med anledning av prop. 1989/90:144 Räntebidrag och bostadsbidrag för år 1991, m.m.

Motion 1989/90:Bo63 av Agne Hansson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: B o63

av Agne Hansson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:144 Räntebidrag
och bostadsbidrag för år 1991, m.m.

Allmänt

Centerpartiet har i partimotioner i anledning av propositionerna 1989/90:110
och lil redovisat sin syn på skattereformen. I dessa motioner understryks
att en skatteomläggning som medför stora inkomstsänkningar för höginkomsttagare
inte får ske på ett sådant sätt att de indirekta skatterna höjs i en
sådan omfattning att enskilda med normala inkomster inte förmår bära dessa
kostnadshöjningar. Det konstaterades vidare i partimotionerna att en finansiering
av marginalskattesänkningen genom en kraftigt ökad indirekt beskattning
riskerar leda till ökad rundgång och ökat inflationstryck, vilket
långsiktigt kommer att urholka skattereformen.

Centerns alternativ till skatteomläggning innebär framförallt att finansieringen
får en mer fördelningspolitiskt acceptabel profil. Den indirekta beskattningen
av nödvändig konsumtion som mat och boende sänks med ca 10
miljarder i förhållande till regeringens och folkpartiets förslag, varav ca 6
miljarder kan hänföras till minskad belastning på bostadssektorn.

I partimotionerna behandlas de förslag från regeringen och folkpartiet
som berör bostadsbeskattningen. Vi redovisar nedan centerns syn på den
kraftiga skatteskärpningen av bostadssektorn som propositionerna
1989/90:110 och lil tillsammans med vissa särpropositioner, som även lagts
i samband med skatteomläggningen, innebär.

De konkreta förslag som särskilt behandlas i föreliggande motion aktualiseras
av de förslag som läggs i proposition 1989/90:144 om räntebidrag och
bostadsbidrag m.m.

Inledning

Enligt centerns uppfattning är en skatteomläggning nödvändig. Den får
emellertid inte ske till priset av att de med små inkomster får betala skattesänkningar
för höginkomsttagare som grupp. Detta förutsätter att beskattningen
av nödvändig konsumtion som mat och boende, som alla behöver för
sin existens och grundtrygghet, måste vara återhållsam.

Centern anser att bostadssektorn i regeringens och folkpartiets förslag får
bära en alltför stor del av skattereformens finansiering för att det skall bli
möjligt att genomföra en skatteomläggning med rättvis fördelning som

grund. Den väg till skatteomläggning som anvisas i propositionerna är att Mot. 1989/90

fördelningsfrågorna nu skall lösas bidragsvägen i stället för som skett tidi- Bo63

gare genom progressiviteten i skatteskalan.

Det leder till ökad rundgång i ekonomin och till att marginaleffekterna i
skattesystemet finns kvar. Med hjälp av de ökade bostadsbidrag som måste
till för att motverka alltför drastiska höjningar av boendekostnaderna flyttas
marginaleffekterna över från rika till fattiga.

Bostadssektorn misshandlad

Under hela processen med framtagandet av skattereformen har bostadssektorn
misshandlats. Under utredningsskedet var ansträngningarna från majoriteten
hela tiden ensidigt inriktade på konstruktionen av skatteskalor och
skattesänkningarnas storlek. Betydligt mindre intresse ägnades tanken att
finna en rättvis finansiering.

Detta förhållande har för bostadssektorn inneburit att någon avvägning
inte gjorts emellan hur stor andel av finansieringen som bostadssektorn kan
tåla utan att de sociala målen går förlorade och grundtryggheten för de
boende äventyras. Det var först när skatteutredningarna slutförts som boendekostnadsutredningens
(BKU) arbete påbörjades. Den fick under några
hektiska sommarmånader uppgiften att, utifrån skatteutredningarnas givna
finansieringskrav, försöka redovisa förslag om hur denna finansieringsbörda
skulle fördelas på de olika boendekategorierna och om möjligt mildra de
mest flagranta orättvisorna. Detta visade sig inte möjligt.

Något samlat bostadspolitiskt reformförslag redovisas därför heller inte i
förslagen till skatteomläggning. BKU:s förslag om räntelån har havererat genom
det höga ränteläget som delvis orsakats av skattereformens inflationsdrivande
effekter. Problemet med de snabbt växande bostadssubventionerna
finns därmed kvar och för nästa budgetår ökar räntebidragen med ca
5 miljarder. Sammantaget tangerar nu samtliga subventioner för boendet 50miljardersgränsen.

