med anledning av prop. 1989/90:110 Reformerad inkomst- och företagsbeskattning

Motion 1989/90:Sk59 av Carl Bildt m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sk59

av Carl Bildt m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:110
Reformerad inkomst- och
företagsbeskattning

Sänkt skatt för större frihet och ökad välfärd
- det första steget

1. Sammanfattning

Redan i den moderata partimotionen Reformerad inkomstbeskattning
(1983/84:747) angavs att målet för en varaktig skattereform borde vara att
avskaffa den statliga inkomstskatten utom för höga inkomster. Samtidigt
krävdes att det totala skattetrycket successivt skulle sänkas.

Vi välkomnar självfallet att också andra partier nu delar vår uppfattning i
fråga om nödvändigheten av rejält sänkta marginalskatter. För 1991 godtar
vi propositionens förslag vad avser marginalskattesänkningen, grundavdrag,
schablonavdrag och återinfört inflationsskydd. Under de kommande åren
bör emellertid gränsen för när statlig skatt skall tas ut höjas från 180 000 kr
till 200 000 kr (taxerad inkomst) och den statliga skattesatsen sänkas från 20
till 10 procent.

Vår kritik mot den skatteuppgörelse som träffats mellan socialdemokraterna
och folkpartiet gäller framför allt den föreslagna finansieringen. Den
innebär att skattetrycket höjs, att bidragsberoendet ökar, att inflationstakten
rusar ifrån omvärlden, att kostnadskrisen fördjupas och att sparande och
nyföretagande motverkas.

I kompletteringspropositionen sägs:

”Av stor betydelse för samhällsekonomin och inte minst sparandet är det
samlade skatte- och avgiftstrycket. Ett högt skattetryck skapar i sig problem
för ekonomins sätt att fungera.”

Dessa problem ökar självfallet genom att regeringens förslag leder till att
skattrycket på kort sikt ökar med mer än 13 miljarder kronor eller drygt

3.000 kronor per hushåll i genomsnitt.

Till detta kommer att det höjda skattetrycket ytterligare urholkar medborgarnas
möjlighet att själva disponera sina inkomster efter skatt. Redan i dag
går nästan två tredjedelar av en normalinkomsttagares arbetsersättning till
skatter eller lagstadgade avgifter. Därmed blir medborgarna ännu mera utlämnade
till politiska beslut när det gäller såväl familjekonomin i sig som
tillgången till bl.a. vård och omsorg.

Mot.

1989/90

Sk59

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Sk59

Det höjda skattetrycket och flera av de föreslagna skattehöjningarna ris- Mot. 1989/90
kerar att skada samhällsekonomin så mycket att de stora positiva effekterna Sk59
av den nödvändiga marginalskattereformen urholkas. Särskilt det långsiktiga
sparandet kan förväntas minska och arbetsutbudet inte tas tillvara genom
den ekonomiska nedgång som blir följden av en fördjupad kostnadskris.

1 sammanställningen nedan redovisas den finansiering som föreslås i propositionen
efter område och inte med de grova generaliseringar som ofta använts.

Översikt över finansieringen i propositionen (miljarder kronor)

Enhetlig lönebcskattning m.m. 8,7

Skärpt boendebeskattning (inkl. all byggmoms) 16,3

Reducerade räntebidrag 2,0

Skärpt beskattning av riskvilligt sparande 5,0

Skatteskärpning ink. av kapital, övrigt 4.0

Beskattning av pensionssparande 9,1

Skärpt beskattning, näringsverksamhet 5,2

Moms och övriga indirekta skatter (exkl. byggmoms) 11,3

Höjd skatt bolag m.m. 2,0

Dynamiska effekter 5,0

Bidragsberoendet ökar kraftigt och inflationen accelererar främst till följd
av de stora ökningar av boendeskatter och indirekta skatter som föreslås.
Bidragen höjs för hushållen med ca 7 miljarder kronor nästa år. Till detta
kommer investeringsbidrag för att möjliggöra fortsatt byggande när byggmomsen
höjs. Sammanlagt ökar bidrag med mer än 11 miljarder kronor
nästa år. Skattehöjningarnas priseffekter uppgår till nästan 7 procentenheter
under 1990 och 1991.

Genom att många får höjd skatt och fler blir beronde av bidrag kommer
kravet på höjda reallöner efter skatt sannolikt att öka. Dessa krav förstärks
av den höga inflationen. Detta leder i sin tur till att utvecklingen av lönekostnaderna,
trots marginalskattesänkningen, fortsätter att ligga på en alltför
hög nivå, vilket fördjupar kostnadskrisen. Sveriges konkurrenskraft försämras
ytterligare.

Till följd av främst den skärpta beskattningen av sparande till och i en egen
bostad och för pensioneringen kan det långsiktiga hushållssparande! förväntas
minska i ett läge när det borde öka.

Den skärpta beskattningen av nyföretagande och riskvilligt sparande
kommer att innebära färre nya företag och mindre intresse för finansiering
av produktiva investeringar i riskprojekt.

Moderat skattepolitik syftar till att familjer och enskilda skall kunna leva
på sina inkomster och kunna förbättra sin situation genom egna insatser.
Därigenom blir de mindre utlämnade till den politiska sektorn, som i sin tur
bättre kan lösa de uppgifter som måste åligga den.

Den moderata skattepolitiken skall också vara ett medel för att uppnå
ekonomisk tillväxt, låg inflationstakt och arbete åt alla som vill arbeta.
Främst tjänar låg- och medelinkomsttagare på att dessa mål uppnås.

Vi avvisar därför de föreslagna höjningarna av boendeskatterna och den
föreslagna permanenta skatten på pensionssparande. Vi motsätter oss också
de nu föreslagna höjningarna av mervärdeskatten.

Det moderata skattealternativet innebär i huvudsak följande: Mot. 1989/90

- Skattetrycket sänks med ungefär 28 miljarder kronor vilket motsvarar i Sk59
genomsnitt ca 7 000 kr per hushåll, genom att marginalskattesänkningarna
inte kompenseras fullt ut genom andra skattehöjningar. Hänsyn tas

till dynamiska effekter och ökat hushållsparande. Minskade offentliga utgifter
ersätter vissa skattehöjningar.

- Skattereformen kombineras med avregleringar. Alternativ till de offentliga
monopolen tillåts och stimuleras samtidigt. Därigenom förstärks de
positiva effekterna av marginalskattesänkningarna.

- Ett grundavdrag för barn på 15 000 kronor införs stegivis vid den kommunala
beskattningen. 1991 sätts avdraget till 7 500 kronor vilket motsvarar
en skattesänkning på 2 325 kronor per barn vid genomsnittlig
kommunalskatt.

- Kapitalvinster, efter inflationsuppräkning av anskaffningsvärdet, och kapitalinkomster
beskattas separat med en proportionell statlig inkomstskatt
på 30 %. Denna skattesats förutsätter en betydligt lägre inflationstakt
än den som nu blivit följden av regeringens felaktiga ekonomiska
politik. Vid en inflation på nuvarande nivå måste skattesatsen sänkas betydligt.

- Boendeskatterna skärps inte. Högre taxeringsvärdeshöjning 1990 än
50 % får inte läggas till grund för beskattning. Därmed motverkas de
kraftiga regionala skatteskärpningar som annars blir följden av fastighetstaxeringen
1990. Fastighetsskatten fryses på 1989 års nivå i kronor
räknat. Den slopas successivt i takt med att det ekonomiska läget medger
det. Reavinstbeskattningen av fastigheter sker efter indexuppräkning av
anskaffningsvärdet. Nuvarande uppskovsregler bibehålls och utvidgas till
att gälla bostadsrätter och också vid byte av boendeform.

- Hushållssparande! stimuleras genom att marginalskatterna sänks och att
den skärpta skatten på bostadssparande och den nya skatten på pensionssparande
avvisas. Dessutom föreslås särskilda sparstimulanser som redovisats
i en särskild partimotion i januari.

- Energibeskattningen läggs av miljöhänsyn om så att nuvarande punktskatter
slopas, utom bensinskatten som sänks med 68 öre/liter, och ersätts
av en koldioxidskatt på 46 öre/kg.

- Den i propositionen föreslagna svavelskatten föreslås bli ersatt av en miljöavgift
på svavel. Intäkterna fonderas och används för miljövårdande
åtgärder, främst i form av kalkning av skogsmark och forskning.

- Den föreslagna reformeringen av företagsbeskattningen överensstämmer
i sina huvuddrag med vad moderata samlingspartiet tidigare föreslagit.

Förslaget godtas i huvudsak. I en särskild partimotion föreslås bl.a. förbättringar
för de mindre och medelstora företagen och för nyföretagandet.

Det moderata alternativet finansieras med utgångspunkt i att den samhällsekonomiska
balansen inte får äventyras. Den köpkraftsökning som följer
av de sänkta marginalskatterna och som motsvaras av ökad produktion,

(”dynamiska effekter”) ökade skatteinbetalningar och ökat hushållssparande
behöver inte kompenseras genom förändringar i statsbudgeten. Flera
föreslagna skattehöjningar ersätts med statliga utgiftsminskningar. De eko

nomiska konsekvenserna av det moderata förslaget framgår av följande Mot. 1989/90
översiktliga sammanställning: Sk59

Sänkta skatter, netto

+55,4

Dynamiska effekter i form av ökade skatteinbetalningar — 6,0

Ökat hushållssparande
Minskade statsutgifter

- 6,0
-14,9

Ökade skatteinbetalningar till följd av ändrade skatte- -27,3
regler

Till följd av de moderata förslagen sänks skattetrycket 1991 mellan 2 och 2,5
procentenheter.

2. Högt skattetryck - ofrihet och mindre välfärd

Sverige är det land i den fria världen där människor är mest beroende av
politikers värderingar och politiska beslut. Det innebär att det svenska samhället
också har den fria världens hårdaste skattetryck. Ingen annanstans har
så stor del av medborgarnas inkomster socialiserats. Ingen annanstans har
marknadsekonomin trängts undan så mycket som i Sverige. Ingen annanstans
är utrymmet för enskilt sparande och enskilt ägande så begränsat som
i Sverige.

Frågan hur stort det totala skattetrycket bör vara är starkt ideologiskt laddad
. För ett parti som förespråkar kollektiva lösningar och därmed stor makt
för politiska beslutsorgan blir ett högt skattetryck ett självklart mål. I ett sådant
samhälle styrs människors vardag till stor del av politiska beslut. Enskilda
människor blir mer beroende av politiker och deras beslut när en stor
del av månadslönen dras in till staten via skatten.

För partier som tror på individernas förmåga och vilja att ta ansvar för sig
själva och andra är det lika självklart att medborgarna genom ett lågt skatteuttag
skall ha så stor frihet som möjligt att forma sina egna liv. Grunden för
denna syn vilar på respekten för äganderätten och det faktum att inkomsten
tillhör den enskilde, inte staten. Detta synsätt leder med nödvändighet till
ett lågt skattetryck, som ändå ger de intäkter som behövs för att tillgodose
nödvändiga gemensamma åtaganden. Skatten är ett tvångsmedel, som politikerna
måste behandla med stor varsamhet och med respekt för enskilda
människors frihet.

Utvecklingen av skattetrycket bestäms således av vad den politiska majoriteten
anser bör skötas och finansieras kollektivt. Till detta bör emellertid
läggas att det finns en inneboende tendens till automatisk ökning av skatteuttaget,
eftersom kollektiva lösningar på individuella behov erfarenhetsmässigt
är mindre effektiva och därmed kräver mera resurser.

Sveriges rekordhårda skattetryck har vuxit fram under ett långvarigt socialdemokratiskt
regeringsinnehav. Den enda period under efterkrigstiden då
skattetrycket varit oförändrat är 1977-1982. Skatteutvecklingen avspeglar en
medveten socialistisk politik. Kollektiva lösningar har prioriterats. Vård,
omsorg och inkomstomfördelningar över livscykeln handhas av offentliga huvudsakligen
skattefinansierade - monopol. Till detta kommer att den be- 4

drivna konjunkturpolitiken konsekvent har utformats så att åtstramning Mot. 1989/90
skett genom skattehöjningar medan efterfrågan stimulerats genom offent- Sk59
liga utgiftsprogram.

Den skattepolitiska debatten blir lätt en jämförelse av effekter på kort sikt
för olika typer av hushåll i kronor räknat. Det är i sig viktigt. Det är emellertid
ännu viktigare att skattepolitiken diskuteras med utgångspunkt i den
långsiktiga utvecklingen och det sätt på vilket den påverkar utvecklingen av
vårt samhälle.

Den genomsnittlige inkomsttagaren i Sverige får för egen del förfoga över
ungefär en tredjedel av vad han eller hon har arbetat ihop. Mer blir inte kvar
sedan arbetsgivaravgifter, inkomstskatter och konsumtionsskatter betalats.

Politiker i stat och kommun styr över ungefär två tredjedelar av ekonomin,
medan medborgarna själva direkt kan bestämma över den resterande tredjedelen.
Skatteuttaget sker huvudsakligen i former som hårt drabbar låg- och
medelinkomsttagare. Detta gäller särskilt de skattehöjningar som genomförts
efter 1982.

I tabell 1 redovisas en genomsnittlig industriarbetares nettolön som andel
av den totala arbetsersättningen 1987. Det framgår klart att den svenske industriarbetaren
själv disponerar en förhållandevis mindre andel av ersättningen
för sin arbetsinsats än hans kollegor i andra länder. Till detta kommer
Sveriges höga mervärdeskatt och andra varu- och punktskatter som minskar
köpkraften ännu mer i förhållande till andra länder.

Tabell 1 En genomsnittlig industriarbetares nettolön i procent av
bruttolönekostnaden år 1988

Land

Japan
Canada
Schweiz

Förenta Staterna
Storbritannien
Finland
Österrike
Norge

Västtyskland
Frankrike
Danmark
Nederländerna
Italien
Sverige
Belgien

Källa: Näringslivets ekonomifakta, januari 1990

De enskilda medborgarnas valfrihet har således efter hand kraftigt inskränkts
medan politikernas makt ökat. Socialdemokraterna har format ett
samhälle där staten beskattar medborgarna så hårt att de flesta inte har möjlighet
att välja annan vård eller omsorg än den staten och kommunerna erbjuder.
De utlämnas till den politiska sektorn - när den offentliga sjukvården,
barnomsorgen eller äldreomsorgen inte fungerar finns inga möjliga alternativ.

I socialdemokraternas Sverige är det bara de som har råd att själva betala
för icke subventionerad vård och omsorg som kan slippa köer och välja fritt.

Nettolön i procent
av bruttolönekostnaden 1988
78
73
71
65
65
61
60
57
55
54
53
50
49
47
45

Offentliga monopol och inskränkt valfrihet leder också till en felaktig för- 1989/90

delning och ett sämre utnyttjande av våra totala resurser. Skatter, avgifter 5^59
och subventioner minskar möjligheterna för de enskilda att bestämma hur
produktionsresultatet skall fördelas. Trögheten i de stora offentliga systemen
och bristen på konkurrens ger dålig effektivitet. I en nyligen presenterad
internationell undersökning konstateras att svensken bor väsentligt
bättre men äter väsentligt sämre än invånarna i flertalet jämförbara länder.

Det är följden av regleringar och subventioner.

Man kan som Assar Lindbeck (Dagens Nyheter den 22 december 1988)
beskriva vad som skett på följande vis:

De höga marginalskatterna och den offentliga tjänsteproduktionen bidrar
till att familjen i ökad utsträckning ägnar sig åt ”vård” av föremål, medan
offentliga institutioner allt mer tar över vård av människor, vilket tidigare
ansetts vara familjens speciella uppgift i samhället.

Han fortsätter:

I en välfärdsstat av svensk typ är det inte företagen som socialiserats, utan
familjen, eller rättare många av familjens traditionella funktioner. Kanske
kan man säga att medan klassisk socialism betyder socialisering av företag,
så innebär en välfärdsstat av svensk typ en socialisering av hushållens traditionella
vård och omsorg av människor.

Ett samhälles utvecklingsförmåga och dynamik är beroende av människornas
möjligheter att ta initiativ och ansvar. Högskattesamhället tvingar enskilda,
organisationer och exempelvis massmedia till ett bidragsberoende.

De höga skatterna påverkar människors ekonomiska levnadsvillkor, så att
egna önskemål om boende, barnomsorg eller sjukvård får vika. De "kilar”
som slås in mellan värdet av produktionen och ersättningen efter skatt till
den enskilde för en extra arbetsinsats gör att det i praktiken blir näst intill
omöjligt att utveckla nya arbeten inom områden som är av stor betydelse för
den framtida sysselsättningen, främst tjänstesektorn.

Genom lägre skatter öppnas möjligheter för enskilda människor att ta initiativ,
satsa på företagande, spara och äga. Ägandet kan spridas till enskilda
människor. Det är viktigt för nyföretagandet och för tillväxten i ekonomin.

Lägre skatter medför ett ökat arbetsutbud genom att ”skattekilarna”
minskar och extra arbetsinsatser blir mer lönsamma.

Lägre skatter motverkar svåra sociala problem, som exempelvis den nyfattigdom
som gjort över 500.000 människor beroende av socialbidrag. Genom
ökad tillväxt och genom att människor kan disponera en större del av sin
arbetsersättning skall det vara möjligt att kunna leva på sin lön.

3. Högt skattetryck ger låg tillväxt

Det är den ekonomiska tillväxten som avgör hur välfärden i ordets egentliga
bemärkelse utvecklas. Tillväxten i Sverige minskade drastiskt med ingången
av 1970-talet. Som framgår av diagram 1 beräknas Sverige 1990 ligga i tillväxtligans
botten. Bedömningarna för nästa år är också mycket pessimistiska.

6

Diagram 1

Tillväxtligan 1990 Mot. 1989/90

Ötatag ar BNP 19MI % Ma RtotgtawRr år Sk59

Turtoal
Japan
Spartan
Rakan
Portugal
Mand
Nadarlåndama
Qratdand
ViattysMand
Frankrike
Btagxn
Luxemburg
Oatarrika
Norga
Finland
Schwalz
USA
Kanada
Stortxitanrtan
Wand
Auah allan
Nya Zaaland
Danmark
Stadga

Källa: OECD

Den låga tillväxttakten är ett hot mot exempelvis gjorda pensionsåtaganden.

Genom dålig ekonomisk tillväxt skapas också mindre resurser att lösa miljöproblemen.
Det är uppenbart att skattetryckets storlek påverkar tillväxttakten
i ett land.

Sverige har inte alltid varit ett högskatteland. Det var först på 1960-talet
som skattetrycket mera markant började avvika från internationella förhållanden.

Under tiden fram till 1960 utvecklades det svenska skatteuttaget i ungefär
samma takt som genomsnittet för de andra OECD-länderna. Från början av
1960-talet började emellertid den svenska skatteutvecklingen, som framgår
av diagram 2, markant avvika uppåt. Under 1960-talet genomfördes det
stora miljonprogrammet på bostadsområdet. Subventionsgraden ökade, och
genom regleringar blev kostnaderna högre än vad de annars skulle ha behövt
vara.

