel 17

HEMSTÄLLAN 18

1

1 Riksdagen 1988189. 3 sami. Nr Ub4

Sammanfattning

Mot. 1988/89

Ub4

Den socialdemokratiska regeringen presenterar i propositionen ingen ny
politik. Dess skolpolitik är fortfarande präglad av en felaktig grundsyn.
Kunskaper och färdigheter prioriteras inte. Enhetlighet och uniformitet går
före den enskilda människans behov. Kollektivet går före individen.

Propositionen är uppenbarligen ett försök att visa handlingskraft under ett
valår. Den innehåller dock få nyheter. Kommunala skolplaner, ökat
elevinflytande, en fiktiv valfrihet och en återinförd bestämmelse om
gåvoläromedel är de huvudsakliga ingredienserna. Förslagen leder till
fortsatt utökning av den byråkrati som lägger sig som en tvångströja över
skolan. Inget föreslås om en förenkling av bidragssystemet.

Moderata samlingspartiet vill i stället ha

klara mål som sätter kunskaper och färdigheter i centrum,

betyg som redovisar kunskaper och färdigheter i relation till läroplanens
krav,

ett statsbidrag som följer elevens val av skola,

en tidigare skolstart,

ökade möjligheter att välja inriktning och studiekurs efter intresse,

en fristående organisation för utvärdering av skolresultaten.

I motionen läggs förslag med dessa syften.

Inledning

Regeringen presenterade mitt i sommaren en skolpolitisk proposition. Den
är ett försök att markera ett minimum av handlingskraft på skolområdet
under ett valår. Statsminister Ingvar Carlsson försökte att med ord sätta
skolan i centrum vid den socialdemokratiska partikongressen. Därefter har
praktiskt taget ingenting hänt.

I propositionen finns inga förslag som påtagligt kan tänkas påverka
skolarbetets centrala delar i positiv riktning.

De mest substantiella förslagen är att kommunerna åläggs att anta
kommunala skolplaner och att utvärdering på alla nivåer sägs skola få en mer
framträdande roll. Ett par stipendier för utveckling av läromedel föreslås.
Beloppet uppgår till cirka en tiondels promille av statens anslag till skolan.

Målen för skolan nämns på åtskilliga ställen i texten, men utan att frågor
om kunskaper, färdigheter eller kvalitet analyseras eller ens förs på tal. Inget
förslag läggs fram rörande en översyn av läroplanerna. Utvärdering diskuteras
utan att betygens roll analyseras. Inte heller behandlas frågan om en
tidigare skolstart. Inga förslag läggs fram om ett nytt statsbidragssystem.

Den socialdemokratiska politiken följer ett väkänt mönster. Skolan sägs
bli bättre bara lärarna gör som de socialdemokratiska politikerna och
byråkraterna bestämmer. Eller med propositionens språkbruk: Med en i
grunden positiv värdering av det reformarbete rörande svenskt skolväsende
som skett under de senaste decennierna ser jag det som nödvändigt att nu öka
kraven på skolväsendet att nå uppställda mål. Dessa har enligt min mening
inte i tillräcklig utsträckning uppnåtts.

Det hade, enligt vår mening, varit en mer realistisk och bättre skolpolitik Mot. 1988/89

att vända på perspektivet och fråga sig vad lärare och elever behöver för stöd Ub4

för att eleverna skall få goda kunskaper och färdigheter.

Detta understryks av den undersökning av lärares attityder till arbetsmiljön
som skolöverstyrelsen (SÖ) just publicerat. Av undersökningen framgår
att lärarnas arbetsglädje främst har sin grund i kontakten med eleverna och
att arbetet upplevs vara kreativt.

Till det negativa hör att^man anser att det är svårt att ge eleverna en
meningsfull undervisning och att skolans lokala ledning inte förstår lärarnas
problem. Man kan enligt undersökningen tala om en förtroendeklyfta, vilket
bl.a. illustreras av följande sammanställning:

Har du mycket stort, ganska stort, ganska litet, mycket litet eller inget förtroende alls
för x?

	Skol	Politisk	Läns	SÖ	Skol
	ledn.	skolledn.	skol		mini
		i kommun	nämnd		ster
	%	%	%	%	%
Mycket stort	17	1	1	1	2
Ganska stort	54	15	19	16	18
Ganska litet	21	41	31	40	33
Mycket litet	4	20	17	18	18
Inget alls	2	11	7	8	14
Tveksam, vet ej	3	13	24	16	15

I en gruppering av lärares attityder betecknas 35 % som positiva harmoniska
eller eldsjälar, 43 % anges vara vanliga lärare, vilka karakteriseras
som typiska, mer anspråkslösa eller liknöjda, medan hela 22 % uttrycker
missnöje genom att vara fustrerade eller skeptiska (SÖ Rapport R 88:37).

Resultaten i undersökningen kan också tolkas som att vi i Sverige nu nått
en kritisk gräns för hur långt politiker kan exploatera lärarnas lojalitet i
stället för att försöka göra något åt skolans grundläggande problem.

Moderata samlingspartiet anser att det politiska systemets huvudsakliga
uppgift är att ange tydliga mål och skapa möjligheter i stället för toppstyra
arbetet i skolan. Lärarna är skolans viktigaste resurs. Det är därför
nödvändigt att stärka lärarrollen. Detta synsätt står i bjärt kontrast till den
socialdemokratiska regeringens, som sätter s.k. socialisation före kunskaper.

I det följande kommer vi att först redovisa det synsätt och de åtgärder som
vi anser nödvändiga för att åstadkomma en positiv utveckling av den svenska
skolan för att därefter beröra de fåtaliga konkreta förslag som redovisas i
propositionen.

Moderat skolpolitik

Den moderata politiken tar sin utgångspunkt i individen. Människor är olika
men har lika värde. Alla har rätt till maximal utveckling efter anlag och
förutsättningar. Det allmännas uppgift är att stödja lösningar som stärker de
enskilda människornas möjligheter. Mångfald och kvalitet skapar förutsätt

1* Riksdagen 1988189.3sami. Nr Ub4

ningar för samhällets utveckling. För moderata samlingspartiet är dessa Mot. 1988/89
utgångspunkter centrala. De genomsyrar aila delar av vår politik. Ub4

Skolans läroplan och andra för skolan centrala dokument innehåller
formuleringar som i stort anluter till denna grundsyn. När det kommer till
praktiskt genomförande blir emellertid bilden motsägelsefull. Regeringens
skolpolitik inbegriper t.ex. mängder av bestämmelser som förhindrar
lösningar som ger resultat i samklang med de övergripande målen.

