med anledning av prop. 1989/90:76 Regionalpolitik för 90-talet

Motion 1989/90:A103 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A103

av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

I den nu framlagda regionalpolitiska propositionen (prop. 1989/90:76) sviker
återigen den socialdemokratiska regeringen Kalmar län. De förslag till insatser
i sydöstra Sverige och Kalmar län som den regionalpolitiska utredningen
lagt fram bortser regeringen helt ifrån. Ej heller beaktas centerns reservation
i utredningen.

I denna motion föreslår vi att riksdagen avvisar regeringens fientliga linje
mot Kalmar län. Vi föreslår en rad åtgärder för att vända utvecklingen,
stärka sysselsättning och service, behålla ungdomen och öka inflyttningen i
Kalmar län.

Vi följer upp de samstämmiga förslagen i utredningen beträffande Kalmar
län och sydöstra Sverige och förslagen i centerns reservation till utredningen.
Vi föreslår att nuvarande principen med tre stödområden behålls men att
benämningen stödområde byts ut mot resursområde.

Kommunerna Högsby, Torsås, Hultsfred, Mönsterås, Emmaboda, Nybro,
Oskarshamn, Västervik, Vimmerby, Borgholm och Mörbylånga med undantag
av församlingarna Glömminge, Algutsrum och Torslunda i Kalmar
län föreslår vi skall införas i resursområde C.

Vi föreslår att det framtida regionalpolitiska stödet görs mer individriktat
för att utjämna inkomststrukturen i landet och höja den nuvarande låga inkomstnivån
för Kalmar läns invånare.

Vi föreslår en lokalisering till länet av kollektivforskningsinstitut inom
sektorerna trä, turism och vattenbruk.

50 milj. kr. föreslås avsättas till vuxenutbildningsinsatser och till studieförbundens
utbildningsverksamhet i bl.a. Kalmar län.

Särskilda resurser föreslår vi skall avdelas till länet för att bygga upp mottagnings-
och utvecklingsenheter för att stödja och utveckla kvinnligt företagande
i länet.

Befolkningsutveckling

Kalmar län är ett avflyttningslän. Det är främst de unga som flyttar. Situationen
i länet under 80-talet har skrämmande likheter med befolkningsomflyttningen
under 60-talet. Avfolkningen av vissa delar av landet som medfört
stora trängselproblem för storstädernas människor, med bostadsbrist, vårdkris
och försämrad stadsmiljö, har i mycket hög grad gått ut över Kalmar
län.

I ett längre perspektiv ser befolkningssituationen än dystrare ut. Under de Mot. 1989/90

senaste hundra åren har befolkningen varit konstant i Kalmar län, samtidigt A103

som rikets befolkning nästan fördubblats. Kalmar län har således inte fått
del av denna folkökning. Resultatet har blivit att regionens andel av rikets
befolkning har minskat från 12 % till i överkant av 6 %. Inget annat län kan
uppvisa en liknande utveckling. Norrlands andel av rikets befolkning har exempelvis
endast minskat med 0,5 procentenheter under samma hundraårsperiod.

I likhet med de flesta län i landet har även Kalmar län kunnat uppvisa en
befolkningsökning de senaste två åren. Men en närmare analys visar att länet
fortfarande skiljer sig från de flesta andra län. Ökningen var procentuellt
mindre än ökningen i de flesta andra län. Utflyttningen till övriga län är fortfarande
mycket hög. På inrikesflyttningar uppvisar t.ex. Kalmar län ett minus
på 1 452 personer för 1988.

Det är invandrare och framför allt flyktingar som räddar länet från befolkningsminskning.
Detta är i och för sig glädjande. Utan invandringen skulle
länet haft en befolkningsminskning för t.ex. 1988 på 227 personer.

Även om avflyttningen från länet avklingat under 1988 och 1989 kan det
aldrig tas som intäkt för att 80-talets svåra avfolkningstrend är slut. I ännu
mindre grad ger det belägg för att en mer än hundraårig period av befolkningsstagnation
i länet nu skulle vara bruten. Med en fortsatt svag regionalpolitisk
satsning finns uppenbar risk att länet har att vänta en ny kraftig utflyttningsvåg
både till storstäderna och till invandrarnas ursprungliga hemländer.

Utflyttningen från länet har gjort åldersstrukturen alltmer snedvriden.

Det är ungdomarna som flyttar från länet i brist på högre utbildning. Efter
avslutade högre studier stannar ungdomen kvar i de expansiva universitetsorterna.
De äldre bor kvar och blir proportionellt allt fler. Tabellen nedan
visar antalet utflyttade ungdomar 1624 år från 1982 till 1988.

Tabell 1. Antalet ungdomar som flyttat från länet under 1982-1988.

