med anledning av prop. 1988/89:81 om riksfärdtjänst

Motion 1988/89:T15 av Margareta Persson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:T15

av Margareta Persson m.fl. (s)

med anledning av prop. 1988/89:81 om riksfärdtjänst

Riksfärdstjansten har betytt mycket för handikappades möjligheter att resa
på någorlunda jämlika villkor med andra medborgare.

I propositionen föreslås en del förbättringar för riksfärdtjänstens kunder.
Propositionen avviker på en punkt från det förslag som varit ute på remiss,
nämligen punkten 3.4 Begränsningar av kostnadsutvecklingen. Där föreslår
man att beslut och kostnadsramar förläggs till samma organ i syfte att få till
stånd ett större kostnadsmedvetande. Man framhåller att det bl.a bör leda till
att andelen resor med taxi eller specialfordon kan minska.

Utgångspunkten för att en person ska beviljas rätt att resa med taxi eller
specialfordon måste självfallet vara individens behov och ingenting annat.
Det är säkert så att onödigt många beviljats den här rätten, bl.a därför att
servicen och handikappanpassningen av allmänna färdmedel varit för dålig.
Men utgångspunkten vid beviljande av färdsätt måste helt och hållet grundas
på den enskilda individens specifika behov. Propositionens förslag om att
kommunerna ska förfoga över pengarna för att därigenom få en bättre
kostnadskontroll vid beviljande, antyder att det är hur mycket pengar som
finns kvar av anslaget som ska avgöra hur kommunen ska bedöma enskilda
ärenden. Enskilda människor kan därigenom komma i kläm, om man råkar
bo i en kommun som en bit in på budgetåret upptäcker att pengarna kanske
inte kommer att räcka.

Man har i propositionen beskrivit att det kan bli problem om t.ex en
handikappad person, med stort resandebehov.under året flyttar till en annan
kommun. Det ska visserligen vara möjligt att, speciellt under det första året,
när reformen trätt i kraft, bevilja extra medel. Men samtidigt antyds här ett
problem som i praktiken kan bli mycket stort i många kommuner och för
enskilda handikappade.

Hur ska den fördelningsnyckel se ut som blir rättvis? Vilket generellt
system man än väljer för att fördela pengarna mellan kommunerna så
kommer problem att uppstå. De administrativa problemen att klara detta
kommer att bli mycket stora. Det finns också en uppenbar risk för att
enskilda handikappade kan komma i kläm och inte få sitt individuella behov
tillgodosett, därför att budgetramen i just den kommunen riskerar att
spräckas. Samtidigt kan andra kommuner ha fått pengar över och det krävs
då en omständig procedur för att överföra medlen.

Hemställan Mot. 1988/89

T15

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående överförande av riksfärdtjänstens medel
till kommunerna.

Stockholm den 15 mars 1989

Margareta Persson (s)

Ingegerd Anderlund (s) Bo Nilsson (s)

Ingvar Björk (s)

14