med anledning av regeringens prop. 1989/90:146 Livsmedelspolitiken

Motion 1989/90:Jo59 av Börje Nilsson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo59

av Börje Nilsson m.fl. (s)

med anledning av regeringens prop. 1989/90:146
Livsmedelspolitiken

Det av regeringen nu framlagda förslaget till ny livsmedelspolitik får ur
många aspekter anses vara en väl avvägd förändring av de förhållanden som
gäller för de berörda näringarna. Förändringarna är inte minst viktiga i konsumentpolitiskt
avseende.

Sysselsättning och regionalpolitik

I vart fall i det korta tidsperspektivet finns det trots det ovan nämnda en väl
befogad anledning till oro i sysselsättnings- och regionalpolitisk! hänseende.

Skåne intar i Sverige en särställning inom jordbruks- och trädgårdssektorn
samt livsmedelsindustrin. I Skåne finns 15 000 av landets 110 000 lantbruksföretag,
dvs ca 14 procent. Av de viktigaste åtta grödorna svarar Skåne för
mellan 20 och 80 procent av den totala produktionen i riket. Jordbruket sysselsätter
i genomsnitt ca 4 procent av arbetskraften, även om andelen i vissa
kommuner uppgår till över 20 procent. Antalet sysselsatta i Skåne inom
jordbruketoch livsmedelsindustrin uppgår totalt till 43 400 personer. Till
detta kommer en betydande industri som tillverkar insatsvaror som t ex kemikalier
och gödningsmedel för jordbruket. I Malmöhus län arbetar ca 13
500 personer inom livsmedelsindustrin, medan motsvarande siffra för Kristianstads
län uppgår till ca 5 000 personer. Detta utgör i storleksordningen 20
procent av de sysselsatta inom livsmedelsindustrin i Sverige. Malmöhus län
har den antalsmässigt största livsmedelsindustrin i landet, vilken motsvarar
en femtedel av länets tillverkningsindustri.

Jordbruket och livsmedelsindustrin i Skåne har således en stor nationell
betydelse för varuförsörjningen i vårt land. Den nya inriktningen på livsmedelspolitiken
kommer därför följaktligen att få en betydande inverkan på
produktion och sysselsättning i det skånska landskapet.

I Kristianstads län, som är det mest utsatta länet i Skåne, är situationen
den att expansiva näringar som kan ge ersättningsjobb är svagt representerade,
vilket gör omställningen svårare. De regionalpolitiska insatserna till
följd av den förändrade politiken borde därför ha belysts mer ingående och
förslaget borde innehållit en ingående och regionvis utarbetad konsekvensoch
behovsanalys.Lantbruksnämnden i Kristianstads län har gjort beräkningar
som visar på att sysselsättningen minskar med ca 10 procent inom såväl
jordbrukets primärled som inom insatsvaru- och förädlingsindustrin i det

fall de förslag som redovisades i utredningen skulle komma till ett genomfö- Mot. 1989/90

rande. Detta bortfall av sysselsättning (nedläggningen av fabrikspotatis- och Jo59
sockerbetsodlingen inräknad) har uppskattats till att beröra ca 3 000 personer
eller 2 000 årsverk. Härtill kommer också de effekter som avser den indirekt
beroende sysselsättningen, vilka beräknas till ca 1 400 årsverk eller ca
3 000 berörda personer inklusive deltidsarbetande. Mot bakgrund av den
tröghet som finns vad gäller att få fram lönsam alternativ produktion kan de
positiva sysselsättningseffekterna inte bli påtagliga förrän omkring år 2000.

Endast något 100-tal årsverk bedömes tillkomma före år 1995 på grund av
nya satsningar på alternativ produktion.

Länet förfogar idag över 3,5 miljoner per år i länsanslag/glesbygdsstöd.

Detta stöd måste enligt länsstyrelsens bedömning öka till 30 miljoner kronor
för att kompensera länet för sysselsättningsminskningen.

Sockernäringen

Av propositionen framgår att regeringen gör den bedömningen att sockernäringen
för framtiden bör ges möjlighet att utvecklas och göra nödvändiga
strukturrationaliseringar. Vidare anges att om de nödvändiga rationaliseringarna
inte genomföres kan hela sockerproduktionen komma att hotas på
sikt.

Sockerbolaget som, efter vad vi kan förstå, har att svara för prioriteringen
av vilka sockerbruk som skall kvarstå, har angett att Karpalunds sockerbruk
är det som i första hand kan bli aktuellt att tas ur drift. I denna nya situation
finns det naturligtvis behov av statliga insatser och ansvar för anpassningen,
men det är inte minst viktigt att Sockerbolaget, med sin monopolställning
på marknaden, verkligen tar sin del av ansvaret för att skapa erforderliga
alternativa sysselsättningsmöjligheter och därmed bidra till en i alla avseenden
socialt acceptabel strukturomvandling.Detta då framförallt i de områden
där det finns en allvarlig oro för en mycket negativ utveckling vad gäller
sysselsättningssituationen.De sydöstra delarna av Skåne, innefattande det
svårt utsatta Kristianstadsområdet, utgör utan tvekan ett sådant område, vilket
vi från de skånska s-riksdagsledamöternas sida tidigare särskilt redovisat
i motion 1989/90:A52 av Gunnar Nilsson m.fl. (s).