År	Utflyttade 16-24 år
1982	1 160
1983	1 220
1984	1 460
1985	1 700
1986	1 800
1987	1 800
1988	1 875
Summa	11 015

Drygt 11 000 ungdomar har flyttat från Kalmar län på 7 år. Det är 4,6 % av
länets befolkning. Samtidigt blir andelen äldre allt större. En jämförelse
med rikets åldersfördelning visar att länet är klart underrepresenterat i åldersgrupperna
1624 år och 25-44 år, men däremot överrepresenterat i åldersgrupper
över 45 år och särskilt över 65 år. Den kraftigaste ökningen av
äldre har länet i åldersgruppen över 80 år. 1988 var 11 756 av länets invånare
80 år eller äldre. Detta är mer än 400 fler än vid föregående årsskifte. Länet
har flest antal äldre per tusen invånare i landet näst Jämtland. Andelen äldre 6

i länets kommuner och genomsnittet för riket framgår av följande tabell.

Tabell 2. Andelen äldre i länets kommuner 1988 i procent av hela befolkningen. Mot. 1989/90

Kommun	65-år %	80-år %
Västervik	20,8	5,0
Vimmerby	20,2	4,8
Hultsfred	22,1	5,4
Högsby	25,8	7,1
Oskarshamn	19,0	4,5
Mönsterås	19,3	4,3
Nybro	21,0	5,2
Emmaboda	20,4	4,7
Kalmar	18,4	4,5
Torsås	23,8	6,4
Mörbylånga	18,4	4,4
Borgholm	24,3	6,0
Kalmar län	20,3	4,9
Riket	17,8	4,1

Som framgår av tabellen är andelen äldre extremt hög i Högsby kommun,
men också Torsås och Borgholm har andelar som klart överstiger länsgenomsnittet.
Alla länets kommuner överskrider klart rikets genomsnittsandel,
såväl vad avser åldersgruppen över 65 år totalt som gruppen 80 år och
äldre.

Inomregional obalans

Bland förändringarna i befolkningen märks vidare en kraftig avfolkning på
landsbygden och stora skillnader mellan olika kommuner. Den regionala
obalansen har ökat. Medan norra länsdelens sex kommuner har svarat för
hela befolkningsminskningen de senaste fem åren är det främst Kalmar kommun
som ökat sin befolkning.

Kalmar län rymmer en regionalpolitisk problematik som påminner om
landets. I vissa delar främst i norra länet finns Norrlandsproblem medan situationen
i andra delar är ljusare. 80-talets befolkningsförändringar med de
inomregionala obalanserna inbegripna framgår av följande tabell.

Tabell 3. Befolkningsförändringar i länets kommuner med fördelning på norra och
södra länsdelen

Förändring

1989 1980-1989

	Antal	Antal	%
Västervik	39 593	-1 670	-4,0
Vimmerby	15 836	- 344	-2,1
Hultsfred	16 925	- 869	-4,9
Högsby	7 178	- 622	-8,0
Oskarshamn	27 221	- 816	-2,9
Mönsterås	13 016	- 119	-1,0
Nora länsdelen		-4 440	-3,6
Nybro	20 852	- 784	-3,6
Emmaboda	10 681	- 643	-5.7
Kalmar	55 792	+2 946	+5,6
Torsås	7 858	- 65	-1,1
Mörbylånga	13 233	+ 620	+4,9
Borgholm	11 345	+ 315	+ 2,9
Södra länsdelen		+2 389	+2,1
Kalmar län	239 530	-2 051	-0,9

Sysselsättningen

Mot. 1989/90

A103

Avflyttningen från länet har inte enbart medfört att andelen äldre ökat. Den
har också medfört att könsfördelningen blivit ensidigare. Därmed försvåras
möjligheterna att upprätthålla en allsidig näringslivsstruktur. Ensidigare näringslivsstruktur
och därmed svårare för kvinnorna att få arbete innebär att
länet går in i en ond cirkel, där allt fler kvinnor tvingas söka sig till mer expansiva
regioner både för att få utbildning och arbete. Detta leder till en
bristfällig social miljö, som i sin tur leder till att dynamiken i länets utflyttningsområden
minskar. De sociala problemen riskerar därmed att öka och
utarmningen av de svaga områdena i länet blir än mer svår att stoppa.

Kalmar län har under 80-talet haft en låg sysselsättningsutveckling - lägre
än de flesta län i landet. Orsaken till att länet just nu har låg arbetslöshet och
hög efterfrågan på arbetskraft är att länet genom utflyttningen är underrepresenterad
i ungdomsgruppen och i förvärvsverksamma åldersgrupper. Länet
har också brist på specialutbildad arbetskraft genom brist på högre specialistinriktad
utbildning.

Kalmar län är ett typiskt småföretagarlän. Länet har därigenom missgynnats
av 80-talets regeringspolitik, som i huvudsak gynnat storföretagen på
småföretagens bekostnad. Den ensidiga satsningen som skett på de stora exportföretagen
och på ökad koncentration inom näringslivet har lett till att
många små företag i länet köpts upp och hotas av uppköp från stora företag
utanför länet.

