med anledning av prop. 1988/89:65 om formerna för

Motion 1988/89:Ub15 av Eva Goés och Kaj Nilsson (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Ubl5

av Eva Goés och Kaj Nilsson (mp)

med anledning av prop. 1988/89:65 om formerna för

högskolepolitiken

Propositionen synes vilja ge ett intryck av att regeringen vill öka högskolornas
självbestämmande, men en stark central styrning finns kvar: dels genom
resursfördelningen fakultetsvis till forskning och forskarutbildning, dels
genom detaljstyrning av antalet platser på olika linjer inom grundutbildningen
vid varje högskola.

Miljöpartiet de gröna är för större frihet av kursval. Det är därför viktigt
att förstärka de fristående kurserna, så att man kan komponera egna
utbildningar. I propositionen föreslås emellertid att omfattningen av resurser
per högskola för lokala och individuella linjer samt fristående kurser skall
styras av regering och riksdag. Detta torde innebära att en högskolestyrelse
inte har frihet att själv bestämma om inrättandet av exempelvis en ny
miljövårdslinje, som man kanske skulle kunnat finansiera genom att dra ner
på antalet platser på en annan linje.

Miljöpartiet de gröna ser positivt på förslaget om övergång till ramanslag
och att ett samlat anslagsbelopp tilldelas varje högskoleenhet. Vi anser dock,
att samma anslag per capita skall gälla för LIF-kurser (lokala, individuella
och fristående kuser) som för allmän linje.

Övergången till treårsplanering och långsiktig planering, får inte bli så
stelbent att förändringar är omöjliga under löpande treårsperiod. Angelägna
program och idéer måste kunna aktualiseras med kortare varsel än tre år.

Det påpekas i avsnitt 1.5 att både utbildning och forskning skall uppfylla
internationella kvalitetsnormer. Miljöpartiet de gröna vill erinra om att
detta leder till kulturell konformism, vilket förutsätter att alla universitet
agerar efter liknande principer. Detta är förbundet med stora risker, eftersom
forskningens livsluft samtidigt är kritik. Konformismen firar ofta
triumfer inom vetenskapssamhället.Forskningsarbeten som går utanför
traditionella ämnesgränser får svårt att göra sig gällande, likaledes tvärvetenskapliga
angreppssätt.

Med det liggande förslaget till ökad makt för högskoleenheterna, när det
gäller fördelning av medel till grundutbildning, är det av vikt att utbildningens
inriktning inte blir alltför kortsiktigt nyttoinriktad. Nuvarande högskolestyrelser
är alltför beroende av näringslivs- och politikerintressen. De bör
kompletteras med och/eller ersättas av företrädare för kulturell verksamhet,
skola och social omsorg. Dessutom bör det vara lika många representanter
för de olika kategorierna lärare, studerande resp. företrädare för allmänna
intressen i högskolestyrelsen.

UHÄ:s roll vid planeringen av den högre undervisningen synes bli

nedtonad till förmån för en ökad departementsstyrning och UHÄ tycks Mot. 1988/89
komma att bli omvandlat till en välkontrollerad tillsynsmyndighet. En Ubl5
klarare definiering och egenutvärdering av UHÄ:s roll behövs. Hur skall t ex
UHÄ:s utvärdering, resultatredovisning mm ske? Vad bedöms? Hur mäts
högskolans förändrande kraft i samhället? Kreativitet? Kritiskt tänkande?

Risken är att enbart genomströmningshastigheten och antalet examinationer
mäts, eftersom det är kvantifierbart. Kvalitet, utveckling av individen, mm,
kommer i skymundan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
treårsplaneringen inte får bli så stelbent att förändringar blir omöjliga
under en löpande treårsperiod,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kvalitetskraven på utbildning och forskning hela tiden kritiskt bör
granskas och ej slaviskt anpassas till internationella konventioner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
högskolestyrelserna med hänsyn till sin uppgift att fördela medel till
grundutbildning bör kompletteras med företrädare för kulturell verksamhet,
skola och social omsorg,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
högskolestyrelsen bör ha lika många representanter av vardera lärare,
studerande resp. företrädare för allmänna intressen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anslag till LIF-kurser,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en egenutvärdering av UHÄ:s framtida roll.

Stockholm den 3 februari 1989

Eva Goés (mp) Kaj Nilsson (mp)

14