Även på andra områden ökade den offentliga verksamheten, trots att den
i flertalet fall kunnat skötas minst lika bra genom privata insatser. Regleringar
och monopol ledde till ineffektivitet. Den stabiliseringspolitik den socialdemokratiska
regeringen förde bidrog också till skatteutvecklingen. Åtstramning
genomfördes genom skattehöjningar, medan offentliga utgifter
ökades för att stimulera efterfrågan.

Redan 1965 var därför skattetrycket i Sverige nästan 9 procentenheter 7

högre än vad som gällde för genomsnittet i OECD. 1970 hade skillnaden Mot. 1989/90
ökat till drygt 10 procentenheter. Det totala skattetrycket i Sverige uppgick Sk59
då till drygt 40 procent av bruttonationalprodukten.

I)iaf>ram 2 Skattetrycket i Sverige och OECD
9c tv

BNP

12 Sverige
B OECD-ländema

50

40

30

20

10

50 €0 70 80 90

källa: "Skattetryck och skattepolitik", Danne Nordling 1989

Skattetrycket skärptes kraftigt under första hälften av 1970-talet och steg till
ca 50 procent 1976.1 förhållande till OECD-ländernas genomsnitt låg skattetrycket
detta år 13-14 procentenheter högre.

Under perioden 1976-1982 var det totala skattetrycket oförändrat, vilket
framgår av diagram 2 ovan. 1982 återkom socialdemokraterna till regeringsmakten
och inledde åter den skattehöjningspolitik som sedan länge varit deras.
1 1987 års långtidsutredning skrev finansdepartementets tjänstemän:

Sammanfattningsvis kan konstateras att skattesystemet har vissa snedvridande
effekter och att dessa aldrig helt - och kanske inte ens i huvudsak kan
försvinna vid en skattenivå motsvarande den i dag rådande, (sid 172)

Det bör noteras att när finansdepartementets ekonomer gjorde sin analys
var skattetrycket 51,7 procent (1986). I år blir det enligt finansplanen 57,3
procent. Det har således skett en ökning med nästan sex procentenheter eller
med ca 70 miljarder kronor sedan dess. Skatteproblematiken har således 8

förvärrats ytterligare under senare år. Därmed har också gapet vidgats gent- Mot. 1989/90
emot OECD-genomsnittet till närmare 18 procentenheter. Sk59

Att ett höjt skattetryck är skadligt för samhällsekonomin konstateras också
av året långtidsutredning (SOU 1990:14):

Många av de problem som har diskuterats förstärks vid ett högre skattetryck.
Inte minst mot bakgrund av den ökade integrationen med omvärlden kan
nivån på skattetrycket i Sverige komma att bli ett problem på 1990-talet. (Sid
112)

Lägre skatter kan förväntas medföra ökad effektivitet i ekonomin. Arbetskraftsutbudet
kan tänkas öka liksom produktiviteten. Skatteandelen av
BNP skulle också komma att närma sig den i omvärlden. (Sid 181)

Det finns ett klart samband mellan skattetryck och tillväxt. I diagram 3 nedan
jämförs tillväxten under 1980-talet med skattetrycket i 16 OECD-länder.
Sambandet är tydligt: ju högre skattetryck, desto lägre tillväxt. Endast
Norge faller utanför mönstret: trots ett högt skattetryck har tillväxten varit
god. Detta sammanhänger självfallet med den speciella roll som oljan spelat
i den norska ekonomin.

Diagram 3 BNP-tillväxt och skattetryck 1980-89 i 16 OECD-länder
T»»**

45

40

35

30

USA

25

20

N«d*rUnd»rno

28

32

36

52

40

46

44

G«nomsntrtigt »k«n»frycti i % av BN P

Kalla: Svenska Arbetsgivareföreningen

Också i årets finansplan vidimeras skattetryckets betydelse för den ekonomiska
utvecklingen. Man skriver:

Statsbudgetens förbättrade saldo under 1980-talet är inte bara ett resultat av
en stram utgiftsprövning. Utvecklingen är också en följd av snabba nominella
löneökningar och därmed snabbt stigande skatteintäkter och av höjd 9

skattekvot. Dessa faktorer har en negativ inverkan på tillväxten och på eko- Mot. 1989/90
nomins funktionssätt. Sk59

Även om man jämför tillväxten i Sverige med den genomsnittliga utvecklingen
inom OECD-området finns ett klart negativt samband, se diagram 4.
Högre skattetryck ger sämre tillväxt!

Diagram 4 Skattetryck och tillväxt 1960-1989 Sverige relativt OECD-området

Procentenheter av BNP

10

Relativt skattetryck

100

Index
1960
= 100

95

90

Relativ tillväxt

90

1960

1965

1980

1985 1969

1975

1970

Källa: 1960-1988 ”Skattetryck och skattepolitik”, Danne Nordling 1989

4. Tjugo förlorade år

1971 genomfördes första gången vad som kallades ”århundradets skattereform”.
Det var så socialdemokraterna beskrev den omfattande skatteomläggning
som de gått till val på 1970 och som skulle komma att utgöra grunden
för den kommande socialdemokratiska skattepolitiken.

Omläggningar av inkomstskatten var i och för sig ingen nyhet. Sådana
hade genomförts 1947,1952, 1957,1962 och 1966. Men 1971 års omläggning
var den största och mest betydelsefulla i raden.

Den utveckling som ledde fram till 1981 års ”underbara natt” präglades
av många negativa effekter av 1971 års politik. ”Den underbara natten” var
ursprungligen ett försök att komma till rätta med en del av dessa effekter.

Samma sak gäller också till stor del den omläggning som nu är aktuell. Mot. 1989/90

Syftet med 1971 års skatteomläggning var att driva på inkomstutjäm- Sk59
ningen och att få in mer pengar till den snabbt växande offentliga sektorn. I
det förra syftet drevs medvetet marginaleffekterna upp och i det senare syftet
lades grunden för en snabb ökning av det samlade skattetrycket.

Att ge 2/3 av det svenska folket sänkt skatt var det löfte som socialdemokraterna
gick till val på 1970. Att 1/3 omedelbart skulle få höjd skatt talades
det mindre om. Och att slutresultatet skulle bli att alla skulle få dramatiskt
höjda skatter talades det inte alls om.

Under åren fram till det borgerliga regeringstillträdet 1976 skulle det samlade
skattetrycket komma att stiga från ca 41 procent till ca 51 procent av
den samlade ekonomiska produktionen (BNP). Med dagens mått motsvarade
det drygt 100 miljarder kronor, vilket betydde ca 25 000 kronor i skattehöjning
för varje löntagare.

1971 års omläggning medförde också en kraftigt ökad progressivitet i skattesystemet.
I kombination med snabb inflation och frånvaro av indexskydd
innebar det att många vanliga inkomsttagare fick uppleva kraftiga höjningar
av marginalskatten.

Mellan 1971 och 1972 steg sålunda marginalskatten för en vanlig industriarbetare
från 49,5 till 60,9 procent.

Redan 1972 ansågs det nödvändigt med en viss justering av inkomstskatteskalan
från och med 1973. Denna justering skulle följas av ytterligare fyra
omläggningar i syfte att korrigera inflationens verkningar på inkomstbeskattningen
enligt den nya skatteskala som införts vid ”århundradets skattereform”
1971.

Alla dessa omläggningar misslyckades dock, vilket framgår av tabell 2.
Marginalskatterna för såväl den genomsnittlige industriarbetaren som för
tjänstemannen steg ändå kraftigt mellan 1971 och 1976.

Tabell 2 Marginalskatt för en genomsnittlig industriarbetare och tjänsteman 1971
1976 (procent)

	Arbetare	Tjänsteman
1971	49,5	60,6
1972	60.9	62,1
1973	57.5	62,3
1974	64.1	64,1
1975	58.2	63,2
1976	64,1	69,1
Förändring 1971-1976	+ 14,6 (pe)	+8,5 (pe)

Anm: pe = procentenheter

Källa: "Skattetryck och skattepolitik". Danne Nordling 1989

Den kraftigt skärpta progressiviteten och det höjda skattetrycket bäddade
för den kostnadskris i mitten av 1970-talet som allvarligt skulle komma att
skada den svenska ekonomins utveckling under andra halvan av detta decennium
och början av 1980-talet. Löntagarna tvingades begära rekordstora nominella
löneökningar för att möta de höga skatterna. Detta medförde en löne-
och inflationsspiral av tidigare sällan skådat slag. Vid mitten av 1970talet
försämrades kostnadsläget gentemot de viktigaste konkurrentländerna
med bortåt 20 procent. 11

För samhällsekonomin är det emellertid inte bara inkomstskatternas mar- jy[0j 1989/90
ginaleffekter som har betydelse. Även löneskatter, moms och punktskatter 3^59
påverkar exempelvis viljan att arbeta. Under den första delen av 1970-talet
steg också dessa skatter kraftigt. För att finansiera de många skatteomläggningarna
höjdes exempelvis löneskatterna med 13,9 procentenheter - ibland
enligt en plan som omfattade höjningar flera år efter omläggningarna. Hade
inte den nytillträdda borgerliga regeringen hösten 1976 återtagit en del av
höjningarna skulle löneskatterna 1977 ha stigit med 5,2 procentenheter.

De totala marginaleffekterna, eller den s.k. skattekilen, ökade för den
vanlige industriarbetaren från 62,7 till 76,0 procent mellan 1970 och 1976.

Under senare delen av 1970-talet minskade den något.

Den borgerliga valsegern 1976 innebar en viktig förändring i den skattepolitiska
utvecklingen. Det var främst moderaterna som i arbetet med trepartiregeringens
tillkomst drev frågan om en skattepolitisk omläggning.

Ett viktigt resultat av denna, visserligen allför begränsade, omläggning
blev att utvecklingen mot ett allt högre skattetryck bröts. Under åren 19771982
låg det samlade skattetrycket kvar kring ca 50 procent.

Den genomsnittliga kommunalskatten steg emellertid under dessa år med
ca 3,6 procentenheter. Under denna totalsiffra döljs därför en viss sänkning
av det statliga skattetrycket.

Ett annat resultat blev att marginalskattesänkningar genomfördes och att
skatteskalorna från 1978 inflationsskyddades. Utvecklingen ditintills under
1970-talet hade visat betydelsen av denna åtgärd, som dock socialdemokraterna
intensivt motsatte sig.

Mellan 1976 och 1980 sänktes marginalskatten för den vanlige industriarbetaren.
Även om sänkningen var begränsad stod den i skarp kontrast till
den höjning från 40,5 till 64,1 procent som skett mellan 1971 och 1976.

Under valrörelsen 1979 förde moderata samlingspartiet fram krav på en
mer radikal omläggning av skattepolitiken. Det var uppenbart att de ekonomiska
problemen var mer djupgående än vad de flesta haft klart för sig och
att det inte skulle gå att varaktigt få ordning på Sveriges ekonomi om inte
skattepolitiken bröt med linjerna från omläggningen 1971.

Efter folkomröstningen om kärnkraften i mars 1980 kunde arbetet med en
större omläggning av den ekonomiska politiken inledas på allvar. Det moderata
arbetet då tog sikte på ett beslut 1981 om en större omläggning som
kunde träda i kraft 1982. Det handlade om ett klart brott med den socialdemokratiska
politiken och ett etablerande av ett borgerligt alternativ i svensk
politik.

Den 17 november 1980 tillställde ekonomiminister Gösta Bohman centerns
och folkpartiets ledningar ett omfattande förslag till uppläggning av
den ekonomisk-politiska strategin med denna inriktning. Tanken var att
omedelbart tillsätta en intern arbetsgrupp för att ta fram en stor skattereform.

I samband med diskussionerna i regeringen i december 1980 om 1981 års
finansplan avvisades dock dessa tankar av de övriga partierna.

Den 3 februari 1981 enades dock den borgerliga regeringen om en relativt
omfattande sänkning av marginalskatterna. Regeringen hade efter lång tvekan
beslutat att slå in på en ny politisk kurs. 12

Reaktionen från socialdemokraterna blev hård, och denna hårda reaktion Mot. 1989/90
ledde till att såväl folkpartiet som centern började att diskutera ett från- Sk59
gående av den borgerliga uppgörelsen. Den 24 april - efter den ”underbara
natten" mellan företrädare för socialdemokraterna och folkpartiet - träffades
en uppgörelse mellan socialdemokraterna, centern och folkpartiet som
sköt upp och urholkade den skattepolitiska omläggning som den borgerliga
regeringen varit enig om. Uppgörelsen innebar dessutom ett direkt brott
mot de entydiga löften till främst villaägarna som dessa partier avgett i valrörelsen
1979.

Marginalskattesänkningarna skulle träda i kraft först under inkomståret
1983. Inflationsskyddet urholkades, marginalskattesänkningen blev mindre
omfattande än avsett och symmetrin i skattesystemet bröts genom avdragsbegränsningen.
Omläggningen skulle finansieras med andra skattehöjningar.

Politiskt ledde ”den underbara natten” till att det borgerliga trepartisamarbetet
sprack och att socialdemokraterna återkom till regeringsmakten i
oktober 1982.

I sak ledde uppgörelsen så småningom till en viss sänkning av marginalskatterna.
Men någon avgörande minskning av skattekilen skedde inte. Orsaken
till detta var att frågan om skattetrycket negligerades.

”Den underbara nattens” omläggning blev ett nytt startskott för en period
med kraftiga höjningar av skattetrycket, vilket dessförinnan blivit följden av
”århundradets skattereform” 1971. Mellan 1982 och 1989 steg skattetrycket
från ca 50 till ca 56 procent.

För en vanlig industriarbetare blev resultatet av ”den underbara natten”
en sänkning av marginalskatten med fem procentenheter men bara en knapp
procentenhet om man ser till den totala skattekilen. För tjänstemannen blev
sänkningen av marginalskatten endast 3,8 procentenheter.

Skattepolitiken spelade en viktig roll i valrörelserna 1982, 1985 och 1988.

Uppställningen var ständigt densamma. Medan Moderata Samlingspartiet
argumenterade för en skattepolitisk omläggning använde socialdemokraterna
klassiska fördelningspolitiska argument för att rida spärr mot en sådan.

Och genom att socialdemokraterna trots förluster såväl 1985 som 1988
kunde bevara regeringsmakten kom även 1980-talet att skattepolitiskt bli ett
förlorat decennium.

Bördan frän 1971 i form av extremt höga marginaleffekter fanns kvar trots
”den underbara natten”. Och till denna lades de tillväxthämmande effekterna
av en socialdemokratisk politik som från mitten av 1980-talet successivt
pressade upp skattetrycket till de ca 56 procent det nått 1989. Totalt höjdes
eller infördes 132 nya skatter.

5. Utredningar och uppgörelse

Socialdemokraterna tvingades så småningom inse att Sverige inte kunde behålla
de höga marginalskatter man själv genom en medveten politik infört.

Det skattesystem som byggts upp av bl.a. Wigforss, Sköld och Sträng för att
dra in alla de skatter den fortgående kollektiviseringen krävt, karakteriserades
av finansministern Feldt (som själv tidigare med emfas försvarat och j3

byggt ut det) och andra socialdemokrater som "ruttet” och "perverst".

Denna omvändelse under galgen hade med all säkerhet också föranletts Mot. 1989/90
av att ett flertal länder i vår omvärld redan genomfört kraftiga marginalskat- Sk59
tesänkningar trots lägre utgångsnivåer. Efter överläggningar med riksdagspartierna
under våren 1987 tillsattes utredningen om reformerad inkomstbeskattning
(RINK). Utredningsarbetet stod emellertid stilla i frågan om den
helt nödvändiga marginalskattereformen under ett drygt år. Socialdemokraterna
var uppenbarligen inte beredda att redovisa sin egen framtida skattepolitik
i valrörelsen 1988.

I slutet av november 1988 presenterade emellertid socialdemokraterna
slutligen sina riktlinjer för en ”skattereform”. Av riktlinjerna framgick emellertid
att helomvändningen bara gällde synen på marginalskatterna, medan
deras syn på skattetrycket var oförändrad.

I juni 1989 presenterade inkomstskatteutredningen, kommittén för indirekt
beskattning (KIS) samt utredningen om reformerad företagsbeskattning
(URF) sina betänkanden. I inkomstskatteutredningen företrädde varje
parti en egen linje. 1 fråga om marginalskatterna fanns emellertid en bred
enighet mellan socialdemokraterna, folkpartiet och moderaterna. Utgångspunkten
var att för inkomster 1991 upp till 200.000 kronor skulle endast
kommunalskatt erläggas. Den statliga skattesatsen över denna brytpunkt
skulle vara högst 20 procent enligt socialdemokraterna och folkpartiet, högst
15 procent 1991 och 10 procent 1992 enligt moderaterna. En ytterligare skillnad
var att medan socialdemokraterna bara ville ha en ”skattebroms” på
kommunerna för att hindra dem att genom höjda skatter äta upp marginalskattesänkningen,
föreslog moderaterna ett direkt skattestopp. Folkpartiet
och centern avvisade varje form av begränsning av det kommunala skatteuttaget.

Vad gäller finansieringen föreslog moderata samlingspartiet att den skulle
utformas så att skattetrycket 1990-91 sänktes med mellan 2 och 3 procentenheter.
Övriga partier utgick i sina förslag från ett oförändrat skattetryck. Det
innebar att det skattebortfall marginalskattesänkningarna beräknades medföra
skulle kompenseras genom andra skattehöjningar.

Debatten efter det att utredningsförslaget hade presenterats kom främst
att röra effekterna av de olika skattehöjningar som lades fram som ett led i
bevarandet av skattetrycket. Det gällde den kraftigt skärpta boendebeskattningen,
försämringen av reseavdragen, den nya permanenta pensionsskatten
samt utformningen av beskattningen av pensionärerna. På dessa punkter
kom det att riktas hård kritik mot den linje som i inkomstskatteutredningen
företrätts av socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet.

Redan under den allmänna motionsperioden i januari 1989 krävde moderata
samlingspartiet att ett första steg i marginalskattesänkningen skulle tas
1990 genom att skattesatserna sänktes med ca 7 procentenheter. Detta krav
upprepades i en motion i anslutning till kompletteringspropositionen i maj,
vid vilket tillfälle också folkpartiet lade fram ett förslag med denna innebörd.

Vid skatteutskottets första sammanträde hösten 1989 (den 2 oktober) presenterade
ledamöterna från moderata samlingspartiet och folkpartiet ett gemensamt
förslag till s.k. utskottsinitiativ. Det syftade till att driva fram ett
första steg av marginalskattereformen redan 1990. I initiativet föreslogs
också att ”en viktig del av finansieringen” skulle utgöras av besparingar så

att på det sättet en viss sänkning av det samlade skattetrycket skulle kunna Mot. 1989/90
uppnås. Förslaget om utskottsinitiativ avslogs av övriga partier. Sk59

I regeringsförklaringen dagen därpå inbjöd statsministern riksdagens partier
till överläggningar om just en sådan tidigareläggning som skatteutskottets
majoritet dagen innan avvisat. När överläggningarna inleddes stod det
klart att regeringen med ett mindre undantag var inställd på att varje skattesänkning
måste balanseras med en annan skattehöjning. Något utrymme för
att diskutera besparingar eller dynamiska effekter föreföll inte finnas.