Det har inneburit att länet har en situation på näringslivssidan där huvuddelen
av näringslivet dirigeras från huvudkontor utanför länet. Den lokala
förankringen avtar och känslan för sysselsättningsansvaret minskar. Uppköp
och sammanslagningar leder oftast till nedläggningar av mindre enheter i periferien.
Länets arbetsmarknad blir därmed mycket sårbar vid en nedgång i
konjunkturen.

Löne- och inkomstförhållanden

Den kraftiga löneglidningen som skett på grund av den ökade koncentrationen
till de expansiva områdena har lett till ökade löner i koncentrationsområdena,
medan en lägre inkomstutveckling kan förmärkas för de förvärvsarbetande
i Kalmar län. Löneklyftorna regionalt har därigenom ökat på Kalmar
läns bekostnad. Detta framgår mycket tydligt av följande inkomststatistik.

8

Tabell 4. Taxerad och beskattningsbar medelinkomst län för län och i riket 1987.

Mot. 1989/90

Placering	Län	Taxerad medelin komst	Beskattningsbar medelinkomst
1	Stockholm	99 600	95 300
2	Göteborgs och Bohus	87 100	82 100
3	Uppsala	84 900	80 400
	Riket	84 700	80 400
4	Malmöhus	84 000	79 300
5	Västmanland	83 600	78 700
6	Norrbotten	82 500	77 800
7	Södermanland	82 300	77 000
8	Östergötland	81 600	76 500
9	Örebro	81 500	76 200
10	Västernorrland	81 300	76 000
11	Älvsborg	80 700	75 300
12	Västerbotten	80 300	75 300
13	Gävleborg	80 300	74 700
14	Halland	79 800	74 700
15	Jönköping	79 500	74 400
16	Kopparberg	79 200	73 800
17	Värmland	79 100	73 600
18	Kronoberg	78 000	72 800
19	Skaraborg	77 600	72 300
20	Blekinge	77 000	72 500
21	Kristianstad	76 900	71 900
22	Kalmar	76 100	70 500
23	Jämtland	75 700	69 900
24	Gotland	73 100	67 900

Hur antalet inkomsttagare fördelar sig på olika inkomstgrupper framgår av
följande tabell.

Tabell 5. Antalet inkomsttagare fördelade på olika inkomstgrupper i Kalmar län
samt andelen i varje grupp i Kalmar län, Stockholm och riket - taxerad inkomst 1987.

Sammanräknad in	Kalmar	län	Stockholm	Riket
komst, inkomst
grupp (1 000 kr.)	antal	%-andel	%-andel	%-andel
0,1- 19,9	16 877	8,7	7,9	8,4
20,0- 39,9	27 791	14,3	8,3	11,5
40,0- 59,9	27 397	14,9	9,9	12,4
60,6- 79,9	26 136	13,6	10,5	12,4
80,0- 99,9	29 725	15,3	13,7	14,9
100,0-119,9	28 448	14,7	15,1	15,0
120,0-139,9	17 817	9,2	11,4	10,2
140,0-179,9	13 158	6,8	12,0	9,0
180,0-199,9	2 208	1,1	3,2	1,9
200,0-259,9	2 781	1,4	4,6	2,6
260,0- 299,9	621	0,3	1,3	0,7
300,0	975	0,5	2,1	1,0
Summa	193 934	100,0	100,0	100,0

1987 fanns det i Kalmar län 193 934 inkomsttagare. Av dessa redovisade
156 374 eller 81 % en taxerad inkomst som understeg 120 000 kr. För hela
riket är den siffran 75 %, medan endast 65 % av Stockholms inkomsttagare
ligger under denna nivå. I tabellen anges denna magiska skärningspunkt för
länet med den heldragna linjen. Hur fördelningen förhåller sig mellan olika
åldersgrupper framgår av nästa tabell.

A103

9

Tabell 6. Antalet inkomsttagare fördelade på olika åldersgrupper i Kalmar Ian Mot 1989/90

samt andelen i varje grupp i Kalmar län. Stockholm och riket.

A103

Män och kvinnor	Kalmar län		Stockholm	Riket
Åldersgrupp (år)	antal	%-andel	%-andel	%-andel
-15	2 819	1,5	1,7	1,6
16-19	11 449	5,9	5,4	5,9
20-24	16 377	8,4	9,2	8,8
25-34	27 961	14,4	18,5	16,2
35-49	47 294	24,4	27,4	25,7
50-64	37 470	19,3	17,8	18,9
65	50 564	26,1	20,0	22,9
Summa	193 934	100,0	100,0	100,0

En jämförelse mellan medelinkomsterna i olika åldersgrupper i motsvarande tre fall Kalmar län, Stockholm och riket ger följande resultat. Tabell 7. Medelinkomsten i olika åldersgrupper i Kalmar län, Stockholm och riket - taxerad inkomst (1 000 kr.)
Män och kvinnor Åldersgrupp (år)	Kalmar län tax. ink.	Stockholm tax. ink.	Riket tax. ink.
-15	10,4	12,9	10,6
16-19	25,0	25,9	24,9
20-24	69,1	72,9	70,5
25-34	83,5	98,2	89,5
35-49	95.1	122,8	105,7
50-64	91,5	124,0	103,1
65	60,2	87,0	68,5

