med anledning av prop. 1989/90:146 1989/90

Motion 1989/90:Jo68 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo68

av Lars Werner m.fl. (vpk)

Mot.

med anledning av prop. 1989/90:146 1989/90

Livsmedelspolitiken Jo68

Jordbrukspolitik och livsmedelspolitik är delvis sammanfallande begrepp,
men bara delvis. Båda begreppen rymmer också var för sig vitt skilda områden.
Regeringens proposition 1989/90:146 har fått titeln: Livsmedelspolitiken,
men det är bara en begränsad del av det som utgör livsmedelspolitik,
som berörs i propositionen. Inte heller täcker regeringens förslag in det som
ryms i begreppet jordbrukspolitik.

En livsmedelspolitik värd namnet borde beröra livsmedelsproduktionens
alla led, från primärproduktion till detaljhandel. Den borde beröra folkhälsoaspekter
och konsumentfrågor. Den borde också beröra beskattning av
livsmedel. En jordbrukspolitik värd namnet borde beröra jordbrukets hela
roll i samhället, som producent inte bara av livsmedel utan också av energi
och industrigrödor. Den borde beröra jordbrukets betydelse för infrastrukturen
på landsbygden. Oavsett vilken av de båda utgångspunkterna man väljer
så är regeringens proposition mycket ofullständig.

Mot bakgrund av att förslagen uteslutande berör primärproduktionen så
hade det varit önskvärt att propositionen fått namnet: Jordbrukspolitiken
och kompletterats med de delar som nu saknas.

Jordbruket - en framtidsnäring

Det moderna industrisamhället befinner sig i ekologisk kris. Vår produktion
kännetecknas av brist på anpassning till de ekologiska systemen. I stället för
fungerande kretslopp bygger vår produktion på sönderstyckade processer. I
stället för att uthålligt bruka de förnyelsebara resurserna så missbrukar vi de
ändliga resurserna i jordens inre. Vi konsumerar en orimligt stor del av jordens
tillgångar på bekostnad av den majoritet av världens befolkning som
lever i tredje världens länder och på bekostnad av kommande generationer. I
de "högt" utvecklade industriländrna harvi glömt det som människan i andra
kulturer tidigare visste:

Vi vet att den vite mannen inte förstår våra seder. Ett visst stycke mark är
inte värt mer än det bredvid, ty han är en främling som kommer om natten
och tar från marken vad han behöver. Jorden är inte hans broder, men hans
fiende, och när han besegrat den flyttar han vidare. Han behandlar sin moder,
jorden och sin broder, himlen som saker man köper, plundrar, säljer
som får eller glänsande pärlor. Hans girighet kommer att uppsluka jorden

1 Riksdagen 19X9190, i sami. Nr Jo6H

och efterlämna blott en öken. Ni måste lära era barn att marken under deras Mot. 1989/90

fötter är våra förfäders aska. För att de ska respektera marken, tala om för j068

era barn att jorden är vår moder. Vadhelst som drabbar jorden drabbar
också jordens söner. Om människorna spottar på jorden spottar de på sig
själva. Detta vet vi. Jorden tillhör inte människan; människan hör till jorden.
Detta vet vi. Allting är sammanlänkat som blodsbanden inom en familj.

Allting hör ihop. Vadhelst som drabbar jorden, drabbar jordens söner.

Människan vävde inte livets väv, hon är blott en tråd i den. Vadhelst hon
gör mot väven, gör hon mot sig själv.

(Ur Chief Seattles budskap till den amerikanska regeringen 1854.)

För att komma till rätta med miljöproblemen måste vi hushålla med världens
tillgångar. Och vi mäste basera en mycket större andel av vår produktion på
uthålligt jord- och skogsbruk. Sett i det perspektivet är det svenska jordbruket
en resurs som vi inte har råd att avvara. Jordbruket är en tillgång och
måste utvecklas-inte avvecklas. Det är i en sådan inställning vår motion tar
sin utgångspunkt och det är mot den bakgrunden vi vill framhålla att jordbruket
är en framtidsnäring. Och det är i en sådan ståndpunkt riksdagens
jordbrukspolitiska beslut måste ta sin början. Regeringens perspektiv tycks
däremot vara att jordbruket är en belastning för det svenska samhället, något
som hör till en förgången tid och sorn bör fasas ut "under socialt acceptabla
former.

Avreglering, ja - fri marknad, nej

Den nuvarande jordbrukspolitiken, grundad under 30-talet, leder inte till att
de uppsatta målen uppfylls. Lantbrukarnas inkomster är låga men konsumenternas
matkostnader är höga. Minskning av jordbruket i skogs- och mellanbygder
fortsätter. Beroendet av: importerade insatsvaror, långa transporter
och centraliserade energisystem gör att sårbarheten är stor och därmed är
beredskapen otillräcklig. Det intensiva och ensidiga jordbruket har i landets
södra delar lett till betydande miljöproblem. Slutligen har vi också problem
med överskottsproduktion.

Dessutom har jordbrukspolitiken lett till ett omfattande regleringssystem,
som bidragit till att styra in jordbruket mot vissa prisreglerade grödor och
som hindrat förnyelse och utveckling. Den enskilde lantbrukarens frihet har
starkt begränsats. Det råder idag en bred samsyn om att jordbruket behöver
en avreglering. Vissa marknadsmekanismer måste få slå igenom. Konsumenternas
önskan skall styra producenternas val av produktion. Producenterna
måste få signaler att dra ner nar det uppstår överskott på ett område.