När det andra sammanträffandet mellan partierna avslutades, förklarade
statsministern att moderata samlingspartiet inte skulle komma att inbjudas
till kommande överläggningar. Så småningom träffades en skatteuppgörelse
mellan socialdemokraterna och folkpartiet. Uppgörelsen gällde såväl en tidigareläggning
för 1990 som principerna för en skatteomläggning 1991 som utgick
från inkomstskatteutredningens majoritetsförslag med vissa justeringar.

Under hösten 1990 förelädes riksdagen en proposition som byggde på
uppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet vad avser beskattningen
för 1990. Riksdagsbeslutet togs först den 15 december. Den marginalskattesänkning
som genomfördes finansierades i sin helhet genom andra
skattehöjningar med en klart prishöjande effekt. Enligt propositionen var
prishöjningarna i det närmaste tre procent utöver underliggande inflationstakt.

6. Propositionen

I propositionen 1989/90:110 redovisas huvuddragen av skatteomläggningen
för 1991. I en särskild proposition (1989/90:111) återfinns förslagen beträffande
indirekta skatter och miljöskatter.

Propositionerna syftar inte till en sänkning av skattetrycket. Avsikten är
att de ”kostnader" i form av skattebortfall etc. som uppstår skall täckas i sin
helhet genom skattehöjningar och vissa bidragsminskningar. När de föreslagna
skattesänkningarna som föreslås i propositionen till och med understiger
skattehöjningarna stiger skattetrycket.

Vi välkomnar självfallet förslagen om marginalskattesänkningar och återinfört
inflationsskydd. Som vi kommer att föreslå i det följande bör emellertid
den statliga skattesatsen sänkas ytterligare i två steg och gränsen för när
statlig inkomstskatt skall tas ut höjas.

Den kritik vi riktar mot förslaget gäller således främst finansieringen och
kan sammanfattas i följande rubriker:

- Vårt redan rekordhöga skattetryck ökar ytterligare.

- Inflationen ökar. Prisstegringarna späs på med cirka 6,5 procentenheter
utöver den redan höga underliggande inflationstakten under 1990 och
1991.

- Bidragsberoendet ökar.

- Minst en miljon inkomsttagare får höjd skatt.

- Kostnadskrisen fördjupas.

- Den nödvändiga ökningen av hushållssparandet motverkas.

- Nyföretagande försvåras. 15

I det följande utvecklas vår kritik i dessa avseenden. Sammanfattningsvis Mot. 1989/90
kan sägas att till följd av att skattetrycket inte sänks utan tvärtom höjs något Sk59
ökar inte medborgarnas frihet att själva disponera över sina egna inkomster
efter skatt.

Dessutom genomförs skattehöjningar som i sig skadar samhällsekonomin
genom ökad inflation, sämre kostnadsutveckling och risk för minskat sparande
och ny företagande.

Dessa negativa effekter kan försämra den samhällsekonomiska utvecklingen
så mycket att marginalskattesänkningarnas positiva effekter inte får
fullt genomslag i exempelvis ökat arbetsutbud, ökat sparande och högre produktivitet.

6.1 Höjt skattetryck

Vi har i det föregående visat att Sveriges rekordhöga skattetryck leder till
minskad frihet för medborgarna samtidigt som samhällsekonomin skadas.

Denna uppfattning delas uppenbarligen - åtminstone i tanke - av regeringen.
I den långtidsbudget som redovisas i kompletteringspropositionen
sägs följande (sid 115):

Av stor betydelse för samhällsekonomin och inte minst sparandet är det samlade
skatte- och avgiftstrycket. Ett högt skattetryck skapar i sig problem för
ekonomins sätt att fungera. Budgetåret 1990/91 beräknas skattetrycket motsvara
cirka 55 procent av BNP. Internationellt sett är detta mycket högt, vilket
måste tas i beaktande med tanke på Sveriges utlandsberoende.

Som framgår av ovanstående resonemang talar ett antal omständighter för
ett sänkt skattetryck.

Trots att regeringen tydligen nu inser att redan dagens skattetryck skadar
sparande och tillväxt lägger den efter en uppgörelse med folkpartiet i propositionerna
110 och lil fram ett förslag till skatteomläggning som innebär
höjt skattetryck.

De skattehöjningar som föreslås överstiger föreslagna skattesänkningar
med 4,1 miljarder kronor enligt propositionen (räknat som ett genomsnitt
för åren 1991-93; för enbart 1991 blir höjningen av skattetrycket 5,7 miljarder
kronor). Då har regeringen - felaktigt - räknat att den till tre fjärdedelar
begränsade rätten att dra av pensionsförsäkringspremier för år 1990 innebär
en skattesänkning med 0,7 miljarder kronor 1991. Riksdagsbeslutet gällde
ju bara för 1990 och försvinner automatiskt 1991. Skattehöjningen på kort
sikt kan alltså beräknas uppgå till 4,8 miljarder kronor (6,4 miljarder kronor
1991) enligt propositionen.

Till detta kommer att regeringen valt att endast räkna av 6,2 miljarder kronor
som skydd mot automatiska skattehöjningar till följd av inflationen
1990-1991 vid beräkningen av de skattehöjningar som erfordras för full statsfinansiell
täckning av skattebortfallet till följd av marginalskattesänkningarna.
Detta belopp motsvarar en inflation på 4,1 procent mellan 1990 och
1991. Det är i dag uppenbart att inflationen kommer att uppgå till i storleksordningen
10 procent. Man kan inte heller, som regeringen och folkpartiet,
i detta sammanhang låta bli att ta hänsyn till de prisökningar som blir en följd
av finansieringen. Det skulle ju innebära att medborgarna först får betala 16

genom de skattehöjningar som föreslås och därmed får höjd inkomstskatt Mot. 1989/90
genom de prisökningar som blir följden av bland annat skattehöjningarna. Sk59
Om man i en mycket försiktig beräkning antar att inflationen mellan 1990
och 1991 skulle uppgå till 8 procent bör 12,2 miljarder kronor (i stället för
6,2) av marginalskattesänkningen inte finansieras för att skattehöjningar
skall kunna undvikas. Propositionens förslag innebär således en skattehöjning
på i vart fall 6 miljarder kronor utöver vad som angivits.

Dessutom har regeringen valt att endast räkna med ränteeffekten av den
avskattning av obeskattade reserver som följer av de ändrade reglerna för
företagsbeskattning. Den tas upp till 2,1 miljarder kronor. Avskattningen innebär
enligt propositionen ökade skattebetalningar för företagen på 6,6 miljarder
kronor i genomsnitt åren 1991 - 1994. Det är sannolikt att inbetalningarna
blir större de första åren, även utan den rabattering som föreslogs av
företagsskatteutredningen. På kort sikt blir skatteinbetalningarna alltså 4,5
miljarder kronor större än vad som tagits upp som ränteeffekt.

Totalt kommer skattetrycket alltså att öka med 13,3 miljarder kronor eller
mer än 3 000 kronor per hushåll i genomsnitt. För året 1991 blir ökningen
betydligt större.

I propositionen lil föreslås, i syfte att skapa konkurrensneutralitet mellan
egenregi-verksamhet och entreprenader, att kommuner ges rätt att göra avdrag
för all erlagd mervärdeskatt. Detta leder i sig till att kostnaderna i kommunsektorn
minskar med cirka 15 miljarder kronor. Detta kompenseras
emellertid genom andra åtgärder så att resultatet blir en oförändrad kostnadsnivå
för kommunerna. Formellt leder detta till en minskning av skattekvoten,
men reellt påverkas inte skattetrycket.

Eftersom skattetrycket fortsätter att öka till följd av den föreslagna skatteomläggningen
kommer de enskilda medborgarnas frihet att inskränkas ytterligare.
De blir i ännu större utsträckning utlämnade åt politiska beslut. Det
framgår inte minst av det ökade bidragsberoende som blir följden.

Dessutom förstärks självfallet de skadliga verkningar som enligt regeringen
redan dagens skattetryck har på samhällsekonomin.

6.2 Inflationen accelererar

Under 1990 och 1991 leder finansieringen av skattereformen genom bland
annat höjd mervärdeskatt och andra indirekta skatter till att konsumentpriserna
stiger i snabbare takt än vad som annars skulle vara fallet. Statens prisoch
konkurrensverk (SPK) har uppskattat priseffekten av skattereformen
och ändrade taxeringvärden till cirka 2,9 procent under loppet av 1990. Under
1991 förväntas finansieringen av skattereformen dra upp prisnivån med
cirka 3,5 procent.

Eftersom Sverige redan i utgångsläget har en alltför snabb prisstegringstakt,
som överstiger vad som gäller i bland annat våra viktigaste konkurrentländer,
får prisgenomslaget till följd av skatteomläggningens finansiering
starkt negativa följder. Det finns en uppenbar risk för att en inflation som
kan bedömas uppgå till tvåsiffriga tal under 1990 och 1991 sätter igång en
pris- och lönespiral med en ännu kraftigare försvagning av den internationella
konkurrenskraften för näringslivet som följd.

2 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Sk59

6.3 Ökat bidragsberoende

Som redovisas i nästa avsnitt får många löntagare höjd skatt som en följd av
den totalfinansierade skatteomläggning som föreslås i propositionen. För att

1 någon mån begränsa de negativa effekterna föreslås bidragsökningar till
hushållen på netto nästan sju miljarder kronor räknat på kort sikt. Bidragen
ökar därefter med automatik till en sammanlagd ökning på tio miljarder kronor.
Till detta skall läggas ytterligare fem miljarder kronor i subvention till
byggföretagen som kompensation för den höjda byggmomsen. Detta bidrag
anses nödvändigt för att folk skall ha råd att bo i fördyrade nyproducerade
lägenheter.

Pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg för pensionärer måste höjas,
reglerna för studiemedel ändras och bostadsbidragen höjas. Dessutom
föreslås att barnbidragen höjs samtidigt som livsmedelssubventionerna slopas.

Hade ett sänkt skattetryck kunnat accepterats i samband med den nödvändiga
marginalskattereformen hade alla fått sänkt skatt. Därmed hade de försämringar
i det ursprungliga utredningsförslaget som blev en följd av uppgörelsen
mellan socialdemokraterna och folkpartiet kunnat undvikas. Bidragsberoendet
och rundgången hade heller inte behövt öka ytterligare.

Dessutom hade den stora fördelningspolitiska frågan - fördelningen av inkomsterna
i samhället mellan de enskilda medborgarna och den politiska
sektorn - förts något steg i rätt riktning. Utgiftstrycket, det vill säga de offentliga
utgifternas storlek i förhållande till BNP, skulle minska i stället för
att öka, vilket blir följden av skatteuppgörelsen av det ökade bidragsberoendet.
Det hade också blivit möjligt för flera att kunna leva på sin lön.

6.4 Förlorarna

En marginalskattesänkning som genomförs inom ramen för oförändrat skattetryck
leder med nödvändighet till att vissa genom höjd skatt får betala andras
skattesänkningar. Eftersom de för samhällsekonomin nödvändiga marginalskattesänkningarna
ger störst skattesänkning i kronor räknat för personer
med högre inkomster, leder en finansiering genom exempelvis höjda bostadsskatter
och höjd mervärdeskatt till att främst låg- och medelinkomsttagare
kommer att förlora.

LO presenterade i september 1989 en analys av skatteomläggningens effekter,
som visade att alla som tjänade mindre än ca 125 000 kronor - ca 2
miljoner personer eller hälften av alla löntagare - skulle förlora i genomsnitt

2 225 kronor på den skatteomläggning som inkomstskatteutredningens majoritet
förordade.

Bland annat mot bakgrund av detta ändrades utredningsförslaget så att,
som tidigare sagts, gränsen för uttag av statlig inkomstskatt justerades ned
till 180 000 kronor 1991. Dessutom föreslogs ett särskilt grundavdrag i inkomstskikten
mellan 58 000 och 175 000 kronor. Detta grundavdrag trappas
upp successivt och blir maximalt 8 000 kronor mellan 90 000 och 95 000 kronor.
Därefter trappas det av. Denna teknik skapar marginaleffekter, som leder
till höjd marginalskatt jämfört med utredningsförslaget i inkomstlägena
mellan 95 000 och 175 000 kronor.

Dessa fördelningspolitiskt motiverade förändringar försämrar således från Mot. 1989/90
samhällsekonomisk synpunkt uppgörelsen i jämförelse med inkomstskatte- Sk59
utredningens ursprungliga förslag. Den egentliga anledningen är emellertid
att skattetrycket skall behållas oförändrat högt och att några därför måste
förlora.

Om man korrigerar LOs beräkningar med hänsyn till uppgörelsens förslag
samt att försämringen av reseavdragen inte längre tycks vara aktuell kommer
ändå i vart fall drygt en miljon löntagare att tvingas betala högre skatt
1991 än de gör i dag.

6.5 Lönebildningen försvåras

Sveriges höga marginalskatter har varit en starkt bidragande orsak till urholkningen
av Sveriges konkurrenskraft. Genom höga marginalskatter leder
ett visst nettolönekrav till väsentligt högre bruttolönekrav än då marginalskatterna
är lägre. I detta avseende kommer självfallet sänkningen av marginalskatterna
att förbättra situationen. Detsamma gäller förslaget om återinfört
inflationsskydd.

Nedflyttningen av gränsen för uttag av statlig inkomstskatt leder emellertid
till högre marginalskatt för många tjänstemannagrupper och industriarbetargrupper.
I ett brett skikt mellan 95.000 och 175.000 kronor ökar marginalskatten
genom reducering av det extra grundavdraget.

Det är emellertid inte bara marginalskatterna som påverkar lönebildningen.
Det är uppenbart att det höga skattetrycket i Sverige som ger många
hushåll små marginaler (ungefär en halv miljon medborgare tvingas ju till
socialbidrag) också spelar in. Som framgår av diagram 5 har under perioden
1980-88 en industriarbetares löneökning uppgått till brutto 88 procent men
netto efter inflation och skattehöjningar till 0,25 procent. Skattetrycksökningen
under perioden sedan 1982 har självfallet påverkat lönebildningen
negativt.

Diagram 5

EN SVENSK INDUSTRIARBETARES LÖNEÖKNING 1980-88

Brutto

Netto

fasta priser 0,25 %

Källa

Nönngihoeti

Eåonomifokia

1980

Källa: "Industriarbetarens inkomst 1980-1988 i OECD-länderna"

En starkt negativ aspekt för lönebildningen är således att skatteuppgörelsen Mot. 1989/90
utgått från ett oförändrat skattetryck. Som visats tidigare skärps till och med Sk59
skatteuttaget om propositionens förslag genomförs. Man kan självfallet inte
anta att löntagare kommer att hålla nere sina nettolönekrav om skatteomläggningen
resulterar i oförändrad eller till och med höjd skatt för nyckelgrupper
på arbetsmarknaden. Det senare gäller exempelvis många deltidsarbetande.

Sannolikt kommer omläggningen på grund av finansieringen att leda till
ett tryck på höjda nettolöner som helt förtar och sannolikt överstiger effekten
av de sänkta marginalskatterna under kommande år.

6.6 Minskat sparande

Sänkta marginalskatter leder i sig till ökat hushållssparande. Det lönar sig
bättre att spara, eftersom sparandets avkastning beskattas mindre hårt. Det
lönar sig sämre att låna, eftersom kostnaden blir mera märkbar.

Den omläggning som föreslås i propositionen innebär emellertid samtidigt
en försämring av villkoren för det långsiktigt bundna hushållssparande! i
form av pensionssparande och sparande till och i en egen bostad. Med tanke
på att sparande inför ålderdomen och till den egna bostaden torde vara de
två största sparmotiven är detta synnerligen allvarligt för hushållssparandets
utveckling. Det finns all anledning att befara att den sammantagna effekten
av uppgörelsens förslag inte leder till en ökning av det totala hushållssparandet
- tvärtom är risken uppenbar för att det går ner jämfört med vad som
annars skulle vara fallet.

Därigenom ökar också socialistiska debattörers och partiers krav på ett
ökat offentligt sparande (skattehöjningar) för att samhällsekonomins totala
sparande skall vara tillräckligt högt. Detta är för övrigt en av de bärande
tankegångarna i det socialdemokratiska partiets 90-talsprogram. En avgörande
förutsättning för en avsocialisering av Sverige och den därmed sammanhängande
sänkningen av skattetrycket är att hushållssparande! ges möjlighet
att öka.

6.7 Nyföretagandet minskar

Ett av socialdemokraternas motiv för skatteomläggningen har varit en förskjutning
av skatteuttaget mot hårdare beskattning av vad man kallar ”kapital”.
Denna benämning är emellertid inte något annat än en beskrivning av
hushållens tillgångar i form av egna bostäder, pensionssparande, aktiesparande
och småföretagande. Den föreslagna skärpningen av "kapitalbeskattningen”
är således en ökad belastning för boende, pensionssparande, aktieoch
företagssparande.

Förutom risken för en allmän nedgång av hushållssparande!, vilket har
diskuterats ovan, innebär den skärpta beskattningen av s.k. riskvilligt kapital
att förutsättningarna att uppnå en tillfredsställande tillväxt försämras ytterligare.

Förutsättningarna för nyföretagande försämras genom flera av förslagen i
propositionen. Genom att rätten att kvitta underskott av en nystartad rörelse
mot exempelvis inkomst av tjänst slopas ökar kostnaden och risken för 20

att starta ett nytt företag. Genom den skärpta kapitalvinstbeskattningen Mot. 1989/90
minskar utbytet av ett lyckat risktagande. Sk59

Till detta kommer att den skärpta kapitalbeskattningen som ligger också i
övriga förslag i propositionen försämrar incitamenten till satsningar i Sverige.
I tabell 5 redovisas skattetrycket för kapital i 22 OECD-länder 1986 och
dessutom för Sverige med utgångspunkt i materialet från inkomstskatteutredningen.
Eftersom propositionens förslag till stor del överensstämmer
med inkomstskatteutredningens ger tabellen en rättvisande bild av vad som
händer.

Tabell 5 Rangordning av skattetrycket på kapital i 22 OECD-länder 1986
Före och efter den svenska skatteomläggningen 1991
Summa skatteintäkter i procent av driftsöverskottet

Sverige efter 1991	56.4
Norge	50.8
Storbritannien	50,8
Japan	46,0
Frankrike	44,9
Danmark	42,9
Schweiz	42,7
Sverige före 1991	41,8
Luxemburg	41,5
Australien	37,8
Nya Zeeland	35,2
Grekland	33,7
Nederländerna	32,6
Belgien	32,0
Kanada	31,1
USA	29,6
Österrike	27,5
Italien	24,5
Finland	23,2
Västtyskland	21,1
Spanien	19,2
Turkiet	17,7
Irland	11,6

Källa: Ekonomifakta

En skärpning av kapitalbeskattningen kan lätt leda till att kapitalet som produktionsfaktor
söker sig till utlandet. Med den tendens till ökad utflyttning
av företag och långsiktigt investeringskapital som kunnat noteras under de
senaste åren kan en ytterligare ökad utflyttning mycket väl bli följden av den
nu föreslagna skatteomläggningen.

7. Det moderata alternativet - huvuddragen

I detta avsnitt redovisas huvuddragen i den politik för sänkt skattetryck genom
sänkta marginalskatter vi förespråkar. I avsnitt 8 återfinns våra detaljerade
ställningstaganden till de olika förslag som läggs i proposition
1989/90:110.

