med anledning av prop. 1988/89:60 om kontroll genom teknisk

Motion 1988/89:N17 av Stig Gustafsson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:N17

av Stig Gustafsson m.fl. (s)
med anledning av prop. 1988/89:60 om kontroll genom teknisk
provning och om mätning

Sveriges utrikeshandel är av vital betydelse för vår utveckling och vårt
välstånd i framtiden. Därför är det nödvändigt, att Sverige inte utestängs från
att verka på lika villkor på den inre västeuropeiska marknad, som håller på
att skapas.

I detta sammanhang är det viktigt, att svenska provnings- och godkännandeprocedurer
anpassas till vad som gäller i Västeuropa. I annat fall kan
svenska tillverkare och leverantörer få svårigheter i sin export, genom att
svenska provningsprotokoll och intyg, som följer med produkten, inte godtas
i importlandet. Detta kan orsaka tekniska handelshinder i form av t.ex. krav
på tidsödande och kostnadskrävande omprovningar vid provningsinstitutioner
i importlandet.

EG-kommissionen har utarbetat vissa förslag till riktlinjer för provningsoch
certifieringsverksamhet inom EG-länderna (Certif 1987/15 och Certif
1987/16). Från EFTA:s sida har man beretts tillfälle att ge synpunkter på
dessa förslag. Därefter har både EG-kommissionen och EFTA-sekretariatet
vänt sig till de västeuropeiska standardiseringsorganen CEN och CENELEC
med en begäran om att dessa publicerar riktlinjerna som europeiska
standarder. Förslag till sådana standarder är för närvarande ute hos de
nationella medlemsorganen i CEN/CENELEC för omröstning. Standarderna
väntas bli fastställda och publicerade under första hälften av 1989.

Från såväl EG:s som EFTA:s sida har man framhållit nödvändigheten av
en kompetent och tillförlitlig provningsverksamhet, vars provningsresultat
inger förtroende över gränserna. Man pekar i första hand på ackreditering av
provningslaboratorier som ett sätt att granska och bedöma deras kompetens
och tillförlitlighet. Nationella ackrediteringssystem, som skall präglas av
öppenhet och insyn, skapar således det nödvändiga förtroendet.

Samtidigt är man medveten om, att det ännu inte finns ackrediteringssystem
i alla västeuropeiska länder. Därför anger man, att provningsresultat
även från laboratorier, som inte ackrediterats, skall kunna godtas över
gränserna. Dessa laboratorier skall i stället utpekas genom officiella beslut i
varje ansvarigt land. Samma krav på kompetens och tillförlitlighet, som
gäller för ackrediterade laboratorier, skall emellertid vara uppfyllda, även
om detta inte granskas och bekräftas på det sätt som sker vid ackreditering.

I Sverige får vi enligt förslagen i proposition 1988/89:60 ett ackrediteringssystem,
som i allt väsentligt skall arbeta enligt internationellt etablerade
riktlinjer. Statens mät- och provråd blir svenskt ackrediteringsorgan och
skall utfärda föreskrifter, bedriva tillsyn och besluta om ackreditering. I

propositionen betonas att det är angeläget, att mät- och provrådets roll som Mot. 1988/89

central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik förstärks. N17

Riksprovplatserna skall emellertid även fortsättningsvis utgöra ett svenskt
särdrag i ackrediteringssystemet, framför allt genom sin monopolställning
och sina möjligheter att bedriva en viss myndighetsverksamhet. Det är vidare
regeringen och inte mät- och provrådet, som beslutar om utseende av
riksprovplatser.

Enligt propositionens förslag skall mät- och provrådets tillsyn över
riksprovplatserna utformas med de internationella kriterierna som utgångspunkt
men anpassas efter förhållandena vid de enskilda riksprovplatserna
och deras särskilda kompetens inom respektive verksamhetsområde. Bland
riksprovplatserna nämns särskilt statens provningsanstalt i detta sammanhang.
Motsvarande skall också gälla riksmätplatsfunktionerna vid provningsanstalten.

Av propositionstexten kan man få den uppfattningen, att provningsanstalten
och övriga riksprovplatser skall undantas från delar av mät- och
provrådets tillsyn. En sådan begränsning av tillsynen skulle innebära en
onödig avvikelse från de internationellt etablerade reglerna för ackreditering.
Detta kan inte ha varit avsikten. En ofullständig tillsyn skulle minska
förtroendet för det svenska systemet, vilket kan leda till att svenska
provningsresultat inte blir accepterade i utrikeshandeln.

Skrivningarna i propositionen leder också till oklarheter beträffande
relationer och rollfördelning mellan mät- och provrådet på den ena sidan
samt riksprovplatserna och riksmätplatserna på den andra. Resultatet kan bli
tolkningssvårigheter och missuppfattningar i det framtida arbetet på praktisk
nivå, vilket bl.a. skulle vara till nackdel för den service svenska exportörer är
beroende av.

För att det svenska ackrediteringssystemet skall fungera effektivt, krävs
det klara och entydiga fegler för hur arbetet skall bedrivas och hur ansvar och
befogenheter är fördelade. Detta lägger också en god grund för att svenska
provningsresultat utan vidare skall godtas i andra länder. I annat fall finns det
risk för, att svenska exportörer drabbas av svårigheter i form av krav på
förnyad provning med åtföljande tidsspillan och extra kostnader. Statens
mät- och provråd bör således som central förvaltningsmyndighet arbeta
enhetligt inom hela det svenska ackrediteringssystemet så att det i omvärlden
skapas ett allmänt förtroende för svenska provningsresultat.

Hemställan

Mot denna bakgrund föreslår vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att det svenska ackrediteringssystemet, med
riksprovplatserna inräknade, utan onödiga undantag och kontinuerligt
skall anpassas så att det ligger i linje med den internationella utvecklingen.

Stockholm den 12 december 1988
Stig Gustafsson (s)

Hans Göran Franck (s)

Håkan Strömberg (s)