En avreglering kan dock inte innebära att samhällsansvaret för näringen
upphör. Det finns ett samhälleligt ansvar för att människor garanteras tillräckligt
med föda av god kvalitet till rimliga kostnader. Det är också ett samhälleligt
intresse att bevaka kommande generationers intressen samt miljöintressen
pä kort och lång sikt. Samhället har också ett ansvar för regionala
frågor. Allt detta är aspekter som marknadsmekanismerna inte förmår hantera.
På marknaden närvarar inte kommande generationer, inte djuren, miljökostnader
vägs inte in liksom inte heller regionala aspekter. Ett fortsatt
samhälleligt delansvar för jordbruket är alltså nödvändigt, men detta ansvar

skall koncentreras till det som är övergripande samhällsintressen och inte
förlora sig i ett antal detaljerade regleringar. Detta synsätt bör leda till att
mer av jordbrukspolitiken finansieras kollektivt via statsbudgeten och inte
via matpriserna.

Mål för jordbrukspolitiken

Målen för jordbrukspolitiken kan formuleras så här:

Att utnyttja landets naturliga förutsättningar för en långsiktigt hållbar
> jordbruksproduktion, regionalt väl fördelad, så att vi till kommande generationer
lämnar i arv minst lika goda förutsättningar för fortsatt produktion
som vi själva fått i arv.

Att först och främst producera livsmedel av god kvalitet, med hänsyn till
miljö, djuretik och behov av variation, i tillräcklig omfattning för att trygga
landets livsmedelsförsörjning.

Att därutöver producera biobränslen och industrigrödor för att bidra till
ett samhälle med bättre ekologisk anpassning än dagens.

Att i det internationella perspektivet verka för att tredje världens länder
kan bygga upp sin egen livsmedelsproduktion, samt att verka för att krav på
importerade och inhemskt producerade livsmedel kan sättas lika.

Dessa mål bör riksdagen ge regeringen till känna. En förutsättning för att
de skall kunna uppnås är att lantbrukarna uppnår rimliga inkomster och arbetsvillkor
i övrigt.

Försörjningsberedskap

Med försörjningsberedskap menas i propositionen liksom i tidigare jordbrukspolitiska
beslut beredskap att försörja befolkningen i händelse av
krigstillstånd. Självfallet är det en samhällelig angelägenhet med en sådan
beredskap, det är en nödvändig men inte tillräcklig ambition.

I dag framstår hotet av en miljökatastrof som ett lika fruktansvärt scenario.
Vår tids hot kräver också beredskap. Vi kan inte skydda oss från alla
tänkbara fall av katastrofer, från kärnkraftsolyckor till transporter av miljöfarliga
kemikalier. Men vi kan värna oss genom att utveckla ett jordbruk som
är så lite sårbart som möjligt. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att låta
analysera vilka krav på beredskap som följer av eventuella miljökatastrofer.

Därefter bör regeringen lämna förslag till åtgärder för att minska sårbarheten.
Sådana beredskapsskäl måste kunna åberopas i internationella förhandlingar
lika väl som de traditionellt militära.

Denna vidare definition av begreppet försörjningsberedskap gör det
omöjligt att översätta begreppet i termer av antal kor eller åkerarealens sammanlagda
storlek.

Det globala perspektivet

Bruket av jorden så att den ger människan hennes föda är den första och
absoluta förutsättningen för den mänskliga utvecklingen. Vi tillhör en lycklig
minoritet av världskollektivet, som har mer att äta än vi behöver. För de
flesta människor på jorden är situationen den omvända. Propositionen an- 3

Mot. 1989/90
J068

das tillförsikt inför framtiden. Till och med en eventuell temperaturhöjande Mot. 1989/90

effekt av växthusgaser lyckas man vända till ljus framtidstro. Den kommer J068
troligen enligt propositionen att i första hand leda till en ökad livsmedelsproduktion
i världen. Denna oerhörda hoppfullhet kan vi tyvärr inte dela, den
tyder snarare på nonchalans och okunnighet än på rimlig optimism. Kanske
ger torkan i USA:s bördigaste regioner 1988 en mer rättvisande bild av vad
en temperaturhöjning kan få för effekt på livsmedelsförsörjningen.

Avskogning och ökenutbredning, försaltning av konstbevattnade arealer,
överutnyttjande och miljökatastrofer är några av skälen till att den framtida
livsmedelsförsörjningen är hotad. En enda kärnkraftsolycka- den i Tjernobyl
- gjorde på en gäng 7 miljoner hektar jordbruksmark obrukbar för längre
tid än vi kan överblicka. I industrialiserade länder kan negativa effekter på
jordbruksproduktion ses av t ex kolförbränning och biltrafik. I tättbefolkade
länder i Östasien försvinner 1/2 miljon hektar åker per år därför att marken
tas i bruk för andra ändamål, t ex industrier.

Enligt FAO kan jordförstöring leda till att Afrikas jordbruksproduktion
reduceras med en fjärdedel till år 2000. räknat från 1975, om inte tillräckliga
åtgärder vidtas. Det tidigare skiftesbruket som upprätthöll jordens bördighet
har idag pä grund av det starka befolkningstrycket ersatts med ett allt
intensivare bruk, som tär pä jordens resurser och orsakar jordförstöring.

Undersökningar tyder på att t ex sojabönans avkastning sjunker som en
effekt av ökad ultraviolett solinsträlning genom det förtunnade ozonlagret.

Sedan 1960 har den ärliga översvämningsdrabbade arealen i Indien tredubblats.

I både Sovjet och USA förlorar man årligen stora arealer jordbruksmark,
p g a att man tidigare drivit produktionen för hårt och ensidigt. 1986 påbörjade
USA ett femårsprogram för att plantera 16 miljoner hektar snabbt eroderande
jordbruksmark med gräs och träd i syfte att undvika att denna mark
blir obrukbar.