Analysen av inkomststrukturen visar hur Kalmar läns inkomsttagare har förlorat
på den omfördelning av resurser som den socialdemokratiska tredje
vägens politik under 80-talet har åstadkommit. Kalmar län har blivit ett typiskt
låginkomstlän. Länet ligger trea från slutet när det gäller medelinkomstfördelning
i landet. Huvuddelen av länets inkomsttagare redovisar en
taxerad inkomst understigande 120 000 kr. Länet är dåligt företrätt bland inkomsttagare
i de produktivaste åldrarna och medelinkomsten understiger
klart riksgenomsnittet i samtliga åldersgrupper. Inte i någon åldersgrupp
uppgår medelinkomsten till 100 000 kr.

Inte enbart de regionala obalanserna i sig har ökat. Även i inkomst- och
förmögenhetshänseende har en omfördelning skett som varit till stor nackdel
för regionala problemområden som Kalmar län.

Några övriga probleminslag

Den statliga verksamheten finns lite företrädd i Kalmar län. Länet har näst
lägst andel statliga arbetstillfällen per 1000 invånare av alla län. Regeringens
försämrade låneregler till ombyggnadsverksamheten hotar nu att bromsa
byggsysselsättningen i länet.

Skatteutjämningsbidragen till länets kommuner och landsting har skurits
ner flera gånger under 80-talet. 1984 minskade skatteutjämningen med ca 70
milj. kr. för länet. För 1989 blir minskningen 30 milj. kr.

Neddragningen av resurserna på skolans område som riksdagsmajoriteten

10

beslutat om har medfört att många av länets små landsbygdsskolor hotas av
nedläggning.

De statliga investeringarna har varit få i Kalmar län. Väganslagen har halverats
under den närmaste 10-årsperioden.

Den nya jordförvärvslagens tillämpning och försämrade villkor för länets
jord- och skogsbruksnäring har varit till stort men för utvecklingen i länet.

Jord- och skogsbruk är en viktig basnäring för Kalmar län. Genomförs lagförslaget
hotas familjelantbruket, som i dag bär upp landsbygden och utgör
basen för mer än en fjärdedel av länets sysselsättning.

Stor andel råvarubaserad och arbetskraftsintensiv verksamhet inom industrin,
små lokala arbetsmarknader med bristfälliga möjligheter till specialisering
och klart otillräckliga resurser från staten för bl.a. kommunikationer
och utbildning är andra faktorer som utgör hinder för utvecklingen i Kalmar
län.

Om inte den nuvarande utvecklingen mot ökad koncentration bryts genom
en kraftfull politik för regional balans kommer hela tiden den regionala
problembilden i Kalmar län att förvärras och ojämlikheten för länets invånare
att öka.

Nytänkande krävs

Kalmar län har mycket goda naturliga förutsättningar för att kunna utvecklas.
Bl.a. har länet en utmärkt naturmiljö. Småföretagandet och småföretagarandan
är väl förankrat i länet. Länet har en finmaskig infrastruktur med
ett av landets tätaste landsvägsnät. Länet har 13 avgångar tur och retur från
tre flygplatser till Stockholm och förbindelser med många andra viktiga
centra.

Bostadssituationen är jämförelsevis bra och kan erbjuda de boende ett
marknära boende genom att egnahemsboendet är väl frekventerat. Vad som
krävs är en politik som tar hänsyn till dessa förutsättningar.

Skall Kalmar län kunna utvecklas krävs det ett decentralistiskt synsätt
med nytänkande och mer rättvis fördelningssyn i de politiska beslut som fattas.
Ett sådant synsätt från statsmakterna skulle öka optimismen och framtidstron
i länet och vara en utomordentlig hjälp till självhjälp.

Regionalpolitiska utredningen (REK 87)

Ansatser till ett sådant synsätt och en mer nyanserad regionalpolitisk problembild
fanns i det utredningsbetänkande som den regionalpolitiska kommittén
(REK 87) presenterade och som skulle ligga till grund för ifrågavarande
proposition. Utredningen har på ett mera ambitiöst och offensivt sätt
än närmast föregående regionalpolitiska utredningar analyserat den regionala
problembilden. Utredningens analys leder fram till en regionalpolitisk
problembild där tre områden i Sverige måste anses vara speciella regionalpolitiska
problemområden och som därför bör bli föremål för speciella insatser.

Det är Norrlands inland, Bergslagen och sydöstra Sverige inkl. Kalmar län.

