med anledning av prop. 1989/90:118 Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.

Motion 1989/90:Jo34 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo34

av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av prop. 1989/90:118 Tillsyn enligt
djurskyddslagen, m.m.

I kraft av sin intelligens och uppfinningsrikedom har människan tagit andra
levande varelser i sin tjänst. Ofta har det skett enbart på människans villkor
och utan hänsyn till djurens rätt till sina egna liv.

Allt fler ifrågasätter ett sådant förhållningssätt till djur och natur. Allt fler
inser att jorden med alla dess resurser finns, inte för människans skull, utan
som en helhet där alla delar beror av varandra. Detta leder till att helt andra
krav än tidigare måste ställas på djurhållning och djurskydd. Vi måste basera
vårt förhållningssätt till djuren på respekt för deras egenvärde och rätt till
rimliga livsvillkor utifrån varje arts specifika förutsättningar.

Ett sådant synsätt kommer till uttryck i den lagstiftning till skydd för djuren
som riksdagen beslutade om våren 1988 och som införs successivt under
1990-talet. En stor del av ansvaret för att den nya lagen och dess föreskrifter
kommer till avsedd tillämpning vilar på kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar,
som har att utöva den lokala tillsynen.

I den nu aktuella propositionen, 1989/90:118, föreslås vissa kompletteringar
i syfte att förbättra tillsynen enligt djurskyddslagen.

Avslå propositionens utökning av 2 § djurskyddslagen

I propositionen föreslås ett tillägg till 2 § djurskyddslagen. Miljö och hälsoskyddsförvaltningarna
sköter tillsynen även för försöksdjur. Detta har lett
till att miljö- och hälsoskyddsnämnder i några fall förbjudit genomförandet
av djurförsök, som godkänts av djurförsöksetiska nämnder. Kammarrätten
har slagit fast att nämnden har rätt att meddela sådant förbud. Syftet med
propositionens ändringsförslag är att frånhända miljö- och hälsoskyddsnämnderna
denna möjlighet.

Det innebär en klar försämring av skyddet för försöksdjuren. De djurförsöksetiska
nämnderna är enbart rådgivande medan miljö- och hälsoskyddsnämndens
beslut är bindande och kan förenas med sanktionsmöjligheter. Vi
yrkar därför avslag på ändringsförslaget.

Bristande resurser ett stort problem

Det har upprepade gånger påvisats att djurskyddstillsynen är bristfällig i
många kommuner. Det finns flera anledningar till detta. Bristande utbildningsmöjligheter,
nedprioritering av djurskyddstillsynen och brist på perso

nella och ekonomiska resurser hos kommunerna är de viktigaste skälen. Det Mot. 1989/90

är bra att det nu med större skärpa framhålls att detta arbete bör prioriteras. Jo34

Tyvärr innehåller propositionen inte några förslag som på ett avgörande sätt
förbättrar kommunernas möjligheter att genomföra denna prioritering. De
viktiga frågorna om grundutbildning och vidareutbildning skjuts på framtiden.
Det gör det ännu mer angeläget att akuta åtgärder vidtas.

Lantbruksstyrelsen har begärt 6,9 milj. kr. per år under en femårsperiod
för utökad djurskyddsverksamhet. Medlen fördelas enligt följande: 600 000
kr./år för två tjänster vid lantbruksstyrelsen, 500 000 kr./år för intern fortbildning,
300 000 kr./år för utbildning av kommunal personal, 5 milj. kr./år
till kurser och individuell rådgivning till lantbrukare, 400 000 kr./år i ökning
av bidragen till prövning av nya djurhållningsmetodersamt 100 000 kr./år för
interna arbetsgrupper m.m. Vi yrkar att medel anslås till lantbruksstyrelsen
i enlighet med förslaget, med ett undantag. Anslaget för utbildning av personal
vid kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar bör utökas till 1
milj. kr./ år så att insatserna kan intensifieras.

Mellankommunal samordning nödvändig

Mångå kommuner har knappa resurser till sitt förfogande för miljöarbete.

Djurskyddstillsyn är bara en av många angelägna uppgifter, som miljö- och
hälsoskyddsnämnderna har att utföra. Möjligheterna till samordning mellan
kommunerna måste tas tillvara. Propositionen föreslår ett tillägg till 24 §
djurskyddslagen i syfte att skärpa kravet på att miljö- och hälsoskyddsnämnderna
skall ha tillgång till djurskyddsutbildad personal. Vi tillstyrker detta
tillägg. Av den föreslagna förändringen av lagen framgår dock inte att kravet
kan tillgodoses genom mellankommunalt samarbete. Inte heller propositionstexten
i övrigt klargör detta. Vi föreslår därför att detta tydliggörs i riksdagens
beslut.