Vidare saknas i föreliggande propositioner BKU:s förslag om investeringsbidrag
vid ny- och ombyggnad av bostäder i syfte att kompensera höjningen
av kostnaderna. Byggmomsen på bostadsproduktionen följs inte upp
i de föreliggande propositionerna. På vilket sätt fastighetsskatten bör utformas
enligt regeringens mening efter 1991 är ej heller känt. Basen för skatteuttaget,
för närvarande taxeringsvärdet, skall utredas vidare.

Sammantaget innebär ovissheten om kostnadsökningarna inom bostadssektorn
att osäkerheten för de boende även framöver kvarstår. Även ur bostadspolitisk
synpunkt är detta djupt olyckligt. Det kan få till följd att nödvändig
nyproduktion avstannar som en följd av dramatiskt ökade boendeoch
byggkostnader. Grundtryggheten kan bli omöjlig att stärka och de sociala
målen i bostadspolitiken försvagas och kan gå förlorade helt.

Från centerpartiets sida har vi i motioner, vid tre föregående riksmöten
och innan skatteutredningarna tillsattes arbeta, krävt att en parlamentariskt
sammansatt bostadspolitisk utredning skulle tillkallas. Syftet med denna utredning
skulle ha varit att lägga förslag som undanröjer de bostadspolitiska
problem som dagens svenska bostadsmarknad upplever och ge underlag för

bedömningar huruvida och - om något utrymme finns - i vilken omfattning Mot. 1989/90

bostadssektorn kan bära det av skatteomläggningens finansiering. Bo63

Syftet med vårt förslag om en heltäckande bostadspolitisk utredning var
också att åstadkomma en bättre helhetssyn på bostadssektorn genom de åtgärder
och förändringar som behöver vidtagas, med målsättningen att värna
de sociala målen och stärka grundtryggheten i boendet. Vårt förslag om en
bostadspolitisk utredning har emellertid avvisats vid varje tillfälle av riksdagsmajoriteten.

Regeringens förslag

De nuvarande förslagen till skatteomläggning bygger på en politisk uppgörelse
mellan folkpartiet och socialdemokraterna. Förslagen som berör boendet
är främst följande:

- Bostadshus på jordbruksfastighet skall fortsättningsvis beskattas som privatbostad.

- Schablonbeskattningen av småhus slopas. Den tidigare fastighetsskatten
på småhus med 1,4 % av 1/3 av taxeringsvärdet föreslås skärpt till 1,5 %
av hela taxeringsvärdet. Vissa övergångsregler föreslås som innebär viss
mildring de första åren.

- Fastighetsskatten för hyres- och bostadsrättshus föreslås oförändrad till

2,5 % av taxeringsvärdet. Även för hyres- och bostadsrättshus föreslås
övergångsregler som innebär att ingen fastighetsskatt tas ut de första åren
för nyare hus och att halv fastighetsskatt tas ut ytterligare i några år därefter.

- För nyproducerade hus alla kategorier föreslås att ingen fastighetsskatt
skall tas ut de första fem åren och att halv fastighetsskatt skall tas ut de
fem följande åren.

- De garanterade räntorna höjs. Räntebidragen minskas därvid 1991 med
1,8 miljarder kr.

- Räntebidragstrappan bibehålls och skärps genom att räntebidrag till
kostnaden för räntan för lån inom 110-125 % av låneunderlaget för bostäder
minskas från 50 % till 30 %. Minskningen berör alla hus som har
sådant räntebidrag.

- Den garanterade räntan för nyproduktion i flerbostadshus höjs från lägst
2,45 % till 3,4 %.

- Byggmomsen fördubblas.

- Moms på energi har införts från 1 mars 1990.

- Moms på fjärrvärme införs.

- Full moms på fastighetsförvaltning och fastighetstjänster införs.

- Full moms på vatten, avlopp och sophämtning har införts från 1 januari

1990.

- Full uttagsbeskattning för fastighetsskötsel införs.

- Reavinstskatten för fastigheter skärps.

- Ökad uthyrningsskatt för fritidshus och för uthyrning av permanentbostad
införs.

- Särskild miljöskatt på svavel, kväveoxider och koldioxidutsläpp införs.

