med anledning av prop. 1989/90:157 Regionala fackliga förtroendemän

Motion 1990/91:A3 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

I propositionen föreslås att fackliga företrädare
skall ha rätt att få tillträde även till arbetsplatser där
de inte själva är anställda. Förslaget innebär en
komplettering av förtroendemannalagen.

Bakgrunden till regeringens förslag är att krav
på lagstadgad tillträdesrätt för fackliga
förtroendemän till andra arbetsplatser än den egna
har rests ända sedan de arbetsrättsliga reformerna
genomfördes på 70-talet.

Principen för den arbetsrättsliga lagstiftningen
är att medbestämmandet skall ha sin tyngdpunkt på
den lokala nivån. Medbestämmandet skall först och
främst utövas på de enskilda arbetsplatserna av de
anställda själva och deras lokala fackliga
representanter. Medbestämmandet skall vara
något som utgår från och angår de enskilda
arbetstagarna.

Det fanns från början en oro att det lokala
medbestämmandet skulle få svårt att fungera på
små arbetsplatser och på arbetsplatser som saknade
kontinuitet i arbetsstyrkan om de anställda inte fick
möjlighet till biträde utifrån. Vi delade den oron.

Sedan kraven på lagstadgad tillträdesrätt för
regionala fackliga förtroendemän först restes har
relativt lång tid gått. På en stor del av
arbetsmarknaden finns nu kollektivavtal som
reglerar fackliga förtroendemäns rätt till tillträde.
Såvitt vi förstår är det i dag inte något problem för
fackliga förtroendemän att få tillträde till
arbetsplatser. Detta synes gälla även de
arbetsplatser där kollektivavtal inte föreskriver
någon tillträdesrätt för regionala fackliga
förtroendemän. Vår bild av dagsläget styrks inte
minst av två av remissvaren från
huvudorganisationerna på arbetstagarsidan.

Vi skulle inte ställa oss främmande till att
medverka till en lagstiftning om lagfäst
tillträdesrätt om man på det sättet skulle kunna
komma tillrätta med missförhållanden på
arbetsmarknaden. Vi menar dock att statsrådet i
propositionen inte pekat på några sådana exempel.
Det huvudsakliga skäl för lagstiftning som anges i
propositionen är att krav på lagfäst tillträdesrätt
fortfarande upprepas varje år i motioner till
riksdagen. Detta är inget argument i sak. Endast
det faktum att ett förslag väcks i riksdagen säger
ingenting om hur verkligheten ser ut.
Propositionen är i detta avseende illa underbyggd.

Vi menar att det inte heller går att bortse från
de invändningar mot förslaget som rests från såväl
kommun- och landstingsförbunden som KFO. De
påpekar i sina remissvar att risken finns att en
lagreglering av tillträdesrätten skulle fördröja en
önskvärd utveckling av medbestämmandet. Det
vore olyckligt om lagstiftningen skulle uppfattas på
detta sätt. Risken finns att lagstiftningen skulle få
till effekt att de fackliga organisationerna känner
sig uppmanade att i större utsträckning låta sina
centrala förtroendemän medverka i det lokala
medbestämmandet. Detta är såvitt vi förstår inte
regeringens avsikt, men om så blir fallet är vi
beredda att instämma med dem som hyser farhågor
att lagstiftningen skulle kunna leda till en
centralisering av medbestämmandet.

Folkpartiet har i tidigare motioner i riksdagen
påpekat att förtroendemannalagens regler delvis
har varit svåra att tolka och tillämpa. Särskilda
problem har visat sig förekomma vid bedömningen
av frågan om rätten till ledighet för facklig
verksamhet skall vara förenad med rätt till
bibehållen lön under ledigheten eller inte. Vi har i
dessa sammanhang menat att en förnyad översyn av
förtroendemannalagen är påkallad. Ifall det visar
sig att problem kan påvisas torde det vara lämpligt
att i en sådan översyn ytterligare en gång överväga
om det finns behov av att i lagstiftningen ta med en
rätt för fackliga företrädare att få tillträde till
arbetsplatser där de själva inte är anställda.

Sammantaget har regeringen inte kunnat påvisa
några så vägande skäl för lagstiftning att vi är
beredda att stödja förslaget.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att avslå proposition
1989/90:157 om regionala fackliga förtroendemän.

Stockholm den 3 oktober 1990

Elver Jonsson (fp)

Charlotte Branting (fp)

Kjell-Arne Welin (fp)

Sigge Godin (fp)