Dessa spridda exempel på de problem världens livsmedelsförsörjning står
inför visar att regeringens optimism är överdriven. Till detta skall läggas en
snabbt växande världsbefolkning. För närvarande ökar jordens befolkning
med 90 miljoner årligen. Någon gång på 2000-talet kommer läget att stabiliseras,
men på vilken nivå? Beräkningar varierar mellan 14 miljarder och 10
miljarder.

Frågan om världens livsmedelsförsörjning är egentligen den mest akuta
vi har att försöka hantera i internationellt samarbete. Istället för att måla
framtiden i ljusa färger borde Sverige i alla tänkbara internationella sammanhang
driva på arbetet för att lösa detta problem.

Med tanke på den osäkra framtiden är det också angeläget att möjligheterna
till fortsatt livsmedelsproduktion i Sverige bevaras. En omfattande
skogsplantering pä god åkerjord tar för mycket lång tid marken ur livsmedelsproduktion.
Vi mäste bevara vår handlingsfrihet. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen detta till känna.

GATT och EG

Vi går mot en tid av allt mer internationaliserad handel. Ökat handelsutbyte
kan leda till ökat samarbete och fredligare relationer mellan länder, men i

denna process får vi inte ge upp de mål vi vunnit genom många års kamp. Mot. 1989/90

De krav som vi i Sverige ställer på livsmedelskvalitet, på etiskt godtagbar J068
djurhållning och på miljöskydd måste gälla också för importerade produkter.
Vår oro som konsumenter måste tas på allvar och inte betraktas som ett
"tekniskt handelshinder".

Men om en långsiktigt hållbar global utveckling skall bli verklighet, så
räcker det inte med ett svenskt agerande för acceptans av höga krav på import.
Det krävs en ny dimension i diskussionen om det internationella regelverket
för handel med och produktion av jordbruksprodukter. Vårt delansvar
för den framtida livsmedelsförsörjningen nödvändiggör ett starkare
svenskt agerande för att handeln med livsmedel skall bygga på en långsiktigt
hållbar produktion, vilket innebär att miljöaspekter måste tas in i diskussionerna.

Vi delar uppfattningen att tredje världens livsmedelsförsörjning bäst garanteras
genom att den egna livsmedelsproduktionen i utvecklingsländerna
byggs upp och genom att dessa länder får tillträde till internationella marknader
för att avsätta exportprodukter. Dumpade världsmarknadspriser och
höga skyddsnivåer i de överutvecklade länderna är hinder i den processen.

Men det vore naivt att tro att det enbart är omsorg om tredje världens länder
som är drivkraften bakom ambitionerna att avreglera den internationella
jordbrukshandeln. För de stora jordbruksproduktsexportörerna är syftet att
öppna nya marknader för sitt eget överskott. I den fortsatta processen är det
alltså viktigt att analysera effekterna av de olika ländernas åtaganden. Det
förefaller som om det land som talar varmast om frihandel, USA, hör till de
minst benägna att slopa egna exportsubventioner och importkvoter.

Analys av effekterna av anpassning till EG:s
jordbrukspolitik

Enligt propositionen kommer inte ett närmande till EG:s jordbrukspolitik
(CAP) att aktualiseras i de pågående diskussionerna mellan EG och EFTA.

Det är ändå angeläget att analysera vad ett närmande till EG innebär för det
svenska jordbruket. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma
med en sådan analys.

Konsumentpolitik

Den administrativa prissättningen inom prisregleringssystemet har bidragit
till att även efterföljande led gjort administrativa prisjusteringar uppåt och
vältrat över de slutliga kostnaderna på konsumenterna. Det viktigaste skälet
till att detta varit möjligt torde vara bristen på konkurrens inom de senare
leden i livsmedelsproduktionen. Det tycks finnas en underförstådd samsyn
mellan livsmedelskedjorna, som resulterar i likartat utbud till samina kostnad.
En positiv effekt av en avreglering bör kunna bli att livsmedelshandeln
på ett annat sätt tvingas motivera prishöjningar inför konsumenterna. De
myndigheter som har i uppgift att bevaka konkurrensfrågor har hittills inte i
nämnvärd utsträckning brytt sigom livsmedelshandeln. Enskilda aktörer har
gjort betydligt större insatser för att visa på den snedvridna prisbildningen.

5

som innebär höga priser för konsumenten och låg ersättning för producen- Mot. 1989/90

ten. Vi delar därför uppfattningen att dessa myndigheter måste skärpa sin J068

kontroll av livsmedelshandeln. Även de kommunala konsumentrådgivarna
bör kunna spela en mer aktiv roll i denna process.

Utöver den verksamhet som bedrivs av samhälleliga myndigheter behövs
också ett mer kraftfullt agerande frän konsumenterna som kollektiv. Ett sådant
agerande kan naturligtvis inte kommenderas fram via riksdagsbeslut,
men det kan stimuleras genom ekonomiska bidrag till ideella organisationer,
som är verksamma när det gäller konsumentfrågor. Vi föreslår därför att 5
miljoner kronor anslås till ideella konsumentorganisationer för projekt som
syftar till att bevaka konsumentintresset under omställningsperioden. Det är
troligt att en avreglering kan bidra till att öka konsumenters engagemang i
frågor kring livsmedelspolitiken. Den artificiella konstruktionen med konsumentdelegation
och förhandlade priser har bidragit till den felaktiga föreställningen
att storebror staten tar hand om konsumentintresset på bästa
sätt.

Bort med moms på maten

En fjärdedel av kostnaderna för livsmedlen är mervärdesskatt. Vpk har i
många år nu krävt att momsen på maten skall tas bort. Utan matmoms blir
det i högre grad möjligt för konsumenter att välja alternativ med högre kvalitet,
t ex svenska tomater, som odlats med mindre mängd bekämpningsmedel
före importerade tomater, som mestadels är mer besprutade och hårdare
drivna. Vpk vidhåller förslaget att matmomsen skall avvecklas. Ett första
steg skall tas 1991, med en reducering på 1/3. Riksdagen bör begära att regeringen
återkommer med förslag till detta.