Vår utgångspunkt är att politikerna skall ange vilka mål som skall nås.

Sedan bör de med minsta möjliga reglering ge skolans personal förtroendet
att på det sätt den finner bäst arbeta för att nå dessa mål. Det är lärarnas
inflytande över skolarbetet som skall stärkas, inte politikernas.

Klara mål

Skolan har under en lång följd av år fått ta på sig allehanda uppgifter som
tillsammans bidragit till att tiden för skolans huvuduppgift - att ge alla elever
grundläggande kunskaper och färdigheter - begränsats.

Det har i snart sagt varje samhällsfråga funnits en utbildningsaspekt som
skolan förutsatts ta med i sitt lärostoff. Skolan skall ge goda kostvanor, skapa
miljömedvetenhet, engageras i kampen mot brottslighet etc.

I den attitydundersökning som berörts ovan redovisar lärarna också att de
ser det som mycket angeläget att skolan engagerar sig i den här typen av
övergripande frågor. Det finns anledning att uppmärksamma att traditionella
kunskapsämnen inte värderas lika högt. Ämnen som biologi, historia
eller geografi kommer relativt långt ner i lärarnas prioritering av olika ämnen
eller kunskapsområden.

Det är visserligen rimligt att det i en skola som syftar till att ge en allmän
medborgarkompetens förekommer vitt skilda ämnen eller moment. Sådana
uppgifter får emellertid inte utvecklas till så tidskrävande avsnitt eller
organiseras på ett sådant sätt att huvudsyftet med skolarbetet får stå tillbaka.

Vi kan inte acceptera en skola där ytlig orientering får breda ut sig på
bekostnad av kunskap och kvalitet. En miljömedvetenhet som inte
grundas på faktiska kunskaper i bl.a. biologi och kemi blir sällan objektiv
eller konstruktiv.

Det är helt nödvändigt att skolarbetet inriktas på det centrala - att ge alla
goda kunskaper och färdigheter - och att annan verksamhet ges ett utrymme
som inte inkräktar på denna centrala uppgift utan snarast utformas så att den
kan utgöra ett komplement.

Vi anser att det genom en översyn och precisering av grundskolans
läroplan måste skapas ett urval och en balans i olika åtaganden så att skolans
huvuduppgift blir tydlig och möjlig att utföra för personalen.

Skolans kunskapsförmedling skall lägga grunden för en fortsatt utveckling
av både individer och samhälle. Vi föreslår därför att riksdagen uttalar att
kunskapsmålet - och därmed den enskildes kunskaps- och färdighetsutveckling
- ges prioritet framför övriga uppgifter i skolarbetet. Då först kan skolan
bidra till att ge eleverna en god start i livet.

4

Kunskaper och färdigheter Mot. 1988/89

Ub4

I propositionen om styrningen av skolan saknas en redovisning av regeringens
syn på vilka kunskaper och färdigheter som är viktiga. Ett skäl till att
lärarna har svårt att få arbetet att fungera är den brist på prioritering som
leder till det mångsyssleri som i dag förekommer i skolan.

Till det grundläggande i skolundervisningen hör, enligt vår mening, att alla
som lämnar grundskolan skall kunna tala, läsa, skriva och räkna. Detta skall
vara ett ovillkorligt krav. Alltför många elever lämnar skolan utan tillfredsställande
färdigheter i dessa hänseenden.

Att läsa, tala och skriva är resultat av färdighetsträning. Därtill krävs
förståelse för språkets form och uppbyggnad. Tyvärr har det länge varit
accepterat att barn i tal och skrift uttrycker sig slarvigt och felaktigt.

Formkrav har fått stå tillbaka av rädsla för att skada elevens vilja att uttrycka
sig. Den språkliga träningens inverkan på tankeförmåga och begreppsbildning
har därigenom inte fått det utrymme som behövs.

Ämnesstudier ger eleverna de redskap som behövs för att de skall kunna
förstå verkligheten. Förståelse bygger på insikt i och förmåga att använda oss
av de begrepp som de olika vetenskapliga disciplinerna förser oss med.

Begreppen är de verktyg eleverna behöver för att metodiskt och kritiskt
studera omvärlden. Att inbilla dem att helhetssyn och överblick kan nås utan
kunskaper är vilseledande. Ytligt kunnande ger en falsk och farlig känsla av
självtillräcklighet.

Läroplanens indelning i naturorienterande och samhällsorienterande
ämnen är ett sätt att tona ned de traditionella ämnenas betydelse. Detta
synsätt växer nu in i den nya lärarutbildningen, där blockämnesprincipen är
helt genomförd.

Vi föreslår att läroplanen ändras så att fortsatt upplösning av ämnesstrukturen
förhindras. I läroplanen skall varje ämne ha en egen kursplan. Antalet
timmar skall anges för vartdera av de åtta ämnen som ingår i No- resp.

So-blocken.

Samtidigt med denna ändring av kursplanerna bör en översyn av skolans
samtliga ämnen göras. Kraven på att skolan skall få plats med alltmer på
schemat har lett till att det centrala i olika ämnen inte får tillräcklig tid.

Kursplanerna måste rensas från sådant som kan anses vara mer umbärligt.

Statsbidraget skall följa eleven

Styrningsberedningen, vars arbete ligger till grund för föreliggande proposition,
föreslåg smärre förändringar av det nuvarande statsbidragssystemet.

Regeringen har valt att inte göra förslaget till sitt eget utan föregående
remiss.

Vi vill för vår del redan nu klargöra att statsbidragen i princip bör följa
elevens val av skola, antingen detta är ett val inom det offentliga skolsystemet
eller ett val av en fristående skola.

Det är enligt vår mening fullt möjligt att konstruera ett system där bidraget
följer eleven utan att detta skapar några besvärande omfördelningseffekter i

jämförelse med dagens bidragssystem. Däremot kan mycket vinnas på den 5

överblick och förenkling av fördelningsprocessen som ett elevrelaterat Mot. 1988/89

bidragssystem kan ge. Ett nytt bidragssystem bör därtill ge möjlighet för små jjb4

skolor i glesbygd att överleva.

