med anledning av prop. 1989/90:123 Fisket

Motion 1989/90:Jo44 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo44

av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:123 Fisket

Propositionen är i första hand en följd av de överenskommelser som träffats
inom EFTA och det avtal statsministern undertecknade i Oslo den 15 mars
1989 samt den utredning jordbruksministern tillsatte den 1 december 1989,
den s.k. Hallmanska utredningen.

Det kan konstateras att Hallmans utredning inte i någon högre grad påverkat
propositionen, vilket är naturligt då utredningen genomsyras av okunnighet
om såväl fiskets villkor som de möjligheter EFTA-överenskommelserna
trots allt innebär.

Det finns i EFTA-överenskommelsen en frist för genomförandet av densamma
fram till utgången av 1993. Detta under förutsättnig att riksdagen
godkänner de ändringar i konventionen som föreslås. I sammanhanget är det
viktigt att konstatera att Sverige inte kan gå före och avreglera, innan övriga
EFTA-länder vidtagit samma åtgärder. I propositionen framhåller jordbruksministern
att det är nödvändigt att förändringarna i vårt land håller
jämna steg med andra länders. Det kan dock konstateras att när jordbruksministern
fryser stödet till det svenska fisket, utökar norska.staten stödet till
sina fiskare. Man kan här bl.a. peka på den kraftiga höjning av det särskilda
avdraget för fiskare, som norska stortinget beslutade om i höstas. De norska
fiskarna, liksom de isländska, gynnas kraftigt skattemässigt och har där stora
fördelar framför svenskt fiske.

Villkoren för svenskt fiske

De förändringar som nu genomförs får, enligt vår mening, inte rubba det
svenska fiskets konkurrensförutsättningar. Redan 1992 införes rätt att direktlanda
fångster i andra EFTA-länder. Det är då nödvändigt att det sker
på lika villkor. Den norska råfiskloven, dvs. att Norges Salgslag har ensamrätt
till all förstahandsmottagning och då även den svenska, kan efter denna
tidpunkt inte längre gälla. I annat fall skulle EFTA-överenskommelsen sättas
ur spel. Det är också angeläget att de svenska fisktillgångarna skyddas.
Att byta fiskerättigheter mot annat, såsom tullättnader, får ej förekomma. I
de avtal som bilateralt skall komma till stånd skall, enligt vår mening, regeln
gälla, att fisk bytes mot fisk till samma värde. Att träffa uppgörelser, såsom
skett med EG i det s.k. anpassningsavtalet, är förkastligt.

Vi har i en kommittémotion i anslutning till forskningspropositionen före

slagit att den marina forskningen skall samordnas och avföras från fiskeristyrelsens
verksamhet. Vår uppfattning härvidlag står fast.

Vi delar propositionens uppfattning att yrkesfiskarlicensen skall vara kvar,
men anser att loggboksplikten kan slopas med undantag för fiske i utländsk
zon. Tillräcklig kontroll erhålles genom landningsnotorna, om dessa kompletteras
med fiskeområde. En sådan åtgärd skulle bespara fiskaren mycket
arbete och ändå svara mot de krav på kontroll som med hänsyn till kvotutnyttjande
kan behövas.

Fisket spelar även en viktig regionalpolitisk roll. I propositionen redovisas
uppgifter om fiskets omfattning och betydelse uttryckt i land och fångster
och antalet yrkesverksamma.

Även om antalet sysselsatta och fångstens storlek inom insjöfisket är relativt
begränsad, är denna näringsverksamhet av betydelse för att vidmakthålla
och utveckla en levande skärgård och landsbygd runt våra större vattendrag.
Insjöfisket, som i dag sysselsätter ca 250 yrkesfiskare, har enligt vår
uppfattning goda utvecklingsmöjligheter.

Det statliga stödet till fisket

Sorn framhålles i propositionen är det nödvändigt att förändringarna under
övergångstiden håller jämna steg med andra länders. När nu Sverige fryser
stödet för det svenska fisket är vi på väg att komma i underläge, då t.ex.
Norge genomför speciella skattelättnader för sina fiskare och dessutom höjer
det belopp som utgår som stöd till deras fiske.

Men det är ännu viktigare att samma regler för stöd i EFTA-länderna gäller
efter utgången av 1993. Genom att andra länder omvandlar sitt stöd kan
Sveriges fiskare komma i ett konkurrensläge som innebär ytterligare svårigheter,
utöver de som EFTA-överenskommelsen skapar om dess regler följes.

Jordbruksministern skriver i propositionen att det behövs ytterligare underlagsmaterial
för preciseringar av anpassningen, och han har för avsikt att
återkomma till regeringen med ett särskilt uppdrag till jordbruksnämnden
och fiskeristyrelsen om en utredning. I en sådan utredning är det, enligt vår
mening, nödvändigt att ta till vara de unika kunskaper som finns inom fiskerinäringen,
och som i många fall de statliga verken saknar.