Konkurrensaspekter

Regeringen aviserar i propositionen att man ämnar återkomma under budgetåret
1990/91 med förslag vad gäller motverkande av konkurrensbegränsningar.
I annat sammanhang har framgått att man tillsatt en utredning med
uppgift att se över om kooperation som företagsform missgynnas i förhållande
till andra företagsformer. Vi vill understryka att det är viktigt att hänsyn
tas till den särskilda form som kooperation utgör. Den bygger i grunden
på samarbete istället för konkurrens. Detta måste även fortsättningsvis vara
möjligt. Den kooperativa sektorn i Sverige behöver stimulans, inte hämskor.

Men självklart får detta inte innebära att nya aktörer hindras från att etablera
sig på olika marknader.

När det gäller livsmedelsproduktionen är det synnerligen angeläget att
parti- och detaljhandelsleden ses över. En skärpt marknadsbevakning i samband
med avregleringen är därför nödvändig.

I propositionen framhålls att det kan uppstå ett överbeskydd av den inhemska
produktionen om de svenska priserna faller men gränsskyddet ligger
kvar. Det är troligt att det efter avregleringen uppstår en tid av turbulens.

Det kan inte vara rimligt att gränsskyddet på kort sikt följer med i eventuella
prisfall. Först när läget verkligen stabiliserats bör gränsskyddets nivå ses

6

över. Detta följer självklart av en målsättning om inhemsk produktion som Mot. 1989/90
täcker 100 % av det inhemska behovet. J068

Mer småskalig livsmedelsförädling anges i propositionen som en önskvärd
och trolig effekt av en avreglering. Vi delar uppfattningen att en sådan utveckling
är önskvärd, men vi anser att det behövs fler åtgärder än de i propositionen
föreslagna för att verkligen uppnå en sådan utveckling.

Även i detta sammanhang är det av betydelse att parti- och detaljhandeln
domineras av tre stora aktörer. Det kan leda till svårigheter att avsätta produkter
från småskalig förädling. Lagar och regler på områden som livsmedelshygien
och miljö kan också leda till problem. Brister i infrastruktur, till
exempel dåliga telekommunikationer eller dåliga vägar och bristande järnvägsförbindelser
är andra viktiga faktorer. För att sammantaget skapa en
gynnsam miljö för småskalig livsmedelsförädling behövs det en översyn av
alla dessa områden, samt förslag till åtgärder. Riksdagen bör ge regeringen
i uppdrag att genomföra en sådan översyn och återkomma med ytterligare
förslag.

Miljöavgifter och kalkningsbidrag

Med prisregleringarna försvinner också prisregleringsavgifterna på handelsgödsel
och bekämpningsmedel. De miljöavgifter som blir kvar bör då höjas
så att den totala avgiftsnivån blir oförändrad och ambitionen att minska användningen
av handelsgödsel och bekämpningsmedel kvarstår. Eftersom
dessa avgifter är just avgifter och inte en skatt bör medlen gå tillbaka till
näringen. Behovet av kalkning i det svenska jordbruket är stort. Av miljöskäl
bör därför ett stöd till kalkning av jordbruksmark inrättas och finansieras
med miljöavgifterna. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att
lämna förslag med denna innebörd.

Vi delar uppfattningen att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att
minska användningen av bekämpningsmedel. Ambitionen bör vara att bekämpningsmedel
endast i undantagsfall används inom jordbruket. För att
uppnå detta krävs många olika åtgärder: miljöavgifter, restriktioner, forskning
och utveckling kring resistenta grödor och ökad satsning på alternativ
odling.

Grunden för miljöavgifternas storlek bör vara den bekämpade arealens
storlek och medlets farlighet, inte hur många kg av substansen som används.

Miljöeffekter och landskapsvård

Enligt propositionen förväntas avregleringen leda till goda miljöeffekter.

Den minskade lönsamheten kommer att leda till en mindre intensiv produktion.
Men det finns ingen automatik i den processen. Risken är uppenbar att
resultatet istället blir att en mindre areal brukas lika intensivt som nu medan
resterande areal tas ur produktion. För att nå önskade positiva miljöeffekter
krävs det tydligare riktade åtgärder än de som föreslås i propositionen.

Idag odlas spannmålsarealer intensivt med hjälp av externa insatsmedel
som konstgödsel, för att ge så hög avkastning som möjligt. Detta trots att vi

7

har överskott. Den nya jordbrukspolitiken måste syfta till en extensifiering Mot. 1989/90

av jordbruket. En del av arealen bör användas för att odla det kväve som J068

behövs i form av vall. Därigenom används åkerarealen på ett meningsfullt
sätt. Landskapet hålls öppet och miljöeffekterna blir positiva. Därför bör
enligt vår uppfattning även vallarealen berättiga till inkomststöd under omställningsperioden.

Den landskapsvårdande ersättning som föreslås bör på ett tydligare sätt
kopplas till vallodling och produktion av mjölk, nötkött och får. Riksdagen
börge regeringen detta till känna. Vi föreslår att riksdagen fördetta ändamål
anslår 5()0 miljoner kronor årligen. Genom att ett högre belopp anslås kan
definitionen av ersättningsberättigade arealer göras betydligt vidare än den
som antyds i propositionen.

Man bör skilja på den NOLA-ersättning som idag kan utgå och den nya
landskapsvårdande ersättningen. Den förra bör avse ett mer utpräglat artoch
biotopbevarande arbete. Även detta anslag behöver utökas i samband
med denna omfattande förändring av jordbrukspolitiken. Riksdagen bör
därför anslå utöver vad som tidigare beslutats 20 miljoner kronor till NOLAersättning.