Ett elevbaserat statligt bidragssystem kan tillsammans med en mer flexibel
hållning när det gäller de kommunala bidragen skapa en reell valfrihet för
elever och föräldrar. Med en sådan valfrihet blir attraktiva skolor efterfrågade,
vilket i sin tur skapar ett tryck att förbättra verksamheten på övriga
skolor. Ett fritt val av skola innebär i kombination med ett elevbaserat
bidragssystem en stimulans för skolverksamheten som sådan.

Betyg

Vi har ovan berört det anmärkningsvärda i att regeringen i en analys av
skolans styrsystem inte berör betygen. Betyg har, enligt vår mening, ett
odiskutabelt och positivt värde som styrfaktor. Socialdemokraterna har
emellertid allt sedan grundskolan infördes försökt hävda betygens negativa
inverkan på skolarbetet.

Ett betygssystem som inte redovisar kunskaper kan givetvis få negativa
effekter. Med ett annat system, med betyg som redovisar kunskaper och
färdigheter i relation till läroplanens krav, får emellertid betygen en både
stimulerande och informerande roll.

Betyg är ett medel att ge eleven en signal om hur arbetet i skolan går.

Genom att sätta betyg visar skolan sin respekt för kunskap och kompetens.

Betyg skapar motivation, och eleven lär sig att kunskap är något man kan öka
med eget arbete. Elevernas rättssäkerhet främjas bäst av att de får betyg.

Betyg kan på ett tydligare sätt än samtal och omdömen kvitteras av
mottagaren. Betyg skall vara resultatet av en kontinuerlig bedömning.

Enbart samtal kan i praktiken leda till en inofficiell och icke-kontrollerbar
betygsättning. Betygsättningen bör emellertid kombineras med samtal
mellan elever, föräldrar och lärare. Samtalen kan behandla sådant som inte
direkt betygsätts.

Riksförbundet Hem och Skola har våren 1988 redovisat att en överväldigande
majoritet av föräldrarna vill att eleverna skall få mål- eller kursrelaterade
betyg. Förbundet har därför beslutat verka för en förändring av
betygen. Detta har inte påverkat regeringen som tydligen finner det mer
angeläget att med andra medel försöka styra det som sker i skolan än att ta
hänsyn till för socialdemokratisk skolpolitik obekväma opinioner, hur stora
dessa än är.

Vi förordar ett nytt betygssystem enligt följande principer:

Betygen skall ange elevens kunskaper och färdigheter i förhållande till
läroplanens krav. Dagens betygssystem innebär bara att eleverna jämförs
med varandra.

Betyg skall ges oftare än i dag och med början redan vid utgången av
lågstadiet. Antalet betygssteg bör dessutom vara fler än fem. Detta ger
möjlighet till en successiv höjning av betygen, vilket kan stimulera till
ytterligare ansträngningar.

Varje elev skall ha rätt att, eventuellt efter kompletterande studier, få ett

6

betyg omprövat. Ett sådant betyg skal! vid ansökan till högre studier Mot. 1988/89
räknas till sitt ful ia värde. Ub4

Rätt ställda krav är en hjälp till fortsatta framsteg. Till de nödvändiga
kraven hör att eleven för att gå vidare måste veta vilka kunskaper och
färdigheter som behövs för att kunna bedriva fortsatta studier.

I dag innebär genomgången grundskola rätt att oberoende av betyg i de
olika ämnena söka vilken gymnasielinje som helst. Det är bara när det är fler
sökande än antalet platser som den sammanlagda betygspoängen spelar
någon roll.

Resultatet har blivit att många elever redan under det första året upptäcker
att deras förkunskaper inte räcker till för den linje de blivit antagna till.

Förutom de personliga tragedier och studieförlängningar detta leder till går
samtidigt utbildningsplatser förlorade för andra som haft bättre förutsättningar
att klara utbildningen.

Vi anser det vara ärligt att för eleverna tydligt deklarera vilka förkunskaper
och färdigheter som är nödvändiga för studier på de olika gymnasielinjerna.
Kraven hjälper eleverna att förbereda sig för vad de senare kommer att
möta. Kraven kan formuleras som genomsnittsbetyg, lägsta betyg i vissa
ämnen och i vissa fall genomgångna tillvalskurser. De elever som efter
genomgången grundskola inte har tillräckliga förkunskaper för önskad
gymnasielinje skall ges möjligheten till kompletterande utbildning.

Tidigare skolstart

Sverige och övriga nordiska länder har en, internationellt sett, sen skolstart.

Barn behöver en bättre förberedelse för skolan än vad som erbjuds i dag.

Förskolebarn behöver en mer skolförberedande verksamhet inför skolstarten.
Moderata samlingspartiet anser att skolstyrelsen skall vara ansvarig för
den del av verksamheten i den kommunala förskolan som förbereder barnen
för lågstadiet. I konsekvens med detta krav bör skolöverstyrelsen få
uppdraget att utforma det pedagogiska programmet för denna verksamhet.

Det är viktigt att ta till vara den tid i barnens utveckling då de är särskilt
receptiva och motiverade för att med en lämpligt strukturerad pedagogik lära
sig läsa, skriva och räkna. Vi föreslår därför att skolstarten sänks till sex års
ålder. Vårt avgörande motiv är kvalitativt. En tidigare skolstart ger fler
elever mera kunskaper.

Barn mognar olika fort. Därtill är barns mognad inte ett entydigt begrepp,
som kan relateras till en viss ålder. Utvecklingen av verbal förmåga,
läsmognad, rumsuppfattning, taluppfattning eller motorik fortgår i sin egen
takt. Dessutom sker utvecklingen med varierande hastighet under olika
skeden i barnens liv.

En tidigarelagd skolstart bör därför förenas med möjlighet till flexibilitet.

Föräldrar bör ha rätt att uppskjuta skolstarten för sina barn om de bedömer
att det passar barnen bättre.

Elevernas olika utvecklingstakt medför bl.a. att inlärning av olika moment
måste ta olika lång tid. Undersökningar tyder på att många skolproblem
grundläggs redan i lågstadieåldern. En orsak till detta är att en del elever
aldrig hinner befästa sina kunskaper i ett moment innan det blir dags för
nästa.

