med anledning av prop. 1988/89:90 om

Motion 1988/89:Ub28 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Ub28

av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)
med anledning av prop. 1988/89:90 om
ingenjörsutbildning

Inledning

Propositionens förslag om ny ingenjörsutbildning ansluter sig i sina huvuddrag
väl till de synpunkter som moderata samlingspartiet en längre tid hävdat
i dessa frågor. Enighet råder om behovet av en förstärkt kompetens för
ingenjörer på mellannivå.

Sverige närmar sig med propositionens förslag utvecklingen i andra länder
vad gäller utbildningens omfattning.

Propositionen redovisar i huvuddrag strukturen för en ny ingenjörsutbildning.
En framtida utbildning av tekniker skall utredas vidare.

Vi finner det dock anmärkningsvärt att regeringen som utgångspunkter för
den nya utbildningen enbart redovisar ett antal rent tekniska aspekter
rörande utbildningens längd och struktur. Däremot sägs ingenting om hur
den föreslagna utbildningen bör utformas för att nå den kvalitet som krävs för
att Sverige och svensk industri även i framtiden med framgång skall kunna
verka inom det tekniska området.

Kvalitet handlar inte enbart om utbildningens längd uttryckt i ett antal
terminer. Kvaliteten avgörs framför allt av samspelet mellan utbildningsmål,
effektiv studietid, elevernas förkunskaper och lärarnas kompetens.

Utvecklingen i vår omvärld går mot en allt större internationalisering.
Värdet av svensk utbildning mäts med internationella mått. Vi anser att
regeringen i propositionen inte tillräckligt tydligt markerat betydelsen av hög
kvalitet.

Högskolebegreppet

Den nya ingenjörsutbildningen skall vara en utbildning på högskolenivå.
Mot detta finns i och för sig inget att erinra. Det är emellertid viktigt att
utbildningen också kommer att hålla en standard som gör att den försvarar
sin plats bland de utbildningar som organiseras av högskolan. Det innebär att
den föreslagna ingenjörsutbildningen, liksom annan högskoleutbildning,
skall vila på vetenskaplig grund.

Vi har i vår partimotion 1988/89:Ub806 angående utbildningspolitiken
redovisat vår syn på inriktningen av den högre utbildningen, och vi har där
bl.a. föreslagit att högskolans lärare i ökad omfattning skall bedriva
forskning i tjänsten. En nära kontakt med forskning är enligt vår mening en

förutsättning för att utbildningen skall bli högskolemässig i ordets rätta Mot. 1988/89
bemärkelse. Ub28

Regeringens hållning i dessa frågor inger farhågor. Utspridningen av den
högre utbildningen leder till svårigheter att rekrytera forskarkompetent
personal. Miljön vid små enheter stimulerar inte till forskningsarbete.

Risken är nu betydande att den hårt decentraliserade utbildningen av
ingenjörer på mellannivå inte förmår locka till sig forskarkompetent
personal.

Ytterligare ett bevis på regeringens hållning i frågan rörande forskarkompetens
och forskningssamband framgår av att den nu vill skapa möjlighet för
icke forskningskompetent personal att få anställning som högskolelektor.

Regeringens hållning är oroväckande. Utbildningen till ingenjör på
mellannivå skall vara en högskoleutbildning med ett klart samband med
forskningen.

Regeringen bör följa utvecklingen av den nya ingenjörsutbildningen. Om
den därvid finner att denna utbildning ej ligger på högskolenivå, bör
riksdagen överväga att skapa en distinktion inom den postgymnasiala
utbildningen, så att begreppet universitet reserveras för enheter med
forskningsanknuten utbildning medan enheter med i huvudsak övrig postgymnasial
utbildning får en annan beteckning.

Urval och betyg

Med stor tydlighet framträder det relativa betygssystemets brister i regeringens
proposition. Regeringen redovisar att krav på särskild behörighet, i form
av en viss betygsnivå, genom betygssystemet leder till att ett antal elever
skulle utestängas från fortsatt utbildning. Regeringen föreslår därför att alla
elever på teknisk linje övergångsvis skall vara behöriga att antas till den nya
utbildningen!

Vi anser det vara självklart att det för en kvalificerad och specialiserad
postgymnasial utbildning som det här är fråga om skall finnas möjlighet att
uppställa särskilda krav på förkunskaper.

Med ett betygssystem som anger kunskaper och med goda kompletteringsmöjligheter
för de sökande finns helt andra förutsättningar att hålla en given
standard i den högre utbildningen. Vi har vid upprepade tillfällen påtalat
bristerna i nuvarande system för betygsättning och urval.

