med anledning av prop. 1989/90:65 om statliga lån till Göteborgs och Malmö kommuner

Motion 1989/90:Fi20 av Margit Gennser och Bertil Persson (båda m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi20

av Margit Gennser och Bertil Persson (båda m)

med anledning av prop. 1989/90:65 om statliga lån
till Göteborgs och Malmö kommuner

Regeringens ekonomiska politik, inledd 1982, har misslyckats.Krissymptom
ger sig till känna på alltfler områden. I proposition 1989/90:65 framhålls det
ansträngda ekonomiska läget i Malmö och Göteborgs kommuner. För att avhjälpa
storstadskrisen föreslår regeringen att Göteborg och Malmö kommuner
skall erhålla statliga räntefria lån på 900 resp. 600 milj. kr. Räntefriheten
under de tre första åren förutsätter dock att vissa villkor är uppfyllda.

Det är inte ekonomiska resurser som Malmö och Göteborgs kommuner
saknar.

Den socialdemokratiska ledningen i Malmö genomförde en skattehöjning
från och med 1989 med 1:75 kr. per skattekrona. Skattehöjningen har på intet
sätt förbättrat kommunens ekonomi. Kommunens problem är en för tung
kommunal sektor, inte för knappa ekonomiska resurser. Den början till vitalisering
av Malmö stad som inleddes under de tre borgerliga åren är dessvärre
omintetgjord. Vad Malmö kommun behöver är en mindre politisk
marknad och större frihet på den den tunga tjänstesektorn inom vård och
omsorg. Detta är nödvändigt ur en rad synpunker:

1. Ett attraktivt Malmö kan inte ha väsentligt högre skatter än kringliggande
kommuner.

2. Den ensidiga satsningen på kommunala alternativ inom vård och omsorg
leder till begränsade valmöjligheter, höga kostnader, dålig effektivitet,
köer etc, vilket ytterligare minskar Malmös attraktionskraft.

Samma synpunkter gäller i huvudsak Göteborg, som dessutom för närvarande
genomför ett administrativt fullskaleexperiment med stadsdelsnämnder.
Kostnaden härför har av de ansvariga beräknats till ca 80-85 milj. kr.
Detta är en minimikostnad. Eventuella vinster av dessa gigantiska administrativa
förändringar har inte ens de ansvariga kunnat påvisa och det är förståeligt.
Det sannolika utfallet är nämligen betydande administrativa kostnadsökningar.

Det skall således inte förnekas att Malmö och Göteborgs kommuner har
ekonomiska problem men dessa är i huvudsak självförvållade. Räntefria lån
skapar inte bättre förutsättningar för de två städerna utan hindrar nytänkande
och självsanering.

Räntefriheten för lånen har dessutom villkorats i propositionen genom att
regeringen skall bevilja räntefriheten för ett år i sänder. Detta innebär i klar

text att regeringen skaffar sig påtryckningsmetoder mot en kommunal led- Mot. 1989/90

ning i Malmö eller Göteborg, som vill göra kommunen attraktiv med medel, Fi20

som inte står i överensstämmelse med socialdemokratisk dogmatism.

Erfarenheter från tidigare visar att den nuvarande regeringen inte drar sig
för ett sådant handlingssätt oberoende av alla högstämda deklarationer om
vikten av kommunl självstyrelse. När Malmö styrdes av en borgerlig ledning
1985-1988 drog t.ex. statsmakterna in det extra skatteutjämningsbidraget
till Malmö och fördelade detta till de socialdemokratiskt styrda kommunerna
Botkyrka och Göteborg. Inga nyckeltal gällande den kommunala ekonomin
kunde motivera Botkyrkas behov av extra skatteutjämningsbidrag
framför Malmö. Motivet var helt och hållet partipolitiskt. De egna partikamraterna
ute i kommunerna skulle gynnas.

Så får inte lagstiftning och statsmannakonst fungera i en rättsstat. Av
denna anledning är förslaget i proposition 1989/90:65 oacceptabelt. Regeringen
kan inte av riksdagen ges rätt att utan någon som helst bindning avgöra
om de berörda kommunerna allmänt för en sådan politik att deras ekonomiska
politik stärks och som gör det troligt att man inom treårsperioden
kommer att uppnå en varaktig ekonomisk balans.

Detta skulle lämna fältet fritt för politisk favorisering av egna partikamrater.
Riksdagen bör över huvud taget inte göra det möjligt för regeringen att
falla för en sådan frestelse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1989/90:65.

Stockholm den 29 januari 1990

Margit Gennser (m) Bertil Persson (m)

1* Riksdagen 1989190. 3 sami Nr Fil9-23

3