med anledning av prop. 1989/90:37 om ingripanden mot olovlig kontorisering, m. m.

Motion 1989/90:Bo34 av Erling Bager m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Bo34

av Erling Bager m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1989/90:37 om
ingripanden mot olovlig kontorisering, m. m.

I propositionen föreslås främst att vissa justeringar skall göras i plan- och
bygglagen, att preskriptionstiden skall slopas när det gäller byggnadsnämndens
rätt att ingripa mot olovlig kontorisering samt att fastigheter som står
tomma skall kunna sättas under tvångsförvaltning med hänsyn till bostadsförsörjningen.

Regeringens förslag innebär att någon preskriptionstid inte skall gälla beträffande
byggnadsnämnders rätt att ingripa med ansökan om handräckning
och föreläggande om rättelse vid olovlig kontorisering. Den enda begränsningen
är att möjligheten att ingripa inte skall ha gått förlorad före den 1
januari 1990, när de nya bestämmelserna föreslås träda i kraft.

Det framgår av propositionen att flera remissinstanser haft invändningar
mot förslaget från rättssäkerhetssynpunkt. Så kan t. ex. problem uppstå vid
överlåtelser, vilket bl. a. Sveriges advokatsamfund påpekat. Det innebär att
ett ingripande kan drabba helt andra personer än dem som bär ansvaret för
den olovliga kontoriseringen. I det perspektivet ter det sig särskilt anmärkningsvärt
att just olovlig kontorisering skall vara den snart sagt enda lagöverträdelse
som saknar preskriptionstid, låt vara att möjligheterna att ta ut avgift
upphör efter tio år. Propositionen bör avslås i denna del.

Regeringen föreslår vidare att hyresnämnden i vissa fall skall kunna meddela
beslut om s. k. särskild förvaltning av en fastighet. Skälet skulle vara
att fastighetsägare inte hyr ut bostadslägenheter i fastigheten och det med
hänsyn till bostadsförsörjningen är uppenbart oförsvarligt att lägenheterna
står outnyttjade.

Som flera remissinstanser påpekat kan det ifrågasättas om en åtgärd som
innebär så långtgående ingripanden i äganderätten kan försvaras i detta fall.
Propositionen innebär att allmänna bostadsförsörjningssynpunkter skall
kunna åberopas för ett intrång i fastighetsägarens rätt att själv disponera sin
egendom. Detta skapar ett betydande utrymme för godtycke och rättsosäkerhet.

Regeringen hävdar visserligen att lagen endast skall ge begränsade möjligheter
till ingripanden. Bestämmelsen sägs vara riktad mot fastighetsägare
som låter lägenheter stå tomma av spekulativa skäl. Om det finns fullt
godtagbara skäl att inte hyra ut skall ingripande inte få ske.

Propositionens motivering ger dock inte mycket vägledning i fråga om
vilka skäl regeringen bedömer som godtagbara. Däremot är det uppenbart

att lagen skall kunna tillämpas vid bostadsbrist. Det innebär att det kriterium Mot. 1989/90

som kan användas till stöd för ett ingripande är avsevärt lättare att konsta- Bo34

tera än det vagare kriterium fullt godtagbara skäl - som vid en avvägning
skulle kunna användas till stöd för fastighetsägaren.

Så som bostadsmarknaden just nu ser ut efter sju år av socialdemokratiskt
maktinnehav är bostadsbrist regel snarare än undantag. Det kommer alltså
att vara lätt att åberopa hänsyn till bostadsförsörjningen. Däremot kommer
det att vara svårare för den enskilde att försvara sin rätt. Propositionens förslag
innebär ett så långtgående intrång i äganderätten att det måste avvisas.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

1. att propositionen avslås i den del den avser slopad preskriptionstid
för olovlig kontorisering,

2. att propositionen avslås i den del den avser utvidgade möjligheter
för hyresnämnd att meddela beslut om särskild förvaltning av fastighet.

Stockholm den 14 november 1989
Erling Bager (fp)

Ingrid Hasselström Nyvall (fp) Leif Olsson (fp)

Siw Persson (fp)

1