med anledning av prop. 1989/90:146 Livsmedelspolitiken

Motion 1989/90:Jo98 av Ingvar Eriksson m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo98

av Ingvar Eriksson m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:146
Livsmedelspolitiken

Regeringen har i proposition 1989/90:146 lagt fram förslag till en ny livsmedelspolitik.
Stora förändringar kan bli följden för lantbrukets utövare när
det gäller förutsättningarna för den framtida produktionen. Nuvarande jordbruksprisreglering,
bestående av ett gränsskydd och en intern reglering, föreslås
upphöra den 1 juli 1991. De jordbruksprisreglerade produkterna avses
därefter endast skyddas med hjälp av ett gränsskydd. Avvecklingen av internregleringen
avses ske stegvis för vissa produkter, medan andra ersätts
med enklare och andra behålles i avvaktan på internationella förhandlingar.
Resultatet av pågående GATT-förhandlingar avses få stor betydelse för det
framtida gränsskyddet och stödet till jordbruket.

En stor brist i propositionen är att man huvudsakligen endast berör jordbruksdelen
med arealanvändningen för livsmedelsproduktion. Denna areal
föreslås minskas på ett sätt som i praktiken innebär stora svårigheter för de
berörda. Man borde ha kopplat förändringarna till den framtida energipolitiken
och produktionen av jordbruksgrödor till industrin. Vidare tas miljöaspekter
av förändringarna upp på ett sätt som är högst diskutabelt och i
vissa fall direkt felaktigt.

Vi tar i denna motion upp en del av nämnda områden och lägger också
yrkanden som är angelägna för att underlätta förändringar, men också för
att ta vara på det svenska jordbrukets möjligheter.

Mänga av de i propositionen föreslagna förändringarna är radikala, och
jordbruket och dess utövare måste få en rimlig omställnings- och anpassningstid.
Det är viktigt att kontrollstationer läggs in så att uppföljning och
eventuella korrigeringar kan göras innan det är för sent. Slumpen får inte bli
avgörande för landsbygdens öde och åkermarkens framtida användning.

Den nya jordbrukspolitiken måste ge de svenska jordbruken möjlighet att
konkurrera på lika villkor med omvärlden. Det svenska stöd- och skyddssystemet
får inte försämra de svenska lantbrukarnas utgångsläge i förhållande
till andra länders lantbrukare.

En viktig målsättning för de jordbrukspolitiska besluten måste vara att de
har samma inriktning som motsvarande beslut inom EG. Detta för att skapa
konkurrens på så lika villkor som möjligt, men också för att ge Sverige realistiska
möjligheter inför ett framtida inträde i den europeiska handelsgemenskapen.

Det står i dag klart att vare sig Sveriges jordbrukare eller omvärldens, ef

ter en omläggning av jordbrukspolitiken i enlighet med vad GATT-förhand- Mot. 1989/90

lingarna syftar till, i framtiden kommer att ha råd att producera ett pristryck- Jo98

ande överskott. Världens katastrof- och beredskapslager kan därför i framtidens
avreglerade livsmedelshandel knappast bekostas av världens bönder
genom produktion som inte täcker kostnaderna. Därför bör Sverige ta initiativ
till internationella förhandlingar om lagrens storlek och finansiering för
att säkra livsmedelstryggheten i världen.

I propositionen, s. 48, framhålles att i de förestående förhandlingarna
mellan EFTA och EG om europeiskt samarbetsområde (EES) kommer ett
EFTA-deltagande i EGs gemensamma jordbrukspolitik (CAP) inte att aktualiseras.
EG-sidan har däremot förutskickat att man kommer med önskemål
om ökat marknadstillträde för vissa jordbruksprodukter. Visserligen talas
det om att man från svensk sida kommer att begära motsvarande lättnader
på EG-marknaden för intressanta svenska produkter. Vi förutsätter att
det då rör sig om produkter på livsmedelsområdet.

Gränsskyddet måste vara realt det vill säga följa inflationen och dessutom
vara produktanknutet. Rättvisa och full jämförbarhet inom varje produktområde
vad gäller ländernas skydd och stöd måste till, annars kommer fullt
konkurrenskraftiga delar av vår jordbruksproduktion att slås ut.

Jordbruksgrödor till industrin

Jordbrukets grödor till industrin är en viktig del av jordbruksproduktionen i
stora delar av Sydsverige. Sockerbetor, fabrikspotatis samt oljeväxter producerade
av vårt lantbruk, och vidareförädlade av svensk industri är och förblir
klart konkurrenskraftiga - under förutsättning att produktionen får ske på
lika villkor som exempelvis inom EG. Inom denna svenska industri pågår i
dag intressant, lovande forskning och utveckling av nya produkter för andra
användningsområden. Det vore av flera skäl fel att äventyra denna utveckling
genom drastiska produktionsminskningar, inte minst i ett läge där alla
är inriktade på att få fram nya jordbruksgrödor till industrin. Detta för att
minska spannmålsöverskottet. Grödorna är också mycket betydelsefulla ur
beredskaps- och miljösynpunkt.