7.1 Målen: större frihet och ökad välfärd

Moderat skattepolitik syftar till att familjer och enskilda normalt skall kunna
leva på sina inkomster och ha möjlighet att förbättra sin situation genom
egna insatser. Därigenom minskas deras i dag stora beroende av den poli

21

tiska sektorn. Redan i den moderata partimotionen "Reformerad inkomst- Mot. 1989/90
beskattning" (1983/84:747) angavs att målet för en varaktig skattereform Sk59
borde vara att avskaffa den statliga inkomstskatten utom för höga inkomster.

Samtidigt skulle det totala skattetrycket sänkas. Vi har vid varje riksmöte
lagt fram förslag som syftar till att denna målsättning skulle kunna uppfyllas
i början av 1990-talet.

Den moderata skattepolitiken skall också vara ett medel för att uppnå
ekonomisk tillväxt, låg inflationstakt och arbete åt alla som vill arbeta. Alla
tjänar på att dessa mål uppnås - främst de med låga inkomster och i små
ekonomiska omständigheter.

Den genomgripande inkomstskattereform för 1990-talet som moderata
samlingspartiet förespråkar har därför som mål att öka de enskilda medborgarnas
valfrihet samtidigt som de välfärdsförluster som uppkommer till följd
av att skattesystemet snedvrider ekonomiska beslut minskar kraftigt.

Det är självfallet bra att också andra partier nu delar vår uppfattning om
att den statliga inkomstskatten för de stora flertalet inkomsttagare skall slopas
nu. Det innebär att det finns en bred parlamentarisk majoritet för den
sedan länge nödvändiga marginalskattereformen.

Till följd av att skattetrycket enligt socialdemokraternas och folkpartiets
uppgörelse skall förbli oförändrat högt och till och med höjas ytterligare genom
omläggningen ökar inte friheten. Dessutom leder flera av de skattehöjningar
som förslås till nya snedvridningar som försämrar förutsättningarna
för arbete och sparande.

7.2 Sänkt skattetryck

Om medborgarnas frihet att själva disponera sina egna inkomster skall öka
måste skattetrycket sänkas. Det står också för de allra flesta klart att den
främsta orsaken till våra ekonomiska problem är det höga skattetrycket.

Det har i debatten emellanåt hävdats att vårt höga skattetryck är en förutsättning
för välfärd. Detta är ett felaktigt påstående. Skulle det vara sant
skulle Sverige också ha världens i särklass bästa välfärd - så är det inte. Omvänt
skulle länder som exempelvis Schweiz ha betydligt sämre välfärd-så är
det heller inte. Tvärtom är alltså det höga skattetrycket ett hot mot den framtida
välfärden.

Vi har tidigare redovisat att den statliga långtidsutredningen ser skattetrycket
som ett stort problem. De så kallade SNS-ekonomerna säger i sin
rapport 1990 ("I samtidens bakvatten?”):

Den mest uppenbara skillnaden mellan Sverige och flertalet OECD-länder
rör det totala skattetrycket och den offentliga sektorns storlek, (sid 126)

Man säger vidare med hänvisning till skatteomläggningen:

Det mycket höga totala skattetrycket i den svenska ekonomin gör att de totala
marginalskatterna, de så kallade skattekilarna där alla skatter är inräknade,
endast minskas med några få procentenheter, (sid 25)

För att uppnå målen om ökad frihet och minskad snedvridning som ger ökad
tillväxt är det nödvändigt att genomföra en skattereform som innebär såväl
sänkta marginalskatter som sänkt skattetryck.

22

- Det är bara om skattetrycket sänks som medborgarnas frihet ökar. Mot. 1989/90

- Det är bara om skattetrycket sänks som den nödvändiga marginalskatte- Sk59
reformen kan genomföras utan att någon genom högre skatt tvingas betala
andras skattesänkningar.

- Det är bara om skattetrycket sänks som en skattereform ger tillräcklig
dynamik i ekonomin och välfärden tryggas.

Den skattereform i ordets egentliga bemärkelse vi föreslår i det följande innebär
att skattetrycket sänks med nästan 27 miljarder kronor. Det motsvarar
7 000 kronor per hushåll i genomsnitt.

7.3 Avreglering och brutna monopol

En skattereform som innebär minskat skattetryck och sänkta marginalskatter
måste kombineras med avregleringar och stimulans av alternativ till existerande
offentliga monopol.

Därigenom förstärks den ökning av arbetsutbudet som marginalskattesänkningarna
i sig medför. Genom ökad konkurrens förbättras effektiviteten
i den offentliga sektorn samtidigt som de som verkar där får möjlighet att
välja mellan olika arbetsgivare och att ”starta eget”. Därigenom tas deras
initiativförmåga tillvara på ett bättre sätt.

Den stora betydelse avregleringar och uppbrutna monopol har genom att
öka effektiviteten kan belysas genom produktivitetsutvecklingen. Hade produktiviteten
i den offentliga sektorn under perioden 1970 - 1980 varit oförändrad
i stället för att minska med 1,5 procent årligen i genomsnitt hade
kostnaderna för den offentliga verksamheten kunnat vara cirka 70 miljarder
kronor lägre 1980 (räknat i nuvarande prisläge).

Till detta kommer att genom flera alternativ inom och utom offentlig sektor
ökar också valfriheten och tryggheten för medborgarna. De får genom
skattesänkningarna större möjlighet att välja mellan olika alternativ på exempelvis
vård- och omsorgsområdet. Genom avreglering och uppbrutna monopol
uppkommer alternativen.

7.4 Skatteskalan, grundavdrag och schablonavdrag

En bred majoritet i inkomstskatteutredningen föreslog att nuvarande sex inkomstslag
skulle slås samman till tre: inkomst av tjänst, inkomst av näringsverksamhet
samt inkomst av kapital. De två förstnämnda inkomstslagen beskattas
tillsammans och påförs såväl kommunal inkomstskatt som statlig inkomstskatt
över ett visst belopp. Inkomstslaget kapital beskattas separat (se
särskilt avsnitt nedan).

Inkomstskatteutredningen föreslog vidare att statlig inkomstskatt 1991 endast
skulle utgå för förvärvsinkomster (inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet)
som överstiger 190 000 kronor i beskattningsbar inkomst.

I propositionen föreslås att gränsen för statlig inkomstskatt reduceras med
20 000 kronor och sätts vid 170 000 kronor i beskattningsbar inkomst. Den
statliga skattesatsen föreslås bli 20 procent.

Enligt vår mening bör inkomstskatteutredningens förslag om när statlig
inkomstskatt skall tas ut fullföljas. För 1991 godtas förslagen i propositio

nen. Därefter bör gränsen justeras upp till 190 000 kronor räknat i 1991 års Mot. 1989/90
priser. Sk59

Intresset för vad som skulle kallas överdriven skatteplanering blir självfallet
större ju högre skatteuttaget och marginalskatterna är. En sänkning av
marginalskatterna leder således till minskat intresse för skatteanpassningsåtgärder.
Även fortsättningsvis kan emellertid skillnader beträffande skattesatser
för olika former av inkomster leda till åtgärder som syftar till att lägga
inkomster där de beskattas med den lägsta skattesatsen.

För att motverka risken för fortsatt överdriven skatteplanering bör därför
spännvidden vad gäller skattesatserna minskas. Den statliga skattesatsen bör
successivt justeras ned till 10 procent.

Inflationsskyddet föreslås återinfört genom att gränsen för statlig inkomstskatt
årligen justeras med förändringen av konsumentprisindex med tillägg
av två procentenheter. Detta överensstämmer med krav vi under lång tid
ställt i riksdagen.

Grundavdraget, som för närvarande är 10 000 kronor, knyts till basbeloppet
på ett sätt så att det 1991 fortfarande uppgår till cirka 10 000 kronor.

Dessutom införs ett extra grundavdrag på maximalt cirka 8 000 kronor 1991
som trappas upp i inkomstskiktet cirka 58 000 kronor till 90 000 kronor och
trappas ned för inkomster över 95 000 kronor upp till cirka 175 000 kronor.

Det extra grundavdraget är föranlett av att finansieringen av de nödvändiga
marginalskattesänkningarna annars skulle leda till alltför stora skatteskärpningar
i många inkomstlägen. Även om vi förordar en alternativ finansiering
där skatten sänks för alla godtar vi förslaget i propositionen. I syfte
att så småningom uppnå en enhetlighet beträffande grundavdraget förordar
vi emellertid att det extra grundavdraget inte anknyts till basbeloppet.

Schablonavdraget under inkomst av tjänst höjs från 3 000 kronor till 4 000
kronor. Förslaget är motiverat av förenklingsskäl. Vi har tidigare motsatt oss
höjningar av schablonavdraget med tanke på att det innebär orättvisor för
främst dem som har faktiska kostnader för inkomsternas förvärvande. I realiteten
innebär schablonavdraget att de inte får avdrag för kostnader upp till
4 000 kronor. Schablonavdraget gäller heller inte alla inkomsttagare. I samt
band med genomförandet av skattereformen kommer stora praktiska problem
att uppstå. Vi är därför beredda att acceptera höj ningen av schablonavdraget
men vill snarast utreda frågan om hur schablonavdraget kan minskas
i syfte att uppnå ökad rättvisa i beskattningen.

7.5 Grundavdrag för barn

Inkomstbeskattningens nuvarande utformning leder till stora orättvisor mellan
olika familjer. Genom progressiviteten i statsskatteskalan leder olikheter
vid fördelningen av inkomster mellan två föräldrar till stora variationer i
skatteuttaget. Det drabbar framför allt flerbarnsfamiljerna, som mer än
andra är hänvisade till att leva på en inkomst. Detta problem kan bara lösas
genom övergång till en mera proportionell inkomstskatt. Problemet kvarstår
- även om det minskar - även efter den föreslagna omläggningen. Till
detta skall läggas att barnfamiljerna i hög grad drabbas av de skattehöjningar

24

som socialdemokraterna och folkpartiet vill finansiera skatteomläggningen Mot. 1989/90

En av de flesta, åtminstone i ord, omfattad skattepolitisk princip är att
skatteuttaget skall ske med hänsyn till bärkraft. Detta innebär bland annat
att inkomstbeskattningen måste utformas på ett sådant sätt att skatteuttaget
relateras till inkomsttagarnas försörjningsbörda. Familjer med olika antal
barn har självfallet olika stor fömåga att betala skatt, eftersom familjens totala
kostnader varierar med antalet barn. En reform av inkomstbeskattningen
i syfte att skapa rättvisa för barnfamiljerna måste därför innebära att
den beskattningsbara inkomsten reduceras med ett belopp som motsvarar
kostnaderna för barn.

För att hänsyn till försörjningsbörda skall tas vid beskattningen bör ett
grundavdrag för barn införas. Dess storlek beräknas med utgångspunkt i att
nödvändiga kostnader för barnens konsumtion (med avräkning för direkta
bidrag) skall undantas från beskattningen.

Eftersom den statliga inkomstskatten avskaffas för det stora flertalet inkomsttagare,
genomförs reformen inom ramen för den kommunala inkomstbeskattningen.

Vårt förslag innebär följande:

- Grundavdrag för barn införs med 15 000 kronor per hemmavarande barn
upp till 18 års ålder vid den kommunala beskattningen. Avdragsrätten
skall också omfatta hemmavarande barn mellan 18 och 20 år som går i
gymnasieskolan och uppbär studiestöd.

- De som har så låga inkomster och/eller så många barn att de inte kan
utnyttja grundavdraget fullt ut kompenseras genom ”negativ skatt”.
Detta innebär att ett belopp motsvarande nettoeffekten av den inte utnyttjade
delen av grundavdraget utbetalas kontant. Därigenom kommer
alla, oavsett inkomstförhållanden och antal barn, att kunna utnyttja avdragets
effekt fullt ut.

- Inom ramen för den kommunala skatteutjämningen sker en utjämning
av skatteunderlaget mellan kommuner med olika andel barn.

Kostnaderna för grundavdraget för barn uttryckt i skattebortfall för kommunerna
uppgår till cirka nio miljarder kronor för hela reformen. Grundavdraget
för barn finansieras inom ramen för det moderata budgetalternativet.
Reformen bör genomföras med början den 1 januari 1991.

1991 bör grundavdraget för barn sättas till 7 500 kronor. Utbyggnaden bör
därefter ske i två steg så att avdraget 1993 uppgår till 15 000 kronor.

I tabellen 6 nedan redovisas förändringarna av den disponibla inkomsten
vid införande av ett grundavdrag för barn (vid genomsnittlig kommunalskatt
på 31 kronor). Som framgår av tabellen innebär vårt förslag att skatten sänks
mest för de familjer som har flera barn.

med.

Sk59

Tabell 6

1991

1992

1993

Familj med I harn

" 3
" 4

+ 2.325
+ 4.650
+ 6.975
+ 9.300

+ 3.488
+ 6.975
+ 10.463
+ 13.950

+ 4.650
+ 9.300
+ 13.950
+ 18.600

25

7.6 Beskattningen av kapitalinkomster och kapitalvinster Mot. 1989/90

Sk59

Som tidigare sagts föreslog inkomstskatteutredningen en separat beskattning
av kapitalinkomster och kapitalvinster i ett gemensamt inkomstslag.

Beskattningen föreslås bli enbart statlig med en skattesats på 30 procent.

I förslaget till skatteomläggning föreslås att kapitalvinster skall behandlas
på samma sätt som kapitalinkomster. Detta är orimligt. Kapitalvinster uppkommer
till skillnad från kapitalinkomster oftast över en längre tidsperiod
och under risk. I allmänhet finns också möjligheten att avstå från att realisera
vinsten. En hög kapitalvinstbeskattning medför då besvärande inlåsningseffekter.

Med tanke på att kapitalbeskattningen även i fortsättningen föreslås vara
nominell är systemets hållfasthet i ett samhällsekonomiskt perspektiv beroende
av att inflationen kan hållas nere. Vid en hög inflationstakt är nämligen
den föreslagna skattesatsen för hög vilket framgår av nedanstående exempel.

Vid en realränta på tre procent och en inflationstakt på fyra procent blir
den nominella beskattningsbara räntan sju procent. Med den föreslagna
skattesatsen blir skatten 2,1 procent. Placeringen ger ett realt överskott. Vid
samma realränta och en inflationstakt på sju procent blir emellertid situationen
annorlunda. Den nominella räntan uppgår till tio procent och skatten
tar tre procent. Någon real förräntning av placeringen uppnås således inte.

Den allt för höga underliggande inflation som är ett resultat av Sveriges
rekordhöga skattetryck späds på av de priseffekter som följer av den föreslagna
finansieringen. Inflationstakten kan för innevarande år bedömas
uppgå till i storleksordningen tio procent och nästa år bli lika hög. I det perspektivet
är den valda skattesatsen alldeles för hög.

Den moderata politiken skulle innebära en väsentligt lägre inflationstakt.

Vi avvisar den helt övervägande delen av den finansiering av marginalskattesänkningarna
som leder till priseffekter. Vi har vidare föreslagit skattesänkningar
som innebär att lönekraven kan hållas på en samhällsekonomiskt
godtagbar nivå. Vi har vidare föreslagit sänkta arbetsgivaravgifter för innevarande
år vilket ytterligare skulle dämpa prisutvecklingen.

Den föreslagna skattesatsen 30 procent kan alltså godtas om den kombineras
med en inflationsbekämpande ekonomisk politik i enlighet med vad Moderata
Samlingspartiet föreslår. Med den utveckling som nu framstår som
trolig måste skattesatsen justeras ned.

Underskott i inkomstslaget kapital föreslås ge rätt till en skattereduktion
på 30 procent. Detta innebär att symmetrin i kapitalinkomstbeskattningen
återinförs, eftersom positiva kapitalinkomster i fortsättningen beskattas proportionellt
med 30 procent - skattereduktionen motsvarar således den skatt
som utgår på positiva kapitalinkomster.

Kapitalvinstbeskattningen bör ske i inkomstslaget kapital men med indexuppräkning
av anskaffningsvärdena. Detta bör gälla oavsett tillgångens art.

På detta vis kan inte realisationsvinster som endast är nominella komma att
beskattas. I det förslagna systemet kan till och med reala förluster bli beskattade.

26

7.7 Reformerad boendebeskattning

De flesta strävar efter att kunna bo i ett eget hem eller i en ägd lägenhet.

Mot. 1989/90
Sk59

Marginalskattesänkningarna föreslås i propositionen till stor del finansieras
med hjälp av skärpt boendebeskattning. Det minskar självfallet möjligheterna
till egen bostad för många, särskilt som dessa boendeformer drabbas
hårdare av de föreslagna skattehöjningarna.

Våra detaljställningstaganden som redovisas i avsnitt åtta innebär att vi
avvisar varje form av skattehöjning för boendet. Den för några år sedan införda
fastighetsskatten bör successivt slopas i den takt det samhällsekonomiska
utrymmet medger. Därigenom minskas belastningen för såväl egna
hem som bostadsrätter och hyreslägenheter. De föreslagna skärpningar av
fastighetsskatten som finns i propositionen avvisas. De taxeringsvärdeshöjningar
som blir följden av 1990 års taxering av småhus får inte leda till höjd
fastighetskatt.

Vad gäller den löpande beskattningen av egna hem föreslår vi att schablonbeskattningen
behålls övergångsvis. Som schablonintäkt skall 1,5 procent
av fastighetens taxeringsvärde tas upp. För att undvika regionala skatteskärpningar
till följd av fastighetstaxeringen 1990 sätts en gräns på 50 procent
för hur stora taxeringsvärdeshöjningar som får påverka schablonintäkten.

Den löpande beskattningen av egna hem måste snarast reformeras. En
värdering av boförmånen som mer utgår från det faktiska värdet av boendet
bör, i enlighet med vad moderata samlingspartiet länge krävt, snarast införas.
Därigenom kan också många av de negativa effekter som uppkommer
genom den regionalt olikartade prisutvecklingen undvikas. Någon skärpning
av skatteuttaget får inte uppstå. I princip bör alla ägda bostäder beskattas
lika.

Även vad beträffar realisationsvinstbeskattningen föreslås i propositionen
kraftiga skärpningar. Rätten till indexuppräkning slopas (med undantag för
vissa övergångsbestämmelser) och rätten till uppskov slopas men ersätts med
vissa takregler.

Som tidigare framhållits under avsnittet "Beskattning av kapitalinkomster
och kapitalvinster" bör alla kapitalvinster beskattas efter uppräkning av anskaffningsvärdet
med konsumentprisindex. Dessutom bör rätten till uppskov
finnas kvar för att undvika de inlåsningseffekter som annars följer vid
en avskattning även av reala vinster. Uppskovsreglerna bör dessutom gälla
vid byte mellan olika former av boende, det vill säga såväl egna hem som
bostadsrätter.

7.8 Beskattningen av sparande

Arbete och sparande är grunden för välstånd. Den föreslagna skatteomläggningen
innebär att beskattningen av arbete minskar medan beskattningen av
sparande ökar som en följd av det oförändrat höga skattetrycket. Visserligen
leder de föreslagna marginalskattesänkningarna i sig till att det blir mera lönsamt
att spara och mindre intressant att låna, men detta motverkas genom
de föreslagna skatteskärpningarna för sparande till och i egen bostad och för
ålderdomen. 27

Det är inte uteslutet att de negativa verkningarna av skärpta bostadsskat- Mot. 1989/90

ter och en ny skatt på pensionssparande leder till ett totalt sett minskat hus- Sk59

hållssparande i stället för som önskvärt är ett ökat. Bortsett från det negativa
för samhällsekonomin kommer detta att leda till en fortsatt socialisering genom
att det bristande hushållssparande kompenseras genom en ökat offentligt
sparande (överbeskattning).

