med anledning av prop. 1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990, m.m.

Motion 1989/90:Sk14 av Mona Saint Cyr (m) och Margareta Gard (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Skl4

av Mona Saint Cyr (m) och Margareta Gard (m)

med anledning av prop. 1989/90:50 om
inkomstskatten för år 1990, m.m.

I den skatteomläggning som regeringen kallar skattereform ingår förslag
som rör pensionerna. Sålunda skall det allmänna avdraget för personsförsäkringspremie
minskas med 25 procent. Begränsningen i avdragsrätten avser
premier för individuella pensionsförsäkringar.

Detta kommer utöver förslaget om att permanenta den skatt på pensionerna,
som för bara några år sedan benämndes engångsskatt. Dessutom försämras
pensionsutbetalningama.

I detta sammanhang är det ofrånkomligt att även se förslaget från kvinnors
utgångspunkt. Kvinnorna bär alltjämt huvudsansvaret för hem och barn. De
får därför en lägre livsarbetsinkomst än män. En alltför liten andel av kvinnorna
uppnår full ATP. Kvinnorna har generellt sett lägre lön än männen,
och de får sålunda också sämre pension. Kvinnor på landsbygden får ofta
nöja sig med tillfälliga arbeten och därmed oregelbundna och låga inkomster.
Många av dessa hamnar tom under nivån för rätt till ATP.

När riksdagen för drygt ett år sedan fattade beslut i anledning av regeringens
proposition 1987/88:171 om efterlevandepensioneringen, medvetandegjordes
ett stort antal kvinnor om sitt dåliga pensionsskydd. Resultatet blev,
att en mängd kvinnor tecknade privata försäkringar. Majoriteten av dem
som tecknat privata pensionsförsäkringar på senare år är just kvinnor, och
hälften av försäkringstagarna har inkomster under 150 000 kr.

I den moderata motionen Sf 1987/88:43 krävdes, att avdragsrätten för frivilliga
pensionsförsäkringar inte skulle få försämras.

Utskottet lyssnade på skatteutskottets uttalande i anledning härav. Skatteutskottet
skrev, att en utgångspunkt skall vara, att de grundläggande avdragsvillkoren
avseende premier för frivilliga pensionsförsäkringar inte försämras.
I detta uttalande instämde socialförsäkringsutskottet i sitt betänkande
SfU 1987/88:29. Riksdagen beslutade i enlighet därmed.

Regering och riksdag borde inte lägga sten på börda och borde framför
allt inte hemfalla åt grova löftesbrott, som drabbar alla dem som dels tar ansvar
för egen trygghet, dels gagnar samhällsekonomin genom ett långsiktigt,
frivilligt sparande.

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Skl3-15

Hemställan Mot. 1989/90

Skl4

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår propositionens förslag till försämring av villkoren
för pensionsförsäkringar.

Stockholm den 23 november 1989

Mona Saint Cyr (m)

Margareta Gard (m)