med anledning av prop. 1988/89:80 om verksamhet och anslag för det militära försvaret m.m. under budgetåret 1989/90

Motion 1988/89:Fö14 av Hans Lindblad (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Föl4

av Hans Lindblad (fp)

med anledning av prop. 1988/89:80 om verksamhet
och anslag för det militära försvaret m.m. under
budgetåret 1989/90

Mitt förslag i motionen är att riksdagen vid bifall till regeringens förslag om
indragning av Bergslagens milo/civo ska besluta att Kopparbergs län förs till
Nedre Norrlands milo/civo.

Både civilt och militärt finns betydande fördelar med att Kopparbergs och
Gävleborgs län tillhör samma milo/civo. Dessa fördelar framkom mycket
tydligt i försvarsmaktens ledningsutredning, där jag var en av ledamöterna.
Det var den parlamentariska kommitté som under efterkrigstiden mest
ingående studerat principer och utformning av ledning på högre regional
nivå. Betänkandet heter Högre regional ledning (SOU 1978:77). Pappersmängd
säger förvisso inte allt, men på 379 sidor behandlades frågor
naturligtvis mer ingående än som varit möjligt på 40 sidor som i fjol kom från
enmansutredaren Gunnar Nordbeck. Jag hävdar att de företrädare för fyra
partier som under lång tid ägnade sig åt att tränga in i ledningsproblemen
inför betänkandet 1978 fick en god bild av fördelar och nackdelar av olika
lösningar.

Att utredningen fann stora fördelar av att lägga samman Gävleborg och
Kopparbergs län framgick av att det önskemålet var tillgodosett i alla
alternativ till dåvarande sex milo/civo. I alternativen fem, fyra och tre
milo/civo var de två länen sammanförda.

Flera av skälen för att föra Kopparbergs län till Nedre Norrlands milo/civo
återfinns också i civilbefälhavaren Eric Krönmarks särskilda yttrande till
Norbecks utredning förra året. Det kan noteras att även ÖCB, där Nordbeck
är chef, anser att för det civila försvaret är en lösning där Kopparbergs län
förs till Nedre Norrland att föredra. ÖCB menar att Kopparbergs län bör av
operativa och näringsgeografiska skäl föras till milo/civo NN. Ett milo/civo
Mitt med Kopparbergs län riskerar dessutom att bli för stort.

Det är inte rimligt att ha en regional indelning som innebär att det
operativa djupet i ett militärområde bara är fem mil. Men så är fallet i
Gästrikland, eftersom Kopparbergs län ingår i ett annat milo. Eric Kronmark
uttrycker detta på ett bra sätt när han skriver att det är grundmässigt
viktigare med enhetligt operativt ansvar på djupet än på bredden.
Innebörden av detta är att man vid ett anfall kan göra en tillfällig
gränsförändring om en angripare landstiger vid gränsen mellan två militärområden.
En sådan flexibilitet är förberedd i planeringen, men att redan
tidigt ändra ansvarsförhållandena på djupet - eller att tidigt skifta ledning av
en försvarsoperation - vore olyckligt.

På civil sida är fördelarna av att hålla samman Kopparbergs och

Mot.

1988/89

FÖ14-16

1 Riksdagen 1988189.3 sami. Nr Föl 4-16

Gävleborgs län betydande. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har yttrat sig i Mot. 1988/89
ärendet och framhåller att kopplingen till Gävleborgs län är av sådan Föl4
omfattning att dessa län bör tillhöra samma civilområde, i detta fallet eivo
NN. Försvarsområdesbefälhavaren i Dalarna säger att försvarsområdets
samhörighet med milo NN är påtaglig i flera viktiga avseenden, bl.a.
operativa. Vi kan alltså konstatera att både civilt och militärt är de ansvariga
myndigheterna i Kopparbergs län överens - och detta bör tillmätas stor vikt
när man fattar beslut om vilket milo/civo länet ska föras till.

Den näringsgeografiska samhörigheten mellan Gävleborg och Kopparbergs
län är väl känd. Förbindelserna mellan de två länen ifråga om handel,
industri och befolkning är mycket omfattande, av historiska skäl. Denna bild
har förstärkts undan för undan, för företag, organisationer och affärsdrivande
verk. En civo-gräns bör helst inte dela en näringsgeografisk region.

Civilbefälhavaren har att samverka med många chefer. Det är en klar
nackdel om sådana chefer, för t.ex. televerkets, SJ:s och olika försörjningssektorers
regionala organ, har att samverka med två civilbefälhavare. I
försvarsmaktens ledningsutredning kunde jag konstatera att ett sammanförande
av Kopparbergs och Gävleborgs län påtagligt skulle minska antalet
delade regioner för viktiga samverkansorgan till civilbefälhavare.

I utredningen konstaterade jag också att Nedre Norrlands eivo i flera
avseenden är ett bristområde, bl.a. inom livsmedelsområdet. Detta förhållande
har de tio år som förflutit sedan dess förmodligen förstärkts, och inte
minst har militärbefälhavarna och civilbefälhavarna i området framfört detta
med stor tydlighet i debatten under senare år.

En grundtanke med milo/civoorganisationen är att den ska fatta beslut om
de resurser som finns i området. I annat fall måste den begära bistånd genom
omfördelning från andra områden, vilket i så fall kräver beslut på central
nivå. Om Kopparbergs län tillförs eivo NN skulle civilbefälhavaren ha lättare
att klara sina problem, genom att han inom civilområdet förfogade över
totalt större resurser och genom att Kopparbergs län i viktiga avseenden har
resurser som kan nyttjas för hela civilområdet. Ett sådant exempel kan t.ex.
vara transportmedel.