Det är positivt att propositionen nämner kommunerna som viktiga aktörer
när det gäller landskapsvården. Att det finns en levande landsbygd runt tätorterna
har stor betydelse för naturupplevelser och rekreation i övrigt. Men
i sammanhanget måste också påpekas, vilket propositionen "glömmer", att
kommunernas finanser är hårt ansträngda och det föreslagna kommunala
skattestoppet lär inte öka det ekonomiska utrymmet för landskapsvård.

Alternativ odling, ekologiskt lantbruk

Ytterligare ett sätt att befrämja ett miljövänligt jordbruk är att stimulera till
fortsatt övergång till alternativ odling, ekologiskt lantbruk.

Den alternativa odlingen befinner sig nu i en mycket snabb utvecklingsprocess.
Efterfrågan på alternativa produkter blir allt större i takt med att
människors miljömedvetenhet ökar. De lantbrukare som tidigt gick över till
alternativ odling har kunnat visa goda resultat som manat till efterföljd. Det
tillfälliga omställningsstöd för alternativ odling som kommit till stånd under
1989 har också spelat stor roll för det genombrott som den alternativa odlingen
nu får. Vpk hälsade detta stöd med tillfredsställelse men vi ansåg att
det i många delar var alltför inskränkt och otillräckligt. Det gångna året har
bekräftat våra ställningstaganden. Det behövs en mer långsiktigt verkande
stimulans till den alternativa odlingen. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag
att återkomma med ett samlat förslag till sådan stimulans. Förslaget
skall inbegripa åtgärder inom rådgivning och information, utbildningsinsatser
och omställningsersättning.

Därutöver behövs det omgående ytterligare insatser vad gäller marknadsföring
och kontroll av alternativt odlade produkter. Den snabba omställningen
har skapat tillfälliga obalanser mellan tillgång och efterfrågan. Vi föreslår
att riksdagen anslår 5 miljoner kronor årligen under omställningsperioden
för detta ändamål.

8

Förbättrad djurmiljö

Riksdagen beslutade 1988 om ny djurskyddslag. Enligt den nya lagen skall
animalieproduktionen förändras till att bli mer anpassad till djurens naturliga
behov. Lösdrift, betesdrift och utegång skall befrämjas. Dessa förändringar
ställer stora krav både på kontroll, rådgivning och information, speciellt
under de första åren som lagen är i funktion.

Det behövs också ett utökat forsknings- och utvecklingsarbete för att få
fram ny teknik och nya metoder, som är bättre anpassade till djurens behov.

Det finns risk att animalieproduktionen kommer att upphöra på företag,
där anpassningen till den nya lagen kräver stora förändringar. Risken är särskilt
stor i de bygder där lönsamheten är låg och nyetablering sällsynt. Det
är i skogs- och mellanbygder där det är av största vikt att jordbruket lever
kvar och utvecklas. Mjölk-, ägg- och smågrisproduktion är i farozonen. Ett
statsbidrag kan dels möjliggöra anpassningen ekonomiskt, dels påskynda
den. Statsbidraget bör utgå i samband med ombyggnad till åtgärder som väsentligt
förbättrar djurmiljön. Vi föreslår att 60 000 000 kronor anslås till
lantbruksstyrelsen för detta ändamål.

Fabrikspotatis

Propositionen föreslår att det riksdagsbeslut från 1934, som innebär att potatis
skall vara prioriterad gröda vid sprittillverkning, upphävs. Vi delar den
uppfattningen men anser att det även fortsättningsvis skall finnas en möjlighet
att använda potatis som råvara och att den skall kunna levereras till ett
pris som motsvarar stärkelsepriset från vete. Fabrikspotatisodlingen är en
väl integrerad del i en fungerande helhet. Den har också en viktig funktion
som reglerare för potatisodling till matpotatis, chips och stärkelse. För att få
en fungerande helhet även fortsättningsvis behövs en övergångsperiod

Överskottsarealen är inget kvittblivningsproblem utan en
tillgång

I samband med avregleringen kommer minst 500 000 ha att frigöras för annan
produktion. Passande nog kommer tidpunkten för kärnkraftsavvecklingen
allt närmare.

Trots att det från många håll har krävts besked vad gäller möjligheterna
för övergång till biobränslen i stor skala för att möjliggöra kärnkraftsavvecklingen,
finns ännu inga klara besked från regeringen angående detta. Vi har
här en utomordentlig möjlighet att både utveckla jordbruket och samtidigt
avveckla kärnkraften.

Vattenfall satsar 1 miljard på forskning och utveckling av biobränslen under
en tioårsperiod. Det är bra, men vad som fram för allt behövs är att
komma igång med nya energisystem. Det tar dock fyra år från plantering till
första skörd för t ex energiskog. Många kommuner som tidigt satsade på flis
i sina energiplaner har haft stora problem vad gäller ekonomin, mycket pga
fallande oljepriser. För att ge dessa och nytillkommande kommuner råg i
ryggen när det gäller satsning på biobränslen behövs tydliga signaler från staten.
Därför skall skatter och avgifter gynna biobränslen. 9

Mot. 1989/90
Jo68

Det behövs även investeringsbidrag till kommuner så att de kan göra nöd- Mot. 1989/90

vändiga investeringar i energisystem anpassat till biobränslen. De bidrag J068

som ges bör finansieras med bl a miljöavgifter på koldioxid.

Det är viktigt att satsningen på biobränslen inte blir ensidig utan att man
anpassar odlandet efter de lokala förutsättningar som finns både när det gäller
odlingsmöjligheter och energisystem. Man kan t ex odla olika typer av
energigräs (rörflen, elefantgräs mm) för produktion av biogas både i småskaliga
anläggningar och för anslutning till naturgasnätet. När naturgasens
bortre parentes är satt, kan den helt ersättas av biogas. Energiskogsproduktionen
hamnar då på de marker som passar för denna produktion, men också
nära tätorter som inte har tillgång till naturgas.