Det har emellertid underhand framkommit att förhandlingar inletts mellan
Fabriksarbetareförbundet och ledningen för Karpalunds sockerbruk avseende
de krav som bör uppfyllas för att en nedläggning skall kunna godkännas
av de berörda arbetstagarna. Det mest framträdande fackliga kravet är
att bolaget avsätter 35 miljoner kronor till en fond för ersättningsindustri i
området, i avsikt att trygga sysselsättningen. Staten bör i enlighet med tidigare
praxis, inom ramen för de medel som avsatts för omställningsåtgärder,
tillskjuta ett belopp som motsvarar vad som uppnås i de nu inledda förhandlingarna.

Vi socialdemokratiska riksdagsledamöter från Skåne förutsätter att dessa
förhandlingar får ett positivt utfall, men vi vill ändå framhålla att det är av
största vikt att olika former av regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser
utarbetas snarast möjligt. Detta för att underlätta anpassningen till föreslagna
förändringar och finna alternativ sysselsättning för de människor som
friställs från sockerbruken.

Lantbruksföretagen har, särskilt i nordöstra delen av Kristianstads län och Mot. 1989/90

i Blekinge läns slättbygder, under flera decennier utvecklats med sockerbets- Jo59

odlingen som bas i vegetabilieproduktionen. Samtidigt har bevattningen
byggts ut med hänsyn till de naturliga förutsättningarna.Det är viktigt att
sockerbetsodlingen som näring får finnas kvar i Kristianstads län även med
hänsyn till strukturrationaliseringen.

Fabrikspotatisen

Regeringen föreslår bland annat vad gäller fabrikspotatisen att möjligheten
att ta ut en tillverkningsavgift på stärkelse tillverkad av annan råvara än fabrikspotatis
avskaffas den 1 juli 1991 samt att det riksdagsbeslut från år 1934
som innebär att potatis skall vara prioriterad råvara vid tillverkning av konsumtionssprit
upphävs den 1 juli 1991.

Även potatisodlingen utgör sedan flera decennier tillbaka en bas i vegetabilieproduktionen,
och då särskilt i nordöstra delen av Kristianstads län och
i Blekinge läns slättbygder.

Fabrikspotatisodlingen och förädlingsfabrikerna är ett viktigt marknadsregleringsinstrument
för matpotatisodlingen genom att överskott och utsorterade
partier i samband med marknadsföringen av matpotatis kan förädlas
till sprit och stärkelse.

Fabrikspotatispriset har hitintills bestämts genom stärkelseregleringen,
och när så nu inte längre skall vara fallet, blir spannmålspriset även normgivande
för potatis till bränneriindustrin. Detta kräver dock en övergångsperiod.
Det måste därför tas under övervägande att AB Vin & Sprit under en
övergångsperiod skall använda sig av potatis för tillverkningen av konsumtionssprit.
Denna övergångsperiod leder inte till några konsekvenser för
statsbudgeten.Det kan i sammanhanget nämnas att bränneriets potatislinje
har en viktig funktion som kvalitetsreglerare för matpotatisen.

Fläskproduktionen

Regeringen föreslår att den interna marknadsregleringen för kött och köttprodukter
skall avskaffas den 1 juli 1991, samtidigt som ett temporärt system
för finansiering av export införs. Efter budgetåret 1992/93 lämnas inga medel
för exportfinansiering.

Länsmyndigheterna i Kristianstads län bedömer att dessa förändringar
kan komma att leda till att av nuvarande 2 500 svinbesättningar i länet återstår
endast drygt 1 000 omkring år 2000.

Slakteriförbundet har uttryckt farhågor för att slakteriet i Tomelilla kan
behöva läggas ned till följd av regeringens förslag i denna del. Om dessa farhågor
skulle besannas kommer 300 personer i denna redan hårt utsatta del
av Skåne att drabbas. Det finns därför anledning att även i detta avseende
framhålla betydelsen av att omstruktureringen sker under socialt acceptabla
former och att de åtgärder som erfordras för att skapa alternativ sysselsättning
kommer till stånd.Omstruktureringen kräver att regionalpolitiska hänsyn
tas.

Hemställan Mot. 1989/90

Med hänvisning till det anförda hemställs Jo59

1. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av insatser för att trygga tillgången på alternativa
sysselsättningsmöjligheter och en socialt acceptabel strukturomvandling
inom sockernäringen, odlingen av fabrikspotatis samt
fläskproduktionen i östra Skåne,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användning av potatis för tillverkningen av konsumtionssprit
under en övergångsperiod,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel för omställningsåtgärder i avsikt att trygga
tillskapandet av alternativ sysselsättning i samband med en eventuell
nedläggning av sockerbruket i Karpalund.

Stockholm den 8 maj 1990

Börje Nilsson (s)

Anita Jönsson (s) Nils T Svensson (s)

7