med anledning av prop. 1989/90:151 Fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m.

Motion 1989/90:Bo73 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: B o73

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1989/90:151
Fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m.

Propositionen syftar till att underlätta ny- och ombildning av fastigheter på
landsbygden även för kombinerade användningssätt, exempelvis deltidsjordbruk,
men även för hobbyverksamhet, viss djurhållning eller mindre
trädgårdsodling.

Miljöpartiet de gröna bejakar ny- och ombildning av landsbygdsfastigheter
för en mångfald verksamheter. I andra sammanhang har vi föreslagit stöd
till kombifastigheter. Vi menar dock att lönsamhetsvillkor inte kan ställas i
fastighetsbildningen. Lönsamheten i vanligt jordbruk är enligt flera bedömare
dålig. Att ställa krav på att lönsamheten i deltidsjordbruk eller liknande
ska vara sådan att företagaren ska ha sin huvudsakliga utkomst därifrån
är därför orimligt. Om företagaren dessutom i annan näring skulle ha
betydande inkomster innebär det att inkomsten från lantgården måste öka
i förhållande till dessa övriga inkomster, en helt orimlig utgångspunkt för
lagstiftning.

Att kunna bo och verka på landet är en livsstil som bör stimuleras oberoende
av inkomst. Det innebär att kulturlandskapet har större chanser att
leva och utvecklas. Det innebär även att fler människor får rika tillfällen till
kontakt med modernäringarna. Fler människor får möjlighet att samverka
informellt och utveckla mer av naturahushållning.

Lönsamheten kan således inte ställas upp som ett kriterium för ny fastighetsbildning
på landet. Däremot bör principen om bo-och-brukar-plikt
gälla. I storstädernas ytterområden gynnar förväntningsvärden på jordbruksfastigheter
spekulation snarare än ett levande lantbruk.

Lönsamhetsvillkoret mjukas upp med propositionens krav på hänsyn även
till regionalpolitiska intressen och vården av natur- och kulturmiljö. Vi menar
att lagen inte bör uttrycka hänsynstagande till regionalpolitiska intressen
men väl till regionala intressen. En domstol kan ju rimligen inte ta ställning
till vilka politiska intressen som ska gälla.

Propositionen anger att lämpligheten av en fastighetsbildning ska utgå
från ett planmässigt betraktelsesätt. Vi menar att vad som är planmässigt är
mycket otydligt. Miljöpartiet de gröna hävdar i stället att lämpligheten ska
grundas på ett ekologiskt och miljömässigt godtagbart betraktelsesätt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lönsamhetsvillkoret
inte bör gälla,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att principen
om bo-och-brukar-plikt bör gälla,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lagen,
i det fall lönsamhetsvillkoret skulle gälla, skall uttrycka att hänsyn
skall tas till regionala intressen, ej regionalpolitiska intressen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan
om lämplighet av fastighetsbildning skall grundas på ett ekologiskt
och miljömässigt godtagbart betraktelsesätt, ej 'planmässigt betraktelsesätt.

Stockholm den 6 juni 1990
Claes Rox bergh (mp)
Inger Schörling (mp)
Åsa Domeij (mp)

Loui Berna! (mp)

Carl Frick (mp)

Paul Ciszuk (mp)

Eva Goés (mp)

Mot. 1989/90
Bo73

Kjell Dahlström (mp)

Anna Horn af Rantzien (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Krister Skånberg (mp)
Elisabet Franzén (mp)

11