För den hittills bedrivna försöksverksamheten med s.k. samordnad
ingenjörsutbildning på mellannivå har UHÄ utfärdat bestämmelser om urval
och företräde. Härvid har UHÄ:s föreskrifter utformats så att sökande
tillhörande elevområdet erhållit företräde till utbildning. Eftersom utbildningen
organiseras decentraliserat och på flera linjer, har detta i praktiken
kunnat leda till att elever utestängts från den utbildning de önskat genomgå.

Vi finner att dessa geografiska förturer leder till oönskade effekter, som
inte bör överföras till den nu föreslagna verksamheten. Högskoleutbildning
bör enligt vår mening definitionsmässigt alltid vara riksrekryterande.

I samma föreskrift anger UHÄ att urval och eventuellt företräde skall
grundas på ett jämförelsetal som utgörs av summan av sökandes poäng för

betyg. Härigenom uppstår kvotgrupper. Lösningen bör enligt vår mening i 8

stället vara att eventuell rangordning av sökande skall ske endast på grundval Mot. 1988/89

av medelbetyg. Ub28

Föreskrifter för den nya ingenjörsutbildningen kommer att utges efter
riksdagens beslut. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att
de nuvarande föreskrifterna inte bör gälla den nya utbildningen utan
utformas i enlighet med vad som ovan anförts.

I propositionen aviserar regeringen att UHÄ och SÖ skall få i uppdrag att
utreda organisation och inriktning av en teknikerutbildning. Vi vill för vår del
redan nu klargöra att denna utbildning bör inordnas i gymnasieskolan.

Lärartjänster

Regeringen föreslår i propositionen att högskolorna vid första tillsättningstillfälle
skall kunna tillsätta lärartjänster utan ansökningsförfarande. Avsikten
är att lärare med motsvarande tjänstgöring i gymnasieskolan direkt skall
kunna beredas anställning i den nya organisationen.

Vidare föreslås i propositionen att den som förordnats på ordinarie tjänst
som gymnasielektor i ämne som berörs av avvecklingen av T4 skall ha rätt att
med förtur förordnas på en nyinrättad tjänst som högskolelektor inom den
nya ingenjörsutbildningen.

Vi finner det förstnämnda förfaringssättet tveksamt. På sikt kommer ett
stort antal nya lärare utöver flertalet i T4 nu verksamma lärare att tjänstgöra i
den nya utbildningen. Den nyinrättade utbildningen innebär en avsevärd
utökning av omfattningen av tekniskt inriktad utbildning. Det finns ett starkt
intresse att till denna utbildning knyta den personal som kan bedömas
utveckla utbildningen på ett framgångsrikt sätt.

Vi avvisar förslaget att med automatik förordna gymnasielektorer som
högskolelektorer på det sätt regeringen tänkt sig.

I denna grupp finns ett stort antal personer som är väl kvalificerade för
högskolelektorat. Dock saknar många gymnasielektorer i berörda ämnen
den formella kompetensen. Det finns enligt vår mening ingen anledning att
erbjuda dessa tjänst som högskolelektor. Här bör även fortsättningsvis
krävas doktors- eller licentiatsexamen. För personer utan forskarkompetens
bör endast tjänster som högskoleadjunkt kunna komma i fråga.

Däremot är det angeläget att vidta åtgärder för att för framtiden säkra
tillgången på kompetent och formellt behörig personal. Detta är ett
oeftergivligt krav, om utbildningen skall bedrivas på högskolenivå.

Redan i dag är svårigheterna betydande att rekrytera lärare till teknisk
utbildning. En väg att från näringslivet få tekniskt kvalificerad personal till
ingenjörsutbildningen är att anställa personer som adjungerade högskolelektorer
eller högskoleadjunkter.

Lokalisering

Regeringen anger i propositionen vissa förutsättningar för lokalisering av
den nya utbildningen. Befintliga resurser inom nuvarande T4-organisation
förutsätts bli utnyttjade. Vidare förutsätts att högskolestyrelserna inför sina

beslut samråder med berörda kommuner. 9

Riksdagen bör i sitt beslut tydligt inskärpa förutsättningarna för det lokala Mot. 1988/89
agerandet. Ub28

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en hög kvalitet i den föreslagna
utbildningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om innebörden av högskolebegreppet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betygens roll vad gäller behörighet och urval,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilda förkunskaper,

5. att riksdagen beslutar att s.k. geografiska förturer ej skall gälla
för den föreslagna utbildningen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om teknikerutbildningen,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om tillsättning av lärartjänster
utan ansökningsförfarande,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag om automatiskt förordnande
av gymnasielektor som högskolelektor,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjlighet till tjänst som adjungerad högskoleadjunkt
eller högskolelektor.

Stockholm den 16 mars 1989

Ann-Cathrine Haglund (m)

Göran Allmér (m) Hans Dau (m)

Birger Hagård (m) Birgitta Rydle (m)

Ulf Melin (m) Rune Rydén (m)

Elisabeth Fleetwood (m)

10