Sammanlagt innebär skatteuppgörelsens förslag ett ökat skatte- och avgifts

6

uttag på boendet med ungefär 25 miljarder kronor. Det är en ökning med Mot. 1989/90
25 % i förhållande till utredningarnas förslag. Bo63

Den kraftigt ökade beskattningen av boendet tvingar fram förslag om
höjda bostads- och barnbidrag. Bostadsbidragen föreslås höjas med drygt

1,5 miljarder kronor. Barnbidragen höjs med 3,8 miljarder kronor.

De sammantagna effekterna av den nu föreslagna finansieringen av skatteomläggningen
innebär att rundgången av pengar i systemet ökar med i
storleksordningen 7-10 miljarder kronor, vilket kräver motsvarande högre
skatt. De ökade bidragen innebär att marginaleffekterna inte kommer att
försvinna utan flyttas över från rika till fattiga.

Ett ökat bidragsberoende och fortsatt kvarvarande marginaleffekter äventyrar
skattereformens huvudsyfte att främja arbete och sparande.

Centerns syn

Utgångspunkten för centerns skattepolitik är att skatt skall tas ut efter bärkraft.
Rättvis fördelning och god miljö skall främjas. Det är en förutsättning
för att skatteomläggningen skall bli bestående. Det förutsätter en återhållsam
beskattning på nödvändig konsumtion som mat och boende.

Centerns finansieringsförslag innebär som ovan nämnts en kraftigt reducerad
beskattning av boendet i förhållande till skatteuppgörelsens förslag.

Centerns finansieringsförslag på bostadssektorn innebär bl.a.

- Nej till en fördubbling av byggmomsen. Byggmomsen skall utgåmed
12,87 % medan den lägsta momssatsen på 3,95 % slopas.

- Ingen moms på energi. Punktskatter och miljöavgifter används för att få
optimal styreffekt.

- Ingen moms på fjärrvärme och biobränslen.

- Ett minskat fastighetsskatteuttag med 1,1 miljarder kronor.

- Mangårdsbyggnader på jordbruksfastighet skall som hittills beskattas
som näringsfastighet.

- En lägre momssats, 12,87 %, på fastighetsförvaltning och fastighetstjänster,
fastighetsskötsel, vatten, avlopp och sophantering.

- Bostadsbidragen höjs med 500 milj. kr.

- Barnbidragen höjs med 1 miljard.

Centerns finansieringsförslag innebär för 1991 ett minskat skatteuttag på
boendet i förhållande till nu föreliggande förslag med 5-6 miljarder kr. Det
innebär en hyra som i genomsnitt ligger 125 kr/månad lägre än regeringens
förslag för en normalbostad på 75 kvadratmeter.

För 1992-1993 kommer den minskade belastningen på bostadssektorn att
vara i storleksordningen 10-15 miljarder kronor jämfört med regeringens
förslag. Det innebär lägre hyror i förhållande till nuvarande förslag med mellan
125 och 375 kr i månaden för samma normallägenhet som ovan.

Den därmed minskade belastningen på hushållsekonomin med de lägre
boendekostnaderna leder till minskat behov av bidrag för att klara en rättvis
fördelningsprofil. Med centerns förslag kan en ökad rundgång undvikas och
marginaleffekterna reduceras enligt intentionerna i skatteomläggningen.

7

Investeringsbidraget

I proposition 1989/90:144, som var avsedd att innehålla en ny bostadspolitisk
reform med anledning av skatteomläggningen, lämnas nu endast förslag om
räntebidrag och bostadsbidrag för 1991. Den tänkta omläggningen av bostadsfinansieringen
har nu flyttats fram. I propositionen aviseras att ett förändrat
bostadsfinansieringssystem skall framläggas senare under året med
ikraftträdande 1992. Detta innebär att för 1991 fortsätter provisoriet på bostadssektorn.

Till de förslag som aviseras skall läggas senare innefattar bl a införandet
av ett investeringsbidrag. Bidraget skall vara en kompensation för de fördyringar
fördubblingen av byggmomsen innebär för bostadsproduktionen och
ses som en återbetalning av hela eller delar av den fördubblade byggmomsen
på bostäder.

