med anledning av prop. 1989/90:141 Vissa ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken, m.m.

Motion 1989/90:Jo52 av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo52

av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:141 Vissa
ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken, m.m.

Sammanfattning

Hoten mot vår miljö blir allt mer påtagliga och innebär stora kostnader för
samhället och för den enskilde. Centern vill konsekvent utnyttja ekonomiska
styrmedel. De ska syfta till att producent och konsument handlar på
ett resursbevarande och miljövänligt sätt. När det gäller energipolitiken
måste den övergripande målsättningen vara att varje energikälla som ska användas
i större omfattning och under längre tid måste ingå i naturens eget
energikretslopp.

Centerns förslag till ekonomiska styrmedel återfinns såväl i denna motion
som i motionen om indirekta skatter.

Vi föreslår i denna motion att riksdagen påminner regeringen om koldioxidbeslutet
som riksdagen fattade 1988. Regeringen ska klarlägga energianvändningens
effekter på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett
program för att minska utsläppen till vad naturen tål, samt att uttala som ett
delmål att koldioxidutsläppen inte bör ökas utöver den nivå de hade 1988.

Vi vill i likhet med regeringen införa en koldioxidavgift på 25 öre/kg koldioxid
och med 40 kr/kg kväveoxid.

Vi efterlyser åtgärder för att begränsa utsläppen från trafiksektorn. Vi vill
införa särskilda miljöklasser för nya bilar för att stimulera fram miljövänliga
fordon. Vi vill skärpa avgaskraven för lastbilar och bussar fr.o.m. 1992 års
modeller.

Centern arbetar för att i stort avveckla klorutsläppen fram till 1995. Som
ett led i det arbetet vill vi införa en kloravgift på 50 kr/kg TOCL.

Inledning

Miljöavgiftsutredningens uppdrag har varit att analysera förutsättningarna
för att utnyttja ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och lämna förslag till
utformningen av dessa styrmedel. I utredningen konstaterades att en energiomvandling
och energianvändning, som innebär en stor belastning på miljön
och ett överutnyttjande av knappa och ändliga resurser, inte kan accepteras
på längre sikt.

Från centerpartiets sida har vi sedan länge lagt förslag som syftar till en
förnyelse av energisystemet och som bygger på medvetenheten om det

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. NrJo5!-55

mycket nära samband som finns mellan vår energianvändning, ekonomisk Mot. 1989/90

utveckling och en god miljö. Vi har vid upprepade tillfället påtalat hur en Jo52

kontinuerligt ökande användning av energi och naturresurser medför svåra
miljöproblem.

Miljöförstöringen kostar årligen stora summor för den enskilde och samhället.
Lågt räknat kostar miljöförstöringen motsvarande 6 procent av BNP
årligen. Det innebär minst 70 miljarder kr per år. Då är enbart materiella

skador, produktivitetsminskningar och ökade reningskostnader medräk

nade. Det intressanta är inte att få fram den exakta kostnaden, utan att
skapa ett medvetande om att miljöförstöringen kostar enorma summor.

Ekonomiska styrmedel ska därför syfta till att producent och konsument
handlar på ett resursbevarande och miljövänligt sätt.

Den övergripande målsättningen måste därför vara, när det gäller energipolitiken,
att varje energikälla som skall användas i större omfattning och
under längre tid måste ingå i naturens eget energikretslopp. Uppfylls inte
detta krav kommer såväl den ekonomiska tillväxten att förkvävas som omfattande
miljöskador att uppstå. Samhällets åtgärder måste därför inriktas
på att stödja ökad användning av förnybar energi och effektivare energianvändning.

Förbränning av icke förnybara (fossila) energislag som kol, olja och naturgas
innebär en kraftig påverkan på miljön genom de ökande utsläppen av
bl.a. koldioxider, kväveoxider och svaveldioxider.

Växthuseffekten

Den ökande koldioxidhalten medför temperaturökningar, som i efterhand
på ett drastiskt sätt kan förändra vårt klimat och därmed förutsättningarna
för livet på jorden. Förutom koldioxid bidrar metan, dikväveoxid, ozon och
CFC (klorfluorkarboner) till växthuseffekten. Det är en global företeelse
och det är nödvändigt att varje land bidrar till att minska förbränningen av
fossila bränslen även ur denna synpunkt. En övergång från olja till kol har i
dessa hänseenden en negativ betydelse. Förbränning av biobränslen ger inte
sådana effekter på den omgivande naturmiljön. Lika mycket koldioxid som
binds vid återväxten frigörs vid förbränningen, förutsatt att användning och
tillväxt balanseras.