Mot denna bakgrund är skälen goda att bibehålla odlingarna av dessa
jordbruksgrödor i nuvarande omfattning till svensk industri.

Fabrikspotatis

Vi vill hänvisa till annan motion som mera ingående behandlar fabrikspotatissidan.

Sockernäringen

Produktionsmålet även för socker borde kunna sättas så att försörjningsförmågan
på nationell nivå tillgodoses. Vi vill i sammanhanget erinra om att det
internationella sockeravtalet numera bara är av administrativ karaktär och
inte innehåller någon förbindelse från Sveriges sida att stå som sockerimportör.
Frihet bör därför i princip ges till en på normskördarna baserad arealanpassning
till full fredstida självförsörjning. Detta kommer visserligen att 13

medföra smärre - måttliga - sockeröverskott vissa år. Men om världsmark- Mot. 1989/90

nadspriset i en sådan situation råkar göra export mera lönsam eller mindre Jo98

förlustbringande än överlagring, som för närvarande sker, borde export få
ske. Exportförbudet bör inte få lägga hinder i vägen för det ekonomiskt
bästa alternativet och måste därför bort.

Odling till full självförsörjning skulle ge ett visst bidrag till ett bättre utnyttjande
av överskottsarealen - och därigenom ge tid till en väl genomtänkt
och anpassad strukturrationalisering av sockerindustrin. Sockernäringens
parter bör själva få bestämma arealens storlek utan statlig inblandning. Näringen
har goda förutsättningar att själva fastställa en årlig lagom betareal.

Man borde även få överväga en uppläggning med ett A-pris för inhemsk
konsumtion och ett B-pris för kvantitet till exportmarknaden på samma sätt
som för närvarande sker inom EG.

Oljeväxtodlingen

Oljeväxtodlingens storlek anpassas till den inhemska användningen av
svensk rapsolja och till beredskapsbehovet. För att garantera en av beredskapsskäl
tillräcklig inhemsk odling baseras produktionen på kontraktsteckning
i offentlig regi. Det nya systemet föreslås gälla fr.o.m. 1992 års skörd.

Nuvarande system med fettvaruavgifter på import och vid tillverkning av oljor
och fetter avses behållas. Fettvaruavgiften skall även omfatta inhemskt
slakterifett. Avgifterna kommer, på samma sätt som införselavgifterna för
andra produkter, att bibehållas på nuvarande nivå i avvaktan på resultatet
av GATT-förhandlingarna. Detta innebär att fettvaruavgiften föreslås svara
mot nuvarande svenska prisnivå på rapsolja.

Förslaget anges bygga på LAG:s förslag vad gäller odlingens omfattning
och kontraktering. På de ytterligare ställen i propositionen, där oljeväxtodlingens
framtida omfattning nämns, används formuleringar som tillräcklig
ur beredskapssynpunkt.

Detta är en alltför vag formulering, eftersom beredskapsbehovet av olja
inte blev tillfredsställande belyst och utrett i samband med LAG:s rapport.

Denna uppfattning har framförts förutom av Svensk Oljeextration AB av
en rad viktiga remissinstanser, som t.ex. Livsmedelsverket, Socialstyrelsen,

LO och SLIM m.fl.

Med tanke på den osäkra planeringssituation som både jordbruk och förädlingsindustri
nu befinner sig i, är det nödvändigt med ett klarläggande angående
vilken volym oljefrö som framgent skall odlas och bearbetas inom
landet.

I en samlad bedömning bör även ÖCB:s krav för behovet av vegetabiliska
oljor för tekniska ändamål vägas in. Enligt ÖCB skall oljeväxtodlingen i
händelse av avspärrning inte enbart räcka för att tillgodose råvara till margarin
utan även för framställning av tvål, tvättmedel och andra kemiska produkter.

En kvantifiering av frövolymen till nivån 275 000 ton frö leder till att energiinnehållet
från fett i kriskosten hamnar på en mer realistisk nivå, ca 28
energiprocent, jämfört med LAGs förslag som förutsätter en så låg nivå som
25 energiprocent i form av fett.

Denna frövolym motsvarande 20 000 ton olja kan nås till samma bered- Mot. 1989/90

skapskostnad som i LAG:s förslag. Detta beror på att användningen inom Jo98

landet av svensk rapsolja inom något år kommer att öka med motsvarande
kvantitet till följd av framgångsrikt växtförädlingsarbete.

På så sätt kommer inte en ökad inhemsk odling av oljefrö att innebära
ökade exportkostnader, utan i stället kan en större säkerhet i kriskosten nås
till en redan accepterad beredskapskostnad.

En följdeffekt av detta blir också en förstärkt beredskap på foderproteinsidan.
Även ÖCB har framhållit rapsmjölets beredskapsvärde.