Det är mot denna bakgrund viktigt att inte ytterligare skattebelasta de två
egentliga sparmotiv som finns kvar i Sverige, nämligen bostaden och tryggheten
inför ålderdomen. Moderata samlingspartiet avvisar således varje
skatteskärpning vad gäller boendet och dessutom införandet av en ny permanent
pensionsskatt.

7.9 Sparstimulanser

1 en partimotion till årets riksmöte (”Sparande och ägandespridning”) har
vi, förutom de generella åtgärder i form av en politik som långsiktigt ökar
hushållets disponibla inkomster genom ökad tillväxt och minskat skattetryck
och dessutom höjer avkastningen efter skatt på sparandet, föreslagit vissa
särskilda åtgärder:

- Långsiktigt sparande bör stimuleras genom att ett startsparande införs
som gör det möjligt för bland annat föräldrar att bygga upp ett startkapital
för barn och ungdomar. Vidare bör pensionssparandet breddas så att
det också kan ske i bank med liknande skattefördelar som gäller för det
nuvarande försäkringssparande!.

- En breddning av bostadsägandet är det bästa sättet att åstadkomma en
jämnare fördelning av förmögenhetstillgångarna. Omvandling av hyreslägenheter
till bostadsrätts- och även ägarlägenheter bör underlättas. Ett
målinriktat bosparande i bank bör stödjas med statliga premier.

- Det enskilda aktiesparandet har under lång tid straffbeskattats, vilket lett
till att hushållen sålt ut betydande aktieinnehav till institutioner. Denna
utveckling måste vändas, vilket förutsätter att nuvarande skattemässiga
diskriminering av privatpersoners aktieägande upphör. Därför bör bland
annat följande åtgärder vidtas: löntagarfonderna avskaffas och tillgångarna
används som sparstimulans så att en majoritet av den vuxna befolkningen
kan bli aktiesparare, statliga företag försäljs, reavinstbeskattningen
av aktier förenklas och lindras, dubbelbeskattningen av aktieutdelningar
avskaffas, taxeringsvärdets genomslag vid arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen
minskas, omsättningsskatten på aktier avskaffas
och anställdas andel-i-vinst-system premieras och utvidgas.

Genom den generella politik med sänkta marginalskatter och nej till skärpt
bostadsbeskattning och ny pensionssparandebeskattning och de särskilda åtgärder
för sparstimulans vi föreslagit skapas förutsättningar för en rejäl ökning
av hushållssparande!. Därmed möjliggörs också fortsatta sänkningar av
skattetrycket.

7.10 Finansiering

Den finansiering av de föreslagna marginalskattesänkningarna som erfordras
är inte främst motiverad av statsfinansiella skäl utan syftar i första hand

till att undvika en alltför snabb ökning av köpkraften och därmed följande Mot. 1989/90
balansproblem. Sk59

Såväl statsbudgeten som den konsoliderade offentliga sektorn visar för
närvarande stora överskott. Sett isolerat borde naturligtvis denna överbeskattning
återföras till medborgarna genom rejäla skattesänkningar. Det kan
emellertid inte ske utan samhällsekonomiska störningar om inte hushållens
sparkvot samtidigt ökar.

Det förutsätter i sin tur att skattetrycket sänks så att möjligheten att överhuvudtaget
spara öppnas i större utsträckning och för flera hushåll. Hushållssparande!
får inte heller straffbeskattas.

Från samhällsekonomisk synpunkt kan den köpkraftsökning som följer av
de sänkta marginalskatterna kompenseras genom en ökad produktion, ökat
hushållssparande eller åtgärder på budgetens utgifts- respektive inkomstsida.

De ”dynamiska effekter” som uppkommer när marginalskatterna sänks
och företagsbeskattningen reformeras innebär att den samlade produktionen
kan öka snabbare än den annars skulle gjort. Det sker genom bättre resursallokering
och ett ökat utbud av arbete. Arbetskraftsutbudet kan beräknas
öka inte i första hand genom att de formella arbetstiderna ökar utan genom
att fler människor exempelvis väljer att kompensera övertidsarbete
kontant i stället för genom ledighet.

De dynamiska effekterna av sänkta marginalskatter kan väntas bli omfattande.
De växer fram efter hand under en längre tidsperiod men efter en
engångsförbättring i samband med att marginalskattesänkningen träder i
kraft.

Genom lägre marginalskatter och genom att skattehöjningar på bostadssparande
och pensionssparande avvisas kan hushållssparande! beräknas öka
kraftigt. En försiktig bedömning av den ökning av hushållssparande! som
blir följden av en sådan skattereform moderata samlingspartiet förespråkar
bör vägas in när det gäller att avväga hur mycket av det skattebortfall marginalskattesänkningen
innebär som behöver kompenseras. Det som sparas
kommer ju inte att konsumeras.

För övrigt bör finansieringen, i det syfte som angetts ovan, ske genom
basbreddningar i skattesystemet och besparingar i det offentliga utgifterna.

De basbreddningar som bör komma i fråga är främst sådana som innebär
enhetligare beskattning. Således bör naturaförmåner i princip beskattas på
samma sätt som kontant ersättning från arbetsgivaren. Förutom skattehöjningar
som påverkar sparandet negativt bör skattehöjningar som leder till
priseffekter undvikas med tanke på deras effekter på kostnadsutvecklingen.

Generellt kan besparingar sägas vara att föredra framför skattehöjningar.

Skattehöjningar måste alltid betalas av hushållen till sista kronan. Besparingar
kan emellertid utformas så att de leder till ökad effektivitet i den offentliga
verksamheten. Man får mer än tidigare för satsade pengar. Även
samhällsekonomiskt har besparingarna avgörande fördelar framför skattehöjningar.
Genom den tidigare nämnda effektivitetshöjningen i offentlig
verksamhet kan en större del av den tillkommande arbetskraften gå till den
enskilda sektorn. Därigenom kan vår bytesbalanssituation förbättras. Be

sparingar i transfereringssystemen som exempelvis syftar till att minska den Mot. 1989/90

så kallade "friskfrånvaron” innebär också i sig ett ökat arbetskraftsutbud Sk59

samtidigt som kostnaderna minskar för övriga medborgare.

Av tabell 7 nedan framgår översiktligt de ekonomiska konsekvenserna av
moderata samlingspartiets förslag till marginalskattereform.

Tabell 7 Samhällsekonomiska konsekvenser av det moderata förslaget, 1991
(miljarder kronor)

Sänkta skatter, netto	+ 55,4
Dynamiska effekter i form av ökade	-6,0
skatteinbetalningar
Ökat hushållssparande	-6,0
Minskade statsutgifter	- 14,9
Ökade skatteinbetalningar till följd	-27,3
av ändrade skatteregler

8. Ställningstaganden i detalj

I detta avsnitt redovisas våra ställningstaganden till detaljförslagen i proposition
1989/90:110. Samma ordning som i propositionen har normalt följts.

Frågan om beskattningen av pensionärer behandlas i en särskild motion
(1989/90:Sk55).

8.1 Inkomst av tjänst med mera

8.1.1 Beskattning av förmån av fri bil

I propositionen föreslås en skärpning av reglerna för beskattning av bilförmån.

1986 ändrades tidigare gällande värderingsregler som innebar att hänsyn
togs till den faktiska körsträckan med den bil som faktiskt användes. De förändringar
som genomfördes syftade i första hand till förenklingar för skattemyndigheterna.
Detta motverkades av att många i stället för att ha bil i tjänsten
tvangs använda sig av egen bil. Den schablonisering som infördes är således
principiellt felaktig och innebär bland annat att det blev förmånligt med
tjänstebil för den som körde mycket privat och förmånligt med privat bil för
den som körde mycket i tjänsten.

Som vi tidigare i flera sammanhang föreslagit bör en återgång ske till de
regler som gällde före 1986 års beslut. Förmån av fri bil skall således beskattas
med hänsyn till det faktiska värdet av denna förmån.

8.1.2 Beskattning av reseförmåner

I propositionen föreslås att den nuvarande skattefriheten för reseförmåner
som utgår till anställda i trafik- eller resebyråföretag slopas.

Som tidigare anförts delar vi den principiella uppfattningen att naturaförmåner
som utges av en arbetsgivare skall beskattas på samma sätt som kontant
lön. Som framgår av propositionen blir emellertid vissa justeringar från
denna huvudprincip nödvändiga. Sålunda föreslås att så kallade sedvanliga
personalrabatter inte heller i framtiden skall beskattas.

När det gäller skattefriheten för reseförmåner måste hänsyn tas till att 30

dessa åtminstone i viss utsträckning utgör sedvanliga personalrabatter. Inom Mot. 1989/90
exempelvis SAS utgår en eller två fria resor (beroende på anställningtiden) Sk59
per år. Dessutom finns möjlighet att i mån av plats köpa biljetter till reducerat
pris.

Enligt vår uppfattning bör de helt fria resorna även i fortsättningen vara
skattefria med hänsyn till egenskapen ”sedvanlig personalrabatt”. Beskattning
av värdet av övriga resor bör emellertid ske, men med hänsyn tagen till
de starka restriktioner som omgärdar resorna. De företas på så kallad ”stand
by-basis” och företräde lämnas alltid betalande passagerare. Det innebär att
vid exempelvis anslutningsflyg kan lång väntetid uppkomma.

De principer vi anser bör gälla är således att vad som kan anses motsvara
sedvanlig personalrabatt även fortsättningsvis skall vara skattefritt när det
gäller reseförmåner och att en försiktig värdering skall ske när det gäller värdet
av övriga reseförmåner. Vad gäller pensionärer som kan antas ha intjänat
sina förmåner tidigare bör ingen beskattning alls ske. Regeringen bör snarast
lägga fram förslag om detta.

8.1.3 Beskattning av tävlingsvinster

För närvarande är tävlingsvinster till ett värde under 600 kronor undantagna
från beskattning. I propositionen föreslås att skattefrihet i fortsättningen
skall föreligga om vinsten avser minnesföremål eller om värdet inte överstiger
cirka 300 kronor.

Den begränsning av skattefriheten som föreslås är en följd av att förmåner
som inte utgör personalvård eller är särskilt undantagna skall vara skattepliktiga
från första kronan. Det går emellertid inte att jämställa tävlingsvinster
med förmåner utgivna av en arbetsgivare.

För idrottsrörelsen skulle en försämring av nuvarande regler innebära
större byråkrati och därmed ökade kostnader. Nuvarande regler om skattefrihet
bör därför bibehållas.

8.1.4 Beskattning av bär-, svamp- och kottplockning

I propositionen föreslås att nuvarande skattefrihet för inkomster från bär-,
svamp- och kottplockning avskaffas.

Reglerna om skattefrihet infördes med hänsyn till önskemålet att stimulera
ett tillvaratagande av viktiga naturtillgångar. Mot detta står självfallet
strävandena att skapa en lika beskattning av arbetsinkomster.

Den verksamhet det här är fråga om. plockning av bär, svamp eller kottar,
bedrivs emellertid normalt inte yrkesmässigt utan som fritidssysselsättning.

Även med hänsyn till den sänkning av inkomstskattesatserna som nu föreslås
kan den slopade skattefriheten innebära sämre förutsättningar för bär-,
svamp- och kottplockning. Detta förstärks av att sociala avgifter också skall
utgå på ersättningen. I bland annat Finland är denna verksamhet helt skattefri.

Den nuvarande skattefriheten bör mot denna bakgrund bibehållas.

31

8.1.5 Beskattningen av "hobbyverksamhet” Mot. 1989/90

Sk59

I propositionen föreslås vissa förändringar i beskattningen av självständigt
bedriven verksamhet utan vinstsyfte (hobbyverksamhet). Från intäkter i en
sådan verksamhet, som beskattas i inkomstslaget tjänst, föreslås avdrag få
göras för utgifter under beskattningsåret och för underskott året före beskattningsåret.
Avdraget får inte överstiga beskattningsårets intäkt av verksamheten
och inte heller kvittas mot andra tjänsteinkomster.

Förslaget i propositionen kan i vissa fall innebära kraftiga skärpningar. För
exempelvis verksamhet inom hästsporten är det orimligt att underskott bara
skall få dras av för år före beskattningsåret. I samband med remissbehandlingen
av inkomstskatteutredningens förslag har hästsportens organisationer
och LRF föreslagit alternativa lösningar.

Propositionens förslag är inte tillfredsställande. Regeringen bör därför
snarast återkomma till riksdagen med ett förslag till reglering som mera
överensstämmer med de förslag som lämnats av LRF och hästsportens organisationer.

8.1.6 Traktamentsbeskattningen m m

I propositionen föreslås väsentliga förändringar av beskattningen av traktamenten.
Alla traktamenten föreslås bli skattepliktiga. Endast avdrag för faktisk
fördyring av levnadskostnaderna medges. Vi delar dessa principiella utgångspunkter
för en framtida traktamentsbeskattning.

I propositionen föreslås att avdrag för fördyrade levnadsomkostnader vid
flerdygnsförrättningar skall medges med 150 kronor de första tre månaderna
och därefter med ett till 100 kronor reducerat belopp. Avdrag vid så kallad
tillfällig anställning medges normalt enligt propositionen under högst två år
och vid dubbel bosättning under tre år för gifta eller sammanboende och ett
år för ensamstående. Vid tillfällig anställning reduceras schablonavdraget i
vissa fall till 75 kronor och vid dubbel bosättning till 50 kronor.

Vad avser de föreslagna beloppen kan först konstateras att de i stort överensstämmer
med vad inkomstskatteutredningen föreslog i sitt betänkande.

Varken i propositionen eller tidigare i utredningen har det emellertid föreslagits
att beloppen skall höjas i takt med prisutvecklingen. Detta är enligt vår
uppfattning självklart. Förslagen i propositionen bör således kompletteras
med en regel som innebär att regeringen eller den myndighet regeringen
uppdrager detta år årligen fastställer beloppen med utgångspunkt i prisutvecklingen.

8.2 Allmänna avdrag och skattereduktioner

8.2.1 Bibehållet avdrag för underhåll till icke hemmavarande barn

I propositionen föreslås att avdragsrätten för underhåll till icke hemmavarande
barn slopas.

Rätten till avdrag för underhåll till icke hemmavarande barn har under
lång tid ifrågasatts. Utgångspunkten har då varit att det är fråga om en privat
levnadskostnad. Om man utgår från principen om skatt efter försörjningsbörda
ökar emellertid även kostnaderna för barn vid en separation. Den som

inte har vårdnaden kommer att förorsakas extra kostnader utöver vad som Mot. 1989/90

hade gällt vid ett samboendeförhållande. Avdragsrätten för underhåll till Sk59

icke hemmavarande barn är således ett utflöde från principen om skatt efter
försörjningsbörda. Den bör därför bibehållas.

8.2.2 Bibehållen skattereduktion för hemmamake och ensamstående med
barn

I propositionen föreslås att skattereduktionerna för hemmamake och för ensamstående
med barn skall slopas.

Dessa bestämmelser infördes med utgångspunkt i hänsynstagandet till beskattning
efter försörjningsbörda. Omfattningen av skattereduktionen för
hemmamake har successivt minskat i takt med den ökade förvärvsfrekvensen
för kvinnor. Stödet för ensamstående med barn skulle i och för sig kunna
utformas på annorlunda sätt.

Frågan är av ringa statsfinansiell betydelse, men har självfallet betydelse
för dem som berörs. Även om det i dag är ett fåtal fall där skattereduktion
för hemmamake medges bör detta hänsynstagande till försörjningsbörda
kvarstå. Också reduktionen för ensamstående med barn bör kvarstå av skatteförmågeskäl.

Förslaget i propositionen bör således avslås.

8.2.3 Skattereduktion för fackföreningsavgift och avdrag för
arbetsgivarkostnader för organisationsverksamhet

1983 infördes en rätt till skattereduktion för fackföreningsavgift. Det huvudsakliga
skälet var att skapa skattemässig jämställdhet mellan arbetsgivares
och löntagares kostnader för respektive fackliga organisationsverksamhet.

Det har rått bred enighet i riksdagen om att en skattemässig jämställdhet
mellan arbetsgivare och arbetstagare skall införas. Inkomstskatteutredningen
har utarbetat ett förslag som innebär att skattereduktionen för fackföreningsavgifter
slopas samtidigt som avdragsrätten för organisationskostnaderna
för arbetsgivare tas bort.

Inkomstskatteutredningens majoritet ställde sig inte bakom förslaget.

Enligt vår mening bör skattereduktionen slopas samtidigt som avdragsrätten
för arbetsgivares organisationskostnader tas bort på sätt som föreslogs i
inkomstskatteutredningens modell. Regeringen bör återkomma med förslag
så att de nya reglerna kan träda i kraft den 1 januari 1991.

8.3 Uttag av socialavgifter

I propositionen föreslås att alla förvärvsinkomster skall beläggas med socialavgifter
eller en motsvarande skatt. Fulla avgifter skall tas ut då inkomsterna
är förmånsgrundande. I andra fall beläggs förvärvsinkomsterna med en ny
särskild löneskatt som skall vara 22,2 procent.

För 1990 uppgår summan av arbetsgivaravgifter till 38,97 procent. Av
detta är 1,5 procentenheter en tillfällig arbetsmiljöavgift som är avsedd upphöra
den 31 december 1990. Avgifterna, som egentligen borde benämnas löneskatter,
är delvis relaterade till utgående förmåner inom pensions- och

sjukförsäkringsområdet. 33

3 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Sk59

Förmånsanknytningen har emellertid urholkats väsentligt. Detta leder i Mot. 1989/90
sin tur till att intresset för skatteanpassningsåtgärder ökar. Det beror exem- Sk59
pelvis på att ATP och sjukpenning inte utgår för inkomster som överstiger

7,5 gånger basbeloppet medan avgifter tas ut även över detta tak. Det blir
därför ”lönsamt” att omvandla arbetsinkomster över 7,5 basbelopp till
andra, icke avgiftsbelagda inkomster.

Detta och andra snedvridande problem kan lösas enklast genom att förmånsanknytningen
successivt återinförs. Förslaget om att belägga förvärvsinkomster
som inte alls ger några förmåner med en särskild löneskatt är
tvärtom ett ytterligare steg i riktning mot ännu lösare förmånsanknytning.

Vi avvisar förslaget om att införa en särskild löneskatt på sådana förvärvsinkomster
som inte är förmånsgrundande. Det gäller bland annat så kallat
passiva näringsinkomster och förvärvsinkomster för personer över 65 års ålder.

8.4 Särskilda frågor

8.4.1 Extra avdrag vid existensminimum

I propositionen föreslås att de nuvarande reglerna om extra avdrag vid den
preliminära beskattningen på grund av existensminimum slopas.

Enligt vår mening bör principen om skatt efter bärkraft tillämpas. Det innebär
att den som genom låg inkomst har så liten skattekraft att inkomsten
efter skatt inte skulle räcka till för försörjningen helt eller delvis bör befrias
från skatt.

