med anledning av prop. 1989/90:76 Regionalpolitik för 90-talet

Motion 1989/90:A108 av Maggi Mikaelsson (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1989/90: A108

av Maggi Mikaelsson (vpk)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

Mot.

1989/90

A108-110

Regionalpolitik för Västerbotten

Regeringens politik har, trots de senaste årens högkonjunktur, knappast lett
till regional utjämning. I Västerbottens inland har man inte märkt mycket av
arbetskraftsbristen i övriga delar av Sverige.

I länsarbetsnämndens prognos för 1990 pekar man på att skillnaden mellan
kust- och framför allt fjällkommunerna har accentuerats. Man skriver
också:

Den efterfrågebild som förväntas gälla närmaste året kan ytterligare förstärkas
av den regionala obalansen. Planerad expansion sker främst i de delar av
länet där arbetsmarknaden är god. I Vilhelmina är situationen oviss för flera
företag. I Storuman halveras arbetsstyrkan vid ett av centralortens större
företag. Neddragningarna inom gruvsektorn drabbar främst Malå. Budgetläget
inom ett par av fjäll- och inlandskommunerna tycks tvinga dem till en
mycket restriktiv personalplanering.

Regeringens politik på övriga områden, t.ex. skatteomläggningen och förslaget
om kommunalt skattestopp, kommer också att slå hårdare mot inlandet.

I propositionen föreslås att sex av länets tio inlandskommuner skall höra
till stödområde 1, medan fyra kommuner- Bjurholm, Lycksele, Vindeln och
Norsjö - skall höra till stödområde 2. Vpk avvisar detta förslag och anser
att de kommuner som har tillhört stödområde B skall överföras till det nya
stödområdet 1.

De tio inlandskommunerna i Västerbotten har alla under lång tid fått vidkännas
en mycket kraftig befolkningsminskning på grund av utflyttning och
födelseunderskott. Utflyttningen har berott på arbetslöshet förorsakad aven
genomgripande strukturomvandling. Den negativa utvecklingen har pågått
under 60-, 70- och en stor del av 80-talet. Det är först under de senaste tvåtre
åren som en förändring har kunnat märkas. Under perioden 1980-1987
har den kraftigaste försämringen skett inom den kommungrupp som i propositionen
föreslagits tillhöra stödområde 2.

De fyra kommunerna har var och en särskilda skäl som talar för att de
skall höra till samma stödområde som resten av inlandet.

Bjurholm är Sveriges minsta kommun med ett invånarantal 1989 på 2 990
personer. Mellan 1980 och 1988 minskade befolkningen med 12 %. Man har

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr A108-110
Rättelse: S. 2 utbytt S. 19 har utgått

en sned ålderspyramid, med en betydligt större andel gamla än genomsnit- Mot. 1989/90

tet, vilket visar sig i en negativ sysselsättningsutveckling, som är den näst A108

sämsta i hela Sverige.

Vindeln har under flera år på 80-talet visat upp länets högsta eller näst
högsta födelseunderskott och genomsnittet för åren 1983-89 är 31 personer/år.

Norsjös stora problem är förutom dem som gäller för Bjurholm och Vindeln
att man har ett stort kvinnounderskott.

Lycksele uppvisar inte lika dystra siffror som de tre övriga, men Lycksele
är den enda staden i inlandet och måste få en chans att utvecklas till ett regionalt
centrum. Lycksele ligger bra till för hela länet och är något av en knutpunkt.
Med en placering i stödområde 1 skulle Lycksele kunna medverka till
att koncentrationen till kuststäderna minskar.

Den hittillsvarande utvecklingen i inlandet visar att den förda regionalpolitiken
varit otillräcklig. Huvudskälet är synen på Norrland i allmänhet och
inlandet i synnerhet som tärande områden. De vackra ord som står i propositionen
om att politiken skall främja en rättvis fördelning av välfärden

mellan människor i olika delar av landet står i kontrast till hur konkreta
förslag hanteras. Ett förslag från den regionalpolitiska utredningen, som
också har drivits av vpk i många år, att övervinsterna från länets vattenkraftsproduktion
skall återföras till länet, har t ex avvisats i propositionen.

Vpk stödjer regionalpolitiska kommitténs förslag om att 1 öre/kWh av vattenkraftsskatten
skall återföras till länet i form av en regional stödfond.

När det gäller förslaget om sänkta socialavgifter är det vpk:s uppfattning
att dessa pengar kan användas mer effektivt än som det rena företagsägarstöd
som det är idag. Vpk har i sin partimotion istället föreslagit en riktad
insats på sex timmars arbetsdag för kvinnorna i inlandet. Det regionalpolitiska
stödet hittills har varit inriktat på stöd till manliga sysselsättningar mer
än hälften av stödet har gått till verkstadsindustri- och träindustriföretag.
Detta trots att kunskapen om att det i stor utsträckning är kvinnorna
som lämnar inlandet har ökat. Utan en satsning på kvinnorna dör inlandet.

Vpk menar att ett konkret stöd till att genomföra sex timmars arbetsdag
inom vård och omsorg både skulle ge bättre arbetsvillkor för dem som arbetar
inom dessa områden och ge kvinnor en större möjlighet att få en egen
försörjning i inlandet. Försök som har gjorts i bl.a. Kiruna visar enbart på
positiva effekter.

För att kvinnorna i inlandet skall känna att de är viktiga och att de behövs
krävs dessutom att kvinnors kunskaper och engagemang tas tillvara på ett
bättre sätt. Landsbygdskampanjen Hela Sverige ska leva bars i stor utsträckning
upp av kvinnor. De förslag och idéer som denna kampanj resulterade i
förtjänar ett bättre öde än att läggas till handlingarna.

Ytterligare två förslag i regeringens proposition kommer att få negativa
konsekvenser för inlandskommunerna. Det ena är begränsningen av investeringsstödet
till industrilokaler enbart till privata företag. Tillverkningsindustrin
är relativt ung i Västerbotten och det finns brist på industrilokaler
på vissa ställen. För att kunna erbjuda företag konkurrensmässiga hyror bör
därför kommunägda industrifastigheter kunna fä samma bidrag som de som
utgår till privata företag. Detta är speciellt viktigt för inlandet. 2

Det andra förslaget som kommer att få negativ effekt för inlandet är slo- Mot. 1989/90

pandet av stödet till intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser (IKS- A108

verksamhet). Denna verksamhet fyller ett stort behov för de människor som
bor långt från tätorternas arbetstillfällen. Vpk anser att IKS-stödet skall behållas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar överföra Bjurholms, Vindelns, Norsjö och
Lycksele kommuner till stödområde 1,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att övervinsterna från vattenkraftsproduktionen
skall återföras till länet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet att ta till vara kvinnors kunskaper och erfarenheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samma bidrag till kommunägda industrifastigheter
som till privatägda,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att behålla IKS-stödet i inlandet.

Stockholm den 26 mars 1990

Maggi Mikaelsson (vpk)

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. NrA108-110

3