med anledning av prop. 1989/90:146 Livsmedelspolitiken

Motion 1989/90:Jo75 av Torsten Karlsson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo75

av Torsten Karlsson m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:146
Livsmedelspolitiken

Östergötland är ett utomordentligt rikt och dessutom varierat jordbrukslän.
Länet rymmer såväl stora arealer av det rena, högproducerande slätt jordbruket
med företrädesvis spannmålsproduktion som mellan- och skogsbygder
med stor andel husdjurshållning. Stora lövträd och särskilt ekar dominerar
på ett unikt sätt markerna söder om Linköping. Jordbruket i skogsbygderna
i t.ex. Kinda och Ydre kommuner kan under inga förhållanden konkurrera
i spannmålsproduktion med slättbygderna i västra länsdelen.

Vi anser att en förändring av landets jordbruks- och livsmedelspolitik i enlighet
med regeringens proposition 1989/90:146 är nödvändig. Emellertid
kommer en sådan omläggning av politiken att kraftigt beröra ett jordbrukslän
som Östergötland. Omläggningen måste därför ske under sådana villkor
att odlings- och kulturlandskapet inte i grunden förändras.

Slättjordbruket är på grund av sin bördighet och sin rationella arrondering
mycket konkurrenskraftigt jämfört med skogs- och mellanbygdens jordbruk.
Utan särskilda anpassningsåtgärder skulle slättjordbruket, vid en omställning
av jordbruksproduktionen och vid en allmän neddragning av produktionsvolymerna,
lätt ta över mellan- och skogsbygdernas produktion
med en skogsplantering av dessa trakter som följd. Alternativt skulle det bli
nödvändigt, för att hävda mellanbygden, att plantera skog på betydande
slättarealer.

Skogsplantering på större arealer ter sig inte som något attraktivt alternativ
vare sig från miljö- eller kulturutgångspunkt i Östergötland. Såväl slättbygd
som skogs- och mellanbygd skulle på ett avgörande sätt ändra karaktär
om skogsplantering i större skala tilläts.

I propositionen aviseras tillsättandet av en arbetsgrupp inom regeringskansliet
med uppgift att pröva om det är ekonomiskt rimligt att i Sverige producera
etanol för drivmedel. Förutsatt att arbetsgruppen kommer fram till
att etanolproduktion och etanolbruk är ekonomiskt försvarbart kan vi konstatera
att Östergötland har de bästa förutsättningar för att hysa en större
anläggning för etanolframställning.

I Östergötland kan produceras betydande kvantiteter råvara för etanol i
form av t ex spannmål, sockerbetor och potatis.I länet finns tillgång till goda
kommunikationer och ändamålsenlig industrimark. Dessutom finns i länet
betydande silokapacitet liksom också en foderfabrik där restprodukter kan
omhändertas. För länet talar också förekomsten av en djuphamn.

Etableringen i Östergötland av en etanolfabrik skulle vara av utomordentlig
betydelse för balansen i det östgötska jordbruket. Råvaruproduktion för
etanolframställning i slättbygderna skulle skapa de nödvändiga förutsättningarna
för en bibehållen jordbruksproduktion för livsmedelsändamål i
skogs- och mellanbygderna. I dessa senare bygder krävs bl.a. ett betydande
antal betesdjur för att hävda de unika ängs- och hagmarkerna.

En etanolfabrik i Östergötland skulle med lätthet kunna försörjas med råvara
från länet och också vid behov från angränsande län. Östergötland har
också i övrigt, enligt vad vi framhållit ovan, de bästa förutsättningar för en
lyckosam etablering av en etanolfabrik.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om etanoltillverkning i Östergötland.

Stockholm den 8 maj 1990
Torsten Karlsson (s)
Berit Löfstedt (s)

Viola Furubjelke (s)
Ingvar Björk (s)

Sture Thun (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Sonia Karlsson (s)

Mot. 1989/90
Jo75

13