Till innehåll på sidan

med anledning av prop. 1989/90:2 om trafiknykterhetsbrotten m.m.

Motion 1989/90:Ju7 av Sven-Erik Alkemark m.fl. (s)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Proposition 1989/90:2
Tilldelat
Justitieutskottet

Händelser

Inlämning
1989-10-17
Bordläggning
1989-10-18
Hänvisning
1989-10-19

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ju7

av Sven-Erik Alkemark m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:2 om
trafiknykterhetsbrotten m.m.

Alkohol och trafik hör inte ihop. Lagstiftning och tillämpning måste markera
detta mycket klart för att det skall få önskad effekt bland allmänheten.
Onykterhet i samband med trafik är en av de största enskilda olycksorsakerna
i trafiken.

Välgrundade beräkningar/undersökningar visar att i var femte trafikolycka
med dödlig utgång finns alkoholen med som en av orsakerna. Det är
därför inte förvånande att flera tunga instanser kräver en nollpromillegräns.
En av dem är Transportarbetareförbundet. Lastbilsförarna vistas ständigt i
trafiken och känner riskerna.

Regeringens proposition 1989/90:2 föreslår en nedre straffbarhetsgräns
för alkoholpåverkan på 0,3 promille. Om man ordentligt vill markera att alkohol
och trafik inte hör ihop måste man sträva efter en nollgräns.

Det är sant att vid huvudparten av olyckorna i samband med rattfylleri
förekommer högre alkoholhalt i blodet än 0,5 promille, men tillräckligt
många har lägre, för att lagstiftningen skall gälla också dem. Dessutom och
det är det viktigaste argumentet för en nollpromillegräns - felbedömer
många sin egen tålighetsgräns och tror sig kunna dricka mer än vad som är
lämpligt. En liten accepterad konsumtion av alkoholdrycker leder lätt till en
successivt ökad, i tro att man också klarar det. Särskilt ungdomen är utsatt
för en sådan attitydbildning.

Av olika praktiska skäl, inkl. de juridiska, torde det ej vara möjligt att
införa en ren nollpromillegräns. Vi menar t.ex. att det i dag inte äropinionsmässigt
möjligt att förhindra förtäring av måltidsdrycker typ lättöl. Detta är
ju också accepterat av försäkringsbolagen med bibehållen helnykterhetsrabatt.
Det kan heller inte uteslutas att vissa matvaror kan förorsaka en mätbar
alkoholhalt i blodet. Grundat på ett nollgränsresonemang stannar vi därför
för en nedre straffbarhetsgräns på 0,2 promille. En eventuell gräns vid 0,1
promille menar vi inte täcker in alla tänkbara individuella avvikelser bl.a. till
följd av kroppskonstitution, medan den i propositionen föreslagna gränsen
0,3 promille ligger onödigt högt.

Mot. 1989/90
Ju7

Stockholm den 18 oktober 1989
Sven-Erik Alkemark (s)

Evert Svensson (s) Berndt Ekholm (s)

Britta Sundin (s)

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen fastställer den nedre straffbarhetsgränsen vid trafikonykterhetsbrott
till 0,2 promille.

10

Yrkanden (2)

  • 1
    att riksdagen fastställer den nedre straffbarhetsgränsen vid trafikonykterhetsbrott till 0,2 promille.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    bifall
    Kammarens beslut
    =utskottet
  • 1
    att riksdagen fastställer den nedre straffbarhetsgränsen vid trafikonykterhetsbrott till 0,2 promille.
    Behandlas i

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.