Tillsynsavgifter

I propositionen föreslås att kommunerna skall ges rätt att besluta om avgifter
för tillsynen. Samtidigt framhålls i propositionen att avsikten är att avgifter
skall tas ut endast då tillsynen ställer särskilda krav. Det påpekas också att
avgiften skall utformas så att den som betalar avgiften erhåller en motsvarande
prestation från myndighetens sida. Det sägs också att det är lämpligt
att kommunerna håller likartad nivå på taxan.

Propositionstexten skapar mer oklarhet än den skingrar kring principerna
för avgiftsuttaget. Denna oklarhet gäller inte enbart tillsynen enligt djurskyddslagen.
Motsvarande otydlighet finns när det gäller såväl miljötillsyn
som livsmedelskontroll. Det är nödvändigt att principerna för avgiftsuttag
klargörs och systematiseras när det gäller miljö- och hälsoskyddsnämndernas
samlade verksamhet.

För tillsyn enligt djurskyddslagen bör gälla att man skiljer på servicefunktion
och kontrollfunktion. Servicefunktionen kan indelas i en allmän och en
objektsinriktad. För den allmänna servicefunktionen, dvs. information om
gällande lagar och regler, bör inte avgift tas ut. Allmänheten skall kunna

3

ringa till myndigheten och få enklare frågor besvarade. Allmänt informa- Mot. 1989/90

tionsmaterial skall utarbetas och tillhandahållas. Det måste anses ligga i Jo34

samhällets intresse att kunskap finns hos allmänheten om gällande lagar och
regler.

För den objektsinriktade servicen skall avgift tas ut. En djurhållare som
vänder sig till miljö- och hälsoskyddsförvaltningen med en specifik fråga
måste räkna med att betala för tjänsten.

Även kontrollfunktionen kan indelas i en mer allmän och en specialinriktad.
Den allmänna tillsynen bör vara avgiftsfri. Om förhållanden som kräver
ytterligare åtgärder upptäcks bör dessa avgiftsbeläggas. Den avgiften får då
karaktären av sanktion och i viss mån styrning till ett bättre djurskydd. Regeringen
bör få i uppgift att återkomma med ett mer utvecklat förslag till avgiftssystem
i enlighet med ovanstående.

I propositionen utpekas särskilt djurhållning vid cirkus, som exempel på
tillsyn som bör avgiftsbeläggas. Vi avvisar detta. Däremot finns det goda skäl
att belägga djurförsök med en avgift per försöksdjur i det uttalade syftet att
minska antalet djurförsök.

Djurskydd vad gäller sällskapsdjur

Den vanligaste formen av djurhållning i Sverige är att hålla sällskapsdjur.

Det är samtidigt den mest svårkontrollerade vad gäller djurskydd. Många av
de mest upprörande fallen av djurmisshandel som avslöjats har gällt sällskapsdjur.
Den viktigaste insats samhället kan göra på detta område är förebyggande.
Det kan ske genom ökad information. Propositionen föreslår att
krav skall kunna ställas på skötselråd vid överlåtelse av sällskapsdjur. Det är
bra men otillräckligt. Ytterligare insatser behövs från samhällets sida.

Många ideella föreningar som arbetar med djurskyddsfrågor eller med
verksamhet som syftar till att lära ut bättre djurhållning har mycket begränsade
resurser till sitt förfogande. Ett bättre samhällsstöd skulle dels gagna
djurskyddet, dels förbättra möjligheterna till fritidsverksamhet för de många
människor, som är intresserade av djur. Ridklubbar, brukshundsklubbar och
4H-föreningar är exempel på sådana. Vi föreslår att 5 milj. kr. anslås i projektbidrag
till föreningar som verkar för information och utbildning i djurhållning.
Särskilt föreningar med barn- och ungdomsverksamhet bör stimuleras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget om tillägg till 2 § djurskyddslagen,

2. att riksdagen till lantbruksstyrelsen anslår 7,6 milj. kr./år i fem år
för insatser vad gäller djurmiljö och djurskydd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommunernas
tillgång till djurskyddsutbildad personal kan tillgodoses genom
mellankommunal samverkan,

4. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till avgiftssystem
för tillsyn enligt djurskyddslagen i enlighet med vad som i motionen

anförs, 4

5. att riksdagen beslutar att djurförsök skall avgiftsbeläggas i enlighet
med vad som i motionen anförs,

6. att riksdagen beslutar anslå 5 milj. kr. till lantbruksstyrelsen i särskilt
projektstöd till ideella organisationers verksamhet för information
och utbildning i bättre djurskydd.

Stockholm den 17 april 1990
Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)
Annika Ahnberg (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

Mot. 1989/90
Jo34

1* Riksdagen 1989/90. 3 samt. Nr Jo33-40