Nuvarande regler med existensminimum bör således behållas. De bör
dessutom förändras så att de blir tillämpliga också på den som äger sin egen
bostad och på flerbarnsfamiljer där en förälder är helt eller delvis hemarbetande.

8.4.2 Extra avdrag för sjukdoms kostnader

I propositionen föreslås att möjligheterna till extra avdrag för sjukdomskostnader
avskaffas.

Vi instämmer i princip i detta förslag, men menar att det bör finnas en
ventil som ger möjlighet till extra avdrag när synnerliga skäl föreligger.

8.5 Inkomst av kapital

8.5.1 Skatteberäkningen

1 propositionen föreslås att underskott i inkomstslaget kapital skall ge rätt
till skattereduktion med 30 procent mot andra inkomster. Ett underskott
skall inte få sparas till kommande beskattningsår.

Enligt vår mening bör uppkomna underskott i inkomstslaget kapital få
sparas och utnyttjas även vid senare beskattningsår.

8.5.2 Grundavdrag

I propositionen föreslås att grundavdrag inte skall medges från inkomst av

kapital. 34

Vi instämmer i princip i propositionens förslag, men för att undvika att Mot. 1989/90

mycket små belopp ger upphov till taxeringsåtgärder och debitering av skatt Sk59
bör ett särskilt grundavdrag på 1 000 kronor även fortsättningsvis medges.

Detta grundavdrag bör samordnas med det allmänna grundavdraget så att
den totala summan inte kan överstiga det senare. Enligt vår mening är det
ett orimligt synsätt att små barn så tidigt som möjligt ”skall vänja sig vid att
betala skatt”. Tvärtom bör alla de möjligheter som står till buds för att uppmuntra
barn att spara utnyttjas.

8.5.3 Avdragsbegränsning för realisationsförluster

I propositionen föreslås att reaförluster enligt huvudregeln skall vara avdragsgilla
till 70 procent.

Förslaget innebär en förbättring så till vida att reaförluster överhuvud taget
får kvittas mot andra inkomster än realisationsvinster. Det är å andra
sidan en försämring så till vida att en realisationsförlust normalt får kvittas
till hundra procent mot en realisationsvinst. I detta avseende har emellertid
vissa begränsningar införts för aktier och motsvarande instrument.

Enligt vår mening skall realisationsförluster vara fullt avdragsgilla mot
realisationsvinster och avdragsgilla till 70 procent mot övriga inkomster.

8.5.4 Skattskyldighetens inträde

I propositionen föreslås att skattskyldighet för reavinster skall inträda redan
vid avyttringstidpunkten. I vissa fall skall anstånd kunna beviljas.

Enligt vår mening bör en generell anståndsmöjlighet finnas och beviljas då
särskilda skäl föreligger, dock högst i ett år. Dessutom skall anstånd kunna
medges under längre tid då avyttringen blir beroende av myndighets tillstånd
eller motsvarande.

8.5.5 Ränteavdragsbegränsningar avvisas

I propositionen förslås att ett tak för full avdragsrätt skall införas för ränteutgifter.
Om utgifterna överstiger inkomsterna får överskjutande del dräs av
utan begränsningar upp till ett belopp på 100 000 kronor. För barn och ungdomar
under 18 år samt för dödsbo som behandlas som handelsbolag sätts
beloppsgränsen till 10 000 kronor. Ränteutgifter över dessa gränser blir avdragsgilla
till 70 procent.

Motiveringen för ränteavdragsbegränsningen är risken för skatteplaneringsåtgärder.
Ett motiv för överdriven skatteplanering har emellertid varit
den mycket höga beskattningen av kapitalinkomster. När skattesatsen nu
sänks till 30 procent bortfaller i de allra flesta fall motivet för sådana åtgärder.
Transaktioner i syfte att minska skatten är dessutom ofta riskfyllda och
medför avbränningar genom ersättning till de institutioner som fungerar som
mellanhand. Allt talar för att någon ränteavdragsbegränsning överhuvud taget
inte behövs.

En orimlig effekt av föreliggande förslag blir att barn under 18 år sannolikt
inte skulle kunna överta ett småhus exempelvis om föräldrarna skulle omkomma.

Förslaget om ränteavdragsbegränsning bör således avslås. 35

8.5.6 Realisationsvinstbeskattning av fastigheter, allmänt

I propositionen föreslås att vinsten vid avyttring av fastigheter och bostadsrätter
skall beräknas enligt en nominell metod. Möjligheten till uppskov tas
bort. Dessutom föreslås vissa schablonregler som begränsar skatteuttaget
för olika typer av fastigheter.

Den skärpning av realisationsvinstbeskattningen av fastigheter som föreslås
i propositionen ger orimliga inlåsningseffekter. Till detta kommer att
reglerna innebär att vinster som endast är nominella kommer att beskattas.

Realisationsvinstbeskattningen av fastigheter bör enligt vår mening utformas
efter en helt annan princip. Anskaffningsvärdet bör indexuppräknas
med konsumentprisindex från första innnehavsåret. På så vis undviks beskattning
av rent nominella vinster. Fortfarande kan emellertid en inlåsningseffekt
uppkomma vilket bland annat minskar rörligheten på arbetsmarknaden.
Reglerna om uppskov bör således bibehållas och utvidgas till att
gälla också för bostadsrätter och mellan bostadsrätter och egna hem.

8.5.7 Särskilt om näringsfastigheter m m

Vad gäller realisationsvinstbeskattningen av näringsfastigheter skall, enligt
propositionen, kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll som
lagts ner på en sådan fastighet eller bostadsrätt under en femårsperiod före
avyttringen återläggas under inkomst av näringsverksamhet och vid vinstberäkningen
i inkomst av kapital behandlas som en förbättringskostnad.

Dessutom föreslås att en näringsfastighet eller bostadsrätt i näringsverksamhet
som övergår till att vara privatbostadsfastighet eller privatbostad
skall avskattas.

Svårigheterna att avgränsa vad som kan benämnas värdehöjande reparationer
och underhåll gör att förslaget i propositionen inte bör genomföras.
Även reglerna om avskattning är synnerligen komplicerade. De bör inte genomföras.

8.5.8 Begränsat avdrag för värdehöjande reparationer

Rätten till avdrag för värdehöjande reparationer begränsas och de får inräknas
i omkostnadsbeloppet för privatbostadsfastigheter och privatbostäder
endast för de senaste fem åren före avyttringstillfället och endast om beloppet
under ett år överstiger 5 000 kronor.

Den begränsning som sker till de senaste fem åren är enligt vår uppfattning
för hård. Begränsningen bör sättas till de senaste tio åren före avyttringstillfället.

8.5.9 Realisationsvinstbeskattning av aktier, allmänt

I propositionen föreslås att hela den nominella reavinsten skall beskattas
oberoende av innehavstiden.

Som vi tidigare anfört bör beskattning av kapitalvinster generellt utformas
så att inlåsningseffekter begränsas och reavinster som endast är nominella
inte kan beskattas. Mot den bakgrunden bör anskaffningsvärdet för aktier
indexregleras med konsumentprisindex. Motsvarande regler bör gälla även
för optioner, terminer m m.

Mot. 1989/90
Sk59

Genom inflationsskyddet av anskaffningsvärdena och en skattesats för Mot. 1989/90
den reavinst som därefter beräknas på 30 procent, lindras realisationsvinst- Sk59
beskattningen, som i dag är väsentligt högre än vad som gäller i flertalet
andra länder. Den nödvändiga anpassningen av kapitalskattereglerna till
omvärlden påbörjas därmed. I andra länder är normalt reavinster på aktier
och motsvarande instrument skattefria efter en viss innehavstid som kan variera
från sex månader till något eller några år. Frågan om ett slopande av
skatteplikten för reavinster efter en viss innehavstid bör snabbutredas.

8.5.10 Metod för bestämning av anskaffningsvärde

I propositionen föreslås att den genomsnittsmetod som i dag gäller för aktier
med en innehavstid på minst två år skall tillämpas beträffande aktier m fl
finansiella instrument.

Den beskattningsprincip med indexering av anskaffningsvärdena som vi
ovan förordat innebär att anskaffningsvärdet måste beräknas enligt en aktieför-aktie-metod.
Regeringen bör snarast återkomma med förslag till sådan
lagreglering.

8.5.11 Avdrag för reaförluster

I propositionen förslås att reaförluster på marknadsnoterade aktier m fl finansiella
instrument får kvittas till 100 procent mot reavinster på instrument
av samma kategori. Överskjutande reaförluster och reaförluster på icke
marknadsnoterade aktier m m får dras av till 70 procent.

Som framgår av avsnitt 8.5.3 är vår uppfattning att reaförluster skall få
dras av till 100 procent mot realisationsvinster. Realisationsförluster skall
också få dräs av mot andra inkomster inom inkomstslaget kapital till en andel
av 70 procent.

8.5.12 Schablonanskaffningsregel

I propositionen föreslås att en schablonanskaffningsregel pä 20 procent av
försäljningspriset behålls övergångsvis.

Svårigheten att i vissa fall fastställa det verkliga anskaffningsvärdet gör att
en schablonregel bör finnas kvar. Den avvägning som återfinns i propositionen
är emellertid alltför snäv. En lämpligare avvägning uppnås om 40 procent
av försäljningsintäkten efter avdrag för försäljningskostnader får tas
upp som anskaffningsvärde.

8.5.13 Reavinstbeskattningen av fordringar

I propositionen föreslås att reavinster på fordringar utställda i svenska kronor
skall beräknas enligt genomsnittsmetoden. Evig beskattning införs och
avtrappningen av den skattepliktiga andelen av vinsten slopas. Reaförluster
skall enligt huvudregeln vara avdragsgilla till 70 procent. Värdeförändringar
på marknadsnoterade fordringar utställda i svenska kronor beskattas emellertid
som ränta (det vill säga en förlust blir fullt ut avdragsgill som ränteutgift).

Enligt vår mening bör realisationsvinstbeskattningen av fordringar generellt
utformas i enlighet med det förslag propositionen har beträffande mark

nadsnoterade fordringar. Det innebär att reavinster betraktas som räntein- Mot. 1989/90

komster och reaförluster som ränteutgifter. Av kontrollskäl kan problem Sk59

uppkomma vad gäller bedömningen av reaförluster på fordringar mellan privatpersoner.
De behov av särregler som kan finnas med anledning av vårt
förslag får utredas vidare och regeringen återkomma med ett förslag till riksdagen.

8.5.14 Premieobligationer

Enligt propositionen blir reaförluster på premieobligationer avdragsgilla till
70 procent.

Inkomstskatteutredningen föreslog att reaförluster skulle vara fullt avdragsgilla
som räntekostnader. Inkomstskatteutredningens förslag bör enligt
vår mening genomföras.

8.5.15 Särskilda regler för fåmansföretagsdelägare

I propositionen läggs förslag om särskilda spärregler vad beträffar utdelning
och realisationsvinster för delägare i fåmansföretag.

Förslagen i propositionen motiveras med att det utan spärregler blir lönsamt
att beteckna arbetsinkomster som utdelning eller realisationsvinst för
att uppnå lägre beskattning. Detta problem uppkommer dels genom skillnaden
i skattesats mellan arbetsinkomster och kapitalinkomster respektive kapitalvinster,
dels därför att sociala avgifter som ej är förmånsrelaterade utgår
för arbetsinkomster.

Ju mindre skillnader i skattesats mellan arbets- och kapitalinkomster som
finns, desto mindre intresse för eventuella anpassningsåtgärder uppkommer.

En starkare förmånsrelatering av de sociala avgifterna har samma effekt.

Några särskilda spärregler bör således inte införas beträffande utdelning.

Istället bör spännvidden mellan skattesatserna minska och förmånsrelateringen
av socialavgifterna successivt återinföras.

Vad beträffar kapitalvinster uppkommer ett behov av spärregler även i det
system vi förordar. Genom indexuppräkningen av anskaffningsvärden vid
kapitalvinstbeskattningen blir denna normalt lindrigare än en årlig avskattning
av arbetsinkomster. De spärregler som behövs måste emellertid utformas
på ett enkelt sätt. Övergångsbestämmelser måste införas och generositet
i tillämpningen medges.

Regeringen bör återkomma med förslag i detta avseende.

8.5.16 Reavinstbeskattning av övrig lös egendom

I propositionen föreslås att nuvarande skattefrihet för reavinster vid försäljning
av lösöre med mera som innehafts i mer än fem år slopas. Avtrappningen
av skatteplikten tas också bort. Det innebär att bland annat konst och
antikviteter blir föremål för en evig reavinstbeskattning utan uppräkning av
inköpspriset.

En sådan konstskatt skulle bereda marken för en betydande grå eller svart
marknad, där källarförsäljning eller försäljning via radannonser tar över och
där allt vad valmöjligheter och äkthetsgarantier heter får stryka på foten.

Stölder och förfalskningar skulle också underlättas. Risken är också stor för 38

att värdefull konst legalt eller illegalt förs ut ur Sverige för försäljning i utlandet.

Sådana särskilt värdefulla föremål som auktioneras bort till miljonbelopp
har däremot sällan en enskild person som säljare eller köpare. De affärerna
sköts i bolagsform där beskattningen för övrigt avses sänkas.

Det allmännas inkomster av förslaget skulle därför bli mycket blygsamma.

Mot denna bakgrund bör förslaget avslås.

8.6 Beskattning av pensionssparande!

I propositionen föreslås att en avkastningsskatt på pensionssparande införs
med tio procent för avkastning på tjänstepensionskapital och 15 procent för
avkastning på övrigt pensionskapital. Skattesatsen vid kontoavsättningar
skall vara 1,1 procent av pensionsskuldens bokförda värde vid beskattningsårets
ingång.

En beskattning av det långsiktigt bundna pensionssparandet kommer att
leda till mindre sådant sparande. Detta är skadligt från samhällsekonomisk
synpunkt. För individen leder förslaget ofrånkomligen till lägre pensionsutbetalningar
i framtiden eller högre premier. Förslaget om en permanent pensionsskatt
bör därför avslås.

I propositionen föreslås vidare att den så kallade särskilda löneskatten
skall belasta avdragsgilla pensionsavsättningar för avtalade pensioner - såväl
vid försäkringspremiebetalningar som avsättning till stiftelse och konto.

Även detta förslag bör avslås med hänsyn till vikten av ett omfattande enskilt
och avtalsbundet pensionssparande.

I propositionen föreslås också en särskild skatt för premie avseende försäkringssparande
i utländskt försäkringsföretag. Denna skatt är föranledd
av att avkastningsskatt införs på inhemska pensionsförsäkringar. Även detta
förslag bör avslås.

8.7 Bostadsbeskattning

8.7.1 Beskattning av mangårdsbyggnad på jordbruksfastighet

Vid definitionen av vad som kallas privatbostad och näringsfastighet hänförs
mangårdsbyggnad på jordbruksfastighet i fortsättningen till privatbostad.

Det innebär att bostadshuset på jordbruk kommer att beskattas som övriga
småhus. Detta innebär i sin tur att den högre förmånsvärderingen och den
rätt till reparationsavdrag som tidigare gällt nu försvinner.

Bostadshus på jordbruksfastigheter är ofta av en helt annan karaktär än
vanliga småhus. Det rör sig många gånger om äldre byggnader som är betydligt
större än vad som är behövligt för de familjestorlekar som i dag existerar.

För att kunna hålla bostadsbyggnader som ofta är kulturbyggnader i tillfredsställande
skick måste avdragsmöjligheten föreligga. Nuvarande regler
bör mot denna bakgrund även fortsättningsvis gälla.

8.7.2 Egenföretagare med lokal i den egna bostaden

Uppdelningen i privatbostad och näringsfastighet medför också att de egenföretagare
som har lokal i den egna bostaden kan komma att missgynnas, 39

Mot. 1989/90
Sk59

eftersom vissa kostnader som hänför sig till näringsverksamheten inte blir Mot. 1989/90
avdragsgilla. Sk59

Detta är självfallet inte rimligt. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen
med förslag som innebär att även om en fastighet betecknas som privatbostad
skall en lokal för näringsverksamhet kunna föranleda avdrag i inkomstslaget
näringsverksamhet för de kostnader som hänför sig dit.

8.7.3 Den löpande beskattningen av småhus

I propositionen föreslås att schablonbeskattningen av småhus skall slopas.

Hyres- och andra intäkter skall i fortsättningen beskattas i inkomstslaget kapital.

Samtidigt föreslås en kraftig skärpning av fastighetsskatteuttaget som innebär
en totalt sett skärpt beskattning av småhus.

Bostadsbeskattningen bör, enligt vår mening, inte skärpas. Schablonintäkten
för småhus, som uppgår till 1,5 procent av taxeringsvärdet, bör bibehållas.
De taxeringsvärden som fastställs vid 1990 års fastighetstaxering får
bara läggas till grund för beräkning av schablonintäkt i den mån de ökat med
mindre än 50 procent jämfört med tidigare gällande taxeringsvärde.

Fastighetsskatten får, som framgår av avsnitt 8.7.5 nedan, inte höjas alls i
kronor räknat vare sig till följd av en höjning av skattesatsen eller till följd
av höjda taxeringsvärden.

8.7.4 Den löpande beskattningen av hyreshus

Schablonbeskattningen av allmännyttiga bostadsföretag och så kallade äkta
bostadsföretag behålls.

Enligt vår mening bör frågan om lika beskattning för allmännyttiga och
privata bostadsföretag omedelbart aktualiseras. Regeringen bör förelägga
riksdagen förslag om övergång till konventionell beskattningsmetod för de
allmännyttiga bostadsföretagen och de äkta bostadsföretagen avsett att
träda i kraft den 1 januari 1991.

8.7.5 Fastighetsskatten

1 propositionen föreslås att fastighetsskatten för småhus normalt skall uppgå
till 1,5 procent av hela taxeringsvärdet och för hyreshus till 2,5 procent av
taxeringsvärdet.

Förslaget kommer att leda till en skärpning av fastighetsskatteuttaget för
såväl småhus som hyreshus. Enligt vår mening får fastighetsskatten inte
skärpas. Den bör, så snart det samhällsekonomiska utrymmet medger det,
avskaffas.

För egna hem innebär vårt förslag att fastighetsskatten i kronor räknat
skall uppgå till det belopp den togs ut med inkomståret 1989. Nybyggda fastigheter
åsätts ett beskattningsunderlag som motsvarar det taxeringsvärde
som skulle ha gällt enligt utfallet av 1981 års fastighetstaxering.

Fastighetsskatten för hyreshus bör självfallet vara lika oavsett ägandeform.
1 propositionen förslås en höjning för allmännyttan och en oförändrat
hög fastighetsskatt för övriga hyreshus.

För att undvika alltför kraftiga konsekvenser föreslås vidare att fastighets- 40

skatten reduceras och att diverse bidrag ökar. Fastighetsskatten för allmän- Mot. 1989/90
nyttan bör även fortsättningsvis vara 1,4 procent av skatteunderlaget och fas- Sk59
tighetsskatten för övriga hyreshus i ett första steg sänkas till 2,0 för att
minska spännvidden.

Genom att fastighetsskatten enligt vårt förslag sänks något för enskilt ägda
hyreshus och blir oförändrad i övrigt uppkommer inte det behov av särskilda
övergångsregler och reduceringsregler som föreslås i propositionen.

