med anledning av prop. 1989/90:135 Betalningar till och från utlandet

Motion 1989/90:Fi61 av Anne Wibble m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Fi61

av Anne Wibble m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1989/90:135 Betalningar
till och från utlandet

I propositionen föreslås att valutalagen ersätts med en ren beredskapslag om
valutareglering. Samtidigt föreslås en ny lag om betalningar till och från utlandet
för att tillgodose behov av skattekontroll och statistikinsamling.

Det är utomordentligt tillfredsställande att mångåriga krav från folkpartiet
om att ersätta valutaregleringen med en ren beredskapslagstiftning nu
tillgodoses. Valutaregleringen har givit upphov till stora snedvridningar i
ekonomin och det är viktigt och positivt att dessa nu kan undanröjas.

Enligt propositionen skall valutalagen kunna tillämpas i två fall. Det första
är under utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara
som landet har befunnit sig i och detta synes oss helt rimligt. Propositionen
föreslår också att valutalagen skall kunna tillämpas i fredstid, om
valutamarknaden och valutapolitiken utsätts för allvarliga störningar till
följd av utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser.

Vi har förståelse för att det i vissa extrema fredstida situationer kan uppkomma
behov av valutareglering, och den valda formuleringen av lagtexten
är utformad i nära överensstämmelse med den undantagsklausul, artikel 3,
som finns i EGs slutliberaliseringsdirektiv. Vi vill samtidigt understryka att
det måste vara helt klart att detta inte lämnar utrymme för användning av
valutareglering vid mindre extrema svårigheter för betalningsbalansen och
kapitalrörelser. Dessa senare måste bemästras med vanlig ekonomisk politik,främst
penningpolitiska åtgärder men naturligtvis också generella finanspolitiska
medel. De möjligheter till ikraftsättande av prisregleringslagen
under fredstid som den nuvarande lagstiftningen på detta område ger
manar inte till efterföljd. Vi anser därför att ordet synnerligen bör tillföras
den ovan citerade formuleringen. Det bör således lyda som följer: . . . om
valutamarknaden och valutapolitiken utsätts för synnerligen allvarliga störningar
till följd av utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser. Det blir
då helt klart att valutalagen skall tillämpas mycket restriktivt under fredstid
och inte på annat sätt än som medges också i EG-länderna.

Propositionen föreslår att en särskild lag stiftas som reglerar alla betalningar
till och från utlandet. Skälet för detta är behovet av skattekontroll
och betalningsbalansstatistik. Lagens huvudsakliga innehåll är att alla utlandsbetalningar
skall ske via en auktoriserad valutahandlare, att köp och
försäljningar av utländska fondpapper skall ske via auktoriserad valutahand

lare som är fondkommissionär, att utländska fondpapper skall förvaras i
depå hos auktoriserad valutahandlare, att förbud kvarstår mot att göra betalningar
via eget inlåningskonto i utlandet, att förbud kvarstår mot att betala
livförsäkringspremier till utlandet med större belopp än 3 000 kr., samt
en skyldighet för envar som för egen eller annans räkning gjort en valutatransaktion
att lämna riksbanken de uppgifter som behövs för statistikändamål.
Innebörden av lagen är att en betydande reglering kvarstår i form av ett
monopol för svenska valutahandlare.

Vad först gäller beloppsbegränsningen för betalning av försäkringspremie
framgår av propositionen att detta avses gälla endast andra halvåret 1990, i
avvaktan på att ett förslag från proposition 1989/90:110 om s.k. premieskatt
genomförs. Vi utgår från att regeringen under hösten återkommer till riksdagen
med förslag om att avskaffa 7 § betalningslagen.

Vad gäller det föreslagna betalningsmonopolet är det uppenbart att detta
strider mot EG-lagstiftningen. Detta framgår till och med av propositionen:
Det system för 'single banking licence som lanserats genom det andra
banksamordningsdirektivet (89/646/EEC) synes inte medge någon exklusiv
auktorisation för sådana finansiella tjänster som valutahandel. Varje kreditinstitut,
som i sitt hemland auktoriserats att handla med valutor och förmedla
betalningar, skall i princip ha rätt att fritt utföra detta slags tjänster
inom hela EG. Samtidigt finns i EGs kapitalliberaliseringsdirektiv en möjlighet
att vidta åtgärder som bedöms som nödvändiga av skattekontrollskäl.
Det är oklart vilken typ av åtgärder som avses med detta, men det synes oss
självklart att den typ av förmedlingsmonopol som föreslås i propositionen
inte uppfyller detta syfte. Reglerna kommer därför att behöva omprövas
ganska snart.

Riksdagen har just behandlat en proposition om ömsesidig handräckning
i skatteärenden. När denna konvention har trätt i kraft bör det vara tillåtet
att göra betalningar till och från ett eget inlåningskonto - dvs ej behöva gå
via svensk auktoriserad valutahandlare - i sådana länder som lämnar kontrolluppgift
till de svenska skattemyndigheterna. Den lagtekniska lösningen
bör t.ex. kunna vara att den möjlighet till undantag från betalningslagen som
riksbanken medges rätt att ge i lagens 11 § även omfattar dessa fall. Detta
bör framgå av lagen. Vi kan inte acceptera den i propositionen föreslagna
begränsningen till belopp om högst 50 000 kr. och inte heller att kontohavarens
egna betalningar till och hemtagning från ett sådant konto skall ske via
valutahandlare.