Detta talar för att lågstadiet bör ha en annan organisation. Vi föreslår att Mot. 1988/89

det görs årskurslöst och flexibelt till sin utformning. Precis som i dag kommer Ub4

flertalet elever att behöva tre år i lågstadiet. Elever med annan mognadsprofil
behöver fyra år i lågstadiet. Däremot bör inte en tidigare skolstart
innebära en generell förlängning av den sammanlagda skoltiden.

I ett årskurslöst, flexibelt lågstadium ges lärarna bättre möjligheter att
anpassa undervisningen till varje barns utveckling. Det viktiga blir att se till
att alla elever har möjlighet att klara undervisningen på mellanstadiet innan
de lämnar lågstadiet.

Den tidigarelagda skolstarten innebär att en åldersgrupp mindre behöver
barnomsorg. De sexåriga skolbarnen kan dock behöva tillsyn under icke
skoltid, och den allmänna förskolan bör erbjudas till alla femåringar.

Reformen frigör ändå betydande resurser för både stat och kommun.

Dessa resurser bör användas till kvalitativa förstärkningar av skolan. Så är
exempelvis mindre undervisningsgrupper nödvändiga i den av oss förordade
modellen. En ny lågstadieorganisation kräver fortbildning både av lärare och
förskollärare. Det är viktigt att ta till vara förskollärarnas kompetens för att
göra övergången från förskolan till skolan så smidig som möjligt. Detta
underlättas av ett gemensamt huvudmannaskap för skolan och den allmänna
förskolan.

En sänkning av skolstarten till sex års ålder ställer krav på en översyn av
lågstadiets kursplaner och metoder. Ett utvecklingsarbete bör snarast
igångsättas för att finna det innehåll och de arbetsmetoder som bäst gagnar
barns utveckling i åldersgruppen 69 år. Som en förberedelse till reformen
bör därför statsbidrag utgå till kommuner som vill starta försöksverksamhet
med denna inriktning.

Val av skola

Vi har i vår motion 1987/88 :Ub300 angående fristående skolor föreslagit att
föräldrarnas önskemål skall vara skäl nog för att statliga och kommunala
bidrag skall utgå för elev som valt att gå i en fristående skola.

Kritiker brukar anföra att de fristående skolorna blir förbehållna ett fåtal.

Detta beror helt på den restriktiva hållning som regeringen har beträffande
bidragen till de fristående skolorna.

I dag gör många människor stora privata uppoffringar för att deras barn
skall få gå i t.ex. de konfessionella skolorna. Statens kostnader för en elev i
det offentliga skolsystemet är långt högre än det bidrag staten ger för en elev
som går i en fristående skola - om bidrag över huvud taget utgår.

	Statl. kostnad i offentlig skola	Statl. bidrag till godkänd fristående skola
lågstadiet	14 500:	5 824:
mellanstadiet	15 500:	6 916:
högstadiet	13 700:	9 100:

Om föräldrarna fritt kunde välja skola även inom det offentliga skolsystemet
blir det träffade valet ett mått på hur den enskilda skolan fungerar. Möjlighet

8

att också välja bland de offentliga skolorna skulle ta bort många föräldrars Mot. 1988/89

känsla av total maktlöshet om t.ex. barnet inte trivs i sin skola. Ub4

Enligt nuvarande bestämmelser skall eleverna i kommunens grundskola
fördelas med hänsyn till vad som är ändamålsenligt från kommunikationssynpunkt
och till vad som krävs för att effektivt utnyttja lokaler och andra
utbildningsresurser samt till elevers och föräldrars önskemål. Regeringen
anser att detta innebär att föräldrar och elever har möjlighet att välja skola
inom det offentliga skolsystemet.

Regeringen hävdar nu att den grundläggande valfrihetsfrågan på utbildningsområdet
är möjligheten att få en ungdomsutbildning av sådan omfattning
och kvalitet att den skapar stor frihet för den enskilde att fritt välja
studieväg och yrke. Sedan länge gäller generösa regler för godkännande
av fristående skolor. Sammantaget menar jag att det i fortsättningen
kommer att finnas goda möjligheter för fristående skolor, som erbjuder
alternativ till grundskolan, att bli godkända och få statsbidrag till sin
verksamhet.

Vi delar inte denna uppfattning. Enligt vår mening bör elevers och
föräldrars önskemål om skolgång vid fristående skola vara grund för statligt
bidrag. Med propositionens försåtliga formulering kan man tro att det blir
fritt fram att etablera nya skolor. Så är inte fallet och heller inte avsikten.

Gällande bestämmelser är alltför restriktiva. Skollagen bör ändras så att
elev och föräldrar har rätt att fritt välja skola inom det offentliga skolväsendet.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till nya statsbidragsbestämmelser
utifrån principen att statsbidraget skall kunna beräknas per elev och
följa elevens val av skola oavsett om denna är fristående eller offentlig.

Också på gymnasienivå är det viktigt att eleven kan välja den utbildning
som passar bäst oavsett huvudman. Vi anser att bidragsreglerna för
gymnasiet skall utformas enligt samma principer som för utbildning på
grundskolenivå. Det innebär att elevers och föräldrars val av skola blir grund
för bidragsgivning.

Tillval

På högstadiet framträder elevernas skiftande personligheter och förutsättningar
allt starkare. Frigörelsen från föräldrar och andra vuxna har börjat.

Tonåringen kräver respekt och uppskattning för det som är karakteristiskt
hos den egna personligheten. Skolan måste anpassas därefter. Vi anser att
eleverna på högstadiet skall ha större möjligheter att välja inriktning efter
anlag och intresse.

Motivet till det sammanhållna högstadiet formulerades i den socialdemokratiska
propositionen om SI A-skolan:

Eftersom demokrati och jämlikhet är de övergripande målen måste elevernas
skiftande behov tillförsäkras dem inom en enhetlig organisation, dvs.
inom undervisningen i den allsidigt sammansatta klassen.

Alltför många föräldrar och lärare kan vittna om att effekterna av denna
sammanhållna undervisning inte alls har blivit de som socialdemokraterna

hoppats på. Tvärtom är utslagningen på högstadiet bevis på motsatsen. 9

Av högstadiets ca 100 stadieveckotimmar kan eleverna i dag använda elva Mot. 1988/89

timmar för tillval. Den som exempelvis vill lära sig fler främmande språk än Ub4

engelska och därför väljer ett s.k. B-språk har förbrukat hela sitt valutrymme.