Förslaget om att först belägga bostadsbyggandet med en högre momssats
och därefter återbetala hela eller delar därav genom ett bidrag är en orationell
och onödig process som enbart ökar rundgången. En betydligt enklare
form är att inte höja byggmomsen för byggandet som centern föreslår. Det
nu aviserade förslaget om ett investeringsbidrag bör därför inte läggas fram
för riksdagen. Det bör ges regeringen till känna.

Räntebidrag vid ny- och ombyggnad

Enligt proposition 1989/90:144 skall räntebidragen reduceras med sammanlagt
1,8 miljarder kronor. Förutom upptrappningen av den garanterade räntan
i årgångarna 1973-1990 föreslås nybyggnadsräntan för hyres- och bostadsrättshus
höjas från lägst 2,45 till 3,4 %. Vidare föreslås den s.k. räntebidragstrappan
skärpas. Räntebidragen görs dessutom lika för olika ägare
av hyres- och bostadsrättshus.

Förslaget att trappa upp de garanterade räntorna motiveras av att underskottsavdragens
värde minskar för egnahemsägarna när marginalskatterna
sänks.

Inkomstskatteutredningen, RINK, föreslog en reduktion av räntebidragen
med 4,6 miljarder sammanlagt när hela reformen genomförts 1991.
Boendekostnadsutredningens förslag med räntelån motsvarade en reduktion
av räntebidragen motsvarande 2,8 miljarder kronor. För 1990 har riksdagen
genom beslut i december 1990 beslutat om en reducering av räntebidragen
som en följd av skatteomläggningen med 0,8 miljarder kronor. Den
sammanlagda reduceringen som följd av skatteomläggningen uppgår för
1991 till 2,6 miljarder kronor med den sänkning på 1,8 miljarder som nu föreslås.

Även om en jämförelse mellan räntebidragen i hyreshus och bostadsrättshus
och underskottsavdragens värde för egnahemsägarna, enligt vår uppfattning,
inte kan göras så strikt som regeringen gör i föreliggande proposition,
är en rimlig sänkning av ifrågavarande räntebidrag motiverad, när marginalskatterna
justeras ner och värdet på underskottsavdragen minskar.

Vi kan därför godta propositionens förslag om den sammanlagda nivån på
reduceringen men förordar en annan fördelning som innebär att kostna

derna i nyproducerade hus blir mindre. Propositionens förslag medför Mot. 1989/90

mycket kraftiga höjningar av boendekostnaderna i förhållandevis nya hus. Bo63

Upptrappningen bör därför förändras så att kostnaderna där kan hållas tillbaka.
Det finns ej heller anledning att längre ha kvar de äldsta årgångarna i
räntebidragssystemet.

En omfördelning av kostnaderna över tiden är en nödvändighet om det
framtida stödet till nyproduktionen inte skall belasta stadsbudgeten orimlig*
hårt. Det bör ske i hela systemet och inte för varje hus som räntelånet förutsätter.
T.o.m. en användning av fastighetsskatten som ett bostadspolitiskt i*istrument,
kopplat till avtrappningen av de garanterade räntorna, är i så fall
en bättre lösning än systemet med räntelån. Mot den bakgrunden bör den av
oss förordade avtrappningsmodellen användas som första steg mot en sådan
omfördelning över tiden av bostadskostnaderna för att klara de höga kostnaderna
i nyare hus.

Vi föreslår därför följande förändringar av fördelningen mellan årgångarna
av upptrappningen. För hus färdigställda mellan åren 1988 och 1990
höjs den garanterade räntan med 0,2 %. För hus färdigställda 1986-1987
höjs den garanterade räntan med 0,3 %, för hus färdigställda 1980-1985 höjs
den garanterade räntan med 0,6 %, för hus färdigställda 1973-1979 höjs den
garanterade räntan med 1,0 % och för hus färdigställda 1971-1972 höjs den
garanterade räntan med 1,4 %. Hus byggda dessförinnan trappas direkt ur
systemet.

Den kraftiga höjningen av den garanterade nybyggnadslåneräntan innebär
att nyproduktionen drabbas av mycket höga kostnader. Vi föreslår för
att mildra den effekten och förhindra att nyproduktionen avstannar i ett läge
då bostadsbristen är besvärande att nybyggnadslåneräntan fastställs till
3,0 %.

Med ett fortsatt högt ränteläge på 15 % innebär det följande skillnader
mellan centerns och propositionens förslag.