En medveten politik för övergång till förnybar energi och effektivare energianvändning
är den bästa garantin för både en positiv ekonomisk utveckling
och en bra miljö. En energipolitik, vars primära målsättningar är att främja
ökad energitillförsel, kommer att leda till krav på allt större investeringar för
att förebygga skador på miljön och till slut nå en nivå där dessa kostnader
inte längre kan bäras. Samhällsekonomin kommer att kollapsa i försöken att
åtgärda uppkomna miljöskador.

Riksdagen uttalade 1988 att regeringen bör klarlägga energianvändningens
effekter på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett program för
att minska utsläppen till vad naturen tål. Detta med anledning av centerns
motion om miljö. Som ett delmål angavs att koldioxidutsläppen icke bör
ökas utöver den nivå de har i dag. (1988).

Den socialdemokratiska minoriteten reserverade sig mot ett tillkännagi

vande men anförde i reservationen "Som ett led i ansträngningarna härför Mot. 1989/90

och mot bakgrund av vad som framkommit ansluter sig utskottet till förslaget Jo52

i motion Jo30(c) om att regeringen bör klarlägga energianvändningens effekter
på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett program för att minska
utsläppen så att koldioxidbalans långsiktigt kan uppnås. Den positiva utvecklingen
under 1980-talet skall därvid tas till vara. Utskottet understryker
också betydelsen av att kärnkraftsavvecklingen inleds under mitten av 1990talet.
En tidigare start kan möjliggöra en långsiktig hållbar utveckling av
energisystemet.... En långsiktig hållbar strategi bör även kunna uppmärksammas
av utredningen om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.

Fyra framträdande socialdemokrater, däribland såväl statsminister, energiminister
som miljöminister, har efter interna överläggningar uttalat att det
av riksdagen fastställda koldioxidmålet inte kan uppnås. Socialdemokraterna
av idag tar som vana att avveckla mål istället för att vidta åtgärder för
att uppnå dem. Centern håller fast vid de av riksdagen fastlagda miljömålen.

Vi är också beredda att anvisa medlen till att uppnå målen.

Vi har tidigare föreslagit att koldioxidavgift ska införas. Vi delar miljöavgiftsutredningens
och regeringens bedömning att koldioxidskatt ska tas ut
med 25 öre per kg koldioxid från förbränning av olja, kol, naturgas, gasol
och bensin samt på inrikes flygtrafik.

Ekonomiska styrmedel som premierar utnyttjande av förnybar energi och
effektivitet i användning och produktion kommer långsiktigt att vara en fördel
för den svenska industrin. Hotet mot vår miljö blir allt mer påtagligt. Det
finns därför starka skäl att optimalt utnyttja ekonomiska styrmedel för att
skydda och förbättra vår miljö. Optimal effekt av dessa styrmedel kan inte
nås utan att varje led i produktionen och konsumtionen ges ekonomiska motiv
att begränsa den negativa miljöpåverkan som aktuell verksamhet kan ha.

Centern vill ha en konsekvent övergång till skatter/avgifter i produktionsledet
för att stimulera till effektivisering och begränsning av utsläpp i produktion,
distribution och konsumtionsled. Vi föreslår i annat sammanhang
ett nytt system för uttag av skatt på energi.

Kväveoxidutgifter på utsläpp från fasta anläggningar

Regeringen föreslår att en avgift på 40 kr per kg utsläpp införs på kväveoxider
från förbränningsanläggningar med en installerad effekt av minst 10 MW
och en energiproduktion överstigande 50 GWh/år. Avgiften återbetalas till
de avgiftsskyldiga enligt en modell som premierar dem som har låga utsläpp
per energienhet. Vi har inget att erinra mot förslaget.

Ekonomiska styrmedel för att minska utsläppen av
kväveoxider från trafiksektorn

Vi saknar däremot åtgärder för att minska utsläppen från personbilar. Miljöavgiftsutredningen
förslog att ett system med miljöklasser för nya fordon
skulle införas från 1992 års modeller. Miljöklassen bestäms av bl.a. fordonets
utsläpp av kväveoxider, kolväten och koloxid. Miljöklass 1 innnebär
långtgående avgaskrav bl.a. anpassade till tätortsförhållanden. Miljöklass 2

motsvarar för personbilar, lätta lastbilar och bussar de krav som fn gäller i Mot. 1989/90

Kalifornien och för tunga fordon de krav som införs i USA fr.o.m. 1991 års Jo52

modeller. Miljöklass 3 motsvarar de lagstadgade minimikraven.

Förslaget innebar att ett miljöbidrag betalas för fordon i klass 1 för att
gynna fordon som har särskilt låg miljöpåverkan. En miljöavgift tas ut för
de fordon som tillhör miljöklass 3. Avgiften tas ut i samma ordning som försäljningsskatten
på motorfordon. För miljöklass 2 utgår varken avgift eller
bidrag. Miljöavgiften används för att finansiera miljöbidragen för fordon i
klass 1. Systemet införs fr.o.m 1992 års modeller. Förtunga lastbilar och bussar
föreslås vissa övergångsregler för 1992 och 1993 års modeller.