Beskrivningen i utredningen av de regionala problemen i Kalmar län
stämmer väl överens med den bedömning som länsmyndigheterna i länet
gjort. Vi delar denna bedömning. 11

Mot. 1989/90

A103

Även om utredningens förslagsdel har uppenbara brister och logiskt fel Mot. 1989/90

slutledningar i vissa avseenden leder utredningens analys fram till slutsatsen A103

att de regionalpolitiska insatserna i första hand måste riktas mot de av utredningen
särskilt utpekade områdena. Såväl infrastrukturella satsningar som
en rad andra regionalpolitisk! inriktade satsningar föreslås för sydöstra Sverige
och Kalmar län. 1 en reservation av centerns företrädare, som vill behålla
stödområdesindelningen, föreslås att det av utredningen prioriterade
området sydöstra Sverige med Kalmar län i valda delar skall tillhöra stödområde
C. Vi delar denna uppfattning.

Propositionen

Den regionalpolitiska utredningen ligger som grund för regeringens regionalpolitiska
proposition. I propositionen är utredningens analys och förslag
beträffande sydöstra Sverige och Kalmar län emellertid helt bortblåst. Det
är både obegripligt och oförsvarligt. I stället för de av utredningen prioriterade
områdena föreslås nu ett begränsat stöd till två stödområden. Ingen del
av Kalmar län föreslås ingå i något stödområde.

Den ekonomiska satsningen på regionalpolitiska insatser är starkt begränsad.
Trots att propositionen är ordrik och omfattande innehåller den mycket
få verkningsfulla förslag för att åstadkomma en förändring av nuvarande regionalpolitiska
problembild. Beträffande Kalmar län kommer propositionens
förslag om de genomföres att betyda fortsatt koncentration, utarmning
av bygder och slöseri med resurser av såväl mänsklig art som med de naturliga
förutsättningar som finns för en positiv utveckling av Kalmar län. I propositionen
fullföljs endast förslag från REK 87 som har en klart koncentrerande
inriktning medan förslag med motsatt inriktning som kommittén har
lagt avvisas.

Politik för regional balans

En samlad helhetssyn med regional rättvisa som grund måste prägla det politiska
handlandet och alla beslut som fattas. Regionalpolitiken och de regionalpolitiska
besluten kan aldrig bli annat än komplement som finjusterar en
sammanhållen politik för rättvis regional balans. Om den allmänna inriktningen
av generella beslut verkligen ges en decentralistisk och pluralistisk
inriktning blir det också möjligt att nå bättre effekt med de speciella regionalpolitiska
insatserna. Exempel på åtgärder i en sådan framtidsinriktad och
offensiv politik för en utveckling av alla delar av landet och som skulle förändra
situationen och ge rättvisa åt Kalmar län är bl.a. följande krav om:

- att de statliga investeringarna fördelas rättvist,

- att skolsektorn får resurser så att glesbygdsskolorna kan behållas,

- att skatteutjämning förstärks och blir mer rättvis,

- att ny- och småföretagande främjas genom att ensamföretagens egenavgifter
sänks,

- att beskattningen för i företag arbetande kapital, slopas,

- att löntagarfonderna avskaffas och de fonderade pengarna används för
satsningar för att utjämna skillnaderna mellan regionerna och skapande
av regional balans,

Mot. 1989/90

A103

Tidigare motionsförslag för rättvisa åt Kalmar län

Insatser av regionalpolitisk karaktär på en rad områden är därutöver nödvändiga
för att ge länet förutsättningar att på lika villkor med andra områden
kunna utvecklas. Finns en politik med rättvis fördelning i botten och med
regional balans som mål finns också förutsättningarna för Kalmar län. I en
rad andra motioner har vi fört fram förslag som skulle främja utvecklingen
av Kalmar län. Det gäller bl.a. förslag om:

- extra väganslag till länet om 300 miljoner kr,

- insatser för ett tioårigt program för beläggning av grusvägarna inom länsvägnätet
i länet,

- utveckling av Dackeleden som genomfartsled i norra länsdelen,

- insatser för utveckling av länsjärnvägarna och kust till kust-banan,

- statligt stöd till Hultsfreds och Oskarshamns flygplatser,

- omprövning av bensinskattehöjningen och de försämrade reseavdragen
och reseersättningarna för egen bil i tjänsten,

- åtgärder som tryggar produktionen vid sockerbruket i Mörbylånga,

- lokalisering av ett glasmuseum till Glasriket,

- lokalisering av ett lands- och länsarkiv till Kalmar,

- ökade forskningsanslag till högskolan i Kalmar och satsningar på ett
triangeluniversitet i sydöstra Sverige,

- avskaffande av skogsvårdsavgiften,

- åtgärder mot försurningen i skogen,

- åtgärder för en levande skärgård,

- åtgärder för en bättre läkarförsörjning i Kalmar län,

- återupprättande av färjeförbindelser mellan Gotland och Västervik och
Gotland och Öland samt

- åtgärder för att främja jordbruket i länet och för att upprätta ett särskilt
landsbygdsprogram.