Vi föreslår att utrymmet för tillval skall utökas till att sammanlagt omfatta
ca en fjärdedel av tiden på högstadiet. Timmar till ett ökat tillval tas dels från
fria aktiviteter, dels från temastudierna.

Vi föreslår att ett högstadium med flera valmöjligheter utformas utifrån
följande principer:

De olika tillvalsmöjligheterna skall anges i läroplanen för att garantera
kvaliteten på tillvalen.

Varje elev skall ha möjlighet att välja flera alternativ. Valet skall omfatta
både ämnen som är obligatoriska för alla och sådana som inte är
obligatoriska. Ämnena skall kunna ges i kurser av olika svårighetsgrad.

Antalet tillvalstimmar bör gradvis öka ju längre upp i högstadiet eleven
når.

Den tillvalsmodell som vi här skisserat tillgodoser flera krav. Den ger
möjlighet till specialisering i fråga om såväl bredd som djup. Dessutom ger
den ett rikligt utrymme för det lärostoff som bör vara gemensamt för alla
elever. Hänsyn till personlig utveckling förenas med hänsyn till behovet av en
för alla gemensam kunskapsbas.

Fler valmöjligheter innebär att eleverna kommer att lämna grundskolan
med vissa variationer i sin kunskapsprofil. Vi har i ett tidigare avsnitt
föreslagit att vissa krav på förkunskaper skall gälla för de olika gymnasielinjerna.
Sådana krav skall även i någon utsträckning kunna avse viss
tillvalskurs från högstadiet.

Båda dessa förändringar innebär att det alltid måste finnas möjlighet att
korrigera ett val eller för att förbättra kunskaperna i ett ämne. Vi föreslår
därför att en möjlighet till kompletteringsutbildning skapas efter årskurs 9 för
de elever som av olika skäl kan ha behov av en sådan.

En fristående utvärdering

I propositionen betonas att skolverksamheten måste utvärderas. Skolöverstyrelse,
länsskolnämnd och skolstyrelse skall alla utvärdera. Bland exempel
på vad utvärderingen skall avse nämns elever med skolsvårigheter, utveckling
av elevinflytande, tillgång på läroböcker etc.

Vi har redan pekat på det enligt vår mening anmärkningsvärda i att
regeringen undviker att analysera betyg eller sättet att ange mål som medel att
styra och utvärdera verksamheten.

Inte heller redovisar regeringen vilka kunskaper eller färdigheter den
anser vara de viktigaste. Ingen vägledning ges och inga förslag läggs om en
precisering av skolans läroplaner.

För skolverksamhetens ledning och utveckling krävs omfattande arbetsinsatser,
som i dag utförs dels på lokal nivå, dels av skolöverstyrelsen och
länsskolnämnderna. Därtill utförs utvecklings- och forskningsuppgifter vid
universitet och högskolor.

10

Den verkliga makten vad gäller skolans utveckling i stort skapas väsentli- Mot. 1988/89

gen genom den överblick och möjlighet till initiativ som de facto till stora Ub4

delar ligger hos skolöverstyrelsen. SÖ svarar i samspel med andra nivåer för
utveckling av läroplaner, prioriteringar vad gäller personalfortbildning,
anslagsframställningar, etc.

Det finns skäl att ställa frågan vad denna dominans från ett ämbetsverk vad
gäller initiativ och möjligheter till påverkan får för betydelse för skolutvecklingen.

Det är enligt vår mening inte lämpligt att den centrala myndighet som har
ansvar för att organisera verksamheten också ansvarar för att redovisa de
övergripande resultaten.

Den ekonomiska utvärderingen av skolan - hur effektivt resurserna
används - bör inte skötas av SÖ utan överföras till riksrevisionsverket.

Utvärdering av skolans inre arbete - den pedagogiska utvärderingen - bör av
samma skäl skötas av en fristående instans. Denna utvärdering/inspektion
skall främst vara rådgivande och bör vara underställd en fristående kommission.

Som förebild för en sådan organisation kan tjäna den modell som finns i
Storbritannien. En inspektion är där en genomgripande granskning av allt
vid en skola. Inspektörerna rapporterar sina iakttagelser direkt till ansvarig
minister. Rapporten har formen av en offentlig handling.

Inspektörerna svarar därutöver för viss rådgivning. Ibland görs också
tematiska inspektioner på flera skolor. Den offentliga inspektionsrapporten
blir således ett redskap för vägledning både i andra skolor och inom den
regionala och centrala administrationen.

Vi anser att en utredning bör tillsättas med uppgift att skyndsamt lägga
förslag om ett system för kontinuerlig utvärdering av den svenska skolan.

Utredningen bör pröva möjligheterna att i Sverige införa ett utvärderingssystem
motsvarande det ovan beskrivna.

Propositionen
En förändrad ansvarsfördelning

I propositionen anges att ansvaret skall öka lokalt. Regeringens strävan är att
tydligare markera skolstyrelsernas ansvar.

Vi har i andra sammanhang redovisat det orimliga antalet beslutsnivåer i
skolans värld. Riksdag - regering - departement - SÖ - länsskolnämnd skolstyrelse
- eventuell kommundelsnämnd - eventuell ledningsgrupp på
skolan - rektor - lärare och elever. Det blir 78 nivåer ovanför den nivå där
undervisningen bedrivs.

Kommunerna har redan i dag ansvaret för att organisera skolverksamheten.
Det eftersträvade lokala inflytandet får enligt vår mening inget större
genomslag om inte ansvaret förs ner till den enskilda skolan. Ett sådant i
verklig mening lokalt inflytande kan leda till att skolpersonal, föräldrar och
elever gemensamt söker de lösningar som leder till att målen nås.

11

En ny modell för styrning

Mot. 1988/89

Ub4

Regeringen redovisar i detta avsnitt en principiell inriktning för styrning av
skolan. Det handlar om ökat lokalt ansvar, en övergång från regelstyrning till
målstyrning, en bättre utvärdering, stärkt skolledning, bättre information
om skolans mål och en ökad tillsyn.

Regeringen drar emellertid inte konsekvenserna av sin egen redovisade
syn på styrningen av skolan. Inget förslag läggs om en översyn av skolans
läroplan, ingen översyn av regelsystemet aviseras och ingenting sägs om
skolarbetets huvudsakliga mål och inriktning.

