med anledning av prop. 1988/89:68 om

Motion 1988/89:Jo22 av Bengt Rosén m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo22

av Bengt Rosén m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1988/89:68 om

livsmedelskontroll

Allt sorn säljs i köttstånden kan ni äta utan att undersöka det för ert
samvetes skull. 1 Kor 10:25
När Paulus skrev ovanstående i ett av breven till korintierna så gällde det
inställningen till offerkött. Livsmedelshygienen bekymrade man sig inte så
mycket för på den tiden och man använde sig inte av några kemiska
tillsatsmedel i produktionen.

Om vi idag skall kunna äta allt som säljs i köttstånden utan att undersöka
det beror i stor utsträckning på vår livsmedelskontroll.

När förarbetet för nuvarande livsmedelslag pågick på 1960-talet var vårt
samhälle under kraftig förvandling. Industrialiseringen och urbaniseringen
pågick med kraft och kvinnorna sökte sig i ökande omfattning till förvärvsarbete.
Därmed uppstod ett behov av fabriksmässig tillverkning av färdig mat
eller halvfabrikat. Till en början hade produktionen i huvudsak lokal prägel.
Men utvecklandet av metoder för att förlänga livsmedlens hållbarhet - bl.a.
genom djupfrysning - förändrade möjligheterna för storskalig livsmedelsproduktion.
Utvecklingen inom livsmedelsindustrin har sedan gått mot allt
färre men större enheter. År 1960 fanns det 2 175 arbetsställen med fler än
fem anställda, 1985 var motsvarande siffra knappt 800 stycken.

Livsmedelslagen (1971:511) trädde i kraft 1/1 1972. Syftet med lagen är att
skydda konsumenterna mot skadliga eller på annat sätt från hälsosynpunkt
otjänliga livsmedel. Vidare skall oredlighet i handeln med livsmedel
motverkas. Kraven på redlighet innebär att livsmedlen skall motsvara de
krav på sammansättning och märkning som lagen föreskriver samt de
utfästelser i övrigt som lämnats i fråga om livsmedlet.

Livsmedelsverket inrättades som central myndighet. På länsplanet fick
länsstyrelsen uppdraget att kontrollera efterlevnaden av livsmedelslagstiftningen
och i kommunerna miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Livsmedelslagen
är en ramlag, närmare föreskrifter lämnas i livsmedelsförordningen
(1971:807) och i livsmedelsverkets kungörelser.

Den utveckling som vi inledningsvis beskrev kom att motivera en översyn
av lagstiftningen. År 1983 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté
som antog namnet livsmedelskontrollutredningen. Kommittén avgav sitt
slutbetänkande 1986 och detta har sedan remissbehandlats.

I proposition 1988/89:68 om livsmedelskontroll föreslår regeringen vissa
förändringar av gällande lagstiftning. De innebär att livsmedelskontrollen

skärps, att märkningen av livsmedel förbättras samt att information, Mot. 1988/89
rådgivning, utbildning och rapportering ökar. Vi samtycker i huvudsak till Jo22
regeringens förslag och kommenterar de viktigaste nedan. På några områden
har vi dock - som kommer att framgå - avvikande uppfattning.

Organisation

I propositionen föreslås att livsmedelsverkets roll som central tillsynsmyndighet
förstärks samt att verket får det direkta tillsynsansvaret för större
livsmedelsanläggningar med komplicerad produktion och en stor spridning
av produkterna. Detta innebär en ökad centralisering av kontrollen men det
skall ses mot bakgrund av en utveckling mot större och mer komplexa
anläggningar. Ett nytt avgiftssystem - som vi återkommer till - skall
finansiera en skärpt livsmedelskontroll.

Länsstyrelsen skall ha kvar ett övergripande ansvar för livsmedelskontrollen
i länet. Utredningen hade föreslagit att länsstyrelsen skulle förstärkas
med livsmedelstekniker. Detta har flera remissinstanser avstyrkt och regeringen
gör samma bedömning. I förslaget om samordnad länsförvaltning
poängteras att länsstyrelserna i fortsättningen på ett kraftfullare sätt skall
ägna sig åt länsutveckling, då är det ej lämpligt att förstärka kontrollfunktionen.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden svarar för livsmedelskontrollen i kommunen
och föreslås också få utökade resurser genom det nya avgiftssystemet.

