med anledning av prop. 1989/90:110 Reformerad 1989/90

Motion 1989/90:Sk87 av Lennart Brunander m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sk87

av Lennart Brunander m.fl. (c)

Mot.

med anledning av prop. 1989/90:110 Reformerad 1989/90

inkomst- och företagsbeskattning Sk87-95

Sedan inkomståret 1979 har bl.a. lantbrukare haft möjlighet att avsätta en
del av nettointäkten till allmän investeringsreserv. Ett bakomliggande motiv
för denna lagstiftning har varit att ge fysiska personer som bedriver jordbruk
motsvarande möjligheter som aktiebolag att göra avsättningar för framtida
investeringar. Avsättningar för framtida investeringar har fått göras med
minst 10 000 kr/år och högst ett belopp motsvarande halva nettointäkten av
förvärvskällan. Beloppet skall sättas in på ett särskilt bankkonto, s.k allmänt
investeringskon to. Avdrag för avsättning medges inte om den skattskyldige
gör insättning på skogs- eller skogsskadekonto för beskattningsåret för den
aktuella förvärvskällan. De pengar som sätts in på kontot har fått tas i anspråk
för bl.a. följande ändamål:

1. Reparations- och underhållsarbeten på byggnader utom bostadsbyggnader
och för avskrivning av ny-, till- och ombyggnad av sådana byggnader.

2. Inventarier, dock inte begagnade.

3. Främjande av skogsbruk eller underhåll av markanläggning eller anskaffning
av markanläggning.

Det belopp som sätts in på investeringskonton måste disponeras inom sju
år. Årsskiftet 1988-1989 fanns det ca 1,5 miljarder kronor på dessa investeringskonton.
De största avsättningarna har gjorts från 1982 och framåt vilket
betyder att stora belopp är tillgängliga för investeringar.

Inom lantbruket har under senare år en stark ambition funnits för att
minska produktionsresurserna för såväl animalie- som spannmålsproduktionen.
Med dessa investeringsreserver finns nu en uppenbar risk att de avsatta
medlen kommer att investeras i animalieproduktionen. Systemet med investeringsreserver
kan då bidra till att vi får förnyade balansproblem inom
vissa produktionsgrenar. Felaktigt gjorda investeringar drabbar dock inte
alltid det enskilda företaget. En med skatteregler stimulerad investering kan
tvärtom vara gynnsam för det enskilda företaget men ogynnsam för näringen
som helhet. Något större behov av kapacitetsutbyggnad inom animalieproduktionen
finns för närvarande inte. Skattereglerna kan medföra att investeringen
görs trots att det företags- och sektorekonomiskt är olämpligt.

Villkoren för lantbrukaren och lantbruksföretaget kännetecknas av en
hög kapitalintensitet och därmed åtföljande låg nettointäkt. Enligt deklarationsundersökningen
redovisar ett lantbruksföretag med en arbetsinsats av

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Sk87-95

4 000-5 599 timmar en total nettointäkt på 110 000 kronor. Denna nettoin- Mot. 1989/90

täkt skall delas på två makar vilket ger 55 000 kronor till vardera maken. Sk87

Efter avdrag med ett basbelopp återstår ca 29 000 kronor som ATP-grundande
inkomst.

Det torde vara utomordentligt angeläget att för lantbruket att skapa bättre
pensionsvillkor. Som framgår av de ovan redovisade statistiska uppgifterna
är detta ofta inte möjligt i normala lantbruksföretag. Det är därför angeläget
att på olika sätt förstärka möjligheterna till goda pensionsförhållanden för
jordbrukarna. En av dessa möjligheter är att tillåta att investeringsreserverna
får tas i anspråk också för tecknande av pensionsförsäkringar. I den
nya livsmedelspolitik (jordbrukspolitik) som riksdagen inom kort kommer
att besluta om kommer det att finnas inslag som stimulerar jordbrukare att
sluta med sin verksamhet. Detta för att minska en produktion som anses för
hög. Oftast har dessa jordbrukare en låg pension att se fram emot. Det borde
vara i allas intresse att ge en möjlighet för dessa brukare att använda de medel
som finns i investeringskonton till att förbättra sin framtida pension. På
detta sätt kan flera fördelar vinnas. Risken för samhälls- och/eller företagsekonomiskt
felaktiga investeringar begränsas, jordbrukarna kan få bättre
pensionsförhållanden och ett långsiktigt sparande uppmuntras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att överföra medel från investeringskonton
till pensionsförsäkringar.

Stockholm den 2 maj 1990

Lennart Brunander (c)

Stina Gustavsson (c) Karin Starrin (c)

Sven-Olof Petersson (c)

2