Vår uppfattning i delfrågorna redovisas under resp. avsnitt. Därutöver vill
vi beträffande regelstyrningen anföra följande.

Den halvering av bestämmelser i grundskoleförordningen som tillkännagivits
i anslutning till att föreliggande proposition offentliggjordes är tomt
skryt. De bestämmelser som rensats ut täcks antingen av andra bestämmelser
eller saknar helt betydelse.

Det måste ske en rejäl minskning av de regler som styr skolarbetet. I dag
anförs ofta den omfattande regelfloran som det främsta hindret för att
organisera undervisningen på det sätt man lokalt finner bäst. Vi menar t.ex.
att den enskilda skolan skall kunna bilda mindre klasser om man finner att
detta är den lösning som leder till att målen för skolan nås.

Vad som krävs är enligt vår mening en precisering av skolans huvuduppgift
så att denna blir tydlig och möjlig att genomföra. Vidare bör en radikal
genomgång ske i syfte att öka den lokala handlingsfriheten.

Klara mål, bidrag som fördelas per elev och stor lokal frihet är enligt vår
mening det bästa sättet att frigöra den kreativitet som finns hos skolans
personal.

Principer för ansvarsfördelning

Det är svårt att finna något nytt i regeringens redovisning av principer för den
framtida ansvarsfördelningen. Stor vikt läggs vid det inflytande som skall
utövas på de olika politiska nivåerna.

Med gällande mål för svensk skola är det näst intill omöjligt att klara att
fylla målen. Dessa är så utformade att de i praktiken omfattar allt samtidigt
som ingenting utesluts.

Skolans mål innebär i dag att elevernas allsidiga utveckling sätts i centrum
på ett sätt som innebär att social utveckling blir det övergripande målet för
skolans arbete.

Vi vill för vår del framhålla att elevernas sociala utveckling främjas av det
arbetssätt och de normer och riktlinjer som måste gälla för allt vardagsarbete
i skolan. Skolan bör inte sticka under stol med att inlärning kräver arbete och
goda arbetsvanor.

Riksdagen bör uttala att förvärvande av kunskaper och goda färdigheter är
ett prioriterat mål i skolarbetet.

Regeringen föreslår vidare att riksdagen skall kunna ange kvalitetsmål
även för de delar av verksamheten där kommunerna har ansvar. Även om

sådana normgivande beslut kan tyckas angelägna visar förslaget i denna del 12

att regeringens tal om decentralisering och målstyrning är dubbelbottnat. Mot. 1988/89

Staten bör, enligt vår mening, genom sitt tillsynsansvar ha möjlighet att Ub4
ingripa om någon agerar på ett sätt som motverkar möjligheterna att nå
uppställda mål. Därutöver skall det lokala ansvaret enligt vår mening
innebära just att ansvaret för undervisning och organisation är lokalt.

Ökat kommunalt ansvar

I regeringens förslag anges att kommunernas ansvar för skolverksamheten
skall öka. Ett av medlen är att kommunerna skall åläggas att fastställa en
skolplan som vart tredje år skall antas av kommunens fullmäktige. Vidare
betonas kommunernas ansvar för utvärdering av verksamheten.

I propositionen nämns därtill åtskilliga frågor som kommunerna förutsätts
redovisa i sina skolplaner. Med den tradition som svensk skolförvaltning har
finns en betydande risk att den föreskrivna skolplanen sväller ut till ett
omfattande dokument som binder resurser vid byråkrati i stället för att
användas till undervisning.

Det torde dessutom vara så att kommunerna i anslutning till budgetarbetet
utarbetar planer som fyller behoven av planering. Mot denna bakgrund
avvisar vi regeringens förslag.

En effektivare skolledning

Det är rimligt att skolledarnas insatser förändras så att den pedagogiska
ledningen sätts i förgrunden. Effekten av ett sådant synsätt blir dock krav på
mer resurser, eftersom reella förenklingar av det administrativa arbetet inte
föreslås. Snarare ökar kravet på administration med det framlagda förslaget.

De förslag som fördes fram i styrningsberedningens betänkande rörande
skolledning och utvärdering präglades av synsättet att allt blir bra i skolan
bara lärarna gör som man centralt har tänkt sig. Detta perspektiv präglar nu
dessvärre också propositionen.

Att vända på problemet och fråga sig vilket stöd lärarna behöver för att ge
eleverna goda kunskaper och färdigheter vore en lämpligare väg att utveckla
arbetet i skolan.

Vi anser inte heller att man centralt behöver föreskriva hur skolledningen i
detalj skall organiseras. Det väsentliga är att man lokalt skapar en
organisation som leder till att man i så stor utsträckning som möjligt når
målen för skolan.

En förändrad roll för SÖ och länsskolnämnderna

I propositionen anges att det i framtiden skall bli en tydligare rollfördelning
mellan skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna. Vidare uppges att vissa
uppgifter kan komma att avvecklas i framtiden. En utökning av personalen
inom skolöverstyrelsen aviseras. »

Det är svårt att se vad som egentligen är nytt i detta avsnitt av
propositionen. De uppgifter som SÖ och länsskolnämnderna har i dag

fastlades av riksdagen efter förslag av den skoladministrativa kommittén Mot. 1988/89
1981. Ub4

Vi ser ingen anledning att nu föreslå några förändringar i fördelningen av
arbetsuppgifter utöver vad som anförts om behovet av en fristående
utvärdering ovan.

Förslaget om att anställa personer med särkild ämneskompetens bör
avvisas. Med tanke på skolans mångfasetterade verksamhet kan ett sådant
beslut leda till en omfattande ökning av antalet anställda vid SÖ. SÖ bör i
stället kunna anlita tillfälliga experter för att förstärka ämneskompetensen
inom verket.

En mer flexibel personalpolitik

I propositionen anges vissa riktlinjer för en mer flexibel personalpolitik.

Flertalet av dessa rör förhållanden som regleras i avtal mellan arbetsgivare
och arbetstagare.

Staten bör enligt vår mening behålla sitt inflytande vid tillsättning av
rektorer och studierektorer.

Behörighetsreglerna för lektorer bör även i framtiden fastställas av staten.