- att sänka momsen på maten och ett beskattat vårdnadsbidrag lika till alla
barn införes,

- att resurser omfördelas till förmån för förnyelsebara energikällor och effektivare
energianvändning,

- att jord- och skogsbruksnäringen främjas,

- att ett internationellt miljöarbete startas som bl.a. inriktas mot att Östersjöns
miljö förbättras och att yrkesfisket främjas,

- att ett stimulansbidrag på 80 000 kr. per lägenhet införs till byggande av
smålägenheter och hyresalternativ på landsbygden och i småorterna,

- att ingen offentlig service på landsbygden får dras in utan att alternativ
noga prövas,

- att besluten om försämringarna av ersättningen för resor i tjänsten med
egen bil och reseavdragen omgående rivs upp och

- att en konsekvensanalys av skatteomläggningens effekter för glesbygdsboende
och för utsatta regioner genomförs.

13

Kalmar län - ett resursområde

Såväl den problembild som tecknats i motionen för Kalmar län som
REK 87:s analys av den regionalpolitiska problembilden talar entydigt för
att särskilda regionalpolitiska insatser för Kalmar län är väl motiverade.
Föredragandens förslag till slopande av stödområdesindelningen saknar därför
helt bärande motiv. Med hänvisning till utredningens problemområdesbeskrivning
och till motiven i reservationen från centerrepresentanten i utredningen
om att behålla stödområdesindelningen föreslår vi att propositionens
förslag till stödområdesindelning avslås.

Namnet stödområde bör enligt vad som framförs i centerns partimotion
bytas mot resursområde. Den nuvarande resursområdesindelningen i ett A-,
ett B- och ett C-område föreslår vi skall bibehållas. Resursområde C bör utökas.

I konsekvens med vad som ovan anförs föreslår vi vidare att följande kommuner
i Kalmar län skall ingå i resursområde C, nämligen: Högsby, Torsås,
Hultsfred, Mönsterås, Emmaboda, Nybro, Oskarshamn, Västervik, Vimmerby,
Borgholm och Mörbylånga med undantag av brofästesförsamlingarna
Glömminge, Algutsrum och Torslunda som tillhör Kalmars pendlingsområde.

Länsanslagen

I propositionen föreslås att ytterligare 80 milj. kr. anvisas för innevarande
budgetår till regionala utvecklingsinsatser. För budgetåret 90/91 föreslås
att 900 milj. kr. anvisas. Detta är enligt vår mening en alldeles för låg ambitionsnivå.
I centerns partimotion finns förslag om att anvisa 1 750 milj. kr.
Anslag i den ambitionsnivån är nödvändig för att klara angelägna satsningar
som oundgängligen måste till i vissa utsatta kommuner i Kalmar län. Länsanslaget
till regionalpolitiska insatser som länsstyrelserna administrerar och
flexibelt disponerar för att främja utvecklingen i de svårast drabbade områdena
har visat sig vara mycket ändamålsenligt. Det är genom sin konstruktion
en effektiv anslagsform, som kan möta olika behov och som når ut till
de orter och områden som har speciellt svårt att hävda sin sysselsättning.
Arbetstillfällen som skapas genom glesbygdsstöd, som är en del av länsanslaget,
ger bättre trygghet och varaktighet i sysselsättningshänseende för den
enskilde, och kan skapas till väsentligt lägre kostnad än t.ex. beredskapsarbeten.
Inte minst har så varit fallet beträffande anslagets effekt för Kalmar
län.

För Kalmar län har länsanslaget varit viktigt bl.a. för att kunna vidmakthålla
och utveckla en levande skärgård.

Turismen spelar en betydande roll i Kalmar län och stora satsningar har
gjorts de senaste åren både vad gäller utredningsarbete och för uppbyggnad
av serviceanläggningar för turister. En levande skärgård med bofast befolkning
är en förutsättning för turistnäringens utveckling i Kalmar läns skärgårdsområden.
De hårt exploaterade turistområdena i landet kan knappast
ta emot den väntade ökningen av Sverige- turism under 1980- och 1990talen.
Nya områden måste till. Då är det naturligt att områden i Kalmar läns
skärgårdsområden prioriteras.

För de senaste budgetåren har länet tilldelats ett anslag på 9 milj. kr. att Mot. 1989/90

användas för regionala utvecklingsinsatser, glesbygdsstöd och investerings- A103

bidrag. Det har varit otillräckligt. Länsstyrelsen har under föregående budgetår
på grund av brist på medel inte kunnat behandla ansökningar om glesbygdsstöd
utan fått avvakta med beslut till efter budgetårsskiftet den 1 juli
1989. Eftersom balanserna av ärenden är betydande och anslaget för glesbygdsstöd
i kr. räknat genom inflationen har minskat är situationen i nuvarande
läge prekär. Länsstyrelsen befinner sig nu i den situationen som styrelsen
i tidigare petitaframställning varnade för om anslagen inte ökades, nämligen
att bra projekt eller angelägna och välgrundade investeringar inte kan
stödjas till följd av att resurserna är otillräckliga.

Länsstyrelsen bedömer att behovet av medel för budgetåret 90/91 uppgår
till 17 milj. kr. Det innebär en ökning med 8 milj. kr. Ökningen är väl underbyggd.
Anslag i enlighet med vad länsstyrelsen äskar bör därför lämnas länet.
Detta bör ges regeringen till känna.