Vegetabiliskt fett

Modern oljeväxtodling etablerades i Sverige som följd av andra världskrigets
besvärliga försörjningsläge beträffande vegetabiliskt matfett. Nu gällande
system för prisreglering avser en årlig odling och skördevolym som motsvarar
landets totalkonsumtion av vegetabiliskt fett, 165 000-170 000 ha respektive
320 000330 000 ton frö (ca 7% vattenhalt) med oljemängden
130 000-140 000 ton. Importmöjligheter och önskvärdheten av att för olika
ändamål blanda skilda fettyper medför dock en utbyteshandel med både frö
och olja. Under fredstid används därför nu ungefär en tredjedel av den normala
årsskördens oljevolym för livsmedelsändamål i landet. Rapsoljans näringsmässiga
egenskaper med stor andel enkel- och fleromättade fettsyror
anses i dag synnerligen fördelaktig. Detta jämte fortgående, än bättre anpassning
genom växtförädling av fettsyramönstret efter avnämarnas och
kostexperternas önskemål talar för att just raps- och rybsfettet får en ökad
andel av det humana fettintaget.

Proteinfoder

Kapaciteten i landets bearbetningsindustri har kunnat utnyttjas väl med utbytesexport
av inrikes ej förbrukad olja samt tillhandahållande av värdefullt
och marknadsvinnande proteinfoder inom landet. Som mjöl och expeller har
den inhemska användningen av dessa foderslag nästan fördubblats sedan
1980-talets början. Nuvarande förbrukning av oljeväxtproteinfoder medför
att bearbetningsindustrin har ett råvarubehov på 300 000 ton frö per år. Därutöver
förbrukas nu 10 000-15 000 ton som helfrö för vissa foderblandningar.
Oljeväxtodlingen som proteinfoderkälla är en värdefull resurs inte
minst ur beredskapssynpunkt.

Vegetabilisk olja inte enbart livsmedel

I framtiden kommer förmodligen oljeväxtfettet att få allt större användning
också utanför livsmedelssektorn. Redan nu medför miljöhänsyn och andra
kvalitativa fördelar att raps- och rybsolja utgör ett attraktivt alternativ till
mineralolja i många sammanhang såväl i Sverige som utomlands. Det gäller
t.ex. som skärvätska i metallindustrin, formolja vid cementgjutning, hydraulolja
inte minst i skogsmaskiner, kedjeolja för motorsågar, tillsatsmedel i
kemiskt växtskydd, råvara i kemisk-teknisk industri för flera olika specialprodukter
samt som drivmedel främst i specialmotorer och då i särskilt känslig
miljö.

Oljeväxter i växtföljd och landskap

För svensk växtodling innebär oljeväxtodlingen inte enbart produktion av
vegetabiliskt fett och proteinfoder. I kulturlandskapet betyder i blomningstid
de solgula fälten rena skönhetsupplevelser.

Oljeväxter utgör ett positivt inslag i ensidiga, främst stråsädes- och gräsdominerade,
växtföljder. Detta genom gynnsamma effekter på såväl markstruktur
som odlingshygien. Förekomsten av svårbemästrade och kemikaliekrävande
växtsjukdomar minskar vid bruk av omväxlingsgrödor. Den lätt
omsättbara oljeväxthalmen betyder minskat kvävegödslingsbehov i efterföljande
grödor. Oljeväxtodlingen har mycket positiv effekt inte minst miljömässigt.
Växttiden är lång, är bra i växtföljden, som vinterfoder för viltfaunan
samt för bisamhällena i honungsproduktionen. Den har lång växttid vilket
minimerar näringsutlakning från marken osv.

Väl integrerad kvalitetsutveckling

Svensk oljeväxtodling kännetecknas av ett marknadsinriktat och resultatskapande
utvecklingsarbete. Detta har möjliggjorts genom dels att odlingen alltid
skett på kontrakt, dels det nära samarbete och den fortgående dialog som
förs mellan avnämare (bearbetnings- och margarinindustri), Livsmedelsverket,
odlarorganisation och växtförädlare. Härvidlag har regleringsföreningen,
Sveriges Oljeväxtintressenter, spelat en stor och central roll som
samlande organ. Då nu regleringsföreningen upphör genom föreslagen avreglering
måste branschen själv få ta över dessa uppgifter i samarbete med
Statens jordbruksnämnd.

Den svenska oljeväxtnäringen ligger väl till internationellt sett. Utvecklingen
de senaste decennierna har varit revolutionerande. Odlingsmateriel
och kvalité har förbättrats med god anpassning till marknadens krav.

Det är viktigt att tillvarata den kompetens som finns i landet på såväl odlarsidan
som industrisidan.

Mot bakgrund av det i motionen framförda synes skälen för en odling om
nuvarande omfattning vara mycket goda. Odlingsarealen bör därför framöver
kunna ligga på nivån 150 000170 000 ha.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontrollstationer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrens på lika villkor med omvärlden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbrukspolitiska beslutets inriktning och EG,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella förhandlingar kring katastrof- och
beredskapslagring och dess finansiering,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om marknadstillträde på livsmedelsområdet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90

tionen anförts om realt gränsskydd, Jo98

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbruksgrödor till industrin,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sockernäringen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om oljeväxtodlingen och dess industri.

Stockholm den 8 maj 1990

Ingvar Eriksson (m)

Bertil Danielsson (m) Bo Lundgren (m)

Carl G Nilsson (m) Karl-Gösta Svenson (m)

Knut Wachtmeister (m) Per Stenmarck (m)

Wiggo Komstedt (m)

17