Vi menar att speciellt när det gäller biogasproduktion behövs omfattande
försök. Eftersom också vallen är utmärkt som energigröda finns redan odlings-
och skördeteknik klar. Vad som fordras är försök i omvandlingen till
energi. Vi föreslår att regeringen återkommer med förslag till sådan utvecklingsverksamhet.

Miljövänliga motorbränslen

Förutsättningarna för etanolproduktion har förbättrats på grund av förändringar
av skattesystemet (propositionen sid. 41).

Vi menar att tiden nu kommit för en storskalig satsning på etanolproduktion
och etanolinblandning i motorbränsle. Ett samhällsdominerat etanolbolag
bör bildas snarast. För att en produktion skall komma igång krävs samhällsstöd.
Vi föreslår att två etanolfabriker byggs och att dessa tar hand om
grödor från 100 000 ha. En sådan satsning stämmer väl överens med G ATTreglerna
och gör den svenska etanolen konkurrenskraftig gentemot icke
gränsskyddad etanol från EG. Kostnaden för byggandet är beräknad till
400-450 miljoner kronor per anläggning. Etanolinblandning i motorbränsle
tillhör kategorin känd teknik och behöver därför inte någom nämnvärd tid
för introduktion.

Här kan också nämnas de bussar som SL i Stockholm har i drift och där
det inte finns några hinder för en total övergång till etanoldrift.

Industrigrödor en chans för jordbruket

I USA har beslut och politiska uttalanden kring alternativ till bensin betytt
en kanske avgörande vindkantring bland USAs mineraloljeproducenter.

Man har förstått att den ändliga mineraloljeepoken går mot sitt slut.

Några av de sju systrarna, världens största oljebolag, har börjat köpa
upp jordbruk i stor skala för att kunna säkra sin fortsatta existens inom
oljebranschen. I Sverige föreslår regeringen istället en nedläggning av oljeväxtodling
i stor skala. Vi motsätter oss en så kortsynt politik.

Oljeväxtfettet används idag inte enbart inom livsmedelssektorn. Redan
nu medför miljöhänsyn och andra fördelar att raps- och rybsolja är ett alternativ
till mineraloljor. Det gäller som skärvätska i metallindustrin, formolja
vid cementgjutning, hydralolja i bl a skogsmaskiner, kedjeolja för motorsågar,
som drivmedel i specialmotorer mm. I USA har man även börjat att

10

framställa grammofonskivor av växtoljor. Så gott som varje månad presente- Mot. 1989/90

ras nya produkter utvecklade ur ost, potatis och ur oljeväxter. J068

Vpk föreslår att vi behåller den produktion av oljeväxter vi har idag och
satsar ytterligare på forskning och utveckling kring bl a de grödor vi nämnt

här ovan.

Inom massaindustrin kan den redan tidigare nämnda rörflenen användas
som fiberråvara. Lovande försök pågår, som beräknas vara klara sommaren
1990.

Vi står här inför många spännande, nya möjligheter (en del redan i produktion).
De kommer att ha den avgörande fördelen jämfört med en stor
del av de gamla produkterna, att de kommer från förnyelsebara alternativ
och ingår i det ekologiska kretsloppet.

Ett rent bord vid övergången

En omfattande pessimism finns idag i jordbrukarleden. Det beror till stor del
på den nonchalans regeringen visat inför jordbrukets framtida utveckling.

Vi anser att en övergång till den nya jordbrukspolitiken kräver att riksdagen
lever upp till de beslut man tagit tidigare vad gäller jordbruket.

För regleringsåret 1990/91 kan man ur propositionen utläsa att jordbruket
erhållit 1 360 miljoner kronor i form av ett arealbaserat inkomststöd för prisreglerade
grödor och omställd areal. Då är inte vallodling och animalieproduktion
inräknat. Vi föreslår att baserat på en åttaprocentig kostnadsökning
pga inflation anvisas 800 miljoner kronor till mjölkproduktionen. Detta betalas
ut enligt tidigare som ett kobidrag. För nötkötts- och övrig produktion
krävs motsvarande intäktsförbättringar på 525 miljoner kronor. Detta grundas
på 1984 års livsmedelspolitiska beslut. GATT anger frysta producentpriser
t o m dec 1990 som mål. Redan tagna jordbrukspolitiska beslut skall dock
få tillämpas.

Norrlandsstödet

I norra Sverige har jordbruket en avgörande betydelse för många bygders
möjlighet till överlevnad. Ett stärkande av prisstödet och en förändrad stödområdesindelning
är nödvändig, för att kompensera för sämre produktionsbetingelser.

I propositionen sägs att jordbruksnämnden skall vara klar med frågan om
den geografiska områdesindelningen senast den 15 juni 1990. Vi föreslår att
det förslag till stödområdesindelning jordbruksnämnden hade till regeringens
proposition 1988/89:140 nu bör genomföras. Prisstödet skall också i motsvarande
grad uppjusteras.

Jordbruksnämnden bör i sitt arbete med den nya stödområdesindelningen
arbeta med justeringar som ligger i linje med de förslag till stödområdesindelningar
som vpk hade i sin motion 1988/89:Jo67. Vi föreslår att regeringen
redan i höst tar upp jordbruksnämndens nya förslag till behandling i riksdagen.

11

Landsbygdsutveckling skapar möjligheter

Under några år har lantbruksstyrelsen arbetat med ett särskilt stöd för landsbygdsutveckling
i norra Sverige. Detta har fungerat mycket bra. Lantbruksstyrelsen
säger själv: Åtgärdsprogrammet har inneburit en kraftig stimulans
för uppbyggnad och utveckling av med jord och skog kombinerade företag.
En landsbygdsutveckling värd namnet måste baseras på att det finns ett aktivt
skogs- och jordbruk som grund.