Vi föreslår därför att utredningen bedrivs i samråd med näringen. Detsamma
gäller den utredning som skall anförtros jordbruksnämnden när det
gäller dels frågan om att behålla överskottshantering med lägstapriser för
sill/strömming, dels frågan under vilka omständigheter ett regionalpolitisk!
stöd kan vara förenligt med EFTA-överenskommelsen samt huruvida det är
möjligt att använda prisregleringsavgiften för att finansiera tillåtna stöd.

Laxfisket

Skyddet av de naturreproducerande stammarna är en angelägenhet för samtliga
Östersjöstater. Genom uppdelningen av den s.k. vita zonen har begränsningar
av uttagen av lax kunnat ske, då det fria rovfiske som bedrevs har
kunnat regleras. Även om laxbeståndet i Östersjön är starkt, troligen bättre
än på mycket länge, innebär begränsningarna för tredje land att en hel del

Mot. 1989/90
Jo44

lax sparats. Trots att fångsterna i egentliga Östersjön endast innehåller Mot. 1989/90

10-15 % naturreproducerande lax borde dessa begränsningar ändå innebära Jo44

en förbättrad återvandring.

Det är angeläget att internationella avtal ingås, där ett tak för de totala
uttagen sätts, och en rättvis fördelning sker, där Sverige får sin rättmätiga
andel i förhållande till vattenareal, reproduktion och traditionellt fiske. Vi
vill erinra om utrikesutskottets uttalande i betänkande 1987/88:33, som riksdagen
antog:

Utskottet utgår från att regeringen, såväl vid förhandlingarna inom ramen
för fiskerikommissionen för Östersjön, som i bilaterala förhandlingar med
Sovjetunionen och andra länder (främst EG), kommer att tillse att fisket
inom den nya svenska fiskezonen skall ske under ansvar för god beståndsvård
samt att svenska fiskare inom ramen för god beståndsvård ändå skall
ges ökade fångstmöjligheter inom det egna vattnet.

Det är enligt vad utskottet förstår, regeringens uttalade mål att tredjelandsfiske
i den tidigare vita zonen skall skäras ner väsentligt under nästa år,
i syfte att skydda torsk- och laxbeståndet. Det är även regeringens mål att på
sikt ytterligare skära ned andra länders kvoter i det berörda området. Utskottet
stöder detta mål.

Prisregleringen på fisk budgetåret 1990/91

Den överenskommelse som träffats när det gäller normpriserna på fisk innebär
att stödet till fisket fryses på samma nivå som innevarande år. Dock har
omräkningar och andra prioriteringar gjorts som innebär en, om än otillräcklig,
uppräkning av priserna. Då såväl fiskets förhandlingsdelegation som
konsumentdelegationen och jordbruksnämnden godkänt uppgörelsen finner
vi ingen anledning att frångå densamma.

Vi vill dock göra ett påpekande. Det gäller stödet till foderfisk som i årets

avtal får uppgå till 12 milj. kr.

På grund av kris inom pälsdjursbranschen minskar försäljningen till djur

föda. Det gäller även den export som funnits till Finland. Denna foderfisk
har betalats med ett högre pris, vilket varit positivt för lönsamheten i
sill/strömmingfisket, i synnerhet på syd- och ostkusten.

Den övriga delen av foderfisken avsätts för tillverkning av mjöl och olja,
som - även om förbrukningen minskar i Sverige - har en marknad långt utöver
det som produceras inom landet.

På grund av de ändrade förhållanden som inträder genom EFTA-överenskommelsen
och ändrade marknadsförhållanden, föreslår vi att statens jordbruksnämnd
erhåller rätt och möjlighet att ändra på nuvarande regler för
stöd till foderfisken.

Den statliga fiskeriadministrationen

Vi delar jordbruksministerns uppfattning att den statliga fiskeriadministrationen
behöver förenklas, effektiviseras och anpassas till EFTA-konventionen.
Vi anser dock att fiskenäringens kompetens skall tillvaratas och utnytt

13

jas i det kommande utredningsarbetet. Vi förutsätter att den föreslagna ut- Mot. 1989/90

redningen leder till att ett fristående centralt fiskeriverk bibehålls. Jo44

I enlighet med riksdagens tidigare ställningstagande bör även fiskenämndernas
kompetens tillvaratas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om villkoren för svenskt fiske,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det statliga stödet till fisket,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om laxfisket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prisregleringen på fisk budgetåret 1990/91,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den statliga fiskeriadministrationen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insjöfiskets utvecklingsmöjligheter och regionalpolitiska
roll.

Stockholm den 17 april 1990
Sven Eric Lorentzon (m)
Jens Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Mona Saint Cyr (m)

Hans Dau (m)

Anders G Högmark (m)

Ingvar Eriksson (m)

Ivar Virgin (m)

Birgit Henriksson (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Karl-Gösta Svenson (m)

14