Statliga investeringar

De statliga investeringarna är extremt låga i Kalmar län. Uträknat per invånare
för de senaste fem budgetåren är detta ett belysande exempel på hur
lite statlig verksamhet som finns företrädd i Kalmar län. I nedanstående tabell
finns en sammanställning på skillnaden i statliga investeringar mellan
Stockholms län och Kalmar län under de senaste budgetåren i några av de
vanligast förekommande statliga sektorerna.

Tabell 8. Statliga investeringar i Kalmar Ian och Stockholm budgetåren 1983/84 1987/88.
(Kronor per invånare)

	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88 1988/89
Televerket
Stockholm	1 237	1 091	1 415	1 648	1 456 933
Kalmar	80	97	105	124	101 426
SJ
Stockholm	60	490	429	265	1 227 786
Kalmar	23	0	1	3	1 4
Luftfarts verket Stockholm	210	44	51	103	119 76
Kalmar	5	7	7	5	2 8
Byggnads styrelsen Stockholm	550	700	790	980	641
Kalmar	2	2	6	9	36

För att få en rättvisare fördelning av den statliga verksamheten och investeringarna
föreslår vi att riksdagen hemställer hos regeringen om åtgärder för
ett statligt investeringsprogram i Kalmar län för den närmaste femårsperioden
på 1,2 miljarder kronor. Det motsvarar en investering som per år är hälften
av den investering per invånare som staten investerat i Stockholm de senaste
fem åren.

15

Lokalisering av statlig verksamhet

Lokalisering av statlig verksamhet berörs i propositionen med en mening i
kapitel 12.6. Den innehåller information om att föredraganden i ett tidigare
kapitel föreslagit att den föreslagna myndigheten för glesbygdsfrågor skall
lokaliseras till Östersund. Någon strategi för en decentralisering av den statliga
verksamheten tecknas inte. Det är symptomatiskt för förslagsknappheten
i decentralistisk riktning i propositionen.

Vi har i en särskild motion under den allmänna motionstiden betonat nödvändigheten
av att en decentralisering av statlig verksamhet kommer till
stånd. I nämnda motion föreslår vi att en plan upprättas för en decentralisering
motsvarande minst 1 000 statliga arbetstillfällen till Kalmar län i en nära
framtid.

I de av riksdagen fattade regionalpolitiska besluten under senare år har
varje gång upprepats en prioritetsordning efter vilka en utlokalisering och
decentralisering av statliga arbetstillfällen skall ske. Den har tagit fasta på
hur arbetstillfällena i dag är fördelade över landet och vilka områden som är
underförsörjda. Till de underförsörjda områdena hör som tidigare nämnts
Kalmar län. Enligt denna prioriteringsordning skall i första hand Norrlands
inland, sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden komma i fråga. Ordknappheten
på detta avsnitt i propositionen får inte tolkas så att denna prioritetsordning
nu skall frångås.

Ett arbete med att decentralisera statliga arbetstillfällen, och statliga funktioner
eller statliga verk, bör nu inledas. Därvid bör den tidigare prioritetsordningen
gälla. Detta bör ges regeringen till känna.

Vi föreslår vidare att ett kollektivforskningsinstitut inom trä, speciellt trämöbler,
lokaliseras till länet. Kollektivforskningsinstitut också inom sektorerna
turism och vattenbruk föreslås lokaliseras till Kalmar län.

Vuxenutbildningsinsatser

Den regionalpolitiska kommittén föreslog att 50 milj. kr. skulle avsättas till
de prioriterade områdena, däribland Kalmar län för vuxenutbildningsinsatser
och som stöd till studieförbunden för utbildningsinsatser för vuxna.
Dessa förslag har avvisats i propositionen. Vi finner förslagen väl motiverade
och föreslår att nämnda medel avsätts för av utredningen angivet ändamål.

Åtgärder för bredda arbetskraftsutbud

Inför 90-talet kommer kvinnorna att utgöra en viktig resurs i Kalmar län.
Genom den höga utflyttningen har länet i dag brist på arbetskraft. Kvinnornas
roll när det gäller att bredda arbetskraftsutbudet är därför särskilt viktig.
Det gäller t.ex. i rollen som egna företagare. Kan fler kvinnor stimuleras till
att starta egna företag motverkas ensidigheten i näringslivsstrukturen, liksom
den ensidighet i könsrollsmönstret som uppstår genom utflyttning.

Vi föreslår att särskilda resurser avsätts till länet för att bygga upp särskilda
mottagnings- och utvecklingsenheter, dels inom länsstyrelsens regionalekonomiska
enhet, dels inom utvecklingsfonden i länet, som stöd och service
åt kvinnor som är beredda att starta eget eller som redan har startat.

Kompletterande förslag

Propositionen berör en rad sektorsområden som viktiga för den regionalpolitiska
utvecklingen. Emellertid saknas de konkreta förslagen i detta sammanhang,
liksom för politikens inriktning i övrigt när det gäller sektorspolitiken.
Det gäller inte minst vissa mycket viktiga förslag för en positivare utveckling
i sydöstra Sverige som REK 87 framställt.