Vi samtycker från folkpartiet till förslaget att förstärka livsmedelsverket
och miljö- och hälsoskyddsnämnderna och i övrigt till den ansvarsfördelning
mellan de olika kontrollorganen som framgår av propositionen.

Offentligt kontrollerad egentillsyn

I propositionen föreslås vidare att företagens egentillsyn görs obligatorisk
och blir grunden för den löpande tillsynen. Livsmedelsverket får ansvar för
att kontrollprogram upprättas och miljö- och hälsoskyddsnämnderna får
ansvar för uppföljning och rapportering.

Vi anser att det är värdefullt att företagen i så stor omfattning som möjligt
engageras i den löpande tillsynen. Möjlighet finns att för de större företagen
utveckla ett sådant system som folkpartiet föreslagit på miljöområdet med
årlig revision av livsmedelshanteringen av därtill auktoriserade revisorer.

Om en sådan revisionsberättelse tas in i företagets årsredovisning så
inpräntas betydelsen av hälsoskyddsaspekter och redlighet beträffande
livsmedel hos företagets intressenter.

Köttbesiktning

I propositionen föreslås att lagen (1959:99) om köttbesiktning m.m. upphävs
och att alla föreskrifter för köttkontroll i fortsättningen meddelas genom
livsmedelslagen.

Enligt den angivna lagen föreligger ett generellt köttbesiktningstvång i
hela landet. Huvuddelen av slakten sker idag vid s.k. kontrollslakterier där
besiktningsveterinär - organiserad av livsmedelsverket - svarar för kontrol

len. Ca 1 % av djuren - renar undantagna - slaktas inte vid kontrollslakteri Mot. 1988/89

och blir då föremål för s.k. byråbesiktning enligt lagen om köttbesiktning. Jo22

Vi samtycker till regeringens förslag men vill understryka vikten av att
kontrollavgifter för mindre slakterier av t.ex. gårdstyp anpassas så att inte
konkurrensnackdel uppstår med anledning härav.

Märkning

Regeringen föreslår i propositionen om livsmedelskontroll att märkningen
av livsmedlen ändras så att den genom enkel och tydlig information
underlättar för konsumenterna att välja. Vidare att märkning med ursprungsland
införs på förpackade livsmedel.

Vi anser att förslagen är värdefulla. Vi kommer nedan att betona kostens
betydelse för folkhälsan och vi menar att det i detta sammanhang är viktigt att
exempelvis ett livsmedels fetthalt framgår av märkningen.

Importkontroll

Vegetabilier som produceras i vårt land eller som importeras stickprovskontrolleras
genom livsmedelsverkets försorg. Denna kontroll kommer att öka.

Analysmetoderna har utvecklats så att i regel provtagna partier kan hållas
kvar tills analysen är klar. En översyn av gränsvärden pågår och samarbete i
detta avseende pågår såväl med nordiska länder som EG-länder.

Flera remissinstanser har krävt att importerade livsmedel som producerats
på sätt som inte är tillåtet i Sverige skall avvisas. Detta är dock inte möjligt
enligt de GATT-bestämmelser som vi är bundna av. Om livsmedlen
innehåller restsubstanser som är förbjudna i Sverige kan och bör dock
avvisning ske.

Regeringen föreslår i propositionen en ändring av § 11 i livsmedelslagen så
att regeringen av konsumentintresse får möjlighet att förbjuda viss import.

Vad man i detta fall tänkt på är bestrålade livsmedel. Det har inte gått att
påvisa att bestrålningen innebär någon hälsorisk men det förhållandet att
lagringstiden kan förlängas genom bestrålning kan innebära att livsmedlen är
av sämre kvalitet än lukt och utseende ger sken av. Vi samtycker till
förändringen.