Beslut om tillsättning kan däremot fattas på lokal nivå. Dessa högre tjänster
har en särskild betydelse för att upprätthålla en hög standard i gymnasieskolan.
I själva verket blir lektorerna på gymnasiet ett slags riktningsgivare i
skolsystemet som helhet. Kunskap om vilka förväntningar som finns på
överliggande skolstadium har alltid i realiteten varit en styrfaktor och bör så
förbli.

Inflytande och medansvar för elever och föräldrar

Detta är det avsnitt i propositionen som innehåller flest delförslag. Vissa
förslag, som nu redovisas som nyheter, är emellertid redan beslutade. Så
finns t.ex. rektors skyldighet att samråda med företrädare för elever och
föräldrar inskriven i skolförordningen sedan 1981.

Det demokratiska inflytandet kan naturligtvis utövas i det dagliga arbetet i
klassen. Elever kan med stigande ålder och mognad ta ökat ansvar för sitt
eget arbete. Med ett sådant arbetssätt kan elevernas förmåga till självständigt
agerande och personligt ansvar utvecklas.

I propositionen föreslås att eleverna i gymnasieskolan skall få delta i
besluten i skolkonferensen. Mot detta har vi ingen invändning. Däremot kan
det ifrågasättas om det är riktigt att företrädare för elevernas föräldrar inte
skall ha rätt att närvara vid skolkonferenserna.

Rätt att välja skola och rätt till profilering

Vi har ovan redovisat vår uppfattning om valfrihetens betydelse.

Det är angeläget att skolor utvecklar specialiteter. Hittills har det
huvudsakligen varit förbehållet dem som är intresserade av idrott, dans eller
schack att gå i ett specialgymnasium. Regeringen eller SÖ har hittills inte

visat förståelse för dem som vill fördjupa sig i skolans vanliga kunskapsämnen.

Enligt förslaget skall kommunerna avgöra vad som skall erbjudas och hur
val av skola skall gå till. Effekterna av förslaget är oklara. Kommer elevernas
olika intressen att kunna tas till vara och utvecklas? Det faktum att beslut om
timplanejämkning enligt förslaget måste ske på regeringsnivå tyder emellertid
på att regeringen har en restriktiv hållning till specialisering av olika slag.

Fortsatt satsning på kultur

Vi anser att skolan på många olika sätt bör utveckla elevernas kulturintresse.
Detta bör ske utan särskilda anslag. Det är en riktig linje att nu sträva efter att
kulturverksamhet inarbetas som en del i skolans ordinarie verksamhet.

Den viktigaste kulturinsatsen torde emellertid vara att ge alla elever en god
läsförmåga och ett intresse för läsning, vilket kan leda dem vidare till nya
upplevelser.

Utvecklingsarbete på högstadiet

Regeringen aviserar i propositionen vad som kallas ett utvecklingsarbete på
högstadiet. Förslaget innebär att särskilda pengar skall anslås för att utveckla
elevaktiva arbetsformer och arbetssätt samt stimulera ökad ämnessamverkan.

Riktade bidrag förrycker planeringen, och skolan får i uppgift att syssla
med olika saker som växlar allt efter strömningar i samhället. Det kan gälla
undervisning om överlevnad, trafik, fred, alkohol, samlevnadsfrågor och
mycket annat som förvisso är angeläget.

Det finns emellertid en risk att dessa frågor i betydande utsträckning
kommer att gripa in i och störa ordinarie verksamhet. Skolan skall givetvis
kunna engagera sig i denna typ av frågor men då som ett led i det ordinarie
arbetet. Vi anser att beslut om arbetets inriktning och resursanvändning skall
ske lokalt, och det aktuella anslaget bör därför tillföras den s.k. förstärkningsresursen.

En bättre samverkan mellan skolbarnsomsorg och skola

Regeringen föreslår en målsättning som innebär att alla elever som behöver
heldagsomsorg skall få detta inom ramen för den obligatoriska och frivilliga
skolbarnsomsorgen i kommunen samt att verksamheterna skall växa samman
och bilda en helhet. Vidare föreslås att en arbetsgrupp tillsätts med
uppgift att påskynda utvecklingen i föreslagen inriktning.

Vår utgångspunkt är i detta sammanhang, liksom i övrigt, att öppna
möjligheter för största möjliga valfrihet och inflytande för den enskilde. Barn
och föräldrar måste kunna välja den form av skolbarnsomsorg som är bäst i
varje enskilt fall. Detta kräver många olika former av skolbarnsomsorg.
Familjedaghemmen spelar en stor roll i skolbarnsomsorgen och kommer
även i framtiden att göra detta.

Det är viktigt att slå fast att skolbarnsomsorgen ej får bli en andra skola.

Mot. 1988/89

Ub4

Barn har behov av avkoppling, vila och lugn och ro för att förbereda sig för Mot. 1988/89

skolans arbete. Skolan och skolbarnsomsorgen skall även i fortsättningen ha Ub4

skilda målsättningar och innehåll. Regeringens förslag kan leda till att all
skolbarnsomsorg ges på institution.

Mot denna bakgrund kan vi inte biträda regeringens förslag om skolbarnsomsorg
och arbetsgrupp för dessa frågor.

Alternativkurserna

Regeringen föreslår att betyg inte skall ges separata i alternativkurserna på
grundskolans högstadium. För allmän resp. särskild kurs gäller nu en och
samma kursplan. Detta har möjliggjorts genom allmänt formulerade och
föga förpliktande målformuleringar. Skillnaden mellan kurserna består i att
de bedrivs i olika tempo och att de behandlar olika mycket stoff. Däremot har
betyg utfärdats i allmän resp. särskild kurs var för sig.

Regeringen föreslår nu att betygen sätts i en referensgrupp, vilket med
dagens betygssystem och allmänt hållna mål är fullt möjligt. Eftersom alla
elever i ett sådant system kommer att jämföras med varandra blir resultatet
sannolikt att merparten väljer en och samma kurs, vilket i sin tur leder till att
ambition och studietakt måste sänkas. Det drabbar såväl mer intresserade
elever, som inte kan få sina ambitioner tillfredsställda, som de elever som
behöver längre tid för att inhämta ämnets grunder. En sådan utveckling är
enligt vår mening inte acceptabel.

Vi förordar dessutom att särskilda krav på förkunskaper måste gälla för de
olika gymnasielinjerna. Detta skall också kunna innefatta krav på betyg från
särskild kurs. Att inte ställa tydliga krav är ett svek mot elever som kan lockas
att välja studievägar som de inte har förutsättningar att klara.