Hus färdigställda år	c:s förslag om upptrappn.	prop. förslag om upptrappn.	budgeteffekter vid jämförelse c - prop. milj. kr.
-1970	slopat bidr.		+ 280
1971-1972	1,4 %		+ 63
1973-1979	1,0%	0,9 %	+ 26
1980-1985	0,6%	0,7 %	- 90
1986-1987	0,3%	0,7%	- 180
1988-1990	0,2%	0,3 %	- 100

Övriga stödformer

Räntebidragen enligt förordningen 1983:974 vid förbättring av bostadshus,
d.v.s. RBF-stödet eller de tidigare benämnda ROT-lånen föreslås förändras.

Från den 1 januari 1991 skall stöd utgå med 30 % i stället för 40 % av en på

visst sätt beräknad ränta. Förslaget är i linje med vad centern under flera år

tidigare har föreslagit. Den nu föreslagna reduceringen är identisk med vad

vi förde fram i motion under allmänna motionstiden i år. Det finns nu anled- 9

ning att gå vidare och förenkla stödgivningen ytterligare.

I anslagsposten räntebidrag för ny- och ombyggnad finns en rad andra Mot. 1989/90

stödformer. Vi har tidigare, nu senast vid den allmänna motionstiden under Bo63

januari i år, framfört förslag om att den statliga bostadsstödgivningen bör
vara så enkel och enhetlig som möjligt. Det finns av det skälet och av en rad
andra skäl anledning att noga pröva om varje stödform är motiverad eller att
motsvarande insatser kan användas för betydligt offensivare insatser för att
t.ex. lösa den svåra bostadsbrist som för närvarande finns och där särskilt
många utsatta är ungdomar som inte lyckats få någon egen bostad.

Vi har tidigare fört fram förslag om en sådan omprioritering av stödet till
förmån för mera offensiva satsningar. De krav på offensiva satsningar som
vi fört fram i andra sammanhang är stimulansbidrag på 30 000 kr per ny lägenhet
som kommer till för att snabbt tillskapa 5 000 nya smålägenheter
främst åt ungdomar samt ytterligare 50 000 kr per lägenhet i stimulansbidrag
för att få till stånd ytterligare 1 000 hyreslägenheter i små orter på landsbygden.
Vidare har vi krävt att 10 milj. kr. avsätts för ett saneringsprogram mot
radon i bostäder.

Vi fullföljer nu våra förslag genom en ekonomisk prioritering för dessa
mer offensiva insatser. Vi föreslår därför att regeringens ineffektiva ungdomsbostadsstöd
nu avskaffas, att nybyggnadsbidragen, återflyttningsbidraget,
bidrag till hyresrabatter och 33 §-ersättningen avvecklas. Sammantaget
innebär det en budgetförstärkning i förhållande till regeringens förslag om
185 milj. kr.

Bostadsbidrag

För att mildra verkningarna av de drastiskt höjda boendekostnaderna som
blir följden av de nu föreliggande skatteförslagen föreslås i propositionen att
bostadsbidragen höjs med sammanlagt drygt 1,5 miljarder kronor. Samtidigt
som gränsen för att få bidrag höjs från inkomstgränsen 63 000 kr/år till 81

000 kr/år byggs bidragen ut, så att det i större utsträckning rymmer utgifter
för nybyggda bostäder.

Vi har tidigare kritiserat regeringen för att inte genom en justering uppåt
av den högre bostadskostnadsgränsen beakta de höga boendekostnaderna i
nyare hus, framförallt nyproduktionen i storstadsområdena. Till nyproduktionen
är många unga barnfamiljer och andra som för första gången söker
sig ut på bostadsmarknaden hänvisade. Många av dem har inga ekonomiska
möjligheter att betala de höga hyror som nyproduktionens hyror betingar i
dag. Den inriktningen av bostadsbidragsgivningen som förespråkas i propositionen
är därför motiverad.

Dessa åtgärder måste paras med andra bostadspolitiska åtgärder som centern
föreslår för att minska kostnaderna i nyproduktionen. På det sättet kan
bidragen Hållas tillbaka, räntesubventionerna minskas och fler kan klara sig
på den disponibla inkomsten.

