med anledning av prop. 1989/90:146 Livsmedelspolitiken

Motion 1989/90:Jo82 av Hans Dau och Karl-Gösta Svensson (båda m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo82

av Hans Dau och Karl-Gösta Svensson (båda m)

med anledning av prop. 1989/90:146
Livsmedelspolitiken

Tillfälligt stöd åt pälsdjursnäringen

Pälsdjursnäringen i de fyra nordiska länderna har utvecklats under en period
på 60-70 år och har varit helt självfinansierad. Produkterna har sålts till en
internationell marknad. Samtliga nordiska länder driver gemensamt marknadsföringsorganisationen
Saga Furs of Scandinavia med kontor över hela
världen.

Svensk pälsdjursuppfödning består till cirka 95 procent av minkuppfödning
och har under de senaste fem åren exporterat pälsskinn till ett värde
av 150-550 miljoner kronor årligen, vilket motsvarar cirka fem procent av
världsproduktionen.

Efter flera år med relativt god lönsamhet har nu hela pälsdjursnäringen
kommit in i en mycket svår ekonomisk kris. I Sverige måste vi gå så långt
tillbaka i tiden som till år 1971 för att finna samma prisnivå för skinnen, dock
utan justering med hänsyn till köpkraft.

Den totala världsproduktionen av mink kommer att reduceras från 42 miljoner
skinn per år till 28 miljoner.

För Sveriges del minskar produktionen från två miljoner till 1,4 miljoner.
Någon markant prisuppgång är tyvärr inte att vänta under 1990/91, varför
näringen är i största behov av ett tillfälligt stöd under en svår övergångsperiod.

Några skäl som talar för tillfälligt stöd är:

Pälsdjursnäringen är en glesbygdsnäring som i vissa regioner, exempelvis
Blekinge, är av betydelse för sysselsättningen direkt och indirekt.

Pälsdjursnäringen är miljövänlig i det avseendet att näringen omvandlar
biprodukter från fiske- och slakteriindustrin till naturgödsel och ett pälsskinn,
som till 97 procent går på export.

Biprodukter från fiske- och slakteriindustrin saknar oftast alternativ användning
och med hänsyn till dessa råvaror bör uppfödningen i Sverige fördubblas
och inte reduceras. En justering av uppfödningen i Sverige påverkar
den internationella prisnivån i ringa grad.

Vi konkurrerar f.n. ej på lika villkor med våra nordiska grannländer, med
hänsyn till att i Finland utbetalas 110 miljoner FM för säsongen 1990/91 och
40 miljoner FM för säsongen 1991/92. Stödet skall täcka en del av skillnaden

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo81-84

(70 procent) mellan produktionskostnad och verkligt försäljningspris. För Mot. 1989/90

1990/91 innebär detta stöd cirka 25-30 FM per minkskinn och 50 FM per Jo82

rävskinn.

I Norge erhåller näringen 12,5 miljoner NKR som stöd för foderproduktion
och cirka 20 miljoner NKR i transportstöd.

I Danmark erhåller näringen 2,5 procent på exportvärdet - det ses som en
reduktion av arbetsgivaravgiften och gäller samtliga exportnäringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd åt pälsdjursnäringen.

Stockholm den 8 maj 1990

Hans Dau (m)

Karl-Gösta Svenson (m)