I avvaktan på att det av oss förordade kursrelaterade betygssystemet införs
bör därför betyg i alternativkurserna även fortsättningsvis sättas i två
separata referensgrupper.

Specialpedagogik i skola och lärarutbildning

Vi har tidigare motsatt oss genomförandet av den nya grundskollärarutbildningen.
Enligt vår mening ger den nya utbildningen inte de kunskaper som
krävs i framtidens skola. Vi anser dock att det är en riktig tanke att ge alla
lärare kunskaper om specialpedagogik.

Det nu framlagda förslaget är en konsekvens av de beslut riksdagen
tidigare fattat om ny utbildning för grundskollärare.

I förslaget till påbyggnadsutbildning saknas en gruppering med inriktning
mot elever med tal- och språksvårigheter. Denna typ av problem kan hos
berörda elever yttra sig på många olika sätt, och det är viktigt att problemen
diagnostiseras korrekt. För detta fordras speciell kompetens som kräver
adekvat utbildning.

Vi anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett kompletterande
förslag rörande utbildning för lärare för elever med tal- och språksvårigheter.
En sådan utbildning bör omfatta 60 poäng.

Mot. 1988/89

Ub4

Det enorma läroboksslöseriet på 1960-talet och början på 70-talet.

När den kommunala ekonomin stramades åt drogs anslagen för läromedel
ner, vilket kunde ske eftersom skolan saknar en genomtänkt kunskapssyn
med distinkta krav på vad skolan skall lära ut. Kravet på egna böcker var
under en tid inte särskilt framträdande.

Minskad försäljning leder till att förlagen slår ut sina kostnader på mindre
upplagor, varför priserna på böcker ökar mer än den allmänna kostnadsutvecklingen.

Vi vill inte införa statliga bidrag eller centrala bestämmelser om hur många
eller vilka böcker eleverna skall ha. Vi kan då få tillbaka det stela tänkande
som ledde till att böcker levererades oavsett om behov förelåg eller inte. En
viss återanvändning av böcker kan ibland vara motiverad. För lärare som
tillämpar en speciell pedagogik bör finnas möjligheter att ersätta vissa böcker
med annan materiel.

SIL:s granskning av läromedel innebär inte något väsentligt bidrag för
läromedlens utveckling. Vi behöver en flora av olika aktuella läromedel.
Propositionens exempel på gåvoboksstandard kan komma att påverka
produktionen av läromedel på ett negativt sätt. Vi har emellertid självfallet
ingenting att invända mot att gåvoläromedelsparagrafen återinförs i skolförordningen.
Den borde aldrig ha tagits bort.

De föreslagna arbetsstipendierna för läroboksförfattare utgör ett mycket
blygsamt belopp. Vi finner det märkligt att administrationen av dessa
stipendier uppenbarligen planeras bli 25 % av hela anslaget. Utvecklingen av
kvalitativt högtstående läromedel påverkas mer av att skolans huvuduppgift
framstår klar och tydlig för alla berörda än av stipendiepengar administrerade
av en växande byråkrati.

Läromedel

Regeringen anför i propositionen att en bestämmelse om gåvoläromedel åter
skall införas i skolförordningen. Denna bestämmelse tog den socialdemokratiska
regeringen själv bort så sent som den 1 juli 1986.

Enligt vår mening måste skolan präglas av en grundsyn som gör att goda
kunskaper och färdigheter eftersträvas. Som kunskapskälla är boken för de
allra flesta oöverträffad. En bok kan bli ett mycket personligt redskap med
understrykningar och minnesanteckningar, som gör att man har glädje av
den även efter avslutad skolgång.

Alla beslutsnivåer borde ha ett ansvar för utveckling av den kunskapssyn
som främjar en god inlärning, där tillgång till böcker är en grundläggande
förutsättning. För oss är det en självklarhet att alla elever skall ha egna
böcker i de centrala ämnena och momenten. Vi beklagar att socialdemokraterna,
åtminstone inte tidigare, delat denna vår uppfattning.

Att dagens elever inte har egna böcker i tillräcklig omfattning kan
emellertid ses i skenet av flera förhållanden:

17

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kunskapsmålet skall överordnas andra mål i
skolarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ämnenas bibehållande på högstadiet,

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn och precisering av
grundskolans läroplan,

4. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till elevbaserat
statsbidragssystem,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett nytt betygssystem,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om preciserade krav för tillträde till de olika
gymnasielinjerna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en tidigare skolstart,

8. att riksdagen hos regeringen begär att ett utvecklingsarbete
snarast igångsätts rörande en tidigareläggning av skolstarten,

9. att riksdagen beslutar att anta de riktlinjer för elevers och
föräldrars rätt att välja skola som anges i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ökade valmöjligheter på högstadiet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheter till kompletteringsutbildning,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny organisation
för utvärdering av skolan,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en decentralisering av ansvar till skolor och
lärare,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om principerna för styrning av skolan,

15. att riksdagen avslår regeringens förslag om upprättande av
skolplaner,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utökning av de anställda vid skolöverstyrelsen,

17. att riksdagen avslår regeringens förslag om lokal tillsättning av
rektorer och studierektorer,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lektorernas betydelse för upprätthållande av
kvaliteten i undervisningen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om föräldrarnas möjligheter till medinflytande på
gymnasiet,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilda medel för utveckling av högstadiet,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om valfrihet i omsorgen av skolbarn,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en arbetsgrupp med uppgift att verka för en
integration av skolbarnsomsorgen,

23. att riksdagen avslår regeringens förslag att ge betyg i endast en
referensgrupp för elever som valt allmän och särskild kurs,

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny utbildning om
60 poäng för lärare med inriktning på elever med tal- och språksvårigheter,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regeringens förslag om inrättande av stipendier
för läromedelsförfattare,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av läromedel i skolarbetet.

Stockholm den 18 oktober 1988

Mot. 1988/89

Ub4

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Anders Björck (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Dahlberg (m)

Gunnar Hökmark (m)

Arne Andersson
i Ljung

Ann-Cathrine Haglund (m)
Gullan Lindblad (m)

Sonja Rembo (m)

Bo Lundgren (m)
Rolf Clarkson (m)

Ingegerd Troedsson (m)

19

15951