Ett sådant förslag är t.ex. utredningens förslag om att Vattenfall skall åläggas
ett skärpt regionalpolitisk! ansvar genom att en särskild avgift uttages
som kan fördelas mellan problemregionerna. Av förslaget som beräknades
till sammanlagt 600 milj. kr. per år föreslogs 50 milj. kr. utnyttjas för landsbygdsutveckling
i södra Sverige och fördelas på ett sådant sätt att sydöstra
Sverige särskilt uppmärksammades. Även detta förslag förbises av den föredragande
departementschefen. Riksdagen bör därför hemställa hos regeringen
att återkomma till riksdagen med kompletterande förslag vad gäller
sydöstra Sverige i linje med vad som föreslås i den regionalpolitiska utredningen
och i den av centerns representant till utredningsbetänkandet fogade
reservationen.

Det regionalpolitiska stödets inriktning i framtiden

För att det regionalpolitiska stödet skall hinna få avsedd effekt bör indelningen
i resursområden vara långsiktig. Samtidigt är det viktigt att områdesindelningen
är flexibel så att lokala områden tillfälligt kan tas in resp. tas
bort om utvecklingen snabbt skulle förändras.

Men även stödformerna och inriktningen av stödet bör noga övervägas för
framtiden. Hittills har stödet huvudsakligen varit inriktat mot företagssektorn
och mot regioner och områden som helhet. Med hänvisning till den beskrivning
av inkomst- och löneutvecklingen som inledningsvis har gjorts
ganska ingående bör övervägas om inte stödet för framtiden bör ges en mera
individriktad karaktär inom resp. resursområden.

Det finns flera skäl som talar för att stödet då kunde bli mera verkningsfullt
och effektivt. Det skulle t.ex. stimulera till att människorna i större utsträckning
försöker finna alternativ sysselsättning i den region där de bor i
stället för att som förstahandsåtgärd gripa till flyttning. Stödet skulle på det
sättet stimulera till att utveckla den egna bygden i större utsträckning än att
ropa på statliga insatser av annan karaktär.

Ett mera individriktat stöd skulle motverka kortsiktiga investeringar som
ibland görs av lycksökare som vill komma åt stöd. Det skulle också ge näringslivet
på orten en stabilare arbetsmarknad och också säkrare arbetskraft
att tillgå för nyetableringar. Det skulle på så sätt också minska samhällets
kostnader för flyttning och arbetslöshet och minska den byråkrati som måste
finnas för att administrera dagens stödsystem.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en politik för

Mot. 1989/90

A103

regional balans och regionalpolitiska insatser i Kalmar län för att Mot. 1989/90

vända utvecklingen, stärka sysselsättning och service, behålla ungdo- A103

men och öka inflyttningen i Kalmar län,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av den ekonomiska politiken
för att utjämna de regionala skillnaderna i löne- och inkomstutveckling
i landet,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett decentraliserat synsätt och
mer rättvis fördelning i de politiska beslut som fattas för att öka optimismen
och framtidstron i Kalmar län,

4. att riksdagen beslutar avslå prop. 1989/90:76 beträffande förslag
om stödområden för näringslivsutveckling,

5. att riksdagen beslutar behålla nuvarande princip för indelning av
landet i tre stödområden,

6. att riksdagen beslutar att benämningen stödområde utgår och
ersättes med resursområde,

7. att riksdagen beslutar att kommunerna Högsby, Torsås, Hultsfred,
Mönsterås, Emmaboda, Nybro, Oskarshamn, Västervik, Vimmerby,
Borgholm och Mörbylånga med undantag av församlingarna
Glömminge, Algutsrums och Torslunda församlingar tillförs resursområde
C,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av ökat länsanslag för regionala utvecklingsinsatser
i Kalmar län,

9. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ett 5årigt
investeringsprogram för statliga investeringar i Kalmar län om
1,2 miljarder kronor.,

10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om riktlinjer för lokalisering av statlig
verksamhet,

11. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för lokalisering av
kollektivforskningsinstitut inom sektorerna trä, turism och vattenbruk
till Kalmar län,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 50
milj. kr. bör avsättas till bl.a. Kalmar län för vuxenutbildningsinsatser,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att särskilda
resurser bör avsättas till Kalmar län för särskilda mottagningsoch
utvecklingsenheter för att stimulera och stödja kvinnor som planerar
att starta egna företag i länet,

14. att riksdagen hos regeringen begär kompletterande regionalpolitiska
insatser i övrigt för Kalmar län och sydöstra Sverige i linje med
de samstämmiga förslag som framförs av den regionalpolitiska utredningen
och i särskild reservation till denna från centerns representant
i utredningen,

18

15. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till Mot. 1989/90
känna vad i motionen anförts om det regionalpolitiska stödets inrikt- A103
ning i framtiden.

Stockholm den 26 mars 1990

Agne Hansson (c) Marianne Jönsson (c)

19