9. Ändring av besluten för 1990

Riksdagen tog först den 15 december 1989 beslut angående skatterna för år
1990 med utgångspunkt i den uppgörelse som träffats mellan socialdemokraterna
och folkpartiet. Moderata samlingspartiet förordade då en alternativ
finansiering av den marginalskattesänkning som genomfördes 1990. Den
skulle ha inneburit sänkt skattetryck. Flera av de förslag vi då ställde kan
inte upprepas nu med giltighet för 1990. Det är ändå angeläget att revidera
vissa delar av beslutet för innevarande år. Våra förslag är till fördel för de
skattskyldiga och står således inte i strid med grundlagens förbud mot retroaktiv
skattelagstiftning.

9.1 Avdrag för resor i tjänsten

Riksdagsmajoriteten beslöt att avdrag för resor med egen bil i tjänsten skulle
maximeras till 12 kronor per mil från och med 1990. Det innebar en kraftig
sänkning av de belopp som gällt 1989 (20 kronor för de första 700 milen).

Förslaget är principvidrigt. Den som använder egen bil i tjänsten bör självfallet
få dra av de faktiska kostnaderna för detta. De belopp som har gällt för
statlig milersättning och som varit ”skattefria” (avdragsgilla) har fastställts i
förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare med utgångspunkt i de
faktiska kostnaderna. Beslutet har inneburit kraftiga skatteskärpningar för
många skattskyldiga. Dessutom kan arbetsgivarnas kostnader komma att
öka genom att de tvingas betala en högre milersättning än den faktiska kostnaden
eller till följd av att andra färdmedel eller av arbetsgivaren anskaffade
fordon måste användas. För såväl privata som offentliga arbetsgivare kan
det bli fråga om förhållandevis kraftiga kostnadsökningar.

Vi föreslår att tidigare gällande regler för avdrag för resa med egen bil i
tjänsten återinförs så tillvida att den faktiska kostnaden alltid skall vara avdragsgill.
Nya schablonbelopp bör på sedvanligt sätt fastställas i förhandlingar
med hänsyn till de ökade kostnader som uppkommit.

9.2 Avdrag för resor till och från arbetet

Det belopp som medges för avdrag för resor till och från arbetet har legat
stilla under flera år. Samtidigt har regeringen, ofta med stöd av andra partier
men med motstånd från moderata samlingspartiet, höjt kostnaderna för bilismen
kraftigt.

Det är därför rimligt att nu se över dessa bestämmelser så att avdragsbeloppet
anpassas till kostnadsutvecklingen. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag som kan träda i kraft den 1 januari 1991.

4 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Sk59

9.3 Avdrag för pensionsförsäkringspremie

Riksdagsbeslutet innebar att avdrag för pensionsförsäkringspremie 1990 endast
medges för tre fjärdedelar av premien. Bortsett från det orimliga i att
något som anses avdragsgillt inte skall få dras av till sitt fulla värde strider
beslutet mot den överenskommelse som träffades mellan riksdagens partier
i samband med reformeringen av efterlevandepensioneringen. En förutsättning
för denna uppgörelse var att avdragsrätten för pensionsförsäkring inte
skulle försämras.

Vi föreslår att pensionsförsäkringspremier skall vara avdragsgilla i sin helhet
även under 1990.

9.4 Mervärdeskatt för hotell- och restaurangtjänster

Momsen för hotell- och restaurangbranschen höjdes genom riksdagsbeslutet
i december. Den kostnadsökning som därvid uppkommit har gett en helt annan
effekt än den avsedda. På grund av de prisökningar som följer av den
höjda "turistmomsen" kan nämligen bytesbalansen i sig beräknas bli försämrad
med minst lika stort belopp som de ökade skatteintäkterna. Sannolikt
blir försämringen större. Den av branschen redovisade utvecklingen visar
också att utvecklingen sedan momsen höjdes varit starkt negativ.

De reduceringsregler som gällt till och med 1989 för hotell- och restaurangbranschen
bör därför återinföras. Det kan inte ske med verkan förrän
från den 1 juli 1990 med tanke på att det blir omöjligt att återbetala redan
erlagd moms till dem som slutligen haft att betala den. Yrkanden återfinns i
vår partimotion om den indirekta beskattningen.

10. Finansieringen

Moderata samlingspartiet redovisade ett fullständigt budgetalternativ i anslutning
till budgetpropositionen i januari. 1 partimotionen om den ekonomiska
politiken (1989/90:Fi204) konstaterade vi bl.a.:

Utformningen av finanspolitiken spelar en central roll för den ekonomiska
tillväxt som ger ökad valfrihet och tryggare välfärd i framtiden.

Den långsiktiga tendensen till att inte bara statsbudgetens inkomstsida
utan även dess utgiftssida ökar i förhållande till den samlade produktionen
(BNP) måste brytas. Enligt vår mening är det nödvändigt att vid sidan av
skattetrycket även den offentliga utgiftsandelen reduceras. Detta ger den
åtstramningseffekt som erfordras, samtidigt som resurser frigörs för enskild
verksamhet.

Den uppställda målsättningen innebär att de offentliga utgifternas möjliga
ökningstakt i nominella termer bestäms av den reala tillväxten i ekonomin,
den inflationstakt som råder i de länder mot vilka Sverige har en fast växelkurs
samt det krav på minskning av skattetrycket som ställs upp.

Vårt sedan tidigare uppsatta mål är att skattetrycket skall dras ned med i
genomsnitt cirka en procentenhet per år. Det innebär att de offentliga utgifternas
reala ökning måste begränsas till 0,5-1,0 procent perar, om man utgår
från en genomsnittlig tillväxt i totalproduktionen (BNP) på 2.0-2.5 procent
per år, vilken blir möjlig med moderat ekonomisk politik.

Enligt vår mening är den angivna inriktningen av budgetpolitiken fullt realistisk
. De avregleringar och avmonopoliseringar som vi har föreslagit skapar

tillsammans med nödvändiga besparingar ett tillräckligt utrymme för att Mot. 1989/90

klara också de nytillkommande offentliga utgiftsbehov som är ofrånkomliga 5^59

eller enligt vår mening angelägna att tillgodose.

Våra förslag till förändringar är så utformade att de främst begränsar tillväxten
i transfereringsutgifterna samt håller tillbaka kommunernas expansion.
Effekterna motverkas för hushållen genom att skattesänkningarna är
större än besparingarna och för kommunerna genom att minskningen av
statsbidrag kopplas samman med ett slopande av till dessa knutna villkor och
föreskrifter. Med tanke på lönekostnadernas stora betydelse för kommunernas
ekonomi innebär våra förslag därutöver väsentligt minskade kostnader
för kommunerna, eftersom de av oss föreslagna skattesänkningarna gör det
möjligt att hålla löneökningarna på en låg nominell nivå.

Mot bakgrund av behovet att anpassa den svenska inflationstakten till den
som råder i omvärlden måste utgiftsökningarna i nominella termer successivt
begränsas till ca 5 procent för hela den offentliga sektorn. Mot denna bakgrund
beklagar vi att regeringen inte utformat sitt budgetförslag med utgångspunkt
från en utgiftsram för förvaltningskostnader. Riktlinjer för en
sådan ordning bör presenteras i kompletteringspropositionen. Med den reglering
och detaljstyrning som följer av budgetsystemet riskerar emellertid
en utgiftsram att leda till oönskade nedskärningar av offentlig verksamhet.

För en smidig tillämpning av en utgiftsram krävs därför att detaljstyrningen
i budgetsystemet minskar. Dessutom krävs en skattepolitik som skapar förutsättningar
för en rimlig löne- och prisutveckling.

Enligt vår uppfattning bör storleken på statsbidragen till kommunerna
återspegla huruvida deras utgiftsökningar ligger inom ramen eller ej, vilket
i sin tur förutsätter att detaljstyrningen i statsbidragsreglerna tas bort på det
sätt som vi föreslår. Dessutom krävs att kommunerna inte tillåts kompensera
sig med skattehöjningar, vilket klaras med ett kommunalt skattestopp.

I likhet med regeringen anser vi det vara en riktig finanspolitisk avvägning
att eftersträva ungefärlig balans i statsbudgeten. Till skillnad från regeringen
siktar vi emellertid inte till att efter budgetårets slut ha uppnått ett kollektivt
sparande via budgeten. De hänsynstaganden vi gjort under posten "Beräknat
tillkommande utgiftsbehov, netto” liksom den finansiering vi planerar
för vår skattereform 1991 är så avvägda att även det slutliga budgetutfallet
skall bli balanserat.

I vårt förslag till statsbudget för budgetåret 1990/91 har vi således inkluderat
det förslag till skattereform som framläggs i denna motion. Speciell vikt har
lagts vid avvägningen mellan skattesänkningar och utgiftsbegränsningar.

Denna har gjorts så att hushållens ekonomiska situation förbättras genom
att skattesänkningarna för individer och hushåll är större än besparingar på
direkta transfereringar.

I avsnitt 7.10 ovan redovisas grunderna för vår finansiering av marginalskattesänkningarna
och förändringarna av grund- och schablonavdrag m m.

Till skillnad från förslaget i propositionen leder det moderata skattealternativet
till ett sänkt skattetryck. Vi har därför efter en försiktig uppskattning
vägt in dynamiska effekter och ökat hushållssparande. Vi har dessutom ersatt
större delen av de prisuppdrivande skattehöjningarna med besparingar.

I nedanstående tabell redovisas översiktligt finansieringen i propositionen
respektive våra förslag. I de följande noterna utvecklas de enskilda posterna.
I avsnitt 8 ovan och i två separata partimotioner om företagsbeskattningen
återfinns våra konkreta ställningstaganden till förslagen i propositionerna
110 och lil.

Mot. 1989/90
Sk59

Enhetlig lönebeskattning m m	(7) + 8.7	+ 8,0
Skärpt bostadsbeskattning	(8) + 16,3	+ 0,9
(inkl byggmoms)
Reducerade räntebidrag	+ 2.0	+ 2,0
Skärpt besk av riskvilligt sparande	+ 5.0	0
Okat underlag, kapitalbeskattning	(9) 0	+ 2.0
Övrigt, inkomst av kapital	+ 4.0	+ 3,2
Beskattning av pensionssparande	+ 9.1	0
Skärpt beskattning av	+ 5.2	+ 0.4
näringsverksamhet
Moms och övriga indirekta skatter	(1()>+ 11,3	+ 4,8
Höjd skatt bolag och övr juridiska	(11)+ 2.0	+ 8,0
personer (inkl avskattningseffekter)
Dynamiska effekter	+ 5.0	+ 6,0
Ökat hushållssparande	0	+ 6,0
Besparingar utöver räntebidrag ovan	0	+ 14.9

+ 68.6 + 56.2

Tabell 8 (miljarder kronur)	Prop:	(m):
Skattebortfall, statlig inkomstskatt	(1) - 61,5	-61,8
Avgår inflationselfekt 1990-91	(2) + 6,2	+ 12,2
Grundavdrag för barn	0	- 4,5
Skattebesluten för 1990	- 2,9
Skattebortfall, punktskatter	(3)- 0.7	0
Höjda bidrag till hushåll	(4)- 6,9	- 0,4
Investeringsbidrag som kompensation	- 4,6	0
för höjd byggmoms Reducerad omsättningsskatt på aktier	(5)- 0.8	0
Kvotering av avdrag för p.förs.	(6)- 0.7	0
premier upphör	-69,0	-57,4

(1) För 1990 överensstämmer vårt förslag med förslaget i propositionen
bortsett från att vi föreslår ett grundavdrag i inkomstslaget kapital på
1 000 kronor. Det skall samordnas med det ordinarie grundavdraget
och kan beräknas medföra ett skattebortfall på 300 miljoner kronor utöver
förslagen i propositionen.

(2) I propositionen har den automatiska skattehöjning som uppkommer
till följd av inflationen mellan 1990-1991 beräknats till 6,2 procent.
Man har utgått från en inflationstakt på 4,1 procent. Detta är uppenbart
alldeles för lågt beräknat. Utgångspunkten bör självfallet vara full
inflationskompensation. Inflationen kan beräknas uppgå till cirka tio
procent mellan 1990 och 1991. Vi har emellertid räknat försiktigt och
utgått från en inflation mellan åren på åtta procent. Detta innebär att
en automatisk skattehöjning på i vart fall 12,2 miljarder kronor skall
rensas bort från det beräknade skattebortfallet.

(3) I propositionen finansieras det beräknade skattebortfallet av vissa slopade
punktskatter. Eftersom dessa skatter inte slopas förrän den 1 januari
1993 bör de i vart fall inte medräknas i finansieringen för 1991.

(4) I propositionen föreslås höjda barnbidrag, höjt pensionstillskott och
bostadstillägg för pensionärer, förbättrade studiemedel och ökade bostadsbidrag
som viss kompensation för de skattehöjningar som föreslagits.
I det moderata skattealternativet avvisas höjningar av bostadsbeskattningen,
mervärdeskatten m m. Därmed uppstår inget behov av
kompenserande bidragsökningar bortsett från en uppräkning av det

kommunala bostadstillägget för pensionärer. Förslag om detta åter- Mot. 1989/90
finns i särskild motion. Sk59

(5) I propositionen föreslås skatteskärpningar för bolagssektorn och övriga
juridiska personer på två miljarder kronor, varav 0,8 miljarder öronmärkts
för att finansiera den halverade omsättningsskatt på aktier m m
som föreslagits. Moderata samlingspartiet föreslår att omsättningsskatten,
som enligt regeringsföreträdare till och med leder till minskade inkomster
för statsverket, avskaffas i sin helhet. Då uppkommer inget
skattebortfall.

(6) Moderata samlingspartiet avvisar den kvotering av avdraget för pensionsförsäkringspremie
1990 som riksdagen beslutade om i december
1989. Vi upprepar nu detta förslag. Något skattebortfall till följd av att
denna kvotering upphör 1991 uppkommer alltså inte.

(7) Av förslagen i propositionen om en enhetlig lönebeskattning avvisar
moderata samlingspartiet förslagen om skärpt beskattning av bilförmån,
slopade reduktioner för ensamstående med barn och hemmamake,
socialavgifter för överskjutande ersättning vid bilresor i tjänsten
och vissa andra förslag av mindre finansiell omfattning. Dessutom föreslås
att skattereduktionen för fackföreningsavgifter slopas i sin helhet
samtidigt som arbetsgivarnas rätt till avdrag för organisationskostnader
slopas.

(8) I skärpt bostadsbeskattning inräknas den föreslagna höjningen av
byggmomsen samt de ytterligare momsbreddningar som föreslås beträffande
tjänster på fastighetsområdet. De 0,9 miljarder vi accepterar
avser uthyrning av permanentbostad.

(9) Den förändring av kapitalvinstbeskattningen moderata samlingspartiet
föreslår innebär en ökad anpassning till omvärlden. Den minskar existerande
inlåsningseffekter väsentligt och kommer därmed att leda till
en större omsättning och ett breddat skatteunderlag. Att detta leder till
ökade skatteintäkter styrks av internationella erfarenheter i flera länder.

(10) Moderata samlingspartiet avvisar den i propositionen förslagna breddningen
av mervärdeskattesatsen. Vi föreslår en koldioxidskatt på 46
öre/kg, slopade punktskatter utom för bensinskatten som sänks med 68
öre/liter. Vi accepterar införandet av en svavelavgift vars medel används
för miljövårdande åtgärder. Intäkterna kan därför inte tas upp
som finansiering av marginalskattesänkningarna i enlighet med vad
som föreslås i propositionen. Totalt ökar intäkterna under denna post
med 4,8 miljarder kronor enligt våra förslag.

(11) Propositionens förslag beräknas medföra en höjning av det löpande
skatteuttaget för bolagssektorn m m på 2,2 miljarder kronor. Därvid
har ränteeffekterna av den avskattning av tidigare tillåtna obeskattade
reserver som skall ske medräknats. Enligt vår uppfattning bör avskattningen
genomföras under normalt fem år på det sätt som föreslogs av
företagsskatteutredningen. För beskattningsåret 1991 uppkommer då
skatteinbetalningar på 8 miljarder kronor.

45

Den ”underfinansiering’’ på 1,2 miljarder kronor som framgår av tabell 8 Mot. 1989/90

uppkommer till följd av att vi föreslår att tidigare reduceringsregler för Sk59

moms på hotell- och restaurangtjänster återinförs. Samtidigt kan därmed
den bytesbalansförsvagning pä minst detta belopp som uppstår genom minskad
turism i Sverige undvikas.

De yrkanden om konkreta utgiftsbegränsningar som vi framlade i januari
har i vissa fall behandlats av riksdagen, medan våra förslag i andra fall ännu
inte kommit upp till avgörande i riksdagens kammare. Vid bifall till våra förslag
i denna motion bör därför regeringen snarast återkomma till riksdagen
med förslag om utgiftsbegränsningar i enlighet med vad som nedan anges.

Ersättningsnivån i sjukförsäkringssystemet har tidigare på grund av ökade
skatter höjts från 80 procent till 90 procent av den sjukpenninggrundande
inkomsten. Mot bakgrund av de omfattande skattesänkningar vi föreslår är
det naturligt att ersättningsnivån under de första 89 dagarna nu åter sänks
till 80 procent. Är det någon gång kompensationsnivån i sjukförsäkringen
skall kunna sänkas är det självfallet i samband med en rejäl inkomstskattesänkning.
För den enskilde är det avgörande vad som blir kvar efter skatt inte
vilket belopp denne får ut före skatt. Förändringen bör därutöver leda
till att missbruk av systemet i form av "friskfrånvaro’’ begränsas. Vi förutsätter
att den sänkta ersättningsnivån inte motverkas av att arbetsmarknadens
parter avtalsvägen överenskommer om förbättrade villkor.

Vi har under en följd av år föreslagit att ansvaret för de första fjorton dagarnas
sjukfrånvaro skall åvila arbetsgivarna genom en s.k. arbetsgivarperiod.
Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen nu förefaller ha accepterat
vårt förslag och att den avser förelägga riksdagen ett preciserat förslag till
hösten. Detta är emellertid inte tillräckligt för att åstadkomma de positiva
dynamiska effekter i form av en minskning av den genomsnittliga sjukskrivningstiden
som en sänkning av ersättningsnivån kan förväntas medföra. Införandet
av en arbetsgivarperiod bör därför kombineras med den av oss föreslagna
sänkta ersättningsnivån. Vi beräknar att det genomsnittliga antalet
sjukskrivningsdagar därmed kan minskas med två.

Utgiftsbegränsningen 1991 för statsbudgeten och socialförsäkringssystemet
blir med vårt förslag ca 5 miljarder kronor, brutto. Till detta kommer
också positiva effekter för produktionen. Till följd av arbetgivarperioden
kommer ca 5 000 personer på försäkringskassorna att kunna frigöras för
andra arbetsuppgifter. Vi beräknar att minst hälften av dessa bör kunna ägna
sig åt ett angeläget rehabiliteringsarbete, vilket i sin tur verkar dämpande på
utgifterna från socialförsäkringarna. Övriga bör kunna öka utbudet av arbetskraft
på arbetsmarknaden i stort.

Av samma skäl bör ersättningsnivån i föräldraförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen
minskas från 90 till 80 procent, vilket minskar utgifterna
med ca 1 150 miljoner kronor respektive 300 miljoner kronor.

