med anledning av prop. 1989/90 om forskning

Motion 1989/90:Ub114 av Magnus Persson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ubll4

av Magnus Persson m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90 om forskning

Med stor tillfredsställelse ser vi i regeringens forskningspolitiska proposition
en viktig markering, nämligen att den svenska högskolans enhetlighet skall
omfatta både forskning och grundutbildning. Likaså stödjer vi regeringens
ambition att alla lärartjänster inom högskolan på sikt bör innehas av personer
som avlagt doktorsexamen.

För de mindre och medelstora högskolornas utveckling är dessa utgångspunkter
av väsentlig betydelse. Enligt propositionen skall lärarna vid mindre
och medelstora högskolor medverka i forskning i samma utsträckning som
lärare med motsvarande kompetens vid universiteten. Vidare bör enligt
propositionen andelen forskning på eget programansvar öka vid dessa
högskolor. Det senare är avgörande för att vi skall kunna åstadkomma likartade
vetenskapliga villkor vid både universitet och mindre och medelstora
högskolor. En viktig förutsättning härför är det förslag som nu regeringen
lägger fram om medel för forskning på eget programansvar.

De principiella utgångspunkterna i den forskningspolitiska propositionen
är, som vi tolkar detta, att i framtiden åstadkomma likvärdiga förhållanden
över hela högskolesystemet. Vi nödgas dock konstatera att åtskilligt återstår
innan de nya högskolorna blir fullt tillgodosedda vid medelsfördelningen.

Forskningen vid de nya högskolorna bedrivs huvudsakligen i projektform.
Detta innebär både administrativa och finansiella utmaningar för de enskilda
enheterna. Svårigheterna med den projektbaserade forskningen ökar med
projektens antal och omfattning. En nödvändig balansering eller stabilisering
av forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna är därför
nödvändig. Mot den bakgrunden är regeringens förslag positiva. Behoven är
dock betydligt större än de resurser som föreslås i propositionen.

Av anslaget för grundutbildning, budgetåret 1990/91, har de mindre och
medelstora högskolorna fått 17,3 %. Av högskolesystemets totala basanslag
för både forskning och grundutbildning utgör de nya högskolornas andel
10,1 %.

De mindre och medelstora högskolornas andel av basanslaget för forskning
under budgetåret 1990/91 kommer att vara 0,75 % och budgetåret
1992/93 1,3 %. De nya högskolornas andel av högskolesystemets nytillskott,
635 milj. kr., för forskning motsvarar 4,7 %.

De mindre och medelstora högskolornas behov av biblioteksresurser och
utrustning för forskningsändamål har inte särskilt beaktats i regeringens för

slag. Särskilda initiala insatser vore av stor betydelse. Sådana satsningar har
tidigare gjorts för högskolor och universitet under uppbyggnadsperioden.
Forskarutbildningen vid de mindre och medelstora högskolorna kräver sannolikt
också andra initiala satsningar eller omsorger. Med regeringens förslag
kommer dimensioneringen av forskarutbildningen sannolikt inte att
öka. Förhoppningsvis kommer dock examinationen av färdiga doktorer att
öka genom att utbildningsbidragen omvandlas till doktorandtjänster. Med
det aktuella förslaget föreligger dock risk för att doktorander från mindre
och medelstora högskolor kommer på mellanhand. De ökar konkurrensen
om de i praktiken oförändrade fakultetsresurserna i form av antalet antagningsplatser
till forskarutbildning. Detta komplicerar situationen.

Vi, som representerar skogslänen i riksdagen, har i tidigare motioner förordat
fasta forskningsresurser till de mindre och medelstora högskolorna.
Motiven har varit att skapa flera fullvärdiga högskolor, att tillgodose
ökade forskningsbehov samt att se sambandet med den regionala utvecklingen.

Det är därför principiellt viktigt att de nya högskolorna nu ges statliga
pengar till forskningsstödjande verksamhet. Vi menar att nästa steg måste
bli att precisera hur fasta forskningsresurser långsiktigt och kvalitativt skall
byggas upp och prioriteras vid de nya högskolorna. Ett sådant faktaunderlag
kan komma fram i samband med den utvärdering som regeringen förordat i
propositionen.

I kommande utvärdering och inför nästa forskningsproposition kommer
sannolikt den ekonomiska prioriteringen inom forskarsamhället att fördjupas.

Drygt 40 % av statens pengar för högre utbildning och forskning tillförs
Stockholm-Uppsala-regionen. Hur kommer resten av landets universitet
och högskolor samt de nya högskolorna att kunna utvecklas när så mycket
av anslagen binds till StockholmUppsala-regionen?

Under efterkrigstiden har tillskapandet av nya högskolor med fasta forskningsresurser
väckt frågor om huruvida forskningskvaliteten kan klaras, om
behovet finns och om Sverige är tillräckligt stort för nya högskolor? Sådana
frågetecken rätades ut och i dag har lärosätena i Umeå, Luleå och Linköping
vunnit respekt och erkännande.

Inför nästa forskningsbeslut och satsningen på de nya högskolorna återkommer
sannolikt de gamla frågorna. Samtidigt kommer begränsningarna
i ekonomin att lyfta fram prioriteringsfrågan.

Vi vill redan nu förorda att kommande beslutsunderlag också innefattar
den regionalpolitiska aspekten. Prognoserna fram till år 2000 förutspår att
befolkningstillväxten i Stockholmsregionen skulle bli så stor att ett oacceptabelt
koncentrationsproblem skulle uppstå. Tillväxten i Stockholmsregionen
behöver dämpas och avledas till andra regioner. Detta är en principfråga
som också rör negativa effekter på miljön, köer i välfärdsservicen och inflationsökning
i ekonomin.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas den ökade regionala obalansen. Som
exempel kan nämnas två geografiskt närstående universitet, Stockholm och
Uppsala. Dessa universitet ligger relativt nära varandra. De geografiskt nära
avstånden bäddar för en överhettning av området. I konsekvens därmed bör

Mot. 1989/90

Ubll4

8

samhället/staten överväga att eventuellt dämpa investeringarna inom vissa
geografiska områden även på forskningsområdet. Infrastrukturen och följdinvesteringarna
för näringslivet nära och intill forskningscentra visar klara
samband. En mera detaljerad redovisning bör ingå i regeringens nästa proposition,
framför allt var och hur framtida satsningar på forskningens område
bör ske. De regionala aspekterna bör mera ingående behandlas i kommande
forskningspropositioner. Det bör närmare övervägas huruvida alternativa
orter och regioner skall vägas mot varandra i framtida satsningar på
forskningens område.

Sammanfattningsvis ser vi positivt på att de nya högskolorna får forskningsresurser.
Vårt mål är fasta forskningsresurser och högskolor i skogslänen
som kan ge utvecklingskraft och balans inom landet i arbete, boende,
service och miljö.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringens planeringsarbete inför nästa forskningsproposition
tar upp de dubbla regionala aspekterna (exempelvis
Stockholm - Uppsala),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de regionala frågorna ägnas särskild uppmärksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en breddning och en omfördelning av forskningsanslagen
och i konsekvens därmed prioritering av de små och medelstora
högskolorna (inkl. Luleå),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en successiv uppbyggnad av framtida fasta
forskningsresurser och att dessa samtidigt fastläggs och planeras.

Stockholm den 19 mars 1990

Magnus Persson (s)

Åke Selberg (s) Roland Brännström (s)

Eivor Husing (s) Nils-Olof Gustafsson (s)

Margareta Winberg (s) Bo Holmberg (s)

Ove Karlsson (s) Axel Andersson (s)

Mot. 1989/90

Ubll4

9