med anledning av prop. 1989/90:146 Livsmedelspolitiken

Motion 1989/90:Jo95 av Börje Hörnlund m.fl. (c, m, fp, vpk, mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo95

av Börje Hörnlund m.fl. (c, m, fp, vpk, mp)

med anledning av prop. 1989/90:146
Livsmedelspolitiken

Föreliggande motion behandlar vissa delar av propositionens förslag som vi
bedömer vara av särskild vikt för jordbruksnäringens framtid i norra Sverige.

I propositionen konstateras att priserna på jordbruksprodukter i vissa fall
kommer att sjunka som en följd av en intern avreglering. Dessa förändringar
skall dock inte enligt förslaget tillåtas påverka lönsamheten i det norrländska
jordbruket i nämnvärd grad. Därmed aviseras en frikoppling av det norrländska
jordbruket från lönsamhetssvängningar i övriga delar av landet vilket
hälsas med tillfredsställelse.

Regeringens ambition med utgångspunkt från detta nya synsätt är däremot
långt ifrån tillfredsställande. Det norrländska lantbruket har under
framför allt det senaste året fått vidkännas en kraftig lönsamhetsförsämring
vilket innebär att kostnadstäckningsgraden idag för eget arbete och eget kapital
ligger under 50 procent. Denna lönsamhetsförsämring grundar sig på
att regeringen inte levt upp till riksdagens beslut (1988/89:JoU21) att norra
Sverige inte skulle drabbas av prissänkningar p.g.a. tvåprissystemets avskaffande
samt på kostnadsökningar efter 1 juli 1989 p.g.a. den allmänna prisutvecklingen.

I stället för en ytterligare försämring krävs en lönsam hetsförbättring i
norrländskt lantbruk för att näringen skall kunna överleva och utvecklas.
Därför måste till att börja med lönsamhetsnivån återställas i enlighet med
fjolårets riksdagsbeslut samt kompensation ges för kostnadsökningar fr.o.m.
halvårsskiftet 1989. De 37 miljoner i ökat prisstöd som föreslås innebär bara
kompensation för ca 1/5 (d.v.s. bara för den del av bondens pris som utgörs
av prisstöd).

I propositionen saknas det av riksdagen fastslagna produktionsmålet för
norra Sverige på 1984 års nivå. Det råder f.n. en bred uppslutning från hela
näringen liksom från samtliga politiska partier i norra Sverige kring detta
produktionsmål. Detta kom bl.a. till uttryck vid en gemensam konferens
med företrädare för näringen och socialdemokraterna i de sju nordligaste
länen i Luleå i början av december 1989.1 ett gemensamt uttalande sägs att
Stödsystemet måste utformas så att minst 1984 års produktionsnivå kan bibehållas
enligt 1988 års riksdagsbeslut, i annat fall riskerar utarmningen att
bli så omfattande att service och infrastruktur inom branschen slås ut. Stödet
skall varje år automatiskt regleras så att produktionen kan upprätthållas.

Motsvarande samstämmighet råder med övriga politiska partier i norra Sve- Mot. 1989/90
rige. Jo95

Den frikoppling av lönsamheten som propositionen aviserar måste därför
följas upp med ekonomiska medel som ger en sådan lönsamhetsförbättring
att produktionen kan komma upp i 1984 års nivå. Ett första steg måste härvid
vara att återställa lönsamheten till vad som gällde innan tvåprissystemets avskaffande
samt att fullt ut kompensera kostnadsökningarna efter halvårsskiftet
1989 vilket kräver en uppräkning av prisstödet med omkring 300 miljoner
kronor. Med tanke på att de första åren efter en avreglering kan leda
till kraftiga prisfall bör prisstödet för norra Sverige under en övergångstid
ses över två gånger per år.

I propositionen föreslås att näringen inte skall ges möjlighet att ta gemensamt
ansvar för export. Detta förhållande har i presentationen av propositionen
framhållits som en fördel för norra Sverige genom att man därmed slipper
att belastas med exportavgifter. Detta synsätt är i grunden felaktigt. Uteblivna
exportavgifter gäller i så fall i hela landet och ger därmed inte norra
Sverige några relativa fördelar. Men långt allvarligare är att förbud mot gemensamt
exportansvar drabbar norra Sverige på två sätt. Ledande lantbruksekonomer
bedömer att självförsörjningsgraden sjunker ner mot 85 %
om inte näringen ges möjlighet till exportsamverkan. Därmed sjunker den
totala produktionsvolymen i landet vilket gör det betydligt svårare att hävda
en produktionsvolym i norra Sverige på rationell nivå.

Vidare kommer även i en balanssituation tillfälliga överskott att uppstå på
den svenska marknaden beroende på skörde- och årsmånsvariationer. Ges
näringen inte möjlighet till gemensamt exportansvar kommer sådana tillfälliga
överskott att dumpas ut inom landet. Risken är därvid uppenbar att
norra Sverige blir en sådan dumpingmarknad vilket riskerar att slå undan
benen på de norrländska förädlingsföretagen, vilket i slutändan ytterligare
sänker lönsamheten i lantbruksföretagen. Att näringen ges möjlighet till gemensamt
exportansvar är därför en fråga av särskild vikt för det norrländska
lantbruket.

Samtidigt delar vi till fullo propositionens mål om produktionsbalans inom
olika produktområden. Vårt förslag gäller enbart rätten för näringen att
samverka för export. I enlighet med näringens eget förslag behöver samhället
inte ekono miskt bidra till finansieringen av exporten. Därmed kvarstår
med vårt förslag det ekonomiska incitamentet för produktionsbalans fullt ut.

Varje tendens till permanenta överskott kommer att drabba näringen ekonomiskt
men hålla konsumenterna skadeslösa. Vinsten med vårt förslag är 100procentig
självförsörjningsgrad, stabilare priser och undvikande av inhemska
dumpingtendenser som riskerar att särskilt drabba näringen i norra
Sverige.

Vi vill också avslutningsvis framhålla att Norrlandsjordbruket är av grundläggande
betydelse för en positiv landsbygdsutveckling. Av såväl regionalpolitiska
som beredskapspolitiska skäl behövs ett starkt Norrlandsjordbruk.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

22

tionen anförts om gällande produktionsmål, dvs. 1984 års nivå, för Mot. 1989/90

jordbruket i norra Sverige, Jo95

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riksdagsbeslutet (1988/89:JoU21) avseende tvåprissystemets
avskaffande och dess konsekvenser för lönsamheten i det
norrländska jordbruket,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att propositionens förslag om frikoppling
av lönsamheten i det norrländska jordbruket ges ett reellt innehåll i
form av ökad lönsamhet så att produktionsmålet uppnås,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att näringen ges möjlighet till gemensamt exportansvar,

5. att riksdagen beslutar att prisstödet till jordbruket i norra Sverige
uppräknas med 100300 milj.kr. beroende på hur årets jordbruksavtal
uppräknas i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 8 maj 1990

Börje Hörnlund (c)

Hans Dau (m) Sigge Godin (fp)

Maggi Mikaelsson (vpk) Eva Goés (mp)

23