med anledning av prop. 1988/89:65 om formerna för

Motion 1988/89:Ub13

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ubl3

av Björn

med anledning av prop. 1988/89:65 om formerna för

högskolepolitiken

I propositionen föreslås treåriga anslagsramar för högskolans utbildning och
forskning. Vidare föreslås att kostnader för lokaler skall kunna vägas in i
jämförelser med andra kostnader för verksamheten.

Vpk anser att längre anslagsperioder är angelägna för högskolans del. Det
bör enligt vår mening medge en mer långsiktig planering av högskolans
verksamhet och en bättre beredskap för önskade förändringar. En samordning
i tid av anslagen till både forskning och utbildning gagnar enligt vår
mening långsiktigheten i kompetensuppbyggnaden inom och mellan båda
verksamhetsområdena.

En övergång till längre anslagsperioder och ramanslag får dock inte
användas för att minska det politiska ansvaret och inflytandet över en
nationell högskolepolitik. Ramanslagen får heller inte införas som ett
tekniskt instrument för nedskärningar av anslagen.

Vi kan i det väsentligaste acceptera regeringens förslag, men på några
punkter anser vi det nödvändigt att lägga ytterligare förslag och på en punkt
yrkar vi avslag på regeringens förslag.

Regeringen föreslår att högskolan skall få använda anslagen för utbildning
och forskning till lokalkostnader. Vi anser inte att en sådan åtgärd leder till
ett bättre utnyttjande av de totala resurserna. Däremot förtar sammanblandningen
av anslagen möjligheter till politiskt ansvarstagande för högskolans
olika verksamheter. Det måste gå att skilja på vad som anslås till utbildningsplatser,
undervisning, forskning samt utrustning och lokaler.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad vi nu anfört om
kostnader för utbildning, forskning, lokaler och utrustning.

Högskoleutbildning och forskning i ett nationellt perspektiv

Vpk föreslår i annan motion till riksdagen att det görs en nationell
samordning av högskolorna i Sverige. Vi tror att det går att göra kvalitetsvinster
om skolorna samverkar i högre grad än i dag. Vi menar också att en
viss profilering och kompetenssamverkan skulle kunna innebära att forskningsbasen
i Sverige kan breddas.

Vi vill påpeka att en förutsättning för att kunna göra kvalitetsvinster är att
verksamheten är i ständig utveckling. I detta sammanhang glöms alltför ofta
de kommunala högskoleutbildningarna bort.

Enligt vår mening är det angeläget att dessa utbildningar förstärks på ett
sådant sätt att forskning kan bidra till en kvalitetshöjning av grundutbildning

en. Ett problem i det sammanhanget är att huvudmannaskapet inte är Mot. 1988/89
statligt. Vpk har under en rad år föreslagit ett statligt huvudmannaskap för de Ubl3
kommunala högskoleutbildningarna för att främja forskning inom t.ex.
viktiga vårdområden.

Vi är också övertygade om att ett enhetligt huvudmannaskap med ökade
forskningsmöjligheter skulle främja rekryteringen till olika utbildningar
inom exempelvis vårdsektorn.

Vi föreslår dock inte nu ett statligt huvudmannaskap för nämnda
utbildningar utan vill i stället föreslå riksdagen att en försöksverksamhet
startas. En samorganisation av de statliga och kommunala högskoleutbildningarna
bör prövas i två län. Erfarenheterna därav skulle sedan kunna ligga
till grund för beslut om forskningsorganisationens strukturer inför 2000-talet.

En utvärdering bör vara klar till 1993/94 då högskolan får ramanslag och
90-talets sista forskningspolitiska beslut skall tas av riksdagen. Regeringen
bör alltså återkomma till riksdagen med förslag om en sådan försöksverksamhet
vi förordat.

Vissa rekryteringsfrågor

I propositionen talar regeringen om vikten av en samlad redovisning för ett så
bra beslutsunderlag som möjligt i högskolepolitiska frågor. Det påpekas att
den uppföljning och utvärdering av verksamheten som regelmässigt sker har
varit otillräcklig. Uppföljningen och utvärderingen har inte inneburit att man
har kommit till rätta med lätt iakttagbara missförhållanden. Regeringen ger
också en del exempel på sådana missförhållanden.

Utöver de exempel som regeringen ger vill vi framhålla vikten av att
högskolorna också presenterar förslag och redovisar åtgärder som syftar till
att dels bryta den sociala snedrekryteringen, dels öka rekryteringen av
kvinnor till högre studier och forskning.

Vi är övertygade om att det finns åtgärder att göra inom högskolornas
verksamhetsstruktur som aktivt skulle bidra till ökade möjligheter för
kvinnor att gå in i högre studier. Om inte högskolorna tar sitt ansvar på
nämnda områden ser vi det som problematiskt att ta politiska beslut i övrigt
som främjar jämlikheten också i den högre utbildningen. Riksdagen bör som
sin mening ge regeringen till känna vad som nu sagts om vissa rekryteringsfrågor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag vad avser anslagen till
lokalkostnader och anskaffning av utrustning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om huvudmannaskapsfrågor,

9

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1988/89
motionen anförs om vissa rekryteringsfrågor. Ubl3

Stockholm den 3 februari 1989
Björn Samuelson (vpk)

Ylva Johansson (vpk)
Elisabeth Persson (vpk)

Lars Bäckström (vpk)
Alexander Chrisopoulos (vpk)

10