Information och rådgivning

I en folkpartimotion om åtgärder för en bättre folkhälsa - 1988/89: So477 föreslås
bl.a. återupprättande av ett institut för folkhälsan och en intensifiering
av det förebyggande hälsoarbetet. Beträffande kost och motion
framhålls följande:

Kostvanornas betydelse för uppkomsten av såväl hjärt/kärl-sjukdom som
tumörer, tarmsjukdomar, övervikt och sockersjuka är oomtvistligt. Motionens
betydelse har varit svårare att bevisa, men ingen ifrågasätter att motion
är viktig för att motverka övervikt och sannolikt också risk för eventuell
benskörhet. Det är därför viktigt att folkhälsoinstitutet vidareför det arbete
som bl.a. socialstyrelsen och livsmedelsverket gjort på detta område.

I regeringens proposition om livsmedelskontrollen framhålls vikten av 8

ökad information till konsumenterna om livsmedlen. Där redovisas att Mot. 1988/89

livsmedelsverket, socialstyrelsen och konsumentverket har ett samarbete för Jo22

samordnad information om livsmedel.

Intill dess vi återfår ett särskilt institut för folkhälsan - som blir det
naturliga organet för information om livsmedel - vill vi föreslå att socialstyrelsen
får ansvaret för denna oerhört viktiga information. Vi anser att en
myndighet skall ha huvudansvaret för att uppnå effekt. Sen skall socialstyrelsen
givetvis samarbeta med livsmedelsverket och konsumentverket på detta
område.

Rapportering

I propositionen föreslås att ett rapporteringssystem införs som ger tillsynsmyndigheterna
information om tillståndet inom livsmedelshanteringen.

Vi vill i detta sammanhang framhålla vikten av att systemet blir enkelt så
att inte en stor del av de utökade resurserna binds för denna uppgift. Det bör
vara möjligt att med dataprogram sköta såväl rapportering som statistikbearbetning.

Finansiering

Regeringen föreslår att det av livsmedelslagen framgår att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
avgifter för livsmedelskontroll.

Regeringen kommer att uppdra åt livsmedelsverket att tillsammans med
riksrevisionsverket utforma förslag till avgiftssystem vari som en del skall
ingå en fast årlig avgift för alla livsmedelsföretag. Den årliga avgiften skall
anpassas efter beräknat kontrollbehov och undersökningskostnad.

Det bedöms att nuvarande totala avgiftsuttag på ca 25 milj. kr. kan höjas
till ca 60 milj.kr. Höjningen skall finansiera de ökade resurser som skall
sättas in och miljö- och hälsovårdsmyndigheten får svara för uppbörden.

Vi vill i detta sammanhang framhålla vikten av att fulla avgifter inte läggs
på nystartade företag som i utvecklingsskedet är ekonomiskt sårbara.

Straffansvar

Regeringen föreslår ett skärpt straffansvar. Om ett uppsåtligt brott mot
livsmedelslagen innebär att en förpliktelse av väsentlig betydelse från hälsoeller
redlighetssynpunkt har åsidosatts, skall det i fortsättningen dömas till
fängelse i högst två år.

För straffansvar vid brott mot märkningsbestämmelserna skall inte längre
krävas att den felaktiga märkningen innebär skada eller annan olägenhet för
konsumenterna.

Bakgrunden till det skärpta straffansvaret är riskerna med den ökande
användningen av kemiska livsmedelstillsatser och att det under senare tid
visat sig att ett utbrett fusk förekommer. Risken för företagsbot har inte varit
avhållande i detta sammanhang.

Vi tillstyrker från folkpartiet föreslagna förändringar.

9

Hemställan Mot. 1988/89

Med hänvisning till ovanstående hemställs Jo22

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om årlig revision av livsmedelshanteringen i de
större företagen av därtill auktoriserade revisorer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att socialstyrelsen i avvaktan på återupprättande
av ett institut för folkhälsan får huvudansvaret för information och
rådgivning om livsmedel.

Stockholm den 15 februari 1989

Bengt Rosén (fp)

Lars Ernestam (fp)

Anders Castberger (fp)

Margareta Fogelberg (fp)

Charlotte Branting (fp)

Håkan Holmberg (fp)
Barbro Westerholm (fp)
Ulla Orring (fp)

10