Riksskatteverket har föreslagit att undantaget från kontoförbudet bör utformas
så att riksbanken ges möjlighet att medge ett generellt tillstånd att
inneha inlåningskonto i sådan stat som i praktiken faktiskt lämnar kontrolluppgift
avseende skattskyldiga i Sverige. Vi anser att undantaget bör vara
mera generellt än så, nämligen att rätt automatiskt medges att inneha och
verkställa betalningar till och från eget inlåningskonto i land som lämnar
kontrolluppgift till Sverige.

I propositionen föreslås att fler finansiella institut än idag bör få rätt att
handla med valutor. Den teknik som valts för att tillgodose detta innefattar
ansökan och tillstånd från riksbanken i varje enskilt fall. Det tillstånd som
riksbanken sedan eventuellt meddelar skall enligt propositionen också

Mot. 1989/90
Fi61

11

kunna förenas med vissa villkor, både vad gäller vilken typ av betalningar Mot. 1989/90

som avses och vad gäller bankernas nettopositioner i utländsk valuta, s.k. Fi61

valutalimiter. Vi anser den valda tekniken mindre lämplig.

I stället föreslår vi att samtliga kreditinstitut som står under myndighetstillsyn
skall ha en principiell rätt att bedriva handel med valutor och göra
utlandsbetalningar. Vi anser inte att denna rättighet skall kunna inskränkas
med hänsyn till det aktuella institutets normala verksamhet, eftersom detta
skulle verka konkurrenshämmande och inskränkande på verksamhetens expansion.

Vi anser också att bruket av valutalimiter bör avskaffas. Vi delar i detta
avseende den kritik som framförts av t.ex. näringsfrihetsombudsmannen
(NO). Införandet av valutalimiter bör förbehållas extraordinära situationer.

Vi vill bestämt motsätta oss att riksbanken därigenom ges möjlighet att
sänka limiterna i tider av valutaoro eftersom detta måste sägas stå i strid med
slopande av valutaregleringen som valutapolitiskt medel.

I propositionen föreslås också en uppgiftsskyldighet för att tillgodose behovet
av betalningsbalansstatistik. En förbättring föreslås i detta avseende,
nämligen att gränsen för uppgiftsskyldighet sätts till 50 000 kr. Vi anser det
dock inte rimligt att ålägga valutahandlarna ett krav att ta reda på om en
beloppsmässigt mindre betalning utgör en delbetalning av en större summa,
utan valutahandlarna bör kunna utgå från att mindre belopp är undantagna.

Vi kan inte heller acceptera att uppgiftsskyldigheten gäller namnet på betalningsmottagaren
eftersom denne normalt inte är skattskyldig i Sverige. I
propositionen påstås att uppgift om betalningsmottagare krävs för att kunna
upprätthålla en godtagbar kvalitet och tillförlitlighet i betalningsbalansstatistiken.
Vi delar inte denna uppfattning.

Vi inser att de av oss föreslagna uppmjukningarna i betalningslagen medför
att underlag för betalningsbalansstatistiken måste samlas in på annat sätt.

Vi föreslår användning av enkäter. Det framgår av propositionen att även
föredraganden inser att statistikuppgifterna på sikt måste insamlas på annat
än nuvarande sätt. Enligt vår mening saknas anledning att vänta med en sådan
förändring.

De av oss föreslagna förändringarna medför krav på vissa förändringar i
lagtexten. Det bör ankomma på utskottet att göra erforderliga justeringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att 1 § andra stycket i lagen om valutareglering
ges den lydelse som föreslås i motionen, nämligen med tillägg av
ordet synnerligen på angivet ställe,

2. att riksdagen beslutar om sådant tillägg i 11 § lagen om betalningar
till och från utlandet som föreslås i motionen, nämligen undantag
från förbudet mot betalningar till och från eget inlåningskonto i
länder som lämnar kontrolluppgift till Sverige,

3. att riksdagen beslutar att samtliga finansinstitut som står under
myndighetstillsyn ges en principiell rätt att handla med valutor och
ombesörja betalningar till och från utlandet enligt vad som anförts i
motionen,

4. att riksdagen beslutar att användningen av valutalimiter avskaf- Mot. 1989/90

fas enligt vad som anförts i motionen, Fi61

5. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 50 § lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter som föreslås i motionen, nämligen att
de två sista meningarna ersätts med följande lydelse: Upplysning
skall lämnas om vad betalningen avser och vilket land betalningen
verkställs till eller tas emot från.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användning av enkäter i betalningsbalansstatistiken.

Stockholm den 25 april 1990
Anne Wibble (fp)

Lars De Geer (fp) Ingela Mårtensson (fp)

Lars Leijonborg (fp)

13