med anledning av prop. 1989/90:110 Reformerad inkomst- och företagsbeskattning

Motion 1989/90:Sk84 av Margit Gennser (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sk84

av Margit Gennser (m)

med anledning av prop. 1989/90:110
Reformerad inkomst- och företagsbeskattning

En av de grundläggande ledstjärnorna för förslaget till ny skattelagstiftning
har varit att begränsa s.k. skatteplanering, ett i och för sig ytterligt dåligt
definierat begrepp. Av denna anledning har en grundläggande princip i
svensk skattelagstiftning övergetts, nämligen att det är de samlade nettoinkomsterna
som skall beskattas. Detta har inneburit att underskott i ett inkomstslag
eller en förvärvskälla ursprungligen fritt har kunnat kvittas mot
inkomster i andra förvärvskällor eller inkomstslag. Dessvärre har lagstiftarna
steg för steg frångått den nu nämnda principen för att i den nya skattelagstiftningen
helt överge den. Detta kommer att ge upphov till betydande
skadeverkningar, inte minst inom den mindre företagsamheten och vid omstruktureringen
av jordbruket.

Lagstiftarna tycks utgå ifrån att yrkesrollerna är väl åtskilda. En löntagare
är löntagare, en företagare är företagare och en jordbrukare är jordbrukare
fullt ut. Att många yrkesaktiva kombinerar företagandet eller deltidsjordbruk
med anställning bedöms som förhållandevis ovanligt. Detta är en felsyn.
Om jordbruket skall överleva som näring i Norrland måste verksamheten
kombineras med anställning i kanske ett helt annat yrke eller med annat
företagande. Nyföretagande vare sig det sker inom s.k. utvecklingsindustrier
med hög vetenskaplig kompetens, inom distribution eller inom annan tjänstesektor
kombineras ofta under de första finansiellt tunga åren med anställning.
Det är då väsentligt att betrakta de samlade inkomsterna som en helhet
och också tillåta underskottsavdrag fullt ut. I proposition 1989/90:110 avvisas
ett sådant synsätt. I stället stadgas att överskott och underskott mellan olika
förvärvskällor inte bör tillåtas. I stället bör förlustutjämning ske så att underskott
av en förvärvskälla dras av vid beräkningen av inkomsten det följande
beskattningsåret. Visar förvärvskällan underskott under flera beskattningsår
i följd ackumuleras underskotten. Vidare anges att underskott vid en förvärvskälla
vid upphörandet av verksamheten skall betraktas som reaförlust,
dvs endast 70 procent av underskottet får dras av från inkomst av kapital. I
den mån kapitalinkomsterna inte räcker till den tillåtna kvittningen medges
en reduktion med 30 procent av kvarstående belopp enligt reglerna för inkomstslaget
kapital.

Dessa mycket snäva regler för underskottsavdrag innebär att företagsriskerna
för framförallt den mindre företagsamheten och nyföretagandet drabbar
riskkapitalanskaffningen. Detta är desto allvarligare som Sveriges eko

nomiska problem med en bytesbalans med skenande underskott hängersam- Mot. 1989/90
man med de senaste decenniernas allt sämre villkor för finansieringen av Sk84
växande företag och en alltför liten näringslivsbas som följd. Den fiskala syn
som fått dominera det nya beskattningsförslaget bör överges till förmån för
ett mer dynamiskt och utbudsorienterat synsätt. Underskottsavdrag skall således
tillåtas fullt ut mellan olika förvärvskällor och inkomstslag. Om underskotten
icke kan utnyttjas under inkomståret bör detta kunna tillgodogöras
under följande beskattningsår.

Över huvud taget avspeglar skatteförslaget en betydande njugghet mot
människor som är villiga att göra extra insatser och vilka i det långa loppet
kommer att vara till nytta för oss alla. Inom många företag finns en väl fungerande
förslagsverksamhet. Förslagen kan gälla rena vardagsrationaliseringar
men också produktförbättringar med betydande ekonomisk avkastning. Det
är viktigt för företagen, inte minst för att befrämja en god och positiv arbetsmiljö,
att utdela belöningar för bra förslag. Att beskatta framförallt de
mindre beloppen med 31 respektive 51 procent leder dessvärre till att motivation
förbytts mot en negativ attityd till extra ansträngningar. Regeringen
har när det gäller skattefrihet vid bär-, svamp- och kottplockning tydligen
kommit till insikt om att ett alltför långt drivet fiskalt nit får motverkande
effekter. Därför har man enligt pressmeddelanden för avsikt att bevilja skattefrihet
för ett visst grundbelopp. Motsvarande princip bör tillämpas vid
företagens förslagsverksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar ändra i 18 §, 26 § och 33 § 3 mom. KL samt
i 3 § 13 mom. SIL vad gäller möjlighet till underskottsavdrag i näringsverksamhet
för egenföretagare i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattningen av ersättningar i företagens s.k. förslagsverksamhet.

Stockholm den 2 maj 1990

Margit Gennser (m)

5