Skattesänkningen är också ett motiv för att sänka ersättningsnivån i delpensionsförsäkringen
från 65 till 50 procent. Samtidigt bör delpensionsavgiften
sänkas från 0,5 till 0,3 % i enlighet med riksrevisionsverkets förslag. Eftersom
intäkterna från delpensionsavgiften fonderas leder förslaget inte till
en utgiftsminskning som formellt kan tillgodogöras statsbudgeten. Åtgärden

som sådan är emellertid utbudsfrämjande och innebär därutöver en stimu- Mot. 1989/90
lans för näringslivet genom den sänkta arbetsgivaravgiften, vilket i sin tur Sk59
leder till positiva effekter för statsbudgeten.

Försäljning av statliga företag bör snarast inledas av såväl ideologiska som
budgetmässiga skäl. En försäljning medverkar därutöver till ett ökat hushållssparande.
vilket i sin tur minskar den privata konsumtionen och inflationstrycket.
Vi bedömer det möjligt för marknaden att hantera försäljningsvolymer
på minst 5 miljarder kronor per år. Tillskotten till statskassan kommer
att kunna ligga på denna nivå under en lång följd av år, varför budgeten
reellt förstärks med motsvarande belopp varje år under överblickbar framtid.
Eftersom försäljningen trots detta är att betrakta som en icke permanent
åtgärd räknar vi emellertid endast med ränteeffekten på 600 miljoner kronor
för år 1991.

Ulandsbiståndet skall enligt vår mening främja en utveckling mot demokrati
och marknadsekonomi i mottagarländerna. Nuvarande länderramar till
enpartistater bör därför avvecklas inom en femårsperiod. Konkreta besparingsförslag
om 1 055 miljoner kronor har lagts i separat motion i januari.

Kommunerna måste ges större frihet, bl.a. genom avregleringar, att själva
avgöra var tillgängliga resurser skall satsas. En rad specialdestinerade och
styrande bidrag bör slås samman till ett klumpbidrag. Skatteutjämningsavgiften
och den s.k. Robin Hood-skatten avskaffas. Till följd av att vår politik
leder till sänkt - inte omfördelad - skattebörda kan ökningen av lönekostnaderna
hållas väsentligt lägre än med regeringens politik. Våra förslag gör det
möjligt att sammantaget minska transfereringarna till kommunerna med 4
miljarder kronor för kalenderåret 1991, vilket ändå betyder att kommunerna
kan bibehålla en realt oförändrad verksamhet. Med regeringens politik är
detta inte möjligt. Vi har dessutom föreslagit att arbetsgivaravgifterna skall
sänkas med nästan 2 procentenheter redan från och med den 1 januari i år.

Bara detta skulle innebära minskade kostnader för kommunerna för innevarande
år med ca 4 miljarder kronor.

Den föreslagna skatteomläggningen leder till drastiska konsekvenser på
bostadsområdet. Skatteuttaget ökar med drygt 16 miljarder kronor samtidigt
som räntebidragen reduceras med nästan 2 miljarder kronor. För att kompensera
detta och den breddade och höjda momsen m.m. ökas bidragen till
hushållen med sammantaget 8,4 miljarder kronor (exklusive de minskade
livsmedelssubventionerna). Bidragsberoendet och rundgången ökar. Inslag i
skattekonstruktionen, bland annat reavinstbeskattningen och den borttagna
uppskovsmöjligheten, leder till fortsatta inlåsningsmekanismer och trögrörlighet
på bostadsmarknaden. Vi kan, som tidigare nämnts, inte acceptera de
föreslagna skärpningarna av skatterna på boendet. Med hänsyn till den sänkning
av det totala skattetrycket som vi förordar tillstyrker vi de föreslagna
minskningarna av räntebidragen. Vårt förslag ger därutöver utrymme till ytterligare
minskningar av subventionerna på bostadsområdet. I särskild motion
föreslås bl.a. att räntebidragen skall avskaffas för hus byggda före 1975,
att lånevillkoren för småhus med hyres- och bostadsrätt jämställs med dem
som gäller för småhus med äganderätt, en med 0,1 procentenheter förhöjd
upptrappningstakt av den garanterade räntan för hyres- och bostadsrättshus,
vilket medför minskade olikheter i villkoren för hus med skilda upplåtelse

former, avskaffande av det s.k. förvärvsstödet vid köp av egnahem samt av- Mot. 1989/90
vecklandet av diverse andra selektiva stödformer. Utgiftsbegränsningarna Sk59
uppgår till sammanlagt 1 780 miljoner kronor för kalenderåret 1991 utöver
regeringens förslag, men kommer därefter - i likhet med vissa av de andra
utgiftsbegränsningar som förordas i denna motion - att öka ytterligare. De
ökningar av boendekostnaderna som uppkommer till följd av dessa förslag
är i förhållande till regeringens alternativ försumbara.

Livsmedelssubventionerna skall enligt regeringens förslag avskaffas i ett
slag från och med den 1 januari 1991, trots riksdagens tidigare beslut om en
avvecklingsperiod på tio år. Enligt vår mening bör näringen ges nödvändig
omställningstid i enlighet med riksdagens beslut. Subventionerna bör därför
minskas med 250 miljoner kronor per år. Eftersom propositionen nettoredovisar
barnbidragsökningen och minskningen av livsmedelssubventionerna
bör de senare tas upp som en utgiftsbegränsning i vårt alternativ.

Ovan har endast en del större poster i det av oss i januari framlagda budgetalternativet
redovisats. I våra motioner har därutöver framförts i storleksordningen
150 ytterligare förslag om utgiftsbegränsningar. De berör allt från
ett avskaffande av spardelegationen och fritidsbåtsregistret till minskningar
av tekostöd och skoladministration. Dessutom har föreslagits utgiftsökningar
för att bl.a. förstärka rättssäkerhet och rättstrygghet, öka kvaliteten
i utbildningen, förbättra vårt lands infrastruktur och säkerställa ett starkt
försvar. Sammantaget innebär våra förslag i dessa hänseenden en utgiftsbegränsning
netto på ca 1,5 miljarder kronor. Detta redovisas under Övrigt i
tabell 9 nedan.

Tabell 9

Sammanställning av föreslagna utgiftsbegränsningar (helåret 1991; miljarder

kronor)

Sjukförsäkringen, brutto 5,4

Föräldraförsäkringen, brutto 1,2

Arbetslöshetsförsäkringen, brutto 0,3

Utförsäljning av statliga företag,ränteeffekt 0,6

Ulandsbistånd 1,1

Transfereringar till kommunerna 4,0

Bostadssubventioner 1,8

Livsmedelssubventionerna 0,2

Övrigt, netto 1,5

Minskade skatteintäkter till följd av ändringar i transfereringssystem -1,2

Summa utgiftsbegränsningar 14,9

Sammantaget innebär de moderata förslagen en viss finanspolitisk förstärkning
jämfört med regeringens förslag såsom dessa redovisas i kompletteringspropositionen,
om även effekterna av de icke permanenta besparingarna
inkluderas. Detta finner vi emellertid befogat med hänsyn till den förväntade
efterfrågeuppgången i ekonomin.

11. Efter 1991

Oavsett om den skatteomläggning som uppgörelsen mellan socialdemokraterna
och folkpartiet innebär eller den verkliga skattereform som moderata
samlingspartiet förespråkar genomförs 1991 kan detta endast ses som ett
första steg i en reformering av det svenska skattesystemet. Även efter den

sänkning som moderata samlingspartiet förordar för 1991 ligger det svenska Mot. 1989/90

skattetrycket klart över omvärldens. Fortfarande kommer i det närmaste två Sk59

tredjedelar av de enskilda medborgarnas inkomster att gå till den politiska
sektorn.

En målmedveten politik som syftar till att harmonisera det svenska skattetrycket
med vad som gäller för genomsnittet i Europa måste därför bedrivas.

Därmed kommer också de enskilda medborgarnas rätt att disponera över
sina egna inkomster att öka. Samtidigt blir tillväxten större än vad den annars
skulle vara.

Det är i första hand de mest skadliga skatteformerna som bör sänkas. Stor
hänsyn måste tas till vikten av att harmonisera svenska skatteregler med dem
som gäller för EG och övriga Europa.

En strävan bör vara att antalet medborgare som betalar statlig inkomstskatt
successivt minskar samtidigt som skattesatsen sänks. Genom att statlig
detaljstyrning avskaffas och offentliga monopol slopas och till följd av den
effekti visering som därmed uppnås skapas utrymme för kommunerna att
sänka sin inkomstskatt.

Reformeringen av familjebeskattningen bör fortsätta. Det slutliga målet
skall vara att åstadkomma ett skatte- och bidragssystem som innebär att den
som betalar skatt inte skall behöva bidrag och att den som behöver bidrag
inte skall betala skatt. Genom sänkta skatter bör utrymme efter hand skapas
för en fullständig frihet för familjerna vad gäller val av barnomsorg.

Nuvarande socialförsäkringsavgifter bör efter hand åter relateras till utgående
förmåner. De avgifter som inte är anknutna till någon förmån bör
successivt slopas. Det bör också övervägas att - parallellt med motsvarande
höjning av bruttolönen - överföra betalningsansvaret för socialförsäkringsavgifterna
till de enskilda. Därigenom renodlas avtalsrörelserna genom att
eventuella förändringar av socialförsäkringsavgifterna vägs in i dessa.

Beskattningen av boendet måste lindras. Fastighetsskatten bör successivt
avskaffas. Även andra skattesänkningar måste övervägas för att minska den
omfattande boendebeskattningen.

Mervärdeskatten måste efterhand till både bas och skattesatser anpassas
till vad som gäller för övriga länder. I det sammanhanget kan det bli aktuellt
att sänka det totala mervärdeskatteuttaget.

Flertalet av de konsumtionsstyrande punktskatterna bör slopas. Alkoholoch
tobaksskatterna bibehålls och höjs i takt med prisutvecklingen.

Det torde ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig författningstext.

12. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en successiv sänkning av det totala skattetrycket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avregleringar och brutna monopol,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatta sänkningar av den statliga skattesatsen, 49

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90

tionen anförts om gränsen för uttag av statlig inkomstskatt, Sk59

5. att riksdagen beslutar att det extra grundavdrag som föreslås i
propositionen inte anknyts till basbeloppet,

6. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en förändring
av schablonavdraget i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om grundavdrag för
barn i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda sparstimulanser,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändrad beskattning
av ”hobbyverksamhet” i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen med avslag på propositionen vad avser reglerna
för beskattning av bilförmån hos regeringen begär förslag i enlighet
med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos regeringen
begär förslag till beskattning av reseförmåner i enlighet med
vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avdrag för resekostnader vid resor till och från arbetet,

13. att riksdagen beslutar att undanta tävlingsvinster till ett värde
av högst 600 kronor från beskattning,

14. att riksdagen beslutar bibehålla nuvarande skattefrihet för inkomster
från bär-, svamp- och kottplockning,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om uppräkning av
avdragen för fördyrade levnadsomkostnader i enlighet med vad som
anförts i motionen,

16. att riksdagen avslår propositionen vad avser förslaget om avskaffat
avdrag för underhåll till icke hemmavarande barn,

17. att riksdagen avslår propositionen vad avser slopad skattereduktion
för hemmamake och ensamstående med barn,

18. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos regeringen
begär förslag till slopad skattereduktion för fackföreningsavgift
respektive avdrag för arbetsgivarkostnader för organisationsverksamhet,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmånsrelatering av socialavgifter,

20. att riksdagen avslår propositionen vad avser förslaget om en särskild
löneskatt,

21. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos regeringen
begär förslag om regler för extra avdrag vid existensmininum i
enlighet med vad som anförts i motionen,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om extra avdrag för
sjukdomskostnader vid synnerliga skäl i enlighet med vad som anförts
i motionen.

23. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt att utnyttja Mot. 1989/90

underskott i inkomstslaget kapital vid senare beskattningsår, Sk59

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett särskilt grundavdrag
på 1 000 kronor i inkomstslaget kapital i enlighet med vad som
anförts i motionen,

25. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos regeringen
begär förslag angående rätt till avdrag för realisationsförluster
i enlighet med vad som anförts i motionen,

26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en generell anståndsmöjlighet
för erläggande av skatt i samband med realisationsvinstbeskattning
i enlighet med vad som anförts i motionen,

27. att riksdagen avslår propositionen vad avser ränteavdragsbegränsningar,

28. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos regeringen
begär förslag om beskattning av realisationsvinster vid avyttring
av fastigheter och bostadsrätter i enlighet med vad som anförts i
motionen,

29. att riksdagen med avslag på propositionens förslag angående
slopad rätt till uppskov vid realisationsvinstbeskattningen hos regeringen
begär förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,

30. att riksdagen avslår propositionen vad avser avdragsrätt för
kostnader för värdehöjande reparationer och underhåll respektive avskattning
i vissa fall,

31. att riksdagen beslutar att begränsningen av rätten till avdrag för
värdehöjande reparationer sätts till de senaste tio åren före avyttringstillfället,

32. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del
hos regeringen begär förslag om beskattning av realisationsvinster av
aktier m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om metod för bestämning av anskaffningsvärde vid aktievinstbeskattning,

34. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avdrag för realisationsförluster
i enlighet med vad som anförts i motionen,

35. att riksdagen hos regeringen begär förslag om schablonanskaffningsregel
i enlighet med vad som anförts i motionen,

36. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos regeringen
begär förslag om realisationsvinstbeskattning av fordringar i
enlighet med vad som anförts i motionen,

37. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avdragsrätt för
realisationsförluster för premieobligationer i enlighet med vad som
anförts i motionen,

38. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del
hos regeringen begär förslag om särskilda spärregler vad beträffar
realisationsvinst för delägare i fåmansföretag,

39. att riksdagen avslår propositionens förslag vad avser realisationsvinstbeskattning
av övrig lös egendom,

51

40. att riksdagen avslår regeringens förslag om avkastningsskatt på
pensionssparande,

41. att riksdagen avslår regeringens förslag om en särskild löneskatt
för pensionspremier,

42. att riksdagen avslår regeringens förslag om en särskild skatt för
premie avseende försäkringssparande i utländskt försäkringsföretag,

43. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos regeringen
begär förslag om beskattning av mangårdsbyggnad på jordbruksfastighet
i enlighet med vad som anförts i motionen,

44. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos regeringen
begär förslag om regler för schablonintäktsberäkning i enlighet
med vad som anförts i motionen,

45. att riksdagen hos regeringen begär förslag om konventionell beskattning
av allmännyttiga bostadsföretag och äkta bostadsföretag i
enlighet med vad som anförts i motionen,

46. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del hos regeringen
begär förslag om ändrad fastighetsskatt i enlighet med vad som
anförts i motionen,

47. att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinförd rätt till
avdrag för faktiska kostnader i samband med resor i tjänsten i enlighet
med vad som anförts i motionen,

48. att riksdagen beslutar att avdrag för pensionsförsäkringspremie
1990 skall medges med hela premien,

49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgiftsbegränsningar,

50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den långsiktiga inriktningen av skattepolitiken.

Stockholm den 2 maj 1990

Mot. 1989/90
Sk59

Cart Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Anders Björck (m)

Bo Lundgren (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m)

Rolf Dahlberg (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Gunnar Hökmark (m)

Gullan Lindblad (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

Sonja Rembo (m)

52

Innehåll Mot. 1989/90

1. Sammanfattning 1 Sk59

2. Högt skattetryck - ofrihet och mindre välfärd 4

3. Högt skattetryck ger låg tillväxt 6

4. Tjugo förlorade år 10

5. Utredningar och uppgörelse 13

6. Propositionen 15

6.1 Höjt skattetryck 16

6.2 Inflationen accelererar 17

6.3 Ökat bidragsberoende 18

6.4 Förlorarna 18

6.5 Lönebildningen försvåras 19

6.6 Minskat sparande 20

6.7 Nyföretagandet minskar 20

7. Det moderata alternativet 21

7.1 Målen: större frihet och ökad välfärd 21

7.2 Sänkt skattetryck 22

7.3 Avreglering och brutna monopol 23

7.4 Skatteskalan, grundavdrag och schablonavdrag 23

7.5 Grundavdrag för barn 24

7.6 Beskattningen av kapitalinkomster och kapitalvinster ... 26

7.7 Reformerad boendebeskattning 27

7.8 Beskattningen av sparande 27

7.9 Sparstimulanser 28

7.10 Finansiering 28

8. Ställningstaganden i detalj 30

8.1 Inkomst av tjänst med mera 30

8.1.1 Beskattning av förmån av fri bil 30

8.1.2 Beskattning av reseförmåner 30

8.1.3 Beskattning av tävlingsvinster 31

8.1.4 Beskattning av bär-, svamp-och kottplockning 31

8.1.5 Beskattningen av "hobbyverksamhet” 32

8.1.6 Traktamentsbeskattningen m.m 32

8.2 Allmänna avdrag och skattereduktioner 32

8.2.1 Bibehållet avdrag för underhåll till icke hemmavarande

barn 32

8.2.2 Bibehållen skattereduktion för hemmamake och ensamstående
med barn 33

8.2.3 Skattereduktion på fackföreningsavgift och avdrag för
arbetsgivarkostnader för organisationsverksamhet 33

8.3 Uttag av socialavgifter 33

8.4 Särskilda frågor 34

8.4.1 Extra avdrag vid existensminimum 34

8.4.2 Extra avdrag för sjukdomskostnader 34

8.5 Inkomst av kapital 34

8.5.1 Skatteberäkningen 34

8.5.2 Grundavdrag 34

8.5.3 Avdragsbegränsning för realisationsförluster 35 53

8.5.4 Skattskyldighetens inträde 35 Mot. 1989/90

8.5.5 Ränteavdragsbegränsningar avvisas 35 Sk59

8.5.6 Realisationsvinstbeskattning av fastigheter, allmänt ... 36

8.5.7 Särskilt om näringsfastigheter m.m 36

8.5.8 Begränsat avdrag för värdehöjande reparationer 36

8.5.9 Realisationsvinstflerskattning av aktier, allmänt 36

8.5.10 Metod för bestämning av anskaffningsvärde 37

8.5.11 Avdrag för reaförluster 37

8.5.12 Schablonanskaffningsregel 37

8.5.13 Reavinstbeskattningen av fordringar 37

8.5.14 Premieobligationer 38

8.5.15 Särskilda regler för fåmansföretagsdelägare 38

8.5.16 Reavinstbeskattning av övrig lös egendom 38

8.6 Beskattning av pensionssparande! 39

8.7 Bostadsbeskattning 39

8.7.1 Beskattning av mangårdsbyggnad på jordbruksfastighet 39

8.7.2 Egenföretagare med lokal i den egna bostaden 39

8.7.3 Den löpande beskattningen av småhus 40

8.7.4 Den löpande beskattningen av hyreshus 40

8.7.5 Fastighetsskatten 40

9. Ändring av besluten för 1990 41

9.1 Avdrag för resor i tjänsten 41

9.2 Avdrag för resor till och från arbetet 41

9.3 Avdrag för pensionsförsäkringspremie 42

9.4 Mervärdeskatt för hotell- och restaurangtjänster 42

10. Finansieringen 42

11. Efter 1991 48

12. Hemställan 49

54