En levande landsbygd kräver ett levande jord- och skogsbruk.Det har stor
betydelse för hela infrastrukturen på landsbygden. Vägar hålls i skick. Pensionärer
får sina gårdsplaner och bivägar plogade. Lantbrukarens svets kommer
väl till hands för att göra småreparationer osv. Delar av detta skulle i
annat fall få tas över av det allmänna.

Lantbruksstyrelsen begär nu att få fortsätta sitt landsbygdsutvecklingsprogram
i ytterligare tre år och dessutom kunna utvidga det till södra och
mellersta Sverige. Man begär 193 miljoner kronor för budgetåret 1990/91.
Det har också visat sig att kombinationsnäringar speciellt har gynnat kvinnorna
på landsbygden. Alla initiativ som idag vidtas för att kvinnorna skall
stanna kvar på landsbygden måste stödjas. Hittills har verksamheter som
ökad sysselsättning i skogsbruket, alternativodling, trädgårdsodling, nya
landsbygdsprodukter, turism samt särskilda projekt för landsbygdens kvinnor
visat sig särskilt framgångsrika. Småskalig vidareförädling av livsmedel
på gården eller i mindre producentkooperativ kommer att bli allt viktigare
för att få ett jordbruk att gå runt och ge vinst.

Vi föreslår därför att medel beviljas för ett fortsatt aktivt arbete med
landsbygdsutveckling. Riksdagen uttalade 1989 att användningen av dessa
medel skall vara flexibel och anpassad till lokala förhållanden. Tonvikten bör
dock ligga på verksamhet som utgör ett komplement till skogs- och jordbruket.

Sociala frågor

De sociala frågorna är ödesfrågor för landsbygden. Den nya generationens
jordbrukare ställer helt andra krav på möjlighet till ledighet, barnpassning,
möjligheter för ungdomen och anpassning till kvinnornas krav än tidigare
generationers jordbrukare. Vi har i vår motion om regionalpolitiken denna
vår utförligt behandlat dessa frågor och fört fram våra krav.

Vi vill här bara peka på att den syn som speglas i propositionen på t ex
avbytarverksamheten är en felsyn. Om vi i det här landet anser att vi behöver
djurbaserade jordbruk för att hålla landsbygden levande måste vi räkna med
att samhället får gå in med medel till avbytarverksamheten. Vi kan inte under
överskådlig tid räkna med att mindre jordbruk skall ha en möjlighet att
bära sådana sociala kostnader.

Övergångsåtgärder

Propositionen har, till skillnad från LAG-utredningen, ambitionen att skapa
rimliga omställningsvillkor för jordbruket. Tyvärr har dock resultatet blivit
inkonsekvent och i vissa delar motstridigt.

Mot. 1989/90
Jo68

Den blandning av arealbaserat stöd till prisreglerade grödor och inlösen- Mot. 1989/90

pris för spannmål som propositionen föreslår ger inte den tydliga signal som J068

nu behövs för att en omställning skall ske. När dessutom regeringen är så
otydlig vad gäller möjligheterna till biobränsleproduktion kan detta leda till
att den minskning av spannmålsarealen som är nödvändig inte kommer till
stånd i önskad utsträckning.

Vi föreslår att inlösenpriset under åren 1991/92 och 93/94 sätts till 0,90
kr/kg. De medel som då frigöres föres över till det arealbaserade inkomststödet.

Det finns stor risk att den djur- och valltäta skogs- och mellanbygden även
utanför stödområdet kommer att stå som förlorare. Jättemjölkgårdarna gör
sitt inträde på gammal spannmålsareal. Granplanteringarna tar över i skogsoch
mellanbygden. Ett enformigt och utarmat landskap blir följden.

Vi föreslår därför att även vallarealen kommer i åtnjutande av det arealbaserade
inkomststödet i form av ett kombinerat areal- och djurbidrag. Djurbidraget
skall gå till vallfoderkonsumerande djur. Inkomststödet anslås enligt
samma nivå som stödet till de prisreglerade grödorna.

Möjligheten till anläggning av våtmarker är bra. Här är dock viktigt att
man frän myndigheternas sida omedelbart tar itu med frågan om hur det hela
skall genomföras. Här behövs en inventering i varje län och ett aktivt arbete
där man kommer med förslag och kalkyler till jordbrukare för att få en snabb
och stor effekt.

Som vi nämner på annat ställe i motionen är en beskogning av en stor del
av den överskottsareal, som kommer att uppstå, inte en framtidsväg för det
svenska jordbruket. Ur miljösynpunkt är barrskogsplanteringar på åkermark
direkt förkastligt. Som en del i att stoppa försurningen är däremot lövskogen
ett positivt bidrag.

Vi föreslår att bidraget till barrskogsplanteringar slopas.

Exportfinansiering

Den avreglering av jordbruket som kommer är i hög grad ett vågspel. Ingen
av parterna i spelet om landsbygden har egentligen grepp om vad som kommer
att hända. Efter 50 år av regleringsekonomi och med dussintals av regleringar
är osäkerheten stor. Det speglas också i propositionen där regeringen
pä flera ställen visar sin oro genom skrivningar om uppföljningar och kontroller.

Tyvärr tar sig inte denna osäkerhet de former den borde få. Förslagen till
hantering av den kommande överskottsarealen är alltför otillräckliga. Politiken
ingjuter helt enkelt inte den optimism inför framtiden som här är helt
nödvändig. Vi har visat det på flera ställen i motionen.

