med anledning av prop. 1989/90:21 om en ny prisregleringslag

Motion 1989/90:Fi11 av Anne Wibble m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi 11

av Anne Wibble m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1989/90:21 om en
ny prisregleringslag

I propositionen läggs fram ett förslag till en ny prisregleringslag som skall
ersätta allmänna prisregleringslagen (1956:239).

Förslaget bygger i sina huvuddrag på 1956 års lag och är i likhet med denna
utformad som en beredskapslag. Lagen är tänkt att kunna användas under
krig eller krigsfara på samma sätt som den allmänna prisregleringslagen ursprungligen
utformades för. Den är vidare tänkt att kunna tillämpas för särskilda
ekonomisk-politiska insatser under fredstid.

Enligt vår mening kan starkt ifrågasättas om prisreglering kan vara ändamålsenlig
som ekonomisk-politiskt medel i någon fredstida situation.

Den samlade erfarenheten av de prisregleringar som förekommit i Sverige
och andra västeuropeiska länder de senaste decennierna är att sådana regleringar
inte givit några bestående inflationsdämpande effekter. Regleringarna
har däremot hämmat det marknadsekonomiska systemets effektivitet
och givit godtyckliga inkomstomfördelningseffekter samtidigt som de medfört
betydande administrativa kostnader.

Ingenting i de hittillsvarande svenska erfarenheterna tyder på att prisregleringar
vid något tillfälle haft prisstabiliserande effekt, som skulle kunna
motivera så djupgående och effektivitetshämmande ingrepp i det ekonomiska
systemet som regleringarna utgjort. Tvärtom talar mycket för att 1970talets
permanenta prisreglering och 1980-talets många prisstopp verkat inflationsdrivande.
Dels har de många prisstoppen skapat förväntningar om nya
prisregleringar, vilket i sig verkar prisdrivande, dels har regleringarna undergrävt
effektiviteten i näringslivet, vilket angivna förhållanden ökar samhällets
inflationsbenägenhet.

1970- och 1980-talets svenska erfarenheter tyder på att prisregleringar inte
i något läge är ändamålsenliga medel i stabiliseringspolitiken. Dessa erfarenheter
tyder också på att en lagstiftning som gör det administrativt enkelt att
tillgripa prisreglering, riskerar att leda till att statsmakterna missbrukar
dessa möjligheter. Därför anser vi att några sådana möjligheter inte bör föreligga
i fredstid.

När det gäller lagens tillämpning i krig eller lägen av krigsfara har vi i huvudsak
ingen invändning mot de förslag som regeringen lagt fram.

Vi anser dock att förutsättningarna för att sätta kristidslagens regleringsbestämmelser
i tillämpning helt bör anpassas till vad som gäller i 1978 års
ransoneringslag (1978:268). Det innebärt att prisreglering bör kunna tillgri

pas, förutom i händelse av krig eller av krigsfara, om det till följd av krig Mot. 1989/90

eller krigsfara vari riket befunnit sig eller av annan utomordentlig händelse Fill

föreligger knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på förnödenhet
av vikt för totalförsvaret eller folksförsörjningen.

I prisregleringslagens inledande bestämmelser bör även tas in en bestämmelse
motsvarande 5 § första stycket ransoneringslagen, om att man vid tilllämpningen
vid lagen skall tillse att den vars rätt beröres icke lider större
förfång än som är nödvändigt.

Den i materiellt hänseende mest långtgående förändringen av lagstiftningen
som föreslås gäller regleringsbestämmelsernas tillämpning på avtal,
som ingåtts före ett beslut om prisreglering (33 §).

Enligt vår uppfattning är det få och svaga skäl som talar för en utvidgning
av bestämmelsernas räckvidd, ens i krissituationer, till att gälla redan ingångna
avtal på det sätt som föreslås. Däremot talar starka principiella och
praktiska skäl mot en sådan utvidgning. Vi anser i likhet med en majoritet
av remissinstanserna att prisföreskrifter ej bör få tillämpas på sådana avtal
som ingåtts innan föreskriften trädde i kraft.

Hemställan

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställer vi

1. att riksdagen avslår propositionen i vad avser tillämpning av prisreglering
i fredstid,

2. att riksdagen beslutar att prisregleringslagens tillämpning skall
bestämmas till sådana situationer som angivits i motionen,

3. att riksdagen beslutar om sådan lydelse av prisregleringslagens
inledande bestämmelser att den vars rätt berörs icke lider större förfång
än som är nödvändigt,

4. att riksdagen beslutar att prisföreskrifter ej skall få tillämpas på
sådana avtal som ingåtts innan föreskriften om prisreglering trädde i
kraft.

Stockholm den 13 november 1989
Anne Wibble (fp)

Ingela Mårtensson (fp) Lars Leijonborg (fp)

Lars De Geer (fp)

18