Bidraget till eftermontering av bl.a katalysatorer höjs till 4 000 kr per bil
för personbilar av 1985 års modell och senare. Det höjda bidraget betalas ut
under åren 1991 och 1992. Även skrotningspremien höjs under en tidsbegränsad
period för bilar av 1975 eller tidigare års modeller.

Inget av dessa förslag återfinns i propositionen, utan statsrådet vill avvakta
kommande förslag från MIA.

Vi anser att förslaget om införande av tre miljöklasser kan skynda på en
successiv utveckling av etablerad teknik. Det stimulerar dock knappast till
satsningar på nya motortyper och nya bränslen. Enligt vår mening krävs för
att få till stånd sådana satsningar införande av en elitklass som representerar
framtidens bil med ingen eller mycket liten negativ miljöpåverkan. Såsom
t.ex. en vätgasdriven bil med ångmotor och bil med något slag av miljövänliga
bränsleceller eller elbil med bättre batterier. Vi anser att regeringen
snarast ska återkomma med förslag till miljöklasser för personbilar.

Skärpta avgaskrav för lastbilar och bussar m.m.

Vi anser att hårdare krav också måste ställas på lastbilar och bussar. I Kalifornien
definieras lågemitterande fordon som fordon som drivs med sådan
teknik att utsläppen inte är högre än från metanoldrivna. Vi har tidigare fört
fram förslag om att nya fordon fr.o.m 2000 års modeller helt ska uppfylla
dessa krav. Senast år 2010 ska alla fordon uppfylla kraven. Det behövs tydliga
krav från samhället, då kommer också miljövänligare fordon och drivmedel
att tas fram.

Regeringen föreslår nu att avgaskraven för lastbilar och bussar skärps
fr.o.m. 1993 års modeller. Det är ett år tidigare än vad regeringen planerat,
men ett år senare än vad vi tidigare har föreslagit. Eftersom bilindustrin
själva säger sig klara kraven i dag finns ingen anledning att vänta längre än
till 1992 års modeller för lastbilar och bussar.

Avgifter på klor

Organiska klorföreningar tillhör de miljöfarligaste utsläppen. De hör överhuvudtaget
inte hemma i naturen. Det är därför viktigt att åtgärder vidtas så
att utsläppen av dem upphör. Såväl konsumenternas intresse av miljövänliga
pappersprodukter, som vidtagna åtgärder inom skogsindustrin har gjort att
utsläppen på tio år har mer än halverats. Vi anser att utsläppen av klorerade
föreningar i stort sett bör kunna vara avvecklade till 1995.

8

Vi har tidigare fört fram förslag om en miljöavgift på klor med 50 kr per Mot. 1989/90

kg organiskt bundet klor, enligt AOX. Miljöavgiftsutredningen lämnade Jo52

samma förslag. Miljöavgiften skulle tas ut i form av en avgift på förbrukningen
av elementärt klor, klordioxid, respektive 7 kr per kg hypoklorit, i
samtliga fall med nedsättning för vidtagna reningsåtgärder. Vi anser att uttag
med en sådan avgift kommer att leda dels till att miljövårdsinvesteringar tidigareläggs,
dels till att utsläppen minskar genom förbättrad övervakning och
skötsel.

Regeringen lägger inget förslag till kloravgift utan hänvisar till att utsläppen
har minskat snabbare än förväntat och vill därför överväga frågan ytterligare.
Industrin har minskat utsläppen snabbare än regeringens ambitioner,
men inte snabbare än de ambitioner centern har. Vi anser därför att regeringen
nu bör besluta om kloravgifter med 50 kr per kg TOC1, organiskt bundet
klor. Vi anser i likhet med tidigare att utsläpp under 0,5 kg TOCI bör
undantas från avgift.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen
ska klarlägga energianvändningens effekter på koldioxidhalten
i atmosfären och utarbeta ett program för att minska utsläppen till vad
naturen tål,

2. att riksdagen beslutar införa skärpta avgaskrav för lastbilar och
bussar från 1992 års modeller,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om åtgärder
för att begränsa utsläppen av kväveoxider från trafiksektorn,

4. att riksdagen beslutar införa en miljöavgift på organiska klorföreningar
med 50 kr/kg organiskt bundet klor, i enlighet med motionen.

Stockholm den 2 maj 1990
Karl Erik Olsson (c)

Lennart Brunander (c)

Stina Gustavsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Birgitta Hambraeus (c)

Karin Starrin (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Göran Engström (c)

9