Eftersom vår osäkerhet inför omställningen också är stor föreslår vi att
möjligheten till exportfinansiering skall finnas kvar. Vi föreslår att medel anslås
till nötköttet med 200 miljoner, till fläskköttet med 300 miljoner och till
mjölken med 300 miljoner. Finansieringen bör ske med införselavgifter.

En utvärdering av omställningen bör ske årligen. Visar sig omställningen
till ett jordbruk med mer inriktning på etanolproduktion, produktion för

13

biogas, produktion för industrigrödor, energiskogsproduktion, alternativod- Mot. 1989/90

ling och ett mer extensivt jordbruk, ha lyckats, kan exportfinansieringen slo- J068

pas.

Kontrollstationer

Den nya jordbrukspolitiken innebär stora förändringar. Det är ogörligt att
överblicka konsekvenserna, regeringen tycks inte ens ha försökt. Det finns
ingen samlad bedömning av hur olika inslag i omställningen påverkar eller
motverkar varandra. Jordbruksnäringen består av drygt 100 000 sinsemellan
olika företag med skilda förutsättningar. Allt detta nödvändiggör att utvecklingen
inom jordbruksnäringen noggrant följs.

Vi delar den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen, att det
är av största vikt att följa utvecklingen efter avregleringen. Vi menar därför
att riksdagen årligen under omställningsperioden bör följa upp omställningsprocessen.
Berörda myndigheter bör inför denna riksdagshantering lämna
analyser av utvecklingen under det gångna året. Riksdagen bör hos regeringen
begära att få en sådan samlad analys.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbruket som framtidsnäring,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samhällets fortsatta ansvar för jordbruket,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målen för jordbrukspolitiken,

4. att riksdagen hos regeringen begär en analys av vilken beredskap
som behövs för att minska sårbarheten i förhållande till eventuella
miljökatastrofer,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att minska sårbarheten
hos det svenska jordbruket,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade svenska insatser i det internationella samarbetet
för att klara världens livsmedelsförsörjning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bevarad handlingsfrihet i framtiden,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på importerade livsmedel,

9. att riksdagen hos regeringen begär en analys över effekterna för
svenskt jordbruk av ett närmande till EG,

10. att riksdagen anslår 5 milj.kr. för projekt i syfte att värna konsumentintresset
under omställningsperioden,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avveckling av
matmomsen i enlighet med vad som i motionen föreslås,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kooperativa företagsformen,

14

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90

tionen anförts om gränsskyddets nivå, J068

14. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att se över förutsättningarna för småskalig livsmedelsförädling,
samt lämna förslag till åtgärder som gynnar sådan livsmedelsförädling,

15. att riksdagen beslutar att den totala avgiften på bekämpningsmedel
skall vara oförändrad och i sin helhet utgöra en miljöavgift,

16. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till återföring av
inkomsterna från miljöavgiften på bekämpningsmedel i form av finansiering
av kalkning av jordbruksmark,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
föreslagna landskapsvårdande ersättningen skall ges en tydligare
koppling till produktionen av mjölk, nöt- och fårkött,

18. att riksdagen till landskapsvårdande ersättning anslår 500
milj. kr.,

19. att riksdagen till NOLA-ersättning anslår utöver vad som tidigare
beslutats, 20 milj.kr.,

20. att riksdagen hos regeringen begär iörslag till samlat program
för att stimulera till ökad alternativ odling i enlighet med vad i motionen
anförts,

21. att riksdagen för marknadsföring och kontroll av alternativt odlade
produkter till lantbruksstyrelsen anslår 5 milj.kr. årligen under
omställningsperioden,

22. att riksdagen till lantbruksstyrelsen anslår 60 milj.kr. på nytt anslag
för investeringsstöd i samband med åtgärder för förbättrade djurmiljöer,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om övergångstid och leveransmöjlighet för fabrikspotatis,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
sägs i motionen om investeringsbidrag till kommunerna,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biogasproduktion i försöksanläggningar,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
sägs i motionen om ett samhällsdominerat etanolbolag,

27. att riksdagen anslår 900 milj.kr. för byggandet av två etanolfabriker,

28. att riksdagen avslår propositionens förslag om nedskärning av
oljeväxtproduktionen,

29. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om industrigrödor,

30. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 800 milj.kr. utöver
regeringens förslag till mjölkproduktionen,

31. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 525 milj.kr. utöver
regeringens förslag till nötkötts- och övrig produktion,

32. att riksdagen beslutar enligt det förslag om stödområdesindel

15

ning som jordbruksnämnden lade till regeringens proposition Mot. 1989/90
1988/89:140, J068

33. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om jordbruksnämndens fortsatta arbete med stödområdesindelningen,

34. att riksdagen till regionala utvecklingsinsatser till lantbruksstyrelsen
för budgetåret 1990/91 anslår 193 milj.kr. för att användas i enlighet
med vad som anförts i motionen,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de sociala frågorna,

36. att riksdagen beslutar att sätta inlösenpriset för spannmål till
0,90 kr/kg för åren 1991/92 och 93/94 och överföra frigjorda medel till
det arealbaserade inkomststödet,

37. att riksdagen beslutar att ett kombinerat djur- och arealbaserat
stöd på samma nivå som inkomststödet för spannmålen enligt vad som
anförts i motionen även införs för vallen,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om våtmarkerna,

39. att riksdagen avslår bidraget till barrskogsplanteringar på åkermark,

40. att riksdagen till exportfinansiering anslår 800 milj.kr. att finansieras
med införselavgifter enligt vad som anförts i motionen,

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om exportfinansieringens slopande,

42. att riksdagen hos regeringen begär en årligen återkommande
samlad analys av omställningsprocessen, med eventuella förslag till
åtgärder.

Stockholm den 8 maj 1990

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Bertil Måbrink (vpk)

Annika Ahnberg (vpk)

gotab 96656, Stockholm 1990

16