med anledning av prop. 1989/90:110 Reformerad inkomst- och företagsbeskattning

Motion 1989/90:Sk62 av Martin Olsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sk62

av Martin Olsson (c)

med anledning av prop. 1989/90:110
Reformerad inkomst- och företagsbeskattning

I propositionen föreslås att vid avyttring av fastigheter och bostadsrätter
skall vinsten beräknas enligt en nominell metod och att uppskov med beskattningen
på grund av förvärv av nya fastigheter eller bostadsrätt inte blir
tillåtet. Hittills har realisationsvinsten beräknats enligt en real metod så att
beskattning skett enbart av den realvärdetillväxt fastigheten haft och inte av
det högre belopp fastigheten kommit att betinga på grund av inflationen.
Dessutom har det varit tillåtet att föra över vinsten till den nya fastighet som
inköps.

Regeringens förslag i propositionen kommer att skattemässigt drabba
dem mycket hårt som av exempelvis familjeskäl eller byte av arbetsplats och
därmed nödvändigt byte av bostadsort flera gånger under sitt liv måste sälja
sin bostad och köpa en annan.

Som jag närmare kommer att redovisa nedan drabbas dessa av beskattning
vid varje byte av bostad även om realvärdet på bostaden är oförändrat
under innehavstiden. Dessutom uppstår det anmärkningsvärda förhållandet
att ju högre inflationen blir desto högre blir den enskildes skatt när han eller
hon av helt legitima skäl - och alls inte på grund av spekulation - byter bostad.

Om vi kalkylerar med 5 procents årlig inflation innebär det att värdet
på en fastighet ökat med 50 procent efter 8 å 9 år. Efter drygt 14 år fördubblas
värdet i kronor.

Att detta inte är någon orealistisk kostnadsutveckling visas av att inflationen
sedan 1960 tills i år lett till att basbeloppet, som motsvarar inflationen,
stigit från 4 000 till 29 700 kr., alltså ökat sju och en halv gånger till och med
1989.

Om vi tänker oss en person som i unga år köper en villa eller annan bostad
för låt oss anta 600 000 kr. men av olika - helt legitima - skäl måste byta
bostad vart åttonde år och då varje gång får ut ett pris uppräknat med inflationen
och samtidigt köper en motsvarande bostad för samma pris uppstår

följande skattekonsekvenser:

Mot. 1989/90
Sk62

Ålder	inköpspris	försal jn. pris	skatt, 9% av förs.priset
25 år	600 000
33 år	900 000	900 000	81 000
41 år	1 350 000	1 350 000	121 000
49 år	2 000 000	2 000 000	180 000
57 år	3 000 000	3 000 000	270 000
65 år	4 500 000	4 500 000	405 000
Summa skatt			1 057 000 kr

Exemplet visar att den som tvingats byta bostad flera gånger på grund av
t.ex. ändrade familjeförhållanden, byte av arbetsplats och -ort, behov av annan
bostadstyp, behov av mer handikappanpassad bostad etc. etc. drabbas
av en mycket stor flyttskatt. Om i ovannämnda exempel i stället personen
haft samma bostad från 25 års ålder och till pensionsåldern skulle skatten
blivit 405 000 kr. i stället för 1 057 000 kr. Skillnaden blir alltså 652 000 kr. i
skatt.

Det är ett mycket anmärkningsvärt resultat av regeringens förslag. Men
anmärkningsvärt är dessutom att den som - liksom i exemplet - får ut samma
realvärde för fastigheten blir beskattad för en vinst som endast är en följd
av inflationen.

Regeringens förslag leder till att alla som behöver byta bostad straffas
hårt. Skattereglerna kommer att låsa människor i bostäder som kanske inte
alls längre är lämpliga för familjens aktuella situation. Människor kommer
av skatteskäl att tvingas bo kvar även om det ur alla rationella synpunkter
vore lämpligt med bostadsbyte. Varje byte av bostad kommer ju som framgår
av exemplet att leda till att vederbörandes ekonomi försämras genom en
beskattning som leder till högre skuldsättning för att byta till en likvärdig
bostad. Vad detta kommer att innebära för en önskvärd rörlighet på arbetsmarknaden
och människors möjligheter att kunna ha en lämplig bostad med
hänsyn till andra ändrade förhållanden synes inte alls ha beaktats vid framläggandena
av utrednings- och regeringsförslagen.

Av remissinstanserna har enligt uppgift i propositionen RSV och TCO tillstyrkt
med hänvisning till förenklingsaspekterna. Däremot har Hyresgästernas
riksförbund, LRF, plan- och bostadsverket samt Sveriges Föreningsbankers
Förbund framhållit att reavinstbeskattning av fastigheter och bostadsrätter
även i fortsättningen bör beskattas enligt en real - och icke nominell metod.

Enligt min mening är regeringens förslag till reavinstbeskattning av den
vinst" som inflationen medför och samtidigt slopande av uppskovsreglerna
oacceptabelt av de skäl som jag kortfattat redovisat.

Riksdagen bör därför avslå propositionens förslag i denna del och hos re- Mot. 1989/90

geringen begära att dessa frågor noggrant prövas och förslag framläggs om Sk62

endera bevarande av nuvarande system med real beskattning och uppskovsrätt
vid förvärv av annan bostad eller utarbetande av ett modifierat system
som tar rimliga hänsyn till människors rätt att kunna byta bostad i stället för
främst till de förenklingsaspekter som RSV angav.

Om det hittillsvarande systemet skall bibehållas fordras dels en översyn av
reavinstbeskattningen av bostadsrätter, så att även dessa omfattas av uppskovsreglerna,
dels en viss anpassning till övriga nya skatteregler.

De i förhållande till propositionen ändrade övergångsbestämmelser som
kommer att fordras förutsätter jag att vederbörande utskott utarbetar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår förslaget i propositionen gällande reavinstbeskattning
av fastigheter och bostadsrätter samt hos regeringen begär
nytt förslag i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 2 maj 1990

Martin Olsson (c)

8