Centerns förslag till finansiering av skatteomläggningen innebär att bostadssektorn
belastas betydligt mindre än regeringen och folkpartiets nu
framlagda alternativ. Därmed bortfaller behovet, av fördelningspolitiska
skäl som följd av skatteomläggningen, av att föreslå kraftigt höjda bostadsbidrag.
Däremot behöver bostadsbidragen - i likhet med vad vi föreslagit tidi

gare år - justeras för att de boende skall kunna bära de höga kostnaderna i Mot. 1989/90

nyproduktionen som den socialdemokratiska politiken lett till. Bo63

Av ovan angivna skäl föreslår vi att bostadsbidragen höjs med 35 % av den
i propositionen föreslagna höjningen. Det innebär en justering av bostadskostnadsgränserna
såväl för hushåll utan barn som för hushåll med barn till
ovan angivna nivå i förhållande till propositionens förslag. Även med vårt
förslag föreslås bostadsbidrag utgå såväl till ensamstående med barn, ungdomar
under 29 år, andra hushåll utan barn och till hushåll med barn.

Den av oss föreslagna höjningen innebär en ökad kostnad med 500 miljoner
kronor jämfört med regeringens förslag om 1,5 miljarder kronor.

För den händelse centerns förslag om formerna för skatteomläggningen
inte skulle vinna riksdagens bifall kommer förslagen om höjda bostadsbidrag
i ett annat läge. Ett riksdagens bifall till regeringen och folkpartiets förslag
innebär dramatiskt höjda boendekostnader som äventyrar de sociala målen

i bostadspolitiken och grundtryggheten för många till en bostad. I ett sådant
läge krävs enligt vår uppfattning för att klara dessa mål betydligt större höjningar
av bostadsbidragen än vad som regeringen och folkpartiet föreslår.

Om riksdagen bifaller regeringens och folkpartiets förslag till finansiering
av skatteomläggningen ser vi oss tvingade - för att i någon mån mildra effekterna
för många boende som råkar illa ut genom den fördelningspolitiskt
oantagbara finansieringen - att acceptera propositionens föreslagna höjning
av bostadsbidragen. Ett sådant beslut kommer dock för de boende att vara
en betydligt sämre lösning än om vårt förslag till skatteomläggning vinner
riksdagens majoritet.

Ändrade regler för utbetalning av bostadsbidrag

Reglerna för utbetalning av bostadsbidrag bör förenklas. Centern har tidigare
föreslagit att bostadsbidragen samordnas med det jämkningsförfarande
som finns i skattesystemet. Bostadsbidrag som skattejämkning innebär förutom
en klar förenkling och betydande besparingar i administrationen också
rättvisare och mer träffsäkra bidrag, mindre felaktigheter och mindre fusk.

Den totala besparingen av en sådan förändring kan beräknas till 500 miljoner
kronor.

Vi föreslår att riksdagen hemställer hos regeringen om att ett förslag i linje
med motionen skyndsamt föreläggs riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:144 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av en återhållsam beskattning av boendet som förutsättning för en fördelningspolitiskt
rättvis profil av skatteomläggningen,

2. att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:144 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvenserna
for grundtryggheten i boendet och möjligheterna att uppfylla
fastlagda sociala mål för bostadspolitiken med den av regeringen
föreslagna utformningen av skatteomläggningens finansiering,

3. att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:144 som sin Mot. 1989/90

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande Bo63

av investeringsbidrag som kompensation för slopad reducering av
mervärdeskatt vid bostadsproduktion,

4. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:144 i denna del
beslutar om upptrappning av den garanterade räntan i enlighet med
vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:144 i denna del
beslutar att till Räntebidrag anvisa ett i förhållande till regeringens
förslag med 185 000 000 kr. minskat förslagsanslag om totalt
22 365 000 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:144 i denna del
beslutar om beloppsgränser för bostadsbidrag i enlighet med vad som
anförts i motionen och, därest centerpartiets förslag till förändringar
av finansieringen av skatteomläggningen (mot. 1989/90:Sk96 och
1989/90:Skll3) ej vinner riksdagens bifall, beslutar om ytterligare
höjning av beloppsgränserna för bostadsbidrag i enlighet med vad
som förordas i motionen,

7. att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:144 hos regeringen
begär förslag om ändrade regler för bostadsbidrag i enlighet
med vad som förordas i motionen.

Stockholm den 3 maj 1990
Agne Hansson (c)

Rune Thorén (c) Birger Andersson (c)

Ivar Franzén (c) Elving Andersson (c)

Stina Gustavsson (c) Karin Starrin (c)

gotab 96597, Stockholm 1990

12