Näringsmässigt är Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands
län likartade i många stycken. Problemen vid en omställning från fred
till krig är därmed sannolikt till stor del gemensamma. Detta underlättar
ledning på så sätt att kunskapen om problem och möjligheter är stor hos
civilbefälhavaren. Det är betydligt svårare för en civilbefälhavare att ha
överblick över så skilda områden som Gotland. Storstockholm, Södermanland
och Kopparbergs län. Detta talar naturligtvis för att det måste vara
rimligare att föra Kopparbergs län till ett civilområde med stor kunskap om
förhållandena i skogslän jämfört med att föra länet till eivo Mitt.

På militär sida har skälen att föra Kopparbergs län till milo NN ökat sedan
försvarsledningsutredningen arbetade på 70-talet. Genom uppsättandet av
en femte Norrlandsbrigad - som utbildas och mobiliseras av I 13 i Falun - har
behovet att ha nära kontakt mellan detta förband och ledningsorganen i
nedre och övre Norrland ökat. De två milostaberna i Östersund och Boden
har ju som huvuduppgift att förbereda krigsorganisationen för uppgifter i
norr. Det förefaller föga rationellt att en av Norrlandsbrigaderna ska ingå i en

ledningsstruktur under militärbefälhavaren i Strängnäs. Milostaben i Sträng- Mot. 1988/89

näs är fullt upptagen med många och svåra problem i sitt område - det är Föl4

orimligt att utgå från att den med samma engagemang och kompetens skulle
kunna leda också utbildningen av en av landets fem Norrlandsbrigader.

Jag ser också en fördel i att milo/civo NN utökas med ett län. Staben och
civilbefälhavarens kansli i Östersund kan tillföras ett ytterligare län och klara
detta även om man får endast begränsat personaltillskott. Genom att
strukturen på Kopparbergs län i mycket är densamma som i de tre län som
redan ingår finns ju mycket av kunskapen redan i dag. Men självfallet
behöver ledningsorganen i Östersund vara något större om de tillförs
ytterligare ett län. Den förstärkningen ökar den samlade kompetensen i
ledningen, vilket är en fördel.

De skäl jag här berört godtas förmodligen av de flesta. Mot alla dessa
argument har genom åren - och även i Gunnar Nordbecks utredning i fjol anförts
egentligen bara ett skäl för att Kopparbergs län ska tillföras milo/civo.

Nämligen att det luftoperativt är en fördel att ha Kopparbergs län i sektor
Mitt.

Jag har svårt att förstå detta argument. Sektorsgränserna bör i praktiken
vara räta linjer, helst öst-västliga i detta område. Men gränsen mellan
Kopparbergs och Gävleborgs län är mer nord-sydlig. Luftoperativt har man
därför redan i dag gjort avsteg från länsindelningen när det gäller Gävleborgs
län. Sektorsgränsen går i praktiken genom länet. Det går att förfara på
samma sätt i Kopparbergs län. Flygplan som flyger i luften påverkas inte av
gränser - i de konkreta taktiska uppdragen är det ändå klart mellan
sektorerna vem som har ansvar för vilket uppdrag.

I den mån det står en radarstation nära en milogräns blir det en praktisk
fråga vilken sektor som bör ha ansvaret för stationen. Helst bör informationen
från stationen kunna gå till båda sektorerna, men självfallet ska en sektor
ha ansvar för den. Jag vägrar godta ÖB:s uppgift att ett överförande av
Kopparbergs län till milo NN skulle behöva kosta 80-100 milj. kr. för att man
ändrar sektorgränsen. Kopparbergs län kan, precis som Gävleborg redan i
dag, ha en sektorsgräns genom länet. Det är en praktisk fråga för ÖB att
avgöra till vilken sektor en viss installation ska hänföras. Jag tror heller inte
att ÖB skulle förorda att beloppet ifråga ska gå till detta ändamål bara för att
riksdagen fattar beslut om att föra Kopparbergs län till milo/civo NN. Bara
om ÖB anser en sådan investering operativt mer ändamålsenlig än alla andra
ändamål pengarna skulle kunna sättas på lär han förorda den. Eric Kronmark
uttrycker sin invändning mot ÖB:s resonemang på ett mycket klart sätt: En
bibehållen sektorsgräns för flygets stridsledning och alarmeringsuppgifter
kan rimligen inte tillmätas någon avgörande betydelse. I annat fall borde
åtgärder vidtagas för ändring av sektorsgränsen mellan sektor Syd och sektor
Mitt, vilket dock icke aktualiserats, vare sig nu eller tidigare.

Den luftoperativa gränsdragningen måste göras på ett praktiskt sätt. Hur
flygplan opererar i luften kan inte styras av hur landskapsgränser råkade dras
för århundraden sedan, då ingen människa hört talas om flygplan eller
telekommunikationer. Eller om ÖB.

1* Riksdagen 1988/89. 3sami. NrFöl4-16

Hemställan Mot. 1988/89

Föl4

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar att Kopparbergs län skall tillföras Nedre
Norrlands militär- och civilområde.

Stockholm den 16